Fullt ös medvetslös..?

Ett ruschigt inlägg.

---

 

Kolsvart!

Nja, riktigt så illa som i rubriken är det inte. Men det handlar förstås om jobbet och där är det full rulle. Samtidigt har jag hellre mycket att göra än för lite, så det passar mig bra. Fast… lite mycket är det just nu, det går inte att komma ifrån. Nu gör jag mitt bästa och det får räcka. Jag har börjat vakna tidigt om morgnarna och ligger och tänker ut hur jag ska göra vissa saker. Så kan en inte göra i längden utan att kropp och själ tar stryk. Jag är medveten om att det är en riktig topp på jobbet just nu. Som grädde på moset ska jag och NK* få ”nya” rum. Det ska kommer folk från en utbyggnad som ska flytta in i huset i korridoren där vi sitter. Till NK har de hittat ett tomt kontor och jag får flytta in hos en föräldraledig. Det blir nog bra det här också, även om NK och jag inte får sitta vägg i vägg längre. Det är mycket jobbsnack oss emellan nu, faktiskt inte bara bullshit – även om det händer. Och i kväll när jag lämnade byggnaden och det var kolsvart ute var jag riktigt trött. Tur att jag hade sällskap på väg ut så jag inte somnade.

Den här dan blev jag ständigt avbruten, så jag har bara hunnit klart en textgranskning och jag har inte fått iväg korrekturet till författaren. Men jag har träffat dottern till en kär bekant från ett min allra första tid som arbetande. Så märkligt livet är…

Jag har börjat…

Decembers stundande storhelg har fått mig att planera och utföra vissa saker inför den. Ett och annat fynd har gjorts i såväl verkliga livet som på nätet. Jag är så glad för nätshopping, för hur skulle jag annars hinna med vissa saker? Till lilla mamma har jag nu, förutom böckerna vi beställde i söndags, hittat ytterligare ett par klappar. Och idag blev det en klapp till Fästmön, minsann. Det känns skönt att jag har börjat handla redan, för jag har ju ganska många i min närhet som ska ”klappas om”.

Ska försöka läsa ut min bok på gång i kväll.

I kväll ska jag försöka läsa ut min bok på gång. Antiktidningen kom idag, men den sparar jag till helgen. Klockan 21 slår jag på TV:n för att höra vad Leffe och Camilla har att säga om en viss dom som kom idag med mera – det är Veckans brott, alltså.

Kvällen i övrigt ägnar jag åt att fundera  på ett och annat. Nej, livet har inte stannat upp för att jag har börjat jobba, tvärtom är det massor som händer. Ovanpå det finns lilla mamma som nyss ringde mitt i en tanke för att meddela att hon fortfarande inte har fått nån blankett för ansökan om riksfärdtjänst till jul. Tänk om nåt bara kunde… gå smidigt… nån gång…

Jag lämnar dig med en skylt från jobbet, stället där jag hittar så många tänkvärda ord. Ibland hör jag faktiskt ganska mycket bullshit från olika håll i min tillvaro och jag fattar ingenting…

Ha en bra tisdagskväll, vad du än gör!

*NK = Närmaste Kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Saker för gamla tanter

Ett rätt självironiskt inlägg.

---

 

En extra mobilladdare och ett senilsnöre, typiska prylar för en gammal tant.

Iväg for jag på äventyr ärenden. Motståndet var starkt, men det gällde att spotta upp sig och försöka se lagom ut. Är det nåt jag är trött på så är det att försöka se glad ut när jag är ledsen inuti. Samtidigt, tillsammans med flexibilitetsträningen (byta ruta i 15-spelet), är det bra för mig att också träna mitt pokerface. Sluta le när det bara blir en grimas. Ställ ansiktet i läge noll. Var trevlig, men inte för mycket. Se inte så sur ut. Nolla.

 

 

Nåt gott att värma kropp och själ med.

