Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘seminarium’

Ett inlägg om att skämta bort saker och ting.

 

Skrattande tjej

Är allt verkligen roligt jämt?

Det pågår en viss musiktävling i Sverige just nu och i flera länder i Europa. Senare i vår ska representanter från de olika länderna samlas för att tävla. Jag orkar inte med skiten i år. Det främsta skälet är att det alltid ska vara så jävla roligt. Varför? Varför ska program ledas av komiker? Varför, varför? Varför får manusförfattare i uppdrag att skriva skämtsamma manus? Varför? Noterat är ju att ingen skrattar och att många tycker att det är rent av pinsamt…

Ovanstående tävling är emellertid av det lättsammare slaget. Därför tar jag mig för min panna på riktigt när jag läser att yttrandefriheten ska diskuteras på en föreläsning den här veckan i Uppsala. Det är projektet Fredsåret 2014 som arrangerar nåt man kallar öppet samtal, så när jag skriver föreläsning är det ju fel uppfattat av mig. I pressmeddelandet står bland annat

[…] Yttrandefrihet är ett ständigt aktuellt ämne. Det finns många exempel på hur yttrandefriheten begränsas eller till och med stryps runt om i världen. Samtidigt är vi i Sverige extremt frispråkiga, speciellt på webben, vilket inte alltid är till fördel. Men det är självklart att vi ska beakta vår yttrandefrihet. Under seminariet kommer vi fördjupa oss i vad yttrandefrihet innebär men också hur den är kopplat till fred, […]

Hon som säger detta heter Sofie Blomgren och är projektledare för Fredsåret 2014. Riktigt kloka ord, tycker jag. (Notera också att det nu har blivit ett seminarium som ska gå av stapeln, varken föreläsning eller öppet samtal, IJENKLIEN, alltså.) Därför går jag i taket när jag läser vidare att bland de medverkande finns en journalist, en ledamot av ICORN (International Cities of Refuge Network) och så en… stå upp-komiker. Men hallå! Varför ska det skämtas nu igen? Varför ska det vara så jävla roligt jämt? 

Den som kan svara på min fråga får gärna göra det i en kommentar här nedan. Och även om du inte kan svara får du gärna skriva vad du tycker.


Livet är kort. Allt är inte skämt och trams.

Read Full Post »

Ett inlägg där Tofflan klämmer i med lite nytt från omvärlden.


Igår var det röd dag och papperstidningslös dag
. Idag är det fredag och klämdag. Då passar det alldeles utmärkt att klämma in lite nyheter från omvärlden. Häng med på den farofyllda (?) resan!

MåsFängslad mås befriad av polis. Det är gott att läsa att Farbror Blå är djurvän. En mås hade lyckats fastna i grillen på en bil och kom inte ut. Jonas Ström passerade med barnvagn och berättar:

Jag gick och talade i telefon då jag fick se hur ett fågelhuvud stack ut från fronten på bilen. Först trodde jag att det var något från Hobbex men jag pekade i alla fall på grillen och kvinnan i bilen vinkade tillbaka åt mig.

Eh, det låter som goddag yxskaft för mig. Men hur det nu än var kom polisen så småningom och lyckades få loss måsen. Den flaxade, om än lite tilltufsad, upp mot himlen, på självaste Kristi Flax…

Ny plug-in blockerar spoliers på Twitter. Tack! TACK Jennie Lamere, bara 17 år, som har utvecklat denna plug-in som gör att man kan blockera att få handlingen i till exempel TV-serier avslöjad på Twitter! Jag blir fullkomligt galen på alla som sitter och twittrar kommentarer om ett visst program de just tittar på. Snacka om spoilers… Hur intressant är det för mig om jag inte tittar eller hade tänkt titta senare?! Twivo är nånting jag definitivt ska titta närmare på! Inte sen utan nu!

pengarTre bankkontor i veckan slutar hantera kontanter. När jag var ung undrade jag ofta vad de gör på banken efter klockan 15. Det var nämligen då alla banker brukade stänga för dagen. Idag undrar jag vad de gör på bankkontoren överhuvudtaget. De hanterar i vart fall inte kontanter. Så många som tre bankkontor i veckan slutar med det. Men det finns ett undantag: Tack Handelsbanken, en del av oss använder fortfarande kontanter!!!

