En dag med en hund: Mårran och Bubben

Ett hundvänligt inlägg.

---

 

Å vilken fin dag jag har haft! Jag har kommit ut flera gånger och fått ljus och luft. Vi såg nog ut som Mårran och Bubben, det vill säga jag var Mårran i Mumin och Bubben, det var Elliot. Jag har till och med bränt så många kalorier att jag skulle kunna äta en chokladkaka i kväll. Bara det att jag inte har nån hemma. Hundar är verkligen rätt medicin för både kropp och själ. Elliot är en sån fin sällskapsherre, en riktig kung.

Kung Elliot.

Vädret har varit perfekt för promenader. Den första tog vi på förmiddagen och den var längst, så lång som min hälsporre fixade. Jag skrev lite av och till före och efter och när jag åt frukost framåt lunchtid fick Elliot lite mat på ett eget fat – på golvet, förstås. Inga hundar på matbordet! Men det var svårt att motstå den både bedjande och flirtiga blicken…

Sen busade vi lite bland filtar och kuddar. På eftermiddagen stack vi ut igen och inhandlade ett ben och hundgodis. Jag gömde godiset och Elliot gömde benet, men han hittade såväl gotta som ben.

Så blev vi lite trötta efter allt spatserande, busande och letande. Vi slappade på gästsängen. Jag läste och Elliot sov och var min alldeles privata benvärmare. Men som alla sagor hade även denna slut. Morfar LP ringde och sa att han var på ingång. Elliot fick på sig kopplet och jag packade ihop hans saker.

Den här dan har gått så fort och jag har verkligen gillat att ha Elliot hos mig. Jag hoppas att han snart kommer tillbaka och önskar lite, lite att han inte får den där dagisplatsen. Samtidigt önskar jag en aning mer att jag får ett jobb och då kan ju Elliot inte vara hos mig på dagarna.

Stort TACK för sällskapet, Bubben och TACK till LP för vinet!!!

Här är några bilder från Elliots och min dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag hoppas att DU har haft en bra dag!!! Skriv gärna några rader och berätta om den i en kommentar, så blir jag glad!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Garanterat semmelfri fettisdag

Ett semmelfritt inlägg.

---

 

Jag äter kanelbullar idag, kanske.

Nä se semlor gillar jag INTE! Därför blir denna fettisdag garanterat semmelfri. Därmed inte sagt att jag inte kan svulla på annat än bullar med vispgrädde och äcklig, söt mandelmassa. Bullar, till exempel, duger gott som de är. Varför förstöra dem med att göra ett hål, stoppa i grejs och lägga locket på? Nej, kanelbullar ska det vara – helst. Det går bra med semmelbullar också – utan grejs, dock.

Bakom alla antipatier finns förstås en historia. Min semmellusta tog slut för ungefär 40 år sen, det vill säga på yngre stenåldern. Precis som nu var det sportlov. Jag hade rest till Tranås för att hälsa på Lena Kling-Kling, ett av barnen på gården där jag lekte mellan två och sju års ålder. Lena Kling-Kling och jag var ett par av barnen som då hade vuxit upp till tonåringar. Det gjorde inte alla, men det är en annan historia. Hur som helst, det var sportlov och vi var 14 år och hade svårt att hitta gemensamma intressen. Våra vägar hade ju skilts åt när jag som sjuåring flyttade tillbaka till Metropolen Byhålan. Men så kom vi på att vi skulle baka semlor. Det var säkert Lena Kling-Klings idé, för hennes pappa hade varit bagare, om jag inte minns fel. Jag tror att vi bakade lika många semlor som vi var år, det vill säga 14. Sen åt vi upp dem. Allihop. Och efter den gången äter jag aldrig mer semlor. Inte så svårt att förstå, va..?

Pojken Per, jag och Lena Kling Kling i juli 1967. Lena och jag är fem år. Foto: Pojken Pers mamma.