Alla ärenden gjorde jag inte idag, en måste spara nåt att göra till i morgon också, men jag kom hem med några av de viktigaste sakerna, som senilsnöre och extra mobilladdare. Det kändes rätt tufft att behöva ha glasögon på näsan för att se att att trä på senilsnöret på ett annat par glasögon. Kanske vänjer jag mig, kanske inte. Bara jag kan fortsätta att läsa böcker på vanligt sätt. Bara jag slipper… lyssna…

 

Deppigt och kallt. Därför hoppade jag in på Systemet och köpte två flaskor rött. Jag är mycket förtjust i Zensa-viner och köpte ett primitivo idag som jag vet är väldigt fylligt och har ett bra pris, 89 kronor. Sen slank en Tommasi Graticcio för samma pris ner i varukorgen också. Det blir nåt gott att värma kropp och själ med.

 

Toffelmat för en vecka.

När det gäller föda var det verkligen tragikomiskt att kika ner i varuvagnen vad jag hade plockat på mig och scannat in. Jag är evigt tacksam att Kocken Findus och Familjen Dafgård finns, men jag kan inte låta bli att undra hur mycket näring det är i deras mat. Och så längtar jag förstås efter hemlagat. Jag har ätit en hemlagad måltid på två veckor. Det är inte roligt att laga mat. Det är ännu mindre roligt att bara laga till sig själv. Då tar jag hellre en microrätt och lunchar ihop med mina kollegor.

Mamma har fått sitt utlovade samtal, den rutan vägrade jag att flytta på. Nu ska jag iväg på dagens andra utflykt. Fast ett tu tre är jag hemma igen, med pläden om benen, boken i knäet och läsglasögon på näsan – sånt som passar en gammal tant.

Pläd om benen, bok i knäet och läsglasögon på näsan.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Bultande huvud och snurrande tankar

Ett alldeles för långt inlägg.

---

 

Tredje dan med huvudvärk…

Tredje dan med huvudvärk. Roligare kan en ha. Men det finns ju en fördel med att ha huvudvärk: då vet en att en har ett huvud. Sen finns det andra som mår f*n så mycket sämre än jag, så jag ska verkligen inte klaga. I stället tänker jag positivt (”jag har ett huvud”) och så gissar jag att det handlar om att en massa spänningar håller på att släppa. Att ha levt med kropp och själ i katastrofberedskap i sex år och lite mer än åtta månader – i alla fall periodvis – tar ut sin rätt. Nu får jag snart en frist, en stunds vila. Det tackar jag för.

Det är naturligtvis också massor som snurrar i skallen. Funderingar om hur det ska bli och naturligtvis, om jag verkligen ska klara detta. När en har varit sjukskriven en längre tid fasas en in i arbete försiktigt och under övervakning. När en har varit långtidsarbetslös kastas en in i åtta timmars arbetsdag och förväntas prestera. Men klarade jag det 2011 klarar jag det nu, det vet jag.

Jag kanske får kasta en liten sten på handläggare så hon läser sina mejl…

Sen är det en massa praktiska saker att ta tag i också. Boka om möten och evenemang, till exempel, och försöka få tag i handläggaren på Arbetsförmedlingen. Jag mejlade henne  i onsdags eftermiddag, så snart jag hade fått beskedet. Idag är det fredag och jag har ännu inte fått nåt svar. Förhoppningsvis hör hon av sig och så görs det nån sorts paus. Sen måste jag ju på’t igen, för det här är ju bara ett kortare uppdrag. Eller rättare sagt, jag får naturligtvis fortsätta att söka jobb även medan jag jobbar. Men kanske koncentrera jobbsökeriet till nån eller ett par kvällar i veckan eller en dag i helgen.

