Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘blöda’

Ett både lättat och laddat inlägg.


 

blodpenna

En del sår har fortfarande bara skorpa och börjar blöda när man skrapar på dem.

Den här dagen blir inte som jag hade tänkt ursprungligen. Den ursprungliga planen var att skriva om två år av mitt liv den här veckan. Det blir bara ett år. Jag orkar inte ha ett sånt rasande tempo, helt enkelt. Det är svåra saker att gräva i och en del sår har ännu inte blivit till ärr. Och det vet vi ju alla hur det kan bli när man skrapar på ett sår med skorpa – det kan börja blöda. Generellt sett mår jag gott av det hela, tyngden lättar fortfarande. Men det jag säger är att det inte är lätt att bli lättad, om du fattar vad jag menar..?

Plan B för den här dagen var att städa. Så blir det inte heller. Min tandläkare hörde av sig igår igen och jag nappade och bokade en tid. Detta sitter jag och laddar för nu. Det har legat ett kallelsekort på datorbordet framför mig sen april när jag först fick en kallelse till maj. Då var jag tvungen att avboka eftersom ett tandläkarbesök hade inneburit att det inte hade varit nån större idé för mig att pendla till jobbet den dan. Nu har jag inget jobb att pendla till, så tiden finns. Däremot har jag ingen inkomst, vilket ju är värre. Men när jag ringde och pratade med mottagningen berättade personalen att jag har 300 kronor kvar i tandvårdspeng. Dagens besök, med undersökning, röntgen och lite putsning, går på cirka en tusenlapp. Min tandläkare brukar låta mig delbetala. Det blir värre om det är nåt som behöver göras i käften… DET har jag INTE råd med!

Jag kan fortfarande undra över varför det kostar mer för den enskilde att gå till tandläkaren än att gå till doktorn. Ett läkarbesök i primärvården kostar idag 150 pix, ett tandläkarbesök såsom mitt idag en tusing. Är inte tänderna en del av kroppen? Ett ”bidrag” med 150 spänn per år från staten (=tandvårdsförsäkringen) räcker ju inte särskilt långt…

ULkort

Laddat med en hundring. Men den har nog inte kommit in än.

Eftersom min tandläkare har mottagning mitt inne i stan har jag bestämt mig för att ta bussen in. Det är för dyrt, helt enkelt, att parkera. Det som fick mig att tveka mest är min hälsporre, men jag får försöka att klara av att gå från Stadshuset till tandläkarmottagningen. Därför ville jag försöka kolla om mitt busskort var laddat. Det har ganska lång tid varit omöjligt att skapa ett nytt konto via datorn hos UL för att kunna ladda på busskort och kolla saldo, men igår kväll hade jag tur! Det funkade! Fast det tog väldigt lång tid och var otroligt segt. Man tror att de ska fixa tekniken när de byter system till nåt bättre. Detta har verkligen varit i ursämsta laget. Dessutom kan det ta upp till ett dygn innan de summan man har laddat har kommit in på kortet. Även här hade jag tur, det fanns pengar så jag kan åka både tur och retur.

För övrigt har jag hört att ägaren till UL diskuterar att förändra zonindelningen igen, eftersom många har klagat på att det är dyrt. Dyrast är det att åka på sms-biljett, men för den som åker på reskassa från Förorten in till stan kostar det 40 spänn mot 19 kronor före zonindelningen. Det är ganska mycket pengar för den som är arbetslös, till exempel. Det blir då ganska hånfullt när ägaren vill ge dem som redan har jobb och en inkomst rabatterat pris på bussresor… Kanske barn, pensionärer, studenter och arbetslösa kunde få dessa rabatter i stället, personer som inte har inkomster eller har väldigt låga…

Ja, det är en del man undrar över här i livet och mycket som verkar orättvist, till exempel..

  1. Varför är det dyrare för den enskilde att gå till tandläkaren än till doktorn? Är inte tänderna en del av människokroppen?
  2. Varför vill ägaren till stans bussbolag ge rabatterade priser till dem som har jobb och inkomst i stället för att ge rabatterna till dem som inte har nån inkomst eller väldigt låg sådan?

Nu har jag lättat mig lite och det är dags att sätta fart om jag inte ska komma försent. Jag är naturligtvis skitnervös och vettskrämd och det spelar ingen roll att både tandläkaren och tandhygienisten är söta och snälla. Så här är det jämt för mig!