Fettisdag utan semlor… Kanske inhandlar jag ett par kanelbullar på min utflykt till Tokerian idag. Eller så blir det nåt annat. Jag menar är det fettisdag så är det. Igår kväll försökte jag hjälpa Fästmön genom att äta upp tre av hennes kakor. Kakorna blev belöningen för att jag klarat av ett besök på Stormarknaden med äldste bonussonen. Tyvärr kan man konstatera att butikerna i köpcentrumet enbart säljer kläder för spinkiga pygméer – inte resliga, stadiga vikingar som Johan och mig. Nuff said! Jag tror att jag ska inventera mina skåp här hemma innan jag skenar över och köper en massa bullar och gotta som jag blir än mer reslig och stadig av…

Pygmébostad utanför köpcentrumet? Na, mer troligt ett tillhåll för bolmare.

En utflykt blir det för min del idag alltså för att köpa mjölk, mat och bröd. Vädret är inte så lockande. Det är grått och trist igen. Jag ska ta en dusch innan jag sticker ut. I eftermiddag ska jag titta ikapp på lite saker jag har spelat in på DVD-hårddisken från TV:n. Och läsa min sista julklappsbok från 2014. Och kanske svulla lite så här på fettisdagen – men garanterat semmelfritt blir det här hemma!

Nu vill jag ju förstås veta om DU ska äta semla idag – eller semlOR, kanske? Skriv några rader och berätta i en kommentar, så jag får ha lite koll på dig!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 28: Gotta och Råtta

Vecka 28 rimmar på Gotta (veckans höjdpunkter) liksom på Råtta (veckans dalar). Så här är dessa enligt mig:

Gotta

• Min mamma (som fyllde 77 bast igår!)
• Den sista akten – Mari Jungstedts senaste (spännande bladvändare med ett slut som jag inte kunde gissa!)
• En intressant fototutställning om fotografer (se den! Dessutom är det gratis inträde på museet och där finns en massa annat att titta på också!)
• En loppistur (såna ska man göra ofta på sommaren!)
• En bra sajt, Min pension (fast prognosen är ju inte så bra…)

Råtta

• Dåliga reklamfilmer (inte bara avbrott i nåt bra utan fruktansvärt irriterande)
• Hur ska jag vara skapt för att passa en arbetsgivare? (måste jag byta både erfarenhet, arbete och kön???)
• En bråkande alien (riktigt trött på den!)
• Grilljävlar (jag blir trött på att ha svårt att andas när det grillas runt omkring samt att få mitt hem, min rena stryktvätt och diverse annat inpyrt med rök)
• Vissa av lokalblaskans skribenter (som så uppenbarligen inte är just skribenter…

Read Full Post »

Nej jag är ingen rolig typ

Verkligen inte. Skittrist är jag. Konservativ och tråkig i mina vanor. Skiter i mitt utseende – förutom håååret dårå, som jag skulle kunna lägga ut miljoner pengar på om jag hade.

Gillar att sitta i fåtöljen och läsa, helst nån snaskig deckare. Och irritera mig på korrekturfelen i bokhelv***t och tycka att den och den författaren är en diva som inte svarar på kommentarer på sin blogg. Sån är jag. För jag är ju så inte rolig och mest plikttrogen och svarar på ALLA kommentarer som publiceras. (Ja, administrationsskorpionen dissar somliga kommentarer.)

Administrationsskorpionen i egen hög – eller snarare låghalt – person.

                                                                                                                                              Förutom att jag inte är rolig utan trist är jag elak också. Jag är så elak att man måste skriva elaka saker om mig och häckla mig och trampa på mig. Bara slå, jag är allmän slagpåse. Det räcker inte med att mitt liv är förstört, det ska liksom tatueras in i min panna också.

Men gör så om du blir lyckligare av det. Själv tänker jag varken hämnas eller gotta mig åt olyckor och elände. Jag vet bara att den som har gjort ont till sist får smaka på det onda själv, så det är väl detta Onda jag går igenom just nu. På väg mot Ingenmansland där jag är papperslös – vad är väl ett papper? En massa ord som jag kanske har skrivit själv åt nån annan. Vad ger ni mig för det?!

En stunds skratt åt Pensionärsjävlarna fick mig att glömma verkligheten. Jag är så trött på att vara trött och ha ont i huvet och vara yr och inte orka – och att bli stampad på, trampad på, uthängd, förnedrad. Jag tror att jag ska göra som en person jag trodde att jag kände: utnyttja mina kontakter med administrationsskorpionen och ta bort möjligheten att kommentera. På så vis kan jag ju sitta i min glasbubbla och låtsasleva och slipper bli utsatt för verkligheten och sanningar och sånt som bara, bara gör mig illa. Bara låta livet rulla på. Men jag är inte sån.

