Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘storvinst’

Ett listigt inlägg.


 

Uppdaterat inlägg: Kom på ett par saker till…


Vännen FEM och jag
har nyligen läst samma bok och skrivit ner vad vi tycker om den, här och här. Det var visserligen en fransman som fick årets Nobelpris i litteratur, men inte den fransman som har skrivit boken vi läste. Det var synd, för det är en bra liten bok.

Kanske tyckte jag om boken för att jag kände igen en del av mig själv i huvudpersonen. Fast jag har ju varken affär eller storvinst… Däremot gillar jag att skriva listor, precis som Jo. Och också precis som Jo har jag nu skrivit en lista på vad jag ska göra av alla pengar om jag vinner på Triss eller på 987 gram.

Här är min önske-/inköpslista för dagen:

  • en ny höj- och sänkbar säng till min mamma
  • en platt-TV till mamma
  • en utlandsresa till mig och Fästmön 
  • kunna gifta mig med Anna (om hon vill ha mig, vill säga)
  • en fest för alla välgörare och snälla
  • en laserskrivare så jag slipper utnyttja mina släktingar
  • ett hus i skogen med långt till närmaste granne så vi slipper varandra
  • ett bibliotek med sköna läsfåtöljer och -lampor och alla mina böcker i prydlig ordning  – i huset i skogen
  • att slippa skicka ansökningar till och låta mig och mina kompetenser bedömas och värderas samt bli intervjuad av småpojkar och dito flickor som är typ 20 år yngre än jag och som har inkomster 5 x min ersättning från a-kassan och som heter Molly, Edit, Hampus eller Mattias
  • en ny säng (eller i alla fall nya resårmadrasser)
  • alla böcker på min inköpslista
  • en ny skrivbordsstol
  • en miljon till nån som verkligen behöver pengarna
  • fixa tandborstskadorna på mina tänder
  • ett gott Amaronevin
  • champagne- och grädde-te

Sen kommer jag inte på nåt mer. Just nu.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Både FEM och jag har läst Allt jag önskar mig! Här kommer min recension:

 

Allt jag önskar migLite ovanligt, men… Vännen FEM och jag hade både köpt den lilla boken Allt jag önskar mig av Grégoire Delacourt. Då passade det ju verkligen bra att göra en bokrektangel av detta: det vill säga, båda läser boken, tycker till om den och skriver om den.

I stora drag handlar de drygt 190 sidorna i pocketutgåvan som jag läste om Jocelyne, snart 50. Hon har ett OK liv, även om det nog inte blev kanske som hon hade hoppats på. Gift med Jocelyn (lite förvirrande med namnen, där!), mor till två vuxna barn, bloggare och ägare till en sybehörsaffär i fransk småstad. Inte ett dugg modeskapare i Paris, men… Affären går sisådär i konkurrensen med stormarknaderna, hela fyra stycken, i den lilla staden befolkningsmässigt sett i storlek som Metropolen Byhålan. Och så en dag låter hon sig övertalas att spela på Lotto. Hon vinner storvinsten.

Jag tilltalas genast av den direkta tonen och de korta meningarna. En person i galleriet som jag fastnar för är dottern Nadine, hon som inte pratar så mycket utan gör filmer. Mellan mor och dotter finns ett speciellt band, en ordlös närhet, som jag inte riktigt ser mellan övriga familjemedlemmar. Bland övriga medverkande noterar jag en del likheter med vissa av byhåleborna i Metropolen. Det där småstadsaktiga, Jantemässiga att man inte ska tro att man är nånting, inte förhäva sig, inte ha några drömmar. Samtidigt finns en värme mellan tvillingsystrarna i skönhetssalongen och Jocelyne som man kanske inte skulle hitta mellan affärsidkare i en storstad.