Och i sammanhanget är detta en skitsak med tanke på att det idag är exakt 13 år sen 9/11... Hemsk dag, den 9 september 2001… Två år senare mördades Anna Lindh. Vi får aldrig glömma!!!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett upphöjande och sänkande inlägg.


 

Hettan till trots har jag lite okokt hjärna kvar. Det är torsdag och här kommer den gångna, tofflianska veckans höjdpunkter respektive lågvattenmärken. Det är inte svårare än så här:

Het 

  • Resurrection (En TV-serie som inte bara är underhållning och spänning utan får en att tänka lite.)
  • ABBA-museet (Vilken upplevelse!)
  • Efva och Eva (Bäst på årets Pride!)
  • Pariserhjulet (Vi vågade!)
  • Alla som stöttade och stöttar mig i och inför mina anställningsintervjuer! (Ni är GULD!)
  • Kräftor (På lördag är det dags! Tills vidare suktar jag…)

Fet

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett livsgående inlägg.


 

blodDagarna går. Än så länge går jag med. Assentior (jag går med). Jag tankar bilen, jag handlar efter jobbet, jag tvättar kläder, hänger tvätt och kliar myggbett så att det går hål på dem och börjar blöda. Och så betalar jag räkningar – jag kan ju fortfarande det. En kass lön blev det visserligen förra månaden (jag var ju sjuk i tre veckor), men skatteåterbäringen kom i förra veckan och pengar från Försäkringskassan i måndags.

På hemvägen hamnade jag i ett riktigt oväder. Himlen öppnade sig, Tor körde med sin vagn en stund. Jag såg såna där blixtar som man bara ser i skräckfilmer. På Tokerian trängdes folk i entrén. De verkade livrädda för regnet, åskan upphörde rätt snabbt. Bara vatten, maj gadd! Mitt största problem inne i affären var att jag höll på att tappa byxorna hela tiden, bälte till trots.

bananerJag har köpt bananer och grönsaker och mild lättyoghurt, för i morgon ska jag åka till Himlen och hämta hit min Fästmö, hoppas jag. Anna är ledig i helgen och den ligger blank framför oss. Det har kommit inbjudningar, men orkar bara vara med Anna just nu. När man sitter i samma rum som fem andra människor åtta timmar om dan måndag – fredag är det en njutning att bara vara två. En ännu större njutning när man får vara två ihop med den mest älskade.

Idag har det varit skolavslutning. Jag har inte hört en endast ton av Den blomstertid. Och inte tänker jag sjunga i min ensamhet i kväll. Det blir en stund med De ensamma, min bok på gång, och tredje och sista delen av Den skyldige. Både boken och TV-serien går mot sitt slut och Den skyldige har blivit riktigt spännande, medan De ensamma börjar bli lite seg nu. (Vem f*n är mördaren???) Jag gav den nog alldeles lågt omdöme efter första delen för att jag var så klantig och missade början.

Jag vet ju att människor älskar att berätta vad de gör, så ta chansen och skriv några rader i en kommentar om vad just DU har för dig. Om du anger korrekta uppgifter i kommentarsformuläret och inte är alltför oförskämd i din kommentar släpper troligen Administrationsskorpionen igenom dina ord. Och jag svarar på alla publicerade kommentarer, det har jag gjort under samtliga fem år jag har bloggat.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan tar en tur för att spana på omvärlden – via media.


Det är ju röd dag i morgon
och inga papperstidningar, tror jag, kommer ut. Undrar vad alla journalister gör idag, då? Själv är jag ledig i morgon, fast inte från bloggen, förstås. Så idag flaxar jag runt och kollar vad som händer i omvärlden.

”Nyansera synen på hatet”. Författaren Bo Gustavsson skriver bland annat

[…] Att censurera obekväma åsikter i demokratins namn är kontraproduktivt. Det går emot demokratins grundprincip. […]

Tänkvärda ord, tycker jag.

Tappat hus stoppade trafik. Fast…. nu var det ju en husvagn och inte ett hus, UNT… En viss skillnad.

grisar”Byta nötkött mot svin vore katastrofalt.” Docent Artur Granstedt protesterar mot en tidigare debattartikel om att vi äter för mycket nötkött. Vallodling och 80 procent minskad köttkonsumtion av enkelmagade djur är hans recept för en bättre miljö. Minskad köttkonsumtion totalt sett kanske vore ännu bättre, funderar jag.