Mobil för fyraåringar. Maj gadd! 1stFone, lanserad som

Dumtelefonen för smarta föräldrar

är utvecklad för fyraåringar. Är detta verkligen en nödvändig pryl??? 

tatuerad manTårarna blev svarta. Nej, jag är inte överförtjust i tatueringar. Tatueringar som inte går att dölja, till exempel i ansiktet, på halsen eller på händerna, kompletterat med nosringar och annan metall, är fulast av allt, tycker jag. Och hur kan man ens komma på idén att tatuera sina ögon? Till och med tårarna har fått färg. Nej, usch och fy! Ingen är så ful att den behöver dölja sitt skinn – eller sina ögon, dårå –  med tatueringar!

Konst i offentliga rum. Konst är… ofta konstigt. Men en tanke med konst är att väcka känslor. Kulturprojektet Konkrement – den blå katedralen är ett samarbete mellan Svenska kyrkan, Uppsala kommun, Uppsala universitet och Sensus. På måndag är det ett seminarium i Gustavianum om tillfällig konst. Just konstverket som tillfälligt står mellan Helga Trefaldighet och Domkyrkan har onekligen en viss likhet med detta, dock permanenta och dessutom i metall, konstverk.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ja, bättre kan jag inte sammanfatta natten. Jag har sovit högst fyra timmar. Dels hade jag svårt att somna trots att jag var jättetrött, dels vaknade jag, när jag väl hade somnat, fram på småtimmarna och kunde inte somna om. Jag har haft och har ganska ont i magen. Det känns som om det är mitt bråck på magmunnen som bråkar, för jag mår illa och jag har ont högt upp i magen. Det är en irriterande och molande värk och sömnbristen gör att det känns som om jag är bakis. Det är jag inte. Jag tog ett glas vin till maten igår, så bakis kan jag knappast vara.

handmålat vinglas

Jag tog ett glas vin till maten igår kväll.


På jobbet är det massor att göra
och folk hoppar på mig så snart jag visar mig – både i fredags och i morse, i alla fall. Det är roligt att mina tjänster är efterfrågade, men jag känner mig rörig i skallen just nu och vet inte riktigt var jag ska börja. En sak har jag gjort i alla fall. Strax före operationen kom jag på lösningen på ett tekniskt problem vi har dragits med länge på en av institutionerna. Det var inte så att jag hittade en vettig förklaring utan bara en tänkbar lösning. IT-ansvarig hade ringt och lämnat meddelande i röstbrevlådan att vi måste ta tag i detta och i morse gjorde jag det. Vi får se om min lösning fungerar. Om den gör det är det hela väldigt märkligt, eftersom vi i ännu större utsträckning borde ha samma problem på den andra institutionen jag jobbar för. Men där har vi inte märkt problemet alls.

Jag har bokat in några luncher i veckan och på fredag eftermiddag ska jag delta i ett seminarium om Vetande i Wikipedia. I morgon är det tisdag och då jobbar jag som vanligt för institution 1 högst upp i huset, i mitt fantastiska kontor. Jag ska gissningsvis fortsätta arbetet med forskningssidorna på webben där, jag vet inte om det har nånting under min frånvaro.

snökristaller på rutan

Tio grader kallt var det i morse också.


Min tjänst sägs vara förlängd
till den 31 mars, men jag har inte sett det varken i det administrativa systemet eller på papper (anställningsbevis). Tanken är att jag ska jobba lite för intendenturen också i huset (hur jag nu ska klämma in dessa procent i tjänsten). Det handlar främst om att få snurr på skärmarna i entrén, men också att göra nånting av affischstället som en av forskarna hade några entusiastiska idéer om. Vi får se om idéerna går att realisera.

I kväll lär jag vara aptrött, så det blir en dusch och sen kanske lite TV och därpå tidig sänggång. Jag ska få min matkasse från Mathem nån gång efter klockan 18. Det ska bli spännande att se om detta kan vara nånting att ha i framtiden. Fem middagar för fyra personer – varav flera middagar innehåller mat jag inte kan äta – kanske inte blir helt rätt för mig personligen. Jag är ju dessutom ensam i hushållet de veckor Fästmön inte är hos mig. Och hemma hos Anna är de ju fem, ibland sex, när jag är med. Njae, Mathems kasse kan vara lite för oflexibel för att passa mig, men vi får se. Jag ska titta, testa och begrunda – en recension blir det förstås på en blogg nära dig sen!

tastelines-matkasse-liten

En matkasse anländer i afton.