En kan väl säga att mobilen och jag har varit väldigt tajta sen i onsdags. Det messas och rings och visst är det roligt att vänner hör av sig när det går bra för en i livet. Men med svarta stunder och nästan total tystnad i färskt minne har jag lärt mig läxan en gång till: jag måste kunna lita på mig själv, att jag kan hantera det svåra på egen hand, för stöd och hjälp är ofta långt borta. Att lära andra vuxna är inget jag vill syssla med. Jag tar det som lärdomar för egen del. Att säga till nån som är i en akut kris, ungefär…

Jag ser dig, jag ser hur du mår, men jag ska bara resa bort några dar/göra lite annat/göra en massa andra saker först en stund, SEN hör jag av mig

… det funkar inte. Livet och döden funkar inte så. Ens ord kan vara avgörande för om en människa hoppar framför tåget eller väljer att fortsätta stångas med livet.

Den här hyresgästen vet ALLA detaljer.

Men… jag blir glad när referenter hör av sig och jag blir glad att jag lyckades tvinga stackars vännen att ringa mig på gamm-telefonen, för jag ville PRATA och FÖRKLARA och BERÄTTA DETALJERNA, allt det som alla inte inte för höra, se eller läsa. Och jag blir extra glad för mejl som mammakusinen B:s igår, allra helst efter vårt ganska deprimerande telefonsamtal i förra veckan. Och så lilla mamma… Efter anmälan har hennes mardrömmar upphört, men hon har inte kunnat sova ändå för att hon är så glad för min skull! Jag önskar så att jag hade lön varje månad så jag kunde köpa henne den där höj- och sänkbara sängen och en ny TV, till exempel. Men nu när jag snart får lön igen måste jag lägga pengar på vinterdäck, annars får jag inte köra bilen i vinter, tandläkaren och optikern. Jag fick en sån generös… uppmaning av fantastiska Karl-Bertil häromdan att gå till optikern, så bara jag får veta när jag ska börja jobba ska jag ringa och boka tid för synundersökning.

Jag lämnar deckargenren en stund för Kristina Sandbergs Maj-trilogi.

I morse klev jag med bultande huvud ur sängen, tog en tablett och skjutsade min kära i ösregn till hennes jobb. Hemma igen klev jag tillbaka i sängen och unnade mig en stunds läsning. Jag har just påbörjat den första delen av Kristina Sandbergs Maj-trilogi, Att föda ett barn, som Uppsalaewa var så vänlig och gav mig som bonus när vi utbytte vinster. Det har inte blivit så mycket läst de senaste dagarna, varken böcker eller andra bloggar. En bok för recension är också på väg in, en bok av ytterligare en Uppsalaförfattare.

Känslan av att få unna sig en stunds läsning i sängen en vardagsmorgon…

Idag står på mitt schema att fortsätta göra några ombokningar, att ta hand om tvätt, att gå och handla och att hämta och skjutsa hem Anna till Himlen. Minstingen kommer hem idag och jag låter mor och son få fredagsmysa på egen hand. Själv ska jag se det sista avsnittet av Broadchurch, som jag spelade in på DVD-hårddisken igår kväll. Men i morgon joinar jag familjen i Himlen för räkfrossa med vitt vin.

Jag ska på räkfrossa i Himlen i helgen alltså, men vad ska DU göra??? Skriv gärna några rader i en kommentar nedan och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En dag med en hund: Mårran och Bubben

Ett hundvänligt inlägg.

---

 

Å vilken fin dag jag har haft! Jag har kommit ut flera gånger och fått ljus och luft. Vi såg nog ut som Mårran och Bubben, det vill säga jag var Mårran i Mumin och Bubben, det var Elliot. Jag har till och med bränt så många kalorier att jag skulle kunna äta en chokladkaka i kväll. Bara det att jag inte har nån hemma. Hundar är verkligen rätt medicin för både kropp och själ. Elliot är en sån fin sällskapsherre, en riktig kung.

Kung Elliot.