Jocelynes syn på sig själv är jordnära, men också lite sorgsen – hon är rundlagd och ingen skönhet, även om hon låtsas vara det ibland när hon är ensam framför spegeln. Detta konstaterande gör att jag känner igen mig fullständigt, eftersom även jag är rundlagd och ingen skönhet. Och bloggen! Den som har så många läsare och som till och med gör att en och annan människa får ett nytt liv… Riktigt så välbesökt är dock inte min blogg och inte tror jag heller att jag har gett eller ger nån annan ett nytt liv, men… Jocelyne är är förvånad över antalet läsare, hon har inga svar på journalistens frågor först. När hon senare pratar om sociala medier och om att de kan göra människor mer isolerade än tvärtom inser såväl journalisten som läsaren att Jocelyne är väldigt klok. Hon säger sig inte vara emot framåtskridande  men…

[…] För någon månad sedan ville en ung tjej ta livet av sig och meddelade sina 237 vänner, men ingen svarade. Ursäkta? Ja, hon dog. Hon hängde sig. Ingen talade om för henne att det innebar tjugo minuter av fruktansvärda plågor. Att man alltid vill bli räddad, men att man bara får tystnad som svar på de kvävda ångestropen. […]

Det finns flera företeelser i Jocelynes liv  som jag känner igen i mitt eget liv. En förälders hastiga död, till exempel. Och sorgen man känner när man skulle ha kunnat ”betalat tillbaka” på olika sätt, men det är försent.

Boken går naturligtvis ut på att diskutera huruvida en storvinst är en välsignelse eller en förbannelse.  Vad den kommer fram till? Tja, det tycker jag att du ska läsa dig till. Det här är en alldeles utmärkt liten roman, en bok som får en att båda skratta till då och då och att gråta lite.

Toffelomdömet blir det högsta!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Så här tyckte FEM om boken!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett litterärt inlägg.


 

Uppdaterat inlägg: Vi skulle ha kunnat döpa vårt projekt till bok-stav. Men riktigt så vitsiga och fyndiga var vi inte.


Nä.
Man kan inte ha nån bokcirkel när man är två. I alla fall inte på vanligt vis. Därför har vännen FEM och jag bestämt oss för att ha… tadaaaaaa…

bokrektangel

Vi kör ett pilotprojekt, som det heter i byråkratiska kretsar, och kollar om det funkar. Känns det rätt och bra kanske det blir fler bokrektanglar, med andra titlar eller andra vänner.

Skälet till att vi kör en bokrektangel är egentligen inte att vi bor på olika håll i Sverige – med tanke på dagens möjligheter att mötas i cyberspace. Problemet ligger snarare i att en av oss jobbar heltid (FEM) och en av oss är arbetssökande (jag). Det betyder att den senare har mer tid att läsa än den förra.

Allt jag önskar migFEM och jag läser inte alltid samma litterära genrer. Jag har ju, som bekant, en stark dragning åt deckargenren, medan FEM drar åt andra håll. Men i somras upptäckte vi att vi hade köpt samma bok, Allt jag önskar mig av Grégoire Delacourt. Det är en liten bok; min pocketupplaga har ett omfång om cirka 190 sidor.

När man glor på bokomslaget kan man tro att vi har en fäbless för syslöjd. Det har inte jag, i alla fall. Däremot minns jag att FEM var väldigt duktig på att sticka tröjor tidigt. Den här boken handlar emellertid inte om varken syslöjd eller stickning utan om ett liv, som inte blev riktigt som det var tänkt, en bloggare och en storvinst.

Vi börjar vår läsning så snart vi båda har läst ut vår nuvarande bok på gång. När vi har läst ut Allt jag önskar mig kan du läsa om våra tankar kring boken här på bloggen! FEM ska alltså gästblogga lite igen. Sist skrev hon ju om husrenovering och om vänskap

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett drömmande inlägg.


 

Lavendel och petunia

Lavendel och petunia hamnade på Annas balle i helgen.

En del drömmar har jag kvar. Men jag har sänkt nivån. Det är liksom ingen idé att tro att nånting ordnar sig eller blir bättre. Det är smartare att vara inställd på att det blir katastrof och sämre – för tänk så himla glad jag blir om det sen blir… bättre! Just nu drömmer jag om att göra fint på ballen*. Det är inte nån stor dröm. Men som sagt, alla drömmar behöver inte vara stora. Jag blev så sugen i helgen när Fästmön köpte blommor som hon planterade på sin balle att även göra lite fint på min. Och så det där att vi pratade om trall. Jag till och med räknade på kostnaden för trall igår. Nej, jag borde spara varenda spänn, men… jag drömmer…

Anna köpte två randiga petunia-plantor och en lavendel. Petunior är underbara sommarblommor som fram emot kvällningen kan dofta svagt av citron. Och lavendel doftar ju… som lavendel. Jag brukar ibland ha lavendel på ballebordet**, men förra året hade jag diverse örter och en kruka med grön paprika. Paprikan överlevde i köksfönstret och bär nu nya och väldigt små frukter. Den står redan på mitt ballebord.