Livet är kort.

Read Full Post »

Framåt halv tolv tuffade Clark Kent* och jag in till stan för att leta parkering. Jag bestämde mig för att stå på Sjukstugan i Backens besöksparkering bara för att bevisa för mig själv att jag är starkare än… HP-sås? Chilisås? Tabasco? Välj själv! Men det var ärligt talat skitdumt! Det kostade mig 25 spänn i timmen, vilket jag tycker är hutlöst! Så jag pyntade alltså 110 kronor för att få parkera en eftermiddag. Om jag hade varit patient skulle jag ha blivit skitförbannad! För det är ju inte säkert att man pallar att gå, cykla eller åka buss när man är sjuk… Nu betalade jag och såg glad ut eftersom jag inte var patient. Det fanns gott om lediga platser…

Slängde iväg ett sms till Fatou innan jag åkte och hon kunde komma ifrån för en fikalunch på Fågelsången! Tyvärr var det inte väder för utesittning – dagens väder bestod av blandning av sol, regn och hagel. Vi fick helt enkelt sitta inne i en stimmig lokal. Idag kände jag för att unna mig rejält. Därför bestod min lunch av en gigantisk och supergod räkmacka med kaffe till samt en havreboll med pärlsocker till dessert. Fatou joinade mig när jag var halvvägs in i räkmackan med en bricka full av… grädd-prylar… Jag tänker inte lägga upp nån bild här, för då blir du bara avundsjuk. I stället får du se en bild på en liten present som jag fick av Fatou. Så, varsågod:

Nivea pure & sensitive ska jag testa!


Stärkt av en näringsrik lunch
 – man blir för övrigt smart av fisk och jag åt ju räkor (skaldjur, en sorts fisk?) – och ett som alltid trevligt samtal med Fatou, stånkade jag mig uppför slottsbacken till Södra tornet. Jaa, stånka var ordet… Jag trodde att jag skulle få hjärtinfarkt och dö på kuppen för det är verkligen uppförsbacke. Men tyvärr, belackare, jag överlevde även denna prövning – trots snudd på andnings- och hjärtstopp, bultande huvudvärk och lingonvecka!

Messade lite med Fästmön och fick veta att hon var inoljad och masserad och hal som en ål. Det oroade mig något, men vad jag förstår planerar hon inte att lämna mig utan dyker upp här i morgon.

På Södra tornet träffade jag den alltid lika välkomnande personalen (dock inte min fyrbenta vän!). Men syftet var inte att socialisera med dem utan att delta i ett seminarium om destinationsmarknadsföring på internet, bland annat. En solbränd kvinna med ett bländvitt leende inledde med att berätta om hur Resia undersöker, med Sifos hjälp, vissa trender. Den halvtimman kändes minst intressant eftersom ämnet varken berör mig som yrkesmänniska eller privatperson.

Däremot blev det fart under galoscherna när Jonas och Mark – eller nej… Mark heter i detta sammanhang faktiskt Jonas och Jonas heter Johan… – pratade om Destination Åland respektive gamification. Det var intressant att höra om hur Destination Åland använder Fejan för marknadsföring – och hur – samt att få en prisjämförelse mellan olika kanaler för marknadsföring, traditionella som nyare. Gamificationdelen handlade om hur man använder tävlingar, topplistor och belöningar som sätt att fånga människors – och presumtiva kunders – intressen. Mycket intressanta och tänkvärda föredrag!

Hemma i New Village igen sitter jag nu och knackar ner dagens intryck. Men nu är det dags att lyfta från kontorsstolen och hantera ett annat verktyg än datorn, nämligen denna:

Datorn släpps till förmån för detta verktyg. Notera till höger i bakgrunden en Paradisask som jag fick till jul. En ask som avslöjar att lingonen har trillat in, tröttsamt nog.


*Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »

Torsdag. Slutet på veckan. Tänk, mina dagar bara flyger fram! Och för inte så länge sen, mindre än ett år sen, faktiskt, gick de så långsamt. Jag trodde dagarna var oändliga. Det fanns så mycket tid. Tid till vad? Tid till att grubbla och må dåligt och känna sig allt mer värdelös för var dag som gick. Tid att sjunka ner i djupa svarta hål. Joru, Fästmön har fått kämpa hårt för att hålla mig över ytan.

Över ytan…


Jag glömmer inte.
Jag glömmer aldrig. Den här tiden bär jag med mig för alltid. Men jag har också lärt mig under livsresans gång – nu talar Den Visa, snart halvsekelgamla! – att minnen och sår bleknar. Både fina minnen och minnen man nästan skulle göra vad som helst för att radera. Tyvärr har jag också lärt mig att misstro människor. Med mitt förnuft vet jag att alla inte vill mig ont. Men jag kan aldrig lita på nån till 100 procent igen. Inte efter Odjurets svek. Inte efter den dan dimman framför mina ögon lyftes och jag mötte Odjurets kalla blick. Odjuret, som går där ute och lever ett gott och fritt liv.

Det liv jag har idag är ett annat liv än jag hade då. Det är på många sätt ett bättre liv, på några sätt ett sämre liv. Erfarenheterna av Sveket är dyrköpta och har satt djupa spår. Men jag är också starkare, jag har kämpat mig hit! Och även om jag inte har nått mina främsta mål än idag, känner jag att jag är på god väg.

Inte bara veckan utan arbetsveckan drar mot sitt slut. Jag har en intervju idag och några inbokade i veckan. Morgondagen har jag reserverat för att finslipa min kommunikationsplan. Vidare bygger jag sidor på vårt intranät. Jag klantade till det riktigt igår, men lyckades lösa det hela och nu flyter det på. Omvärldsbevakningen, emellertid, verkar inte alls flyta på och jag vet inte hur vi ska lösa det när tekniken inte… vill.

I eftermiddag ska jag på ett seminarium om destinationsmarknadsföring. Jag behöver lite input, känner jag. Funderar på att ta en macka på stan till lunch. Ensam. Jag behöver tänka lite. Och svära över lingonen som trillade in i morse för andra gången den här månaden. When will it ever end..?

Read Full Post »

I morse satte jag nästan kaffet i vrångstrupen när jag läste om en rysk ung man som hade praktiserat kannibalism. Skälet var att hans flickvän hade lämnat honom för att hon tyckte att han var mesig. Den unge mannen ville visa hur modig han var egentligen och mördade och åt då ett antal organ från ett antal människor. Är det mod, det? Nej fy te rackarns! Det är bara makabert!

Det var full rulle igår afton! Till slut gjorde jag typ fem saker samtidigt och det är inte bra. Ingen sak blir bra och jag blir bara trött av att försöka se på TV, svara på mejl, blogga, läsa, prata med mamma i telefonen, fixa håret och tandtråda. Samtidigt. Typ. Så i kväll har jag bestämt mig för att ta det mer piano. Jag ska bara… städa av lite i badrummet och i duschrummet/toan, skriva max två inlägg och tvätta en maskin. Sen måste jag samla ihop mitt sopberg mina sopor och traska ut med dem till soprummet och så behöver krukväxterna få vatten… Stressad? Jag? He he, i morse när jag som vanligt vaknade för tidigt, låg jag och gruvade mig för det kommande fönster- och balkongdörrsbytet i huset. Totalt för hela bostadsrättsföreningen skulle det ta några månader och man undrar hur det blir under den tiden. Kan man till exempel bo hemma? Usch, tanken på att på nåt sätt dela nånting med mina grannar är allt annat än tilltalande. Att vistas i samma lokal som en del av dem under informationen kring fönsterbytet är traumatiskt nog. 

