En dag med en hund: Mårran och Bubben

Ett hundvänligt inlägg.

---

 

Å vilken fin dag jag har haft! Jag har kommit ut flera gånger och fått ljus och luft. Vi såg nog ut som Mårran och Bubben, det vill säga jag var Mårran i Mumin och Bubben, det var Elliot. Jag har till och med bränt så många kalorier att jag skulle kunna äta en chokladkaka i kväll. Bara det att jag inte har nån hemma. Hundar är verkligen rätt medicin för både kropp och själ. Elliot är en sån fin sällskapsherre, en riktig kung.

Kung Elliot.

Vädret har varit perfekt för promenader. Den första tog vi på förmiddagen och den var längst, så lång som min hälsporre fixade. Jag skrev lite av och till före och efter och när jag åt frukost framåt lunchtid fick Elliot lite mat på ett eget fat – på golvet, förstås. Inga hundar på matbordet! Men det var svårt att motstå den både bedjande och flirtiga blicken…

Sen busade vi lite bland filtar och kuddar. På eftermiddagen stack vi ut igen och inhandlade ett ben och hundgodis. Jag gömde godiset och Elliot gömde benet, men han hittade såväl gotta som ben.

Så blev vi lite trötta efter allt spatserande, busande och letande. Vi slappade på gästsängen. Jag läste och Elliot sov och var min alldeles privata benvärmare. Men som alla sagor hade även denna slut. Morfar LP ringde och sa att han var på ingång. Elliot fick på sig kopplet och jag packade ihop hans saker.

Den här dan har gått så fort och jag har verkligen gillat att ha Elliot hos mig. Jag hoppas att han snart kommer tillbaka och önskar lite, lite att han inte får den där dagisplatsen. Samtidigt önskar jag en aning mer att jag får ett jobb och då kan ju Elliot inte vara hos mig på dagarna.

Stort TACK för sällskapet, Bubben och TACK till LP för vinet!!!

Här är några bilder från Elliots och min dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag hoppas att DU har haft en bra dag!!! Skriv gärna några rader och berätta om den i en kommentar, så blir jag glad!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Helgbetraktelse

Ett inlägg om den sista helgen 2013.

Närå, helgen som har varit har inte bara varit kass – även om den började med mammas utbrott i fredags eftermiddag… Det har varit skönt att ha Fästmön här, för då är det i alla fall nån som håller mig i handen på natten och som säger snälla saker till mig.

Och mamma är inte elak hela tiden. Igår bjöd hon oss på middag på Restaurang Maestro. Eftersom hon inte har rullstolen med sig och det är för långt att rolla dit tog vi taxi. Bordet var beställt till klockan 19. Jag ringde efter Uppsala Taxi tjugo minuter före. Kom fram till en elektronisk röst som frågade om vi ville ha en bil för färre personer än fyra till den adress jag ringde ifrån. Jag knappade in 1, vilket betydde ja. Sen hade jag ingen aning om när taxin skulle komma och jag hade ju inte heller kunnat be den köra in på gården. Jag fick gå ut, helt enkelt. Dessutom fick jag öppna bommen åt chauffören för han orkade/ville inte gå ur bilen. Men sen kom vi iväg och vi bänkade oss strax före klockan 19 på restaurangen.

Klockan 19 var vi på plats.

Kvinnan som serverade oss deklarerade att hon aldrig glömmer nånting, men hon glömde bland annat att

• tända våra ljus
• ställa fram en flaska vatten
• ta fram salt

Men skitsamma – hon var trevlig, maten god och mitt sällskap på bra humör! Anna var söt som vanligt.

Anna var söt som vanligt.

Mamma hade glömt sina brillor hemma, så jag högläste menyn några gånger. Mitt sällskap åt fläskfilé i olika former, jag åt kycklingspett. Mycket gott alltihop, inklusive förrätten med vitlöksbröd, oliver och aioli. Till förrätten tog Anna och jag var sin ingefärsdricka, till huvudrätten var sitt glas rött. Mamma höll sig till isvatten.

