En promenad med snabeldraken* väntade när jag kom hem från jobbet. Fy te rackarns, det var sååå varmt… Massor med hår försvann in i gapet på draken – jag fäller hår värre än ett djur just nu. Har läst mig till att det tillhör Åkomman, som farfar Sven** skulle ha sagt. Trist.
Svängde in på Tokerian först och inhandlade ett födelsedagskort med innehåll till mamma. Kom till och med ihåg att posta det. Hon får försöka ge sig till tåls med öppningen och helt enkelt hålla fingrarna i styr.
Snabeldraken och Tofflan – NOT! Jag har aldrig högklackat på fötterna och aldrig nåt med volang upptill!!!
Tänkte att jag skulle laga lite mat i kväll innan korven sprang iväg till stinkypåsen. Det blev tre kycklingkorvar med bröd, grillade i ugnen, förstås. Det är bara människorna puckona som har uteplatser som får grilla på grillar med grillkol/-bricketter och tändvätska i den här bostadsrättsföreningen. Så himla smart, dårå, eftersom rök stiger!.. Men det är det visst ingen som fattar av gräsrötterna puckona…
På tal om människor gräsrötter puckon tänkte jag nästan filma en sekvens nyss och skicka till Barnavårdsnämnden***, typ. Satt i godan ro vid köksbordet och smaskade på mina korvar och läste UppsalaTidningen när jag hörde ett bekant vrål. Jorå, det stämde in på den jag trodde att det var. Bakom gick föräldern (?) med mobilen i högsta hugg, som vanligt. Tror paret var ute en kvart och under den tiden ville Mini leka med andra barn fast det fick h*n inte. Föräldern(?), däremot, lekte hela tiden med sin mobil. Är det så man gör när man vaktar barn..? En stilla undran.
Jag har kladdat med GB-lådans sista Päronsplitt, så nu ska jag tvätta handen innan jag telefonerar med släkten. Solen beter sig idiotiskt just nu, fram och tillbaka. Mina persienner åker upp och ner – som om jag inte har annat att göra än att gläppa med persiennerna…
Har annat att göra än gläppa med persiennerna.
*snabeldraken = dammsugaren
**farfar Sven = Chuckys farfar, inte min. Min farfar hette Mansfield
***Barnavårdsnämnd = läskig myndighet som fanns på stenåldern när jag var barn. Hade som främsta uppgift att ta barn från olämpliga föräldrar.
Gå till Toffelprofilen
Finns inget som gör mig så vansinnigt arg som småbarnsföräldrar som hellre pillar med mobilen än ägnar sig åt sina barn. Jag får lust att gå fram och slita bort mobilen och kasta den i backen och stampa på den. GUD!! Så arg jag blir!
Just i det här fallet blir jag EXTRA irriterad eftersom man så att säga har ”skaffat” barnet på annat sätt än det vanliga. Men detta mobilande har pågått hela barnets uppväxt. För mig blir detta åter en bekräftelse på att barn är nån sorts… statussymbol? för somliga. Nä, man önskar att en del hade självinsikt nog att inte bli föräldrar. Det har jag i alla fall haft. Jag skulle INTE ha blivit nån bra förälder.