Arbetsveckan fortsätter med intervjuer och kommunikationsplanen. Jag ska redovisa planen efter påsk, först vid ett avstämningsmöte på Fästmöns födelsedag, sen för institutionens ledningsgrupp dan efter. Och kring mitten av april ska jag börja jobba delvis vid en annan av husets institutioner. Gissningsvis ska jag först träffa den institutionens prefekt för att få lite input om vad som behöver göras. Jag har hört att man främst behöver hjälp med sina sidor på externwebben, men jag vill nog ta ett helhetsgrepp om kommunikationen där också om allt ska bli bra. Det var för resten väldigt roligt igår att träffa en forskare som jag hjälpte med ett pressmeddelande här i mitten av mars. H*n hade blivit kontaktad av en tre, fyra tidningar som ville intervjua! Då har man lyckats! För även om mycket forskning är angelägen och spännande, kan en del områden vara ganska smala.

På torsdag ska jag unna mig att delta i ett seminarium om destinationsmarknadsföring på internet hos Södra Tornet! Det blir en liten belöning till mig själv eftersom jag tycker att arbetet här har gått förvånansvärt bra! Och man ska vara snäll mot sig själv, har jag hört…

Det här är Norra tornet, jag ska till Södra Tornet på torsdag eftermiddag.

Read Full Post »

Läser i en av kvällsblaskorna på nätet att Röda Kors-chefen, nyligen dömd till fem års fängelse, har haft sitt första mer eller mindre offentliga framträdande efter domen.  Du vet den där ”snubben” som tog några miljoner från de fattiga för att ge till de rika, det vill säga sig själv och sin familj.

Den före detta chefen och numera miljonären, får man anta, har hållit ett föredrag på seminariet Bakom rubrikerna. Många i publiken, som bestod av kommunikations- och  informationschefer, var kritiska till framträdandet.

Nu fick han emellertid utrymme att tala och berätta om hur det känns att befinna sig mitt i krisen. Och hur familjen har hanterat det.

Min kommentar är:

Stackars dem! Det är så synd, så synd om dem alla som har befunnit sig mitt i en kris. Jaaa, verkligen.

Men alla de behövande då, som gick miste om miljonerna därför att föredragshållaren och hans familj skulle få bonus i tillvaron… När får de berätta om sin(a) kris(er)?

Ärligt talat, jag tycker att det är skamligt att låta den här personen få hålla föredrag. Det är som att räcka långnäsa mot alla dem som gick miste om hjälpen. Och inte blir det bättre av att Thomas Mattsson på Expressen lyfter fram brottslingen genom att berätta hur tyst det blev när han började tala.


En svart bak till dem som bjöd in den här föredragshållaren samt Thomas Mattsson på Expressen som uppenbarligen tycker att det var bra. (Annars skulle han inte ha refererat föredraget.)

                                                                                                                                                        Bakom Rubrikerna (intressant nog nämns inte personen ifråga i listan över föreläsare på hemsidan) arrangeras av Midfield Media, som inte verkar vara nåt företag som håller sin hemsida så aktuell. Seminariet hölls i Bonnierhuset i Stockholm, som en av kommentatorerna betygsätter så här:

fin byggnad men skit sämst hemsida

Jag är benägen att hålla med. 

Övriga medverkande var bland andra Ulrica ”Schenström-affären” Schenström, Elisabeth ”SJ-krisen” Lindgren med flera. Jag skulle vilja kommentera

fint seminarium men skit sämst innehåll

(Dock med vissa undantag, såsom Paul Ronge och Elisabeth Tarras-Wahlberg, som jag personligen med stort intresse skulle ha åhört.)

Uppdaterat: Jag har kritiserats i bloggvärlden (!) för att jag har uttalat mig om ett seminarium jag inte har deltagit i. Ursäkta, men jag fick ingen inbjudan till seminariet i fråga utan läste om det på en kvällsblaskas hemsida. Hade jag fått nån inbjudan är det inte säkert att jag hade haft råd att gå, för jag gissar att seminariet inte var gratis. Jag är för tillfället arbetslös, men har jobbat som informatör i över 20 år. Så kom inte och skriv mig på näsan, du så kallade kollega! I mitt inlägg skriver jag om att jag tycker att det är fel att låta nån som har snott så mycket pengar komma till tals. Det sticker i mina ögon och säkert i många andras. Däremot kan jag tänka mig att det skulle sticka mindre om ETT TAG. Men allra minst om vederbörande stått för det han gjort. Jag trodde att det framgick av min text.

Read Full Post »