ABBA återuppstår i det nya museet. Och jag är väldigt sugen på att åka di när det och titta och lyssna. Museet invigdes i måndags.

blodKvinnlig docka säljs som måtavla. Träna att skjuta på en docka som blöder när den träffas. SJUKT!

Tusentals unga utan jobb eller studier. Till och med tjugotusentals. Arbetsförmedlingens chef är

oerhört orolig.

Kanske dags att förmedlingen gör det den borde göra – förmedla jobb. Eller åtminstone förmedla kontakter mellan jobbsökande och arbetsgivare. Det kan ju vara en bara början. Eller är arbetsförmedlarna alltför upptagna med att ändra enstaka ord i de arbetssökandes handlingsplaner, allt för att få det att se ut som om det händer nåt?

tågrälsBättre internet på tågen. Jepp! Nu ska det bli bättre trådlös uppkoppling på våra tåg. Vore det inte bättre att först se till att tågen går som de ska..? Fast det klart… Nånting ska man väl kunna roa sig med medan man sitter i ett tåg som står stilla mellan A och B…

The Doors lever vidare – i app. Gillar du The Doors? Bandet lever faktiskt vidare i en app. Texter, bilder, intervjuer, musik… Men bara för iPad, tyvärr.


Livet är kort.

Read Full Post »

Den här lördagen jag vaknade till är verkligen trist. Gråbrun. Blöt. Men jag är glad att det är regn som kommer från himlen och inte snö. Termometrarna visar strax under tre grader plus, så nån sommarvärme är det förstås inte.

Baksidan m snö o lerigt gräs
Baksidan är gråbrun.


På båda sidor om huset är det gråbrunt,
men jag tror baksidan är värst. Där finns det också en rätt stor snöhög kvar. För några år sen tyckte några puckon att det var bra att såga ner träd som stod här. Problemet var bara att dessa träd sög åt sig vätan – från bland annat snön på våren. Men vad vet jag, man kanske gillar att ha blött inomhus och mögellukt. Smaken är ju som bekant som baken.

Jag känner inte alls för att gå ut idag. Skulle vilja förpuppa mig, försvinna, dra mig tillbaka in i ett hörn. Men jag har lovat att åka ut till Himlen och hänga med Elis medan Moder Jord arbetar och man ska hålla vad man lovar. Dessutom vet jag att jag brukar må bättre av att få nån annan än mig själv att bry mig om. Men det jag borde göra, och som jag skulle behöva sitta koncentrerat och göra, är att lägga in mig på Linkedin. Jag fick till och med en kontaktförfrågan därifrån och det kändes dumt att svara tyvärr, jag finns inte där. Där finns minst en person som har samma namn som jag, men personen som skickade kontaktförfrågan är en jobbkontakt till mig så det måste ha varit mig h*n har sökt.

Vad händer för övrigt idag? Tja, jag ska greja lite med laptopen. Eller kanske inte idag utan i morgon, vi får se. Sen hoppas jag få bygga LEGO eller spela spel med Elias. Anna slutar jobba klockan 16 och då tänker jag åka och hämta henne trots att hon sa att hon kan ta sig hem själv. Behöver fundera över mat under dan också, men det är svårt att bestämma eftersom jag inte vet hur många vi är. Vi är i vart fall inte sex personer utan högst fem, för Fritzlan hänger med katterna den här helgen. Om Tofflan får bestämma blir det grillad kyckling, men det är inte så säkert att Tofflan får bestämma…

Nu ska jag sätta fart med lite frukost, tvagning, påklädning och vattning av krukväxter. Noterade att min Mårbackapelargon, den fantastiska, har börjat blomma igen. Tillsammans med de kvittrande småfåglar jag hörde igår kväll tycker jag att det är riktigt fina vårtecken!

Blommande pelargon
Nu blommar det!


Jag har kollat hur operationsärren
ser ut idag och noterar att det ser OK ut, om än några hål. Jag hade ju inte tillgång till sutur, så vissa… hål fick jag plåstra på två ställen eftersom jag blödde så förskräckligt. Och nu har jag fått eksem där efter plåstren! Irriterande och fult, annars ser det bra ut.


Livet är kort.

Read Full Post »

Det blev en tuff eftermiddag. Jag bet ihop. Rejält. Och klarade mig helskinnad – tills jag kom hem och ringde Fästmön för att höra om morgondagen. Det är så mycket besvikelse och maktlöshet som finns inuti mig. Jag kan inte säga annat än förlåt.