Mamma trivdes.

Min dessert blev en brownie som inte syns på bilden för all grädde och glass. Men gott var det!

Brownie med grädde, glass, kex och kolaås.

Alla tre tog kaffe och det smakar så gott på Maestro eftersom de brygger varje kopp för sig.

Annas kaffe. (Det var bättre ljus över hennes kopp.)

När jag skulle ringa efter taxi igen började mamma fräsa, så jag blev osäker på om jag skulle ringa eller inte. Men sen fick jag tillåtelse. Jag hjälpte henne ut till bilen, medan Anna kunde gå själv. Vi var hemma strax efter klockan 21 och slängde då på TV:n direkt för att glo på Downton Abbey julspecialen. Mamma gick in till sig och vi trodde att hon svidade om till hemmaklädsel. Nehej, då var det nåt som inte var bra igen, så jag fick truga och tjata lite att hon skulle komma och sätta sig.

Äh! Det är ju snart slut i alla fall, det är ju ingen mening att jag kommer, 

fräste hon.

Då förklarade jag att det höll på över en timme till eftersom det var längre än ett vanligt avsnitt. Tydligen var det rätt metod för hon joinade oss. Anna, som hamnade först vid TV:n, berättade i stora drag vad som hade hänt (inte mycket).

När det blev läggdags var jag glad att kvällen ändå hade varit OK. Dagen idag blev inte riktigt som vi hade tänkt oss, men det var min Nästanbrors dumma sjukdom som ställde till det. Mamma var sur redan i morse (nåja…) vid väckningen som hon bett mig göra klockan tio. Hon vände det till att det var jag som vill få upp henne (vi skulle vara borta klockan 13), när det i själva verket var hon som hade bett mig väcka henne klockan tio.

Ja, ja, det var soligt väder idag och Anna och jag tog en promenad. Mamma låtsades att hon hade sagt nåt om promenad, men märkligt nog hörde varken Anna eller jag det – och det är sant! (Ibland blir jag tveksam över alla elakheter och vad som sägs, antyds och inte sägs, men den här gången hade jag ett vittne som garanterade att mamma inte hade sagt nåt.)

Vi slappade en stund hemma, Anna och jag, innan det var dags att ta en tur till Stormarknaden där Anna skulle handla nyårsmat och jag köpa bakelse till mamma samt namnsdagskort med innehåll.

Under tiden började en av mina blåa hyacinter slå ut… Den har inte dött av alla spydigheter som flyger omkring här, alltså…

En av mina blåa hyacinter började slå ut.

Framåt kvällen hade alla bestämt sig för vad de ville äta. Jag beställde Thaimat som jag åkte och hämtade. Det var gott och smakrikt! Sen var det dags att skjutsa hem min älskade till Himlen med all hennes nyårsmat. Det blir jättetrist att fira nyår på var sitt håll, men det är ju som det är med det. Anna jobbar och dessutom vill hon med all säkerhet hellre vara med sina två äldsta ”barn” än här i skottlinjen mellan mamma och mig.

Jag har köpt kräftor till nyårsafton och tänkte göra en silltallrik till förrätt. Dessert blir päron i konjak med grädde. Och så har vi några goda ostar och kex till… jaa, jag vet inte när.

I morgon ska jag jobba hemifrån mellan åtta och 13. Jag hoppas att tekniken funkar som den ska, annars får jag ge mig iväg. Som det känns nu vore det inte helt fel, men…

Nu börjar mamma bli orolig och jag ska joina henne framför TV:n för att se inspelningen av gårdagens Stjärnorna på Slottet. Jag får väl ta några chokladbitar så jag blir snäll, medan mamma slafsar bakelse (som jag inte gillar).

Hoppas att din helg har varit god!

Livet är kort.

Read Full Post »

Och vad hände den 8 november 2013, ijenklien???

Ett inlägg om hur vi firade vårt femte år som förlovade.

