Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Personligt, Trams, TV, Vänner, tagged äcklig, äldste bonussonen, äta upp, bagare, baka, barn, belöning, bolmare, bröd, bulle, butiker, deckare, dusch, DVD-hårddisk, fettisdag, gård, gemensamma intressen, gotta, Gränby centrum, grå, grejs, häl, hemma, humor, idé, inventera, kakor, kanelbulle, kläder, leka, litteratur, lock, mandelmassa, mat, mjölk, Motala, Nirvanaprojektet, pappa, pygmébostad, reslig och stadig viking, söt, semla, semmelbulle, semmelfri, semmellusta, shopping, skåp, skena över, skiljas åt, spela in, spinkiga pygméer, sportlov, svulla, tillhåll, titta ikapp, tonåring, Tranås, trist, utflykt, väder, vispgrädde, Willys, yngre stenåldern on 17 februari 2015|
18 Comments »
Ett semmelfritt inlägg.
Jag äter kanelbullar idag, kanske.
Nä se semlor gillar jag INTE! Därför blir denna fettisdag garanterat semmelfri. Därmed inte sagt att jag inte kan svulla på annat än bullar med vispgrädde och äcklig, söt mandelmassa. Bullar, till exempel, duger gott som de är. Varför förstöra dem med att göra ett hål, stoppa i grejs och lägga locket på? Nej, kanelbullar ska det vara – helst. Det går bra med semmelbullar också – utan grejs, dock.
Bakom alla antipatier finns förstås en historia. Min semmellusta tog slut för ungefär 40 år sen, det vill säga på yngre stenåldern. Precis som nu var det sportlov. Jag hade rest till Tranås för att hälsa på Lena Kling-Kling, ett av barnen på gården där jag lekte mellan två och sju års ålder. Lena Kling-Kling och jag var ett par av barnen som då hade vuxit upp till tonåringar. Det gjorde inte alla, men det är en annan historia. Hur som helst, det var sportlov och vi var 14 år och hade svårt att hitta gemensamma intressen. Våra vägar hade ju skilts åt när jag som sjuåring flyttade tillbaka till Metropolen Byhålan. Men så kom vi på att vi skulle baka semlor. Det var säkert Lena Kling-Klings idé, för hennes pappa hade varit bagare, om jag inte minns fel. Jag tror att vi bakade lika många semlor som vi var år, det vill säga 14. Sen åt vi upp dem. Allihop. Och efter den gången äter jag aldrig mer semlor. Inte så svårt att förstå, va..?
Pojken Per, jag och Lena Kling Kling i juli 1967. Lena och jag är fem år. Foto: Pojken Pers mamma.
Fettisdag utan semlor… Kanske inhandlar jag ett par kanelbullar på min utflykt till Tokerian idag. Eller så blir det nåt annat. Jag menar är det fettisdag så är det. Igår kväll försökte jag hjälpa Fästmön genom att äta upp tre av hennes kakor. Kakorna blev belöningen för att jag klarat av ett besök på Stormarknaden med äldste bonussonen. Tyvärr kan man konstatera att butikerna i köpcentrumet enbart säljer kläder för spinkiga pygméer – inte resliga, stadiga vikingar som Johan och mig. Nuff said! Jag tror att jag ska inventera mina skåp här hemma innan jag skenar över och köper en massa bullar och gotta som jag blir än mer reslig och stadig av…
Pygmébostad utanför köpcentrumet? Na, mer troligt ett tillhåll för bolmare.
En utflykt blir det för min del idag alltså för att köpa mjölk, mat och bröd. Vädret är inte så lockande. Det är grått och trist igen. Jag ska ta en dusch innan jag sticker ut. I eftermiddag ska jag titta ikapp på lite saker jag har spelat in på DVD-hårddisken från TV:n. Och läsa min sista julklappsbok från 2014. Och kanske svulla lite så här på fettisdagen – men garanterat semmelfritt blir det här hemma!
Nu vill jag ju förstås veta om DU ska äta semla idag – eller semlOR, kanske? Skriv några rader och berätta i en kommentar, så jag får ha lite koll på dig!
Livet är kort.
Read Full Post »
På torsdagskvällen, före Antikrundan, läste jag ut den allra sista julklappsboken från förra året. Fästmön hade köpt de två första delarna i Stefan Tegenfalks serie om poliserna Walter Gröhn och Jonna de Brugge. Nu när jag har läst den andra, Nirvanaprojektet, måste jag ju beställa delen som avslutar trilogin – och den fjärde boken!
Det är alltid roligt att göra nya, litterära bekantskaper. I julklapp av 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 