Vädret har varit perfekt för promenader. Den första tog vi på förmiddagen och den var längst, så lång som min hälsporre fixade. Jag skrev lite av och till före och efter och när jag åt frukost framåt lunchtid fick Elliot lite mat på ett eget fat – på golvet, förstås. Inga hundar på matbordet! Men det var svårt att motstå den både bedjande och flirtiga blicken…

Sen busade vi lite bland filtar och kuddar. På eftermiddagen stack vi ut igen och inhandlade ett ben och hundgodis. Jag gömde godiset och Elliot gömde benet, men han hittade såväl gotta som ben.

Så blev vi lite trötta efter allt spatserande, busande och letande. Vi slappade på gästsängen. Jag läste och Elliot sov och var min alldeles privata benvärmare. Men som alla sagor hade även denna slut. Morfar LP ringde och sa att han var på ingång. Elliot fick på sig kopplet och jag packade ihop hans saker.

Den här dan har gått så fort och jag har verkligen gillat att ha Elliot hos mig. Jag hoppas att han snart kommer tillbaka och önskar lite, lite att han inte får den där dagisplatsen. Samtidigt önskar jag en aning mer att jag får ett jobb och då kan ju Elliot inte vara hos mig på dagarna.

Stort TACK för sällskapet, Bubben och TACK till LP för vinet!!!

Här är några bilder från Elliots och min dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag hoppas att DU har haft en bra dag!!! Skriv gärna några rader och berätta om den i en kommentar, så blir jag glad!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tufft, rensad skalle och TACK!

Ett vårdande inlägg.

---

 

Apparat i vården – men för vad???

Det blev ett tufft besök i vården idag. Det började redan medan jag satt och väntade. Min blick fastnade på en manick som jag inte för mitt liv kunde lista ut vad den skulle användas till – mer än för nån form av mätning, tror jag. Display, knappar och en massa sladdar satte myror i huvudet på mig. Nån som är smartare än en Toffla???

Tufft och jobbigt idag. Det kom till och med tårar och det tycker jag är ännu jobbigare. Jag är inte nån offentlig gråtare. Efteråt bestämde jag mig för att rensa skallen genom att åka och titta på fina och roliga saker. Inte köpa. Därför… alla fynd som nämns och syns i inlägg finns fortfarande kvar för dig som är intresserad!!!

Först fick Myrorna i Boländerna ett besök. Där var det lugnt och skönt och jag kände hur både kropp och själ landade igen – tills ett ungt par kom in i affären och skrikpratade med varandra… En tjej som jobbade där var mycket lyhörd för mitt behov av tystnad och satte inte på nån musik! Tusen tack!

Det fanns en hel del att titta på hos Myrorna. Jag såg en turkosdjävul i form av en virkad pudel över en flaska. Den var så gräslig att jag blev stum. 35 spänn skulle de ha för eländet. Vidare konstaterade jag att man kunde fynda Glaskupan av Sylvia Plath i inbundet och fint skick för 30 kronor. Och så fascinerades jag av en hylla med fina Marilyn Monroebilder. Bilderna var inte prismärkta, men det fanns heller inget på hyllan som sa att inget var till salu!

Nästa stopp på vägen blev Återbruket. Där grälar alltid personalen (idag om lunchrasterna) och så röker alla så det luktar f*n. Men roliga grejor finns där! Idag såg jag till exempel ett fluffigt väggur, inte prismärkt, men säkerligen till salu. Vidare hade nån lagt bananer på barnböckerna. Jag trodde att man sa

lägga rabarber på…

Vid kassan såg jag en söt pappask med änglar. Den kostade bara tio kronor, men se jag har köpstopp (förutom för mat och nån bok på min lista)!

Sista stället för dagen blev Social ekonomi Uppsala. Där var det också en hel del rökare, men jag såg en helt ljuvlig gammal brödrost för 300 spänn. Fast… det är ju halva priset på ALLT i affären, så… Skynda fynda för 150 pix den som kan och vill!