I en ampel med lila kruka brukar jag sätta en matchande lila hänglobelia. Förr om åren, när det var tillåtet i min bostadsrättsförening att ha ballelådor***, hade jag tagetes i olika färger i två lådor. De senaste åren har jag bara planterat tagetes på pappas, mormors och morfars grav. I år blir det inget planterande där heller, för mamma och jag har från och med förra hösten årsskötsel på graven.

Något år har jag haft en pelargon på bordet. De tycks trivas där – det blir ju väldigt soligt och varmt. Under höst, vinter och vår står de i köksfönstren. Framåt våren brukar de blomma om. Det har mina två pelargoner gjort även i år, så liksom paprikan får de nog flytta ut.

Vi får se om jag gör fint på ballen den kommande helgen. Jag är ju ledig en extra dag igen. Kanske blir det trall. Jag föreslog Anna att vi skulle hjälpas åt med trallarna på våra ballar. Att hjälpas åt – och bli lite osams – tyckte hon lät som en bra idé. Ja, vi har ju alltså spanat på trall från IKEA och det vet ju var och varannan människa att det par som klarar av att montera IKEA-prylar utan att separera, det paret klarar ”allt”!

Men just nu är jag väldigt trött på människor. Jag har svårt med ljud (röster och andra ljud folk ger ifrån sig blir rena oljud i mina öron) och jag blir sjuk av rök. Det finns de i grannskapet som har rekommenderat mig att köpa ett hus i skogen (ja, det är sant) och faktum är att jag är ganska sugen på det. Människor gör bara ont för tillfället, även om kanske inte alla gör det medvetet.

Trissvinst 30 kr

Trissvinsten på 30 kronor kanske blir till en fin balle – eller ett hus i skogen.

Så igår hade jag tur och skrapade fram en vinst på min namnsdagstrisslott från mamma – hela 30 kronor! Det ska bli en ny lott. Och tänk om jag skrapar fram en nätt summa… Kanske blir jag egoistisk och köper mig själv det där lilla huset i skogen, långt från alla som gör ont… Då slipper vi ju reta oss på varandra. Fast alltid är det väl nån som retar sig på att just jag vann en storvinst på Triss. Men var lugn. Jag är inte där än. Jag bara drömmer lite.


*ballen = balkongen

**ballebordet = balkongbordet
***ballelådor = balkonglådor

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om min balle*.


 

Igår var sista gången på många, många år som mamma och jag spelade på Lotto. Skälet till att vi slutar är att vi inte vill tvingas registrera vårt spelande. Det måste man nämligen göra från och med idag, den 1 juni. Men har man, som vi, spelat en kupong i veckan sen cirka 1990 finns ingen risk att man ”överdoserar” sitt spelande. Tycker jag, dårå. Men Storebror vill ju snart se allt du gör. Det finns till och med en motion från styrelsen i min bostadsrättsförening om kameraövervakning av våra soprum… Jisses!..

I stället för Lotto ska vi börja köpa en Trisslott i veckan. Och hoppas på storvinst. Men jag orkar inte vänta på den. Tänker ta min skatteåterbäring och lägga en del av den på en trall. Ja, inte en sång, alltså, utan en trätrall till min balle.

Det är Fästmön som har fått mig lite sugen på en balletrall**. När jag för ett par veckor sen rullade ut min skabbiga gröna ballematta*** såg jag att den är i så dåligt skick att nabbarna under nästan syns ovanpå. Onsnyggt och oskönt att gå på.

På förmiddagen idag surfade vi runt lite för att kolla priser. På IKEA hittade Anna en förnämlig uträkningshjälp (scrolla ner på sidan). Jag, som lider av dyskalkyli, jublade förstås och skrev in mina siffror.

Trallen Runnen

Trallen Runnen till min balle skulle kosta 894 pix. 


Till min balle behöver jag sex paket 
räknade den ut. Och totalkostnaden skulle bli 894 pix. Nu ska jag fundera på saken, men jag är väldigt sugen. Gissar nämligen att jag blir ganska strandsatt (!) hemmavid i sommar. Och då skulle jag ju kunna göra lite fint på ballen i alla fall.

Om jag nu kan sitta där. I kväll smackade grannarna under igång sina grillar igen precis nedanför min balle. Det var bara för mig att packa ihop, gå in och stänga fönster och dörrar åt baksidan till. Sen tog jag Bricanyl. Nu kan jag andas hjälpligt även om det gör ont. Kanske ska räkna på en inglasning också..? Eller nej… Jag får nog vänta tills mamma och jag vinner på Triss…


*min balle = min balkong

**balletrall = trätrall till balkongen
***ballematta = balkongmatta

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan skriver om gårdagen – med allt vad den bjöd på. Den variation som kallas livet.


Onsdagen den 29 maj
är nog en dag som går till historien i mitt liv. Det var en sån innehållsrik dag att jag har svårt att sammanfatta den. Men jag ska förstås göra ett försök.

Det var ju min namnsdag igår (hört det förut?). Och faktum är att det var länge sen jag blev så firad och ihågkommen! Först ut var förstås mamma, som skickat kort och trisslotter. Lotterna ligger nu till sig för att, så att säga, växa till storvinster…

Namnsdagskort o trisslotter
Kort och vinstlotter.


Efter mitt inlägg
trillade det in massor av grattis, plötsligt, vilket gjorde mig väldigt glad, om än en smula förlägen. Jag var liksom mest Jeannette under mitt första levnadsår. Och det är väldigt, väldigt länge sen det var stenålder här i Sverige. Men TACK alla!!!

Min arbetsdag löpte sen på ganska bra. Jag tog med mig min recensionsbok på gång till Thaistället. Där träffade jag ett par bekanta ansikten, men det var ändå boken som var mitt sällskap. Jag känner att jag skulle vilja fokusera mer på läsningen, men tiden, tiden…

Runt halv fyra ringde min mobil. Namnet på den som ringde lät synnerligen bekant, men jag kunde inte riktigt placera det först. Sen trillade myntet ner. Det var ett riktigt trevligt samtal att få, eftersom det kan innebära… ett jobb för mig, helt enkelt. Vi pratade till och med vissa detaljer. Dock återstår en del att diskutera, men det känns väldigt, väldigt lovande! Därför kommer här ytterligare ett stort TACK till två andra vänner, Den Kloka L och ”Lisbeth”! Den förra tipsade mig, den andra har lobbat. Inom två veckor har jag blivit utlovad nån form av besked/nåt slags erbjudande. Samtalet avslutades.  Därpå följde förstås en mindre chock, och efter denna utbröt en sorts inre glädjeyra. Sen skulle jag, direkt efter mitt ordinarie arbete som slutar klockan 16, ut på ett uppdrag för Uppsalanyheter.se Jag skulle göra en intervju med en person om ett tungt, svårt och jobbigt ämne.

Intervjun gick mycket bra. Jag hamnade i ett underbart hem, träffade en öppen person som verkligen bjöd på sig själv, mötte världens charmtroll i form av en treåring och hamnade i nån form av lugn. När jag reste mig från soffan för att åka till New Village hade det regnat lite.

I postboxen låg ett recensionsex av en barnbok som ser väldigt spännande ut! Den ska jag gripa mig an efter de allvarsamma dagarna i april (- se länken ovan om min recensionsbok på gång!). Jag recenserar faktiskt barnböcker ibland och det är riktigt roligt! Just den här boken handlar emellertid om fotboll, men jag ska försöka att stå ut med detta sportinslag. Ett skäl till det är att boken handlar om en pojke som gillar att skriva listor, vilket påminner mig om en mig närstående person…

Pelé kaka o jag
Pelé Kaká och Jag står på tur att recenseras! 


Jag kollade bilderna
jag hade tagit under intervjun och valde ut två till min artikel. Men innan jag kunde börja skriva ringde jag mamma, som jag visste satt och väntade på att jag skulle höra av mig så hon fick gratta mig. Vi pratade inte särsilt länge, men humöret var bättre än sist där borta (tack och lov!) och på lördag ska hon ut på tipspromenad igen. Det är bra! Hon behöver intellektuell stimulans, utmaningar och socialt umgänge!