Jag önskar att livet rullade på, bara.

                                                                                                                                                        Jag FRUKTAR verkligen människor, för jag vet hur ont de kan göra. Jag har själv gjort ont, så jag vet vad vår sort är kapabel till. Men till och med jag har gränser. När nån ligger då sparkar jag inte mer. Det finns det så många andra som gör. Sparkar och hånskrattar och njuter. Bland det mest pinsamma var skrattet när jag förklarade hur min verklighet är på väg att forma sig. Det är som att man inte tror att pengar faktiskt tar slut en dag. De har nämligen en tendens att göra det när man inte har nån inkomst. Och då återstår bara..?

OCH DESSUTOM HAR JAG EN J***A SJÄLVSPRICKA I HÖGER TUMME SOM BLÖDER OCH GÖR SKITONT! GAH!

Read Full Post »

Måndagskrämpor, skrämda lemmar och långa texter

Dagen inleddes med sovmorgon. Vi var så trötta och det var så mörkt och ruggigt utanför fönstret att ingen av oss ville kliva upp. Jag föreslog Fästmön att vi låg kvar hela dan. Tyvärr måste hon iväg och jobba, men inte förrän klockan 16, skönt nog.

Det börjar bli kallt. Trädens löv går m0t gult innan de singlar, eller snarare blåser, ner på marken. Jag har fortfarande en snorig näsa och den ger mig huvudvärk, så jag fick inleda med att knapra på Den Lille Vite Mannen Med Blåa Lemmar. Dessutom har jag fått ont i ett ben. Fast inte Onda Lårkan, den svullnaden gick ner raskt för att jag blev så arg, tror jag. Att skrämma sina lemmar är tydligen verkningsfullt, får väl försöka igen. Nu är det höger vad som krånglar. Det känns som om jag har haft jordens kramp i muskeln, men jag har inte det. Och sånt brukar gå över på nån dag, inte vara i över två dygn. Så nu är det väl en djup proppj**el, ska du se. ORKA! Jag har smort och smörjer min vana trogen med Ipren Gel. Än så länge har det inte hjälpt nåt, men…

I eftermiddag när jag har skjutsat Anna till jobbet och hämtat ut min storvinst på Lotto… För resten… Visst finns det väl nåt som heter VINSTSKATT? Ska man inte betala det på pengar och varor man vinner??? Bara en fråga… Jag räknar ju med min vanliga tur…

Ja just det, när Anna är och jobbar och jag har gottat mig/gråtit floder över vinsten blir det städning. Som vanligt brukar jag gå med min tejpade mobilkamera i fickan och fota några av hemmets favoritprylar. Då blir städningen lite roligare! Igår kväll fotade jag nåt som verkligen behöver städas är lite roliga favoritprylar:

Från kryddhyllan, denna hylla som ständigt behöver torkas… Här några roliga saker som står ovanpå fläkten. Bland annat en kock-timer och en gris som jag har fått av mamma. Grisen brukar jag sätta en röd rosett på till jul. Granstamsbiten är från en julgran jag en gång hade. Fråga mig inte varför jag har sparat den. Champagnekorken till höger i bild har nåt otydligt datum på sig. Finast av allt är den lilla finska vitpepparburken i mitten, framför grisen.

                                                                                                                                                           HA! Nu slog jag allt rekord i antal tecken till en bildtext också! Jag kan inte bara skriva många taggar, jag kan skriva lååånga bildtexter också! Anställ mig!

Idag fick jag postboxen full av reklam samt ett tiggarbrev. Fast brevet var från mun- och fotmålande konstnärer. Den som har pengar kan köpa fina kort där. Mina pengar måste nu i första hand gå till linserna jag beställde i helgen. Det kan ju vara bra att se lite.

Här en mun- eller fotmålad mås. Bilden är lånad från Mun- och fotmålarnas hemsida. Kuvertet jag fick idag innehöll smakprov på otroligt vackra julkort.

                                                                                                                                                        Nu ska jag antingen gå på toa, borsta tänderna eller störa Anna. Jag blir så nyfiken för jag tyckte att jag hörde att hon har börjat föra över foton till sin dator!

Read Full Post »