Här kommer några bilder från idag. Notera att alla prylar finns kvar – först till kvarnen får först mala:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Fästmön och jag hade lite smskontakt och det blev överenskommet att jag skulle hämta henne från jobbet när hon slutade klockan 14 och skjutsa hem henne till Himlen. Det är inget roligt väder att gå i och även om jag tycker att Anna blir söt när regnet gör hennes hår krusigt, så tycker Anna själv inte det. Jo då, jag fick hämta och skjutsa mot löfte att jag inte skrek idag. Det löftet höll jag.

Medan jag väntade på att klockan skulle bli så mycket att Anna slutade jobba tog jag en kaffe på macken. Satt i bilen och värmde mig huttrande. Nej, det är inget roligt väder alls – grått, kallt och regnigt. Sen kom jag på att jag satt mitt emot huset i vilket personen som förstörde mitt liv bor. Då rivstartade jag och åkte därifrån. Jag såg mig inte om en enda gång.

Hemma i New Village igen kunde jag konstatera att det finns snälla människor som skickar påskgåvor (TACK till dig som jag hade mejlkontakt med idag – du vet själv vem du är!) och andra snällisar som kanske kan hjälpa mig med utskrifter (hoppfullt TACK på förhand till dig som också vet vem du är!)

Vad har du gjort idag, dårå??? Skriv några rader och berätta så jag har nåt intressant att läsa efter att jag har ätit mina stekta fiskpinnar!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Gräva ner sig eller rensa ogräs?

Ett grävsligt inlägg.

---

 

Gräva ner sig eller rensa ogräs? Kanske behöver man inte alltid använda så stora maskiner, oavsett vad man väljer att göra.

Att gräva ner sig är ingen idé. Det sköter andra så bra sen när det är dags. Jag försöker ta till vara på tiden och göra det bästa av den. Fylla dagarna med meningsfull sysselsättning. Jag börjar bli väldigt bra på det, trots att jag mest är hemma. En liten utflykt per dag tvingar jag mig till även om både kropp och själ protesterar – det är väldigt tryggt här i bekvämlighetszonen.

Men ljuset och luften gör, som bekant, underverk på flera sätt än ett. Tänk att ha en liten trädgård att påta i. Det skulle visserligen inte min rygg estimera, men jag brukar hitta arbetsställningar som funkar för den, även för att rensa ogräs. Den sommaren jag var nyskild försvann ogräset från mina föräldrars trädgårdsland. Jag hade rensat bort allt sånt helt maniskt. Grävt upp det som förstörde och hindrade det som skulle få växa fritt och blomma ut. Sen tog det ett tag innan jag hade kommit igenom min kris. Många tårar blandade sig med jorden. Men mamma och pappa hade aldrig så fina land som sommaren 1999.

Detta var de sista blommorna vi tog från trädgården.

När nåt jobbigt inträffar hamnar en del av oss kanske i nån sorts kris. Jag jobbar hårt med att ta mig över kanten varje gång. Sen jag startade den här bloggen har jag ältat rätt mycket här – både öppet och bakom lösen. Genom att skriva av mig har jag fått bort de flesta negativa känslor som vill slå rot som ogräs.

Men sen kommer det alltid nån och liksom slår en i huvet. Dunkar in i ens skalle hur man är – och hur man inte är. Mina tillkortakommanden. Och andras. Är det nåt jag ogillar så är det generaliseringar. Häromdan gick jag igång på nåt skrivet om hur en viss grupp är. Det var flera texter som jag reagerade på. Om nån skriver så att jag reagerar har skribenterna uppnått nåt. Det är bra.