Äntligen fick jag så börja skriva! Jag hittade nästan omgående en rubrik – nåt jag brukar ha svårt för. Sen löpte det på av sig själv. Ett första utkast med bilder var klart innan jag kastade mig ut i bilen för åka och hämta hem Fästmön från jobbet. Fipplade lite till med min text, men sen fick Anna läsa igenom den. Anna får alltid läsa igenom mina texter först. Hon granskar dem såväl språkligt som innehållsmässigt och hon kan vara ganska hård. Det är bra, tycker jag.

Strax efter klockan 21 slog jag ner röven i bäste fåtöljen för att glo på Anna Travis på TV4 och för att slafsa i mig namnsdagspajen som Anna hade fixat under dagen. Det var så ljuvligt gott med rabarberpaj och glass att jag tog två, ganska stora bitar. Inte mycket kvar i formen efter det… TACK söta älskling! Du är bäst!!!

Rabarberpaj
Ärligt talat åt jag inte alltihop själv. Bagerskan tog en bit också.


Efter TV-programmet
blev det sedvanlig tandtrådning och tandborstning. Och så kollade jag mejlen! Min artikel hade då fakta- och citatgranskats av personen jag hade intervjuat. Jag gjorde därpå några få och små, men viktiga, ändringar innan jag kröp ner i sängen vid 22.30. Anna sov redan när jag släckte en kvart senare.

I morse hittade jag ett fint mejl från Magnus som jag intervjuade i söndags. Det sparar jag såväl i inboxen som i hjärtat för alltid.

Dagen idag har börjat med mejl och webberier. På förmiddagen ska jag på nätverksträff för kommunikatörer. Direkt efter jobbet idag bär det av till redaktionen för att lära mig publiceringsverktyget. Vet du, jag tror att det blir en sån där dag idag igen… En sån där innehållsrik och bra dag, alltså…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ja jemine! Var ska jag börja? Här har hänt så mycket sen sist så jag vet inte till mig.

Först hörde en person från ett TV-produktionsbolag av sig och ville diskutera en eventuell medverkan från min sida i ett TV-program. Sant! Jag har nog emellertid i princip tackat nej, eftersom vissa galningar från såväl nu som då skulle bli ännu galnare annars. Men det är otroligt lockande att acceptera och försöka få hjälp att få slut på flera års lidanden. Jag kan eventuellt ordna en ”inhoppare”. Tänker…

Väl hemma i New Village efter apoteksbesök och handling satte jag mig ner för att betala lite räkningar och påbörja en jobbansökan. Vid 19-tiden plonkade iPhonen till, för då ville Selma spela Ordjakten. Jag sopade mattan med henne! Härligt!

Sen kollade jag gårdagens Antikrunda och bloggade om den. Den kändes lite halvtrist, ärligt talat.

Kom på att jag ju hade min ersättning från de minst 150 läsarundersökningarna hos lokalblaskan att hantera, så jag gjorde två skrapningar. Och kan du tänka dig, jag vann!

Trissvinst
Trettio pix för över 150 läsarundersökningar. Nu är du bra avundsjuk, va?

Hasade ut i förrådet
för att hämta in några öl till kylning till i morgon. En sprättade jag tillsammans med lite prästostbågar – jag måste ju fira min storvinst. Vann förresten en sak till – en Wordfeudmatch mot Fästmön. Och DET hör till ovanligheterna!

Sen hände det som har hänt tre gånger tidigare: jag tappade en skruv. En REJÄL skruv. Så nu sitter jag nog löst. I min fåtölj, alltså.

skruv
En rejäl sak. 


Har det hänt nåt hos dig???
Om du har tråkigt kan du ju alltid ge dig på att gissa på årets femte bildgåta på en blogg nära dig! Moaahahahahaaaaa…


Livet är kort. 

Read Full Post »

Månpockets nyhetsbrev är alltid roliga att få i inkorgen. Här kommer mitt personliga urval av det som ges ut i mars:

LyckostigenLyckostigen av Anna Fredriksson
Johanna bor på Lyckostigen men särskilt lycklig är hon inte. Som ensamstående mamma kämpar hon med ekonomin och är avundsjuk på exmaken Calle som har startat ett nytt liv.
Calle har lämnat småstaden (Byhålan?) för Stockholm. Han har gjort karriär och flyttat ihop med den välutbildade Fanny. Men hur han än försöker känns det inte som om han passar in i sin nya miljö.
När Johanna vinner en storvinst på lotto förändras livet för dem alla. Hon köper en exklusiv vindsvåning i samma fastighet som Calle och Fanny bor i. Hennes beslut rubbar allas tillvaro och de tvingas se på sig själva och varandra med nya ögon.
Som kuriosa kan nämnas att det finns en Lyckostigen i Metropolen Byhålan, alldeles nära där Tofflan växte upp!

 

Styckerskan från Lilla BurmaStyckerskan från Lilla Burma av Håkan Nesser
Detta är den femte och sista boken om polismannen Gunnar Barbarotti i staden Kymlinge.
Det är samtidigt den första och enda boken om Ellen Bjarnebo, känd som Styckerskan från Lilla Burma.
Det handlar om en kriminalinspektör som försöker komma till rätta med sin djupa sorg och om en kvinna som lärt sig hantera sin.
Det handlar också om annat, om två gamla polisutredningar som kunde ha skötts bättre, till exempel, och om en resa genom Sverige för att lösa ett så kallat cold case.

 

Känslan av dödKänslan av död av Elly Griffiths
Det är halloweenkväll i Norfolk. På Smiths museum förbereder man ett ovanligt evenemang. Inför en handfull speciellt utvalda gäster ska en medeltida kista öppnas. Den väntas innehålla kvarlevorna av en biskop.
Men när arkeologen Ruth Galloway kommer dit hittar hon museets intendent livlös bredvid kistan, blödande från näsa och mun. Kommissarie Nelson får hand om fallet.
Det framkommer att intendenten nyligen mottagit hotbrev. En grupp aktivister har krävt att museets samling med aboriginska kranier ska återlämnas. Men är det verkligen motivet? Då ytterligare en person dör och Nelson blir oförklarligt sjuk, förstår Ruth att det måste handla om något helt annat…


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag har säkert berättat flera gånger här på bloggen att min morfar lärde mig spela poker redan när jag var runt fem år. Mormor, för övrigt granne och skolkamrat med Astrid Lindgren (mormor mötte Lassie, typ), kom från ett troende hem i de djupa, småländska skogarna och var naturligtvis inte alls förtjust i morfars tilltag. Hon brukade ofta säga när vi spelade

Nu sitter Djävulen under bordet!

och så knackade hon i bordsytan.

Idag tycker jag att detta är en ganska söt historia och därför tänker jag inte be om ursäkt ifall du har hört den förut. (Att bli tjatig kanske hör till åldern..?). För övrigt spelar jag inte poker längre, inte ens på datorn. Det enda jag spelar är Lotto. Med mamma. Varje vecka. Jag vet inte hur länge vi har spelat nu, det är säkert över 20 år.

lottospelande

Den här bilden är lånad på nätet. För du tror väl inte att jag tänker avslöja vilka tur-nummer mamma och jag spelar på?!

 


Nu vet jag ju
att man kan spela Lotto på nätet, men för mig har det blivit en sport att varje söndag, oftast, i ur och skur, hasa till nåt spelombud. För det här med att lämna in kupongen är mitt göra. Mamma rollar ju numera fram sen ett antal år tillbaka, medan jag kan använda mina hyfsat friska fötter (hälen, nåja…) och ben. Faktum är att jag har pallrat mig iväg för att lämna in Lottoraderna varje vecka – inte en enda gång har jag missat, trots sjukhusvistelser och andra hinder i tillvaron. Eller jag har nog nån enstaka gång lämnat in kupongen via ombud. Nej, det är som sagt en sport att ta sig iväg med kupongen. Och jag har faktiskt noterat andra som tycks ha samma grej för sig! I en av affärerna jag besöker brukar ett gäng herrar i mörka kostymer samlas en dag i veckan i spelhörnan. Jag kan ge mig 17 på att de spelar tillsammans!

Hur som helst, det är ju alltid bra att kunna rätta sina rader på nätet om man inte kan vänta tills man kommer iväg till nåt ombud. Och ganska skönt att möjligheten finns att spela på nätet, just ifall man blir sjuk eller så. Lite oroar jag mig för hur man betalar för sitt spelande, men jag kan inte tänka mig att det är mindre säkert än när man betalar sina räkningar.

Trots att vi har spelat i så många år har vi ännu inte fått nån riktig storvinst. Men en gång, hösten 2011, tror jag, vann vi över 2 000 kronor. Det var väldigt välkommet. Jag köpte mig två par jeans för mina vinstpengar – och min snälla mamma GAV mig sin hälft! Då blev det ytterligare två par jeans!

Nu går vi och väntar på att det ska smälla till igen, gärna lite högre. Vi kan ju inte sluta spela nu, ifall att… Spelberoende? Knappast. Vi betalar 82 kronor i veckan för att få vara med på Lotto 1 och Lotto 2 samt Joker varje lördag. Det blir 41 pix var. Ibland har jag tömt spargrisen för att få ihop till insatsen, ibland har jag vittjat våra vinstplånböcker. Ja, vi har var sin sådan, som jag förvarar hos mig. Allt vi vinner delas lika i två plånböcker. När det är en lagom summa där gör vi nåt kul tillsammans eller köper oss nån fin present. Och vem vet… Jag kanske ska kolla i kväll om det inte är dags snart…


Livet är kort.

Read Full Post »

Vart den här dagen tog vägen vet jag inte, men den försvann i ett nafs. Jag var inte ute i Himlen förrän runt 14-tiden. Då grejades det för fullt här. Det ska ju födelsedagsfiras i morgon och adventpyntas och hej och hå.

Mycket snö har det kommit även här ute. Parkeringsplatsen behövde tack och lov inte skottas, för det var sån där tunn pudersnö som man nästan kan blåsa bort. Rätt vackert här ute, men det här med snö är vackrast att bara betrakta, inte tampas med på ett eller annat sätt.

snöiga grenar

Mycket snö här. 


Sen for vi iväg ut
äventyr shopping. Det blev en nästan lite religiös upplevelse, för jag träffade på Buddha. Eller var det inte en avbild av mig själv..?

Buddha

Buddha eller jag? Lika tjocka och lika stora tuttar, i alla fall.


Fästmön
var inte riktigt nöjd
med turen, men hon är ju alltid, alltid söt.

Anna i en ljusportal

Anna i en ljusportal.


Sen for vi till bästa ICA-affären, ICA Solen.
Dagen till ära var det pepparkaksbjudning. Jag tror att jag åt minst fyra stycken hjärtor och ganska stora var de. Dessutom kom en tjej och bjöd på kolor. Gissningsvis var hon i maskopi med nån tandläkare.

Vid Solens delikatessdisk stod vi och dreglade en stund innan vi påkallade nåns uppmärksamhet.

Klocka

Med denna påkallade vi uppmärksamhet. 


Vi hade tänkt köpa en bit ost
till vinet jag hade med mig, men det blev tre bitar: en sedvanlig cambozola, en bit Blue alp och så en bit jämtländsk camembert. Vinet var riktigt fylligt och kryddigt och passade bra till kycklingfilén Anna och jag åt till middag. Lite senare ska vi testa det till våra ostar, men redan nu kan jag säga att detta är ett synnerligen prisvärt rödvin – för endast 69 kronor! Jag är mycket förvånad!

Jämtländska ostar

Jämtländska ostar.


I övrigt har dagen
gett mig en storvinst i Wordfeud över Mästaren själv (enligt honom, alltså…). Vi har ytterligare en match på gång. Dessutom har Caramellberg inbjudit mig på ett parti som hon ligger under i – jag leder med 39 – 32. Det ger ju en indikation om var vi landar, tycker jag.

Dagens middag hämtade jag från Kreta, för husmor slår till i kväll och bakar värsta kakorna och då måste middagen snabbt klaras av. Killarna åt pizzor, hemmavarande dotter burgare och strips och vi åt kyckling och potatisklyftor. Den blivande 20-åringen är på lokal i kväll och blir firad av sina vänner.

Och snart, min vän, är klockan 20.00 och då blir det… lördagsgodis!


Livet är kort. Och rätt gott ibland.

Read Full Post »

Older Posts »