Alla tårar föll trots att jag hade med mig goda ord som verkligen peppade mig från den kloka L. Om nu L är klok vad gäller mina kompetenser, men… Jag fick beröm som var som salva för allt som skaver inuti och även om jag inte har gjort nånting revolutionerande är jag faktiskt väldigt stolt över mitt Husbygge, webbplatsen jag byggde på i princip 16 dar. Jag gömmer därför L:s ord, även A:s omdöme som jag fick på köpet, långt där inne i det trasiga kommunikatörshjärtat. Det hjärta som brinner sååå för att göra nånting som betyder nåt för nån. Och jag har fått veta att det gör det. Varför är jag så trasig då?

Ett bra sätt att mota tårar för min del är att lösa sudoku. Skitsvåra ska de vara. Så det satte jag mig med en stund medan jag lät effekterna av emla verka. Sen opererade jag. VAD jag opererade bort på mig själv vet bara den stackars äcklade Anna som fått se en bild. Jag tänker inte lägga ut den här, bara meddela att jag är sju stycken fattigare.

Postop dukade jag fram gamla ostar och vindruvor från påsken samt kex och hällde upp ett glas hemgjort rött. Det blev ett glas till, kan jag meddela.

Fredagsmiddag
Du får se den här, betydligt trevligare bilden, än nån bild från kvällens operation.


Huvet sitter kvar,
men jag har blött ganska mycket på vissa ställen. De två värsta fick plåster på sig eftersom det rann ganska friskt. Jag KBT:ade min blodskräck och svimmade INTE. Hail Tofflan!

Har du genomgått några operationer eller så i afton? Rita gärna och berätta. Eller skriv en rad i en kommentar.


Livet är kort. 

Read Full Post »

Månpockets nyhetsbrev är alltid roliga att få i inkorgen. Här kommer mitt personliga urval av det som ges ut i mars:

LyckostigenLyckostigen av Anna Fredriksson
Johanna bor på Lyckostigen men särskilt lycklig är hon inte. Som ensamstående mamma kämpar hon med ekonomin och är avundsjuk på exmaken Calle som har startat ett nytt liv.
Calle har lämnat småstaden (Byhålan?) för Stockholm. Han har gjort karriär och flyttat ihop med den välutbildade Fanny. Men hur han än försöker känns det inte som om han passar in i sin nya miljö.
När Johanna vinner en storvinst på lotto förändras livet för dem alla. Hon köper en exklusiv vindsvåning i samma fastighet som Calle och Fanny bor i. Hennes beslut rubbar allas tillvaro och de tvingas se på sig själva och varandra med nya ögon.
Som kuriosa kan nämnas att det finns en Lyckostigen i Metropolen Byhålan, alldeles nära där Tofflan växte upp!

 

Styckerskan från Lilla BurmaStyckerskan från Lilla Burma av Håkan Nesser
Detta är den femte och sista boken om polismannen Gunnar Barbarotti i staden Kymlinge.
Det är samtidigt den första och enda boken om Ellen Bjarnebo, känd som Styckerskan från Lilla Burma.
Det handlar om en kriminalinspektör som försöker komma till rätta med sin djupa sorg och om en kvinna som lärt sig hantera sin.
Det handlar också om annat, om två gamla polisutredningar som kunde ha skötts bättre, till exempel, och om en resa genom Sverige för att lösa ett så kallat cold case.

 

Känslan av dödKänslan av död av Elly Griffiths
Det är halloweenkväll i Norfolk. På Smiths museum förbereder man ett ovanligt evenemang. Inför en handfull speciellt utvalda gäster ska en medeltida kista öppnas. Den väntas innehålla kvarlevorna av en biskop.
Men när arkeologen Ruth Galloway kommer dit hittar hon museets intendent livlös bredvid kistan, blödande från näsa och mun. Kommissarie Nelson får hand om fallet.
Det framkommer att intendenten nyligen mottagit hotbrev. En grupp aktivister har krävt att museets samling med aboriginska kranier ska återlämnas. Men är det verkligen motivet? Då ytterligare en person dör och Nelson blir oförklarligt sjuk, förstår Ruth att det måste handla om något helt annat…


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag läste jag om ett jätteöga som hade hittats på en strand i Florida. Ögat var stort som en apelsin.

Gulp, så läskigt!

var min första tanke.

Men sen blev jag förstås nyfiken på vