Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘pensionärsjävlar’

Ett bokligt inlägg.


Uppdaterat: Här kan du läsa en artikel om författaren i Hemmets Journal på webben!!!

 

Råna är guld

Låna är silver, råna är guld verkar vara både rolig och spännande.

Å, vilken härlig att-läsa-hög jag har nu! Igår kväll nätshoppade jag  sju böcker att lägga till dem jag fått av Fästmön och till dem jag har lånat av henne. Och så kom Annas snälla mamma nyss med ytterligare ett hårt paket!

Det är alltid spännande när andra köper böcker åt en eftersom de väljer böcker de gillar och böcker de tror att jag också ska gilla. Jag tycker att det är väldigt kul att få sånt som jag kanske inte själv skulle ha valt – och gärna böcker som inte är deckare. Låna är silver, råna är guld, som jag fick nu, verkar vara en både rolig och spännande bok – med betoning på rolig. Extra kul blir det när det är galna pensionärer som gör oväntade saker. Jag tyckte till exempel att Pensionärsjävlar var ett av de roligaste humorprogrammen på TV ett tag. Nu har det inte visats på länge, tyvärr.

Annas mamma skrev i födelsedagsboken

Annas mamma skrev i födelsedagsboken från henne och L.

När jag får en bok tycker jag också att det är roligt om givaren skriver några rader på insidan. Då minns jag vem jag har fått boken av och i vilket sammanhang. Anna avskyr när jag tvingar henne att skriva i de böcker hon ger mig och jag tror inte heller att Annas mamma tyckte att det var kul. Men jag tvingade henni! Så snäll är jag…

Fast lite snäll på riktigt var jag också: jag gav bort Kymriska Drakens sista scone! Och jag kan meddela Draken att Annas snälla mamma gav sconen med beröm godkänt! Hon försökte få mig att ta en halva, men se jag hade ju redan ätit två hela. Hepp – så hade hon petat i sig hela på egen hand. Det är ett gott betyg, Draken!

Nejlikor

Nejlikor från I och L.

Blommor fick jag också och jag ska dela med mig av hälften till Anna. Jag ska alldeles strax packa ihop mina pinaler och draschla ut till Himlen medan det fortfarande finns kanelbullar kvar det är ljust.

Jag hoppas att du som läser här får en bra helg! Nån dator kommer inte med ut till Himlen, som sagt, men jag kan fortfarande svara på kommentarer via iPhonen.

 

 

 

 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Igår kväll var det äntligen säsongsstart för programmet Pensionärsjävlar på Kanal 5. Som jag har längtat efter att få skratta! Den här säsongen är pensionärerna bland annat på semester.


Pensionärerna fick bland annat dansfeber i första programmet.

                                                                                                                                                          Igår var gamlingarna bland annat i Thailand. Jag lånade Linns TV och satt ensam i hennes rum och asgarvade. Fästmön blev något störd eftersom hon försökte natta liten pojke i rummet bredvid… Hoppsan…

Det jag skrattade mest åt igår var paret som hade haft sex på stranden. Kvinnan berättade för en helt oskyldig trio att hon hade fått ett ton sand i… tja, gissa var…

Vidare var det en av herrarna som drabbats av en infektion, informerade han två öldrickande solstolande unga män. Han hade fått dansfeber! Sen jazzade han loss i sina beiga shorts på stranden.

Jag delar en del av Linns kritik mot programmet, att det är samma sorts skämt som återkommer. Men just detta att pensionärerna är på semester på lite olika ställen gör ju att det varierar. De allra flesta skämten handlar emellertid som vanligt om sex. Eller påträngande gamlingar…

Spela roll då. Roligt är det och hade jag haft ett konto på Fejan had jag klickat Gilla! Högsta betyg, det vill säga fem rosa mini-tofflor, får programmet i vart fall här!

Read Full Post »

Å vilken tur! I vår kommer Pensionärsjävlarna andra säsongen tillbaka på Kanal 5! Gissningsvis pågår inspelningarna – kanske i denna stund och kanske på en blogg plats nära dig…  Ingen går säker…

Den 29 december visar Kanal 5 dessutom ett timslångt specialavsnitt med de jävligaste pensionärerna från Norge och Danmark.


Är Ingeborg på smällen???

Read Full Post »

Verkligen inte. Skittrist är jag. Konservativ och tråkig i mina vanor. Skiter i mitt utseende – förutom håååret dårå, som jag skulle kunna lägga ut miljoner pengar på om jag hade.

Gillar att sitta i fåtöljen och läsa, helst nån snaskig deckare. Och irritera mig på korrekturfelen i bokhelv***t och tycka att den och den författaren är en diva som inte svarar på kommentarer på sin blogg. Sån är jag. För jag är ju så inte rolig och mest plikttrogen och svarar på ALLA kommentarer som publiceras. (Ja, administrationsskorpionen dissar somliga kommentarer.)


Administrationsskorpionen i egen hög – eller snarare låghalt – person.

                                                                                                                                              Förutom att jag inte är rolig utan trist är jag elak också. Jag är så elak att man måste skriva elaka saker om mig och häckla mig och trampa på mig. Bara slå, jag är allmän slagpåse. Det räcker inte med att mitt liv är förstört, det ska liksom tatueras in i min panna också.