Dagen inleddes med en liten sovmorgon. Jag fixade frukost och det började nästan brinna… Fin start på dan…

Bränt bröd luktar illa.

Satte mig sen vid datorn för att söka tre jobb. Hade fruktansvärt dåligt samvete för att inte ett enda jobb blev sökt i förrgår… Fästmön softade under tiden – och tog disken. Tack, älskling!

Tog en välbehövlig dusch efter jobbsökeriet och försökte fixa frisyren. Men jag är verkligen inte bra på sånt…

Dagens frilla…

Ursprungstanken var att vi skulle ta en promenad, men molnen hopade sig och vi tog i stället bilen till Två Sekel och Uppsala Stadsmission. På Två Sekel hade de bland annat många möbler som de gjort om med sån där decoupageteknik, tror jag det heter. Speciellt förtjust blev jag i ett bord dekorerat med omslag till så kallade kioskdeckare samt en trist telefonbänk, omgjord med notblad och fräscht svartvitt tyg på dynan. Riktigt fint och annorlunda!

På Stadsmissionen ägnades mitt intresse mest åt böckerna. Hittade en och annan lustig titel…

Vi kallar honom Anna.

Lustigt nog såg Anna en burk Foursquare. Självklart fotade jag den och skickade upp till Foursquare!

En burk Foursquare.

Dagens fynd blev två pocketböcker för totalt 20 kronor.

Snöleoparden och När barnet lagt sig – två fynd för totalt 20 kronor.

På vägen tillbaka till New Village stannade vi till vid Trianon där Anna bjöd på förlovningskaffe.

Anna ska till att fika på Trianon. Fast det ser ut som om hon gapar efter… öl!

Vi tog kaffe och var sin russintopp samt var sin chokladplätt. Den senare satt vi sen och spånade om vad den såg ut som. Typ en koblaja som nån har trampat i. Det smakade i vart fall inte koblaja utan mycket gott.

Russintopp och kobla… chokladplätt.

Ett stopp och ett hopp in på Tokerian blev det innan vi körde in i garaget. Jag köpte en liten julklapp till mamma och sen behövde vi pålägg.

I postboxen hemma låg oönskad reklam från ComHem, där jag är tvångskund via bostadsrättsföreningen, samt ett brev från Arbetsförmedlingen. Jag är kallad dit mellan klockan 10 och 12.30 nån av dagarna 15 – 26 november för en uppföljning av min aktivitetsrapport. I kallelsen står att jag ska vara beredd på att jag kan få vänta länge, men att själva uppföljningen tar fem minuter. Så stort är intresset för min person, alltså… Detta lilla fesiga brev la stor sordin på stämningen hos mig, även om jag försökte att inte visa nåt.

Tanken var att vi, efter en stunds slappande (det är JOBBIGT att åka bil, titta på saker, fika och köpa pålägg), skulle ägna oss åt en cookalong. Men som synes på bilden blev det en cook alone. Anna fick stå vid spisen. Hon sparade inte på kryddorna och lasagnen på kycklingfärs blev superbt god! Mitt bidrag till det hela var vinet (som var uppkorkat sen förra helgen) och salladshackning.

Anna, som är kvinnan i familjen, fick stå vid spisen. Här kryddar hon frenetiskt.

Disken tog faktiskt jag hand om, tro det eller ej. Vi hällde sen ner oss i vardagsrumsmöblemanget och kollade på en ruskig film på DVD-hårddisken. Filmen var helt klart av genren Tofflans überkonstiga.

En ruskig film ur Tofflans überkonstiga samling.

Tur att vi hade lite normala chokladtomtar, annars hade vi skitit på oss – av rädsla…

Normala chokladtomtar.

Vår femte förlovningsdag avslutades med att vi slöglodde lite på en annan film på TV. Men den höll på alldeles för länge och somliga skulle ju upp före tuppen idag för att arbeta…

En bra femte förlovningsdag, även om vi drömde om att fira på annat sätt och att fira annat också. Men nån gång…

Livet är kort.

Read Full Post »