Ett inlägg om en bok.
På torsdagskvällen, före Antikrundan, läste jag ut den allra sista julklappsboken från förra året. Fästmön hade köpt de två första delarna i Stefan Tegenfalks serie om poliserna Walter Gröhn och Jonna de Brugge. Nu när jag har läst den andra, Nirvanaprojektet, måste jag ju beställa delen som avslutar trilogin – och den fjärde boken!
Andra delen handlar om personen bakom morden i del ett. Den man som blev kidnappad i slutet av första delen. Han hålls fången och hans fångvaktare torterar honom för att få honom att avslöja hemligheten bakom drogen han varit med och uppfunnit. Walter Gröhn och Jonna de Brugge gissar snart att mannen hålls gömd. Ganska snart gissar de också att det finns en läcka på polishuset. Som vanligt är det en jakt mot tiden. Och rått och blodigt också, för den delen.
Spännande och otäck är även denna andra del. När jag väl kommer in i den får jag svårt att lägga den ifrån mig. I början tycker jag att den är lite seg, men det tar sig när ungefär hälften återstår. Lite irriterar jag mig också på en del grammatiska fel, typ som när det står hans, fast det borde stå sin.
Toffelomdömet blir högt. Och jag ska genast leta efter nästa del!
Livet är kort.