Men gör så om du blir lyckligare av det. Själv tänker jag varken hämnas eller gotta mig åt olyckor och elände. Jag vet bara att den som har gjort ont till sist får smaka på det onda själv, så det är väl detta Onda jag går igenom just nu. På väg mot Ingenmansland där jag är papperslös – vad är väl ett papper? En massa ord som jag kanske har skrivit själv åt nån annan. Vad ger ni mig för det?!

En stunds skratt åt Pensionärsjävlarna fick mig att glömma verkligheten. Jag är så trött på att vara trött och ha ont i huvet och vara yr och inte orka – och att bli stampad på, trampad på, uthängd, förnedrad. Jag tror att jag ska göra som en person jag trodde att jag kände: utnyttja mina kontakter med administrationsskorpionen och ta bort möjligheten att kommentera. På så vis kan jag ju sitta i min glasbubbla och låtsasleva och slipper bli utsatt för verkligheten och sanningar och sånt som bara, bara gör mig illa. Bara låta livet rulla på. Men jag är inte sån.


Jag önskar att livet rullade på, bara.

                                                                                                                                                        Jag FRUKTAR verkligen människor, för jag vet hur ont de kan göra. Jag har själv gjort ont, så jag vet vad vår sort är kapabel till. Men till och med jag har gränser. När nån ligger då sparkar jag inte mer. Det finns det så många andra som gör. Sparkar och hånskrattar och njuter. Bland det mest pinsamma var skrattet när jag förklarade hur min verklighet är på väg att forma sig. Det är som att man inte tror att pengar faktiskt tar slut en dag. De har nämligen en tendens att göra det när man inte har nån inkomst. Och då återstår bara..?

OCH DESSUTOM HAR JAG EN J***A SJÄLVSPRICKA I HÖGER TUMME SOM BLÖDER OCH GÖR SKITONT! GAH!

Read Full Post »

Två utflykter till i verkligheten blev det i eftermiddag för min del. Och så tog jag Fästmön med mig. Tur är väl det, annars hade jag inte stått ut med stället vi var på. Och jag KAN ju inte avslöja var vi var eftersom det inhandlades ett par julklappar.

Men det inhandlades även en mega-räkmacka, stor som en avlång smörgåstårta. Nu tycker du väl att jag är slösig och kastar pengar omkring mig på räkmackor – SKÄMS på mig! Men vet du, den hade kort datum (gick ut idag) och kostade endast 69 pix! Dessutom har vi ätit av denna jättemacka TVÅ gånger – VAR!


Under min andra halva blev jag smått illamående av all majonnäs… Urrk… Men bäst att äta så man blir mätt!

                                                                                                                                                           Anna var en riktig Virrp-Anna idag dessutom. Hon glömde NÅT VÄSENTLIGT på jobbet. Till dess att vi samlat krafter för att åka dit i kväll fick hon nyttja mitt förstoringsglas.


Man kan tro att Sherlock Holmes var på besök, men det var Anna som ville läsa lite i sin bok.

                                                                                                                                                    Kvällens utflykt i verkligheten gick alltså till Annas jobb. Vi åkte dit i värstaste mysbrallan och förfasade oss över vad den alltid så chict och rätt klädda fru Hatt skulle ha tänkt – och kanske bloggat! – om oss om hon hade sett oss. (Kram, darling, du är sniggast!)

Resten av kvällen har vi tillbringat framför TV:n där vi sett DVD-inspelningar av Brottet (sista, spännande delen!) samt Stum sitter guden. Nu blir det faktiskt lite mer TV- det är ju CSI (då får jag blunda igen när det blir blodigt) och Pensionärsjävlar!

Read Full Post »

Dags för veckans höjning – Gull – respektive sänkning – Gul. Inte svårare än så!

Here it goes:

Gull

  • Att få blogga i Skrivrummet (vilken ära och så roligt!)
  • Alla snälla (som kommenterade mina gästbloggerier)
  • Fästmön (som stod ut med mitt frånvarande jag under gästbloggsveckan)
  • Vintervit choklad (ersätter Marabou Polka i min chokladtopp!)
  • Att mamma beviljades riksfärdtjänst till jul så hon kan komma hit och hälsa på (i tre veckor, ba…)

                                                                                                                                                      Gul

  • Folk som inte fattar när man markerar stopp!
  • ”Jahapp! Vad ska jag göra nu då?-känslan”
  • Novembergrått (det går ju inte att fota!)
  • Varför återvänder förbrytaren till brottsplatsen???
  • Alla som säger att de ska ringa – och som inte ringer

Read Full Post »

Nej, jag HAR inte glömt bort den kommande Totala Förnedringen jag står inför! Jag har förträngt den under några dar när jag bara har fått vara glad alt. haft mycket annat att tänka på.

Den Totala Förnedringen finns hela tiden och kryper närmare. Idag blev jag påmind om den i allra högsta grad med tanke på de tre breven som damp ner i min postbox. Det från a-kassan var nog värst för jag förstår inte varför det måste till så många KRÅNGLIGA blanketter och lappar och skit som ska fyllas i. Att sen min före detta arbetsgivare har noll koll på när jag blev anställd förvånar mig inte ett smack. Jag slipper i vart fall ta emot nån guldklocka nästa år. Alltid något.


Jag klarar mig utan en sån här från min förra arbetsgivare. Det finns tre stycken för mig att ärva, så…

                                                                                                                                                       Två motigheter i kväll gör att humöret har sjunkit något. Men jag laddar för skrattkramp klockan 22. Det behöver jag. Att folk är omogna och/eller avundsjuka det har jag vetat länge.

Read Full Post »

Older Posts »