Generaliseringar, däremot, är inte bra. Framför allt när man inte vet vad man pratar om och det man skriver i vissa fall gränsar till skvaller, förutfattade meningar och fördomar. Ungefär som att säga att inga invandrare vill jobba utan alla lever på bidrag. Eller att alla bögar är promiskuösa. Eller den riktigt gamla fördomen att alla bönder är rika som troll och gömmer pengarna i sina madrasser. Vi som tänker lite till vet att detta orimligt kan vara sant. Många invandrare jobbar hårt och många får såna jobb som ratas av svenskar. Och nä. Alla bögar jag känner knullar inte runt och ingen de bönder jag känner är inte särskilt välbärgad, faktiskt.

Vi som tillhör en viss grupp vet hur vi har det. Den som inte tillhör den gruppen kan aldrig veta det. Den kan bara föreställa sig. Jag själv tillhör flera minoritetsgrupper. Kanske det är nåt jag skulle lyfta fram mer i mina jobbansökningar när arbetsgivarna efterlyser mångfald i sina platsannonser? Alltså, det faktum att när det gäller mångfald, då är jag ett riktigt fynd… (<== ironi)

 

Det finns fortfarande chans att vinna ett unikt armband.

==> Jag tycker i alla fall att du som läser här ska kolla in tävlingen om det unika armbandet. Det är en tävling för en god sak. Genom att delta (det kostar ingenting att skriva en motivering varför just du ska vinna armbandet!) stödjer du två grupper som har det svårt: långtidsarbetslösa och cancersjuka. Du kan aldrig förstå hur nån i grupperna känner sig om du inte har varit eller är där. Men du kan göra lite, lite skillnad. Och visa empati i stället för att skoningslöst döma och slå nån i huvet. Rensa lite av ditt eget ogräs, vet jag! 

 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Livssteg den 28 augusti 2014

Ett promenerande inlägg.

---

 

Det är behagligt väder idag. Lagom varmt, lagom blåsigt, lagom soligt. Jag tog skogsvägen till Tokerian. Mötte en husse, en matte och en liten hund. De tvåbenta hade hittat var sin liten plastpåse med gula kantareller, lagom att smörsteka med lök och persilja och lägga på mackor. Jag sa, med avundsjuk stämma, att jag minsann har bott här i många år, men aldrig nånsin hittat några kantareller. Och min svamp får jag nog köpa på Tokerian.

Men jag köpte ingen svamp, bara bröd och mjölk, trots att jag hittade två grova brödbullar från mars 2013 i frysen i morse. De går nog att äta, fast utifall att de inte gör det har jag nu tre färska – till priset för två. Tack, Tokerian!

Jag tog Den Långa Vägen hem från Tokerian. Mötte en liten flicka med en fantastisk orange klänning. Naturligtvis kunde jag inte fota barnet, vill ju inte få nån peddo-stämpel bland alla de andra elaka text- och bildstämplarna jag har fått. (Ja, jag har mig själv att skylla – delvis. Jag skulle ju ha kunnat hålla inne med vissa åsikter.)

Mamma ringde just som jag ställt mjölken i kylen. Hon trodde att Fästmön hade ringt henne hemifrån, men ingen svarade hos Anna när mamma ringde tillbaka. (Mamma var ute när det ringde.) Mamma blev orolig att det hade hänt mig nåt. Gulliga, vimsiga mamma! Det var säkert ett svepskäl för att ringa överhuvudtaget och höra att jag är OK.

Anna slutar jobba klockan 16 idag. Jag har erbjudit att åka och hämta och skjutsa hem henne. Bussen hem tar annars minst en timme. Anna ber mig aldrig om skjuts. Jag gör det ändå. Ibland vill jag känna mig behövd. Och få en puss och en kram. Kärlek är aldrig fel.

Här är några bilder från dagens livssteg:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 14: Inlagd sill och Dumma sill

Ett inlägg som hissar och dissar.

Torsdag allaredan och då vet Vän af Ordning vad som gäller: en redovisning av den Tofflianska veckans höjdpunkter (inlagd sill) och dalar (dumma sill). Och det är faktiskt inte svårare än så här:

Inlagd sill

• Min lustifika Fästmö och hennes fader (De är ett bra team i lantbruket…)
• Vissa reklamfilmer, som den från If  (Nej-filmen är skitbra.)
• Mr Selfridge (Äntligen nåt att se på lördagskvällar på TV.)
• Semesterveckans längsta utflykt (Och glasspremiär.)
• En kvällspromenad i marssolen (Bra för både kropp och själ.)

Dumma sill

• Urusla aprilskämt (I år var det verkligen flera bottennapp, främst i lokal media. Skämsigt!)
• Mästerkockan (Eldar saker, har sönder mat och spiller. Bland annat.)
• Vissa reklamfilmer, som den för microlax (Min situation lättar betydligt när jag slipper se skiten (!) )
• Sjukläger på semestern (Jag med min rygg, Anna med sin dunderförkylning. Roligare kunde man ha på sin semester…)
• Sommartid (Nej, jag förstår inte vitsen med det alls.)
• Bonus-hiss- och disslistan (Jävla rygg.)

April, april. Jag menar, livet är kort.

Read Full Post »

Energi, skandaler och mord – i en salig blandning

Ett inlägg om diverse.

Oj vad de här senaste dagarna har varit hektiska! Ända sen det där telefonsamtalet i lördags förmiddag har jag haft en sån energi att jag till och med överraskar mig själv… Och det vill inte säga lite…

Det är riktigt skönt att få lägenheten ren och fräsch. Det tuffaste stället, köket, är klart liksom smårummen. De senare en riktig dammhärd med tanke på alla böcker… Jag drar in Bricanyl så det står härliga till mellan varven.

Bra för såväl kropp som själ är det också att storstäda! Jag får utlopp för min energi och jag är rejält trött om kvällarna när jag ska sova. Dessutom blir här väldigt rent… I morgon fortsätter jag med delmålet sovrummet. Jag tror att det nog är mitt hems mest lättstädade rum, så förhoppningsvis får jag en stund över att söka jobb, blogga, läsa nyheter etc. Jag har lite bloggabstinens och känner hur orden dansar inuti mitt huvud. Men just nu får många av dem stanna kvar där inne. Måste tvätta lite i morgon också… (Intresseklubben antecknar, eller i alla fall gör jag själv det!)

Idag på eftermiddagen blev det emellertid ett avbrott i städningen. Jag tog bilen och åkte iväg och träffade intressanta nya bekantskaper. Vädret, däremot, var allt annat än trevligt. Grått och dystert och småregnigt…

Utsikt genom framrutan i bilen när jag hade parkerat.

Bilen var skitig när jag åkte. Nu är den jätteskitig. Det blir nog en tvätt i helgen ifall regnet inte öser ner. Även Clark Kent* skulle behöva storstädas!..

Dagens resmål visade sig vara ett härligt hus med högt i tak och vänliga människor. Kort sagt: det kändes bra. Den inre kretsen kan läsa mer i mitt senaste lösenskyddade inlägg.

En stunds väntan med en bok.

Jag har knappt hunnit med att kolla några nyheter, men vad jag förstår har det uppstått en ny liten kommunskandal här i Uppsala. Det har nånting att göra med fastigheter. Vad jag förstår misstänks korruption och mutor och det hela är polisanmält. Några tjänstemän har fått sparken, andra har blivit avstängda från sina jobb. Man talar om vänskapskorruption och nepotism som har pågått i 20 år. Alltså… 20 år! Hur är det möjligt??? Och det handlar inte om några kronor, det handlar om miljoner som kommunen har förlorat. I förlängningen vi skattebetalare, förstås.

Nu är jag lite slut i rutan och ska slänga ner mig i bäste fåtöljen och försöka få i mig lite mer nyheter via TV:n. När det gäller TV ser jag fram emot den spännande serie om fyra långfilmslånga delar som kör igång på SvT1 fredag kväll, The Kennedys. Det är i sig också lite av en skandal, för denna kanadensiska serie från 2011 stoppades av en amerikansk TV-kanal för att serien visade en vinklad bild av historiska fakta. Nåja, det är en dramatisering och då får man räkna med sånt sånt. Jag ser framför mig fyra intressanta kvällar, för familjen Kennedy har alltid fascinerat mig. Den 22 november är det för övrigt 50 år sen John F Kennedy mördades och mordet är ju sannerligen inte riktigt utrett, eftersom den misstänkte mördaren själv mördades…

Jag gissar att du kollar på… fotboll? Eller vadå???

*Clark Kent = my dirty car man

Livet är kort.

Read Full Post »

Fredagskväll och lördagsmorgon

Ett inlägg i vilket Tofflan filosoferar över slapphet, timmar och rosalila blommor.

Lördagsförmiddag i New Village. Faktum är att det är rätt tyst i huset. Det beror på att en fjärdedel inte är hemma och att en annan fjärdedel inte har börjat banka. Än. Det kommer väl. Men då är jag förhoppningsvis inte här utan i Himlen. Den tredje fjärdedelen är hemma och har ägnat morgonen åt att springa upp och ner för trappan. Stegmätare, eller vad?

Min fredagskväll var otroligt slapp. Som du förstår var jag helt slut efter arbetsveckan (två dagar). Det där var ironiskt menat, kanske är bäst att jag tillägger. Jag testar och ser om det skulle kännas OK att bara jobba lite. För två arbetsdagar är ungefär vad institution 2 verkar kunna erbjuda. Till detta läggs ytterligare nån dags arbete för institution 1. Totalt 26 timmar. Tre arbetsdagar och två timmar. Skulle jag klara mig ekonomiskt att jobba så lite? Nej. Skulle jag palla att jobba så lite? Nej. Skulle jag kunna göra ett bra jobb på dessa ynka dagar? Nej. Skulle jag vilja jobba så ytterligare en begränsad tid och inte tillsvidare? Nej. Mina svar är givna!

Det är skittråkigt att laga middag. Men när man är ensam är det bara überskittråkigt. Så jag dukade upp ett fredagsalternativ i vardagsrummet med Lapdancen, min bok på gång, en skål prästostbågar och en starköl. Och så kallade jag Crime Night på Kanal 9 och spelade Wordfeud. Det blev mättande både för kropp och själ.

Fredagsmiddag.

Och nu är det lördag. Jag vaknade runt åtta och kände mig ganska utsövd. Låg och läste en stund och planerade kommande texter. Satte mig vid datorn och här har jag suttit och skrivit, är på min tredje text just nu. Och min tredje mugg java. Det snurrar lite lätt i skallen och jag funderar på om det inte är dags att duka fram frukost.

Alldeles nyss plingade ”Lucille” på dörren.

Stressad och sent ute som vanligt!

skrattade hon och undrade om jag kan vara lägenhetsvakt från idag och en vecka framåt. Inga problem! Deras växter är få, husdjuren ryms i en några liter stor vattentank och jag får tillgång till lokalblaskan gratis. Klart jag hjälper till!

Frukost står som sagt överst på agendan. Därpå måste jag skriva ett par texter till, vattna mina egna krukväxter, gå ut med sopor och göra mig redo för en färd till Himlen. Noterade glatt, på tal om krukväxter, att min fina hortensia, som jag fick av Fästmön och barnen till en födelsedag för ett par, tre år sen, blommar igen. När jag fick den var blommorna blå, men nu är de närmast rosalila. Jag tror jag läste nånstans att de tillsätter nåt färgmedel för att få fram den blåa färgen. Konstigt… Så här ser den ut idag:

Lite rosalila. 

Vad händer hos dig i helgen??? Laddar du för nästa helg, som infaller redan på torsdag, kanske???

Livet är kort.

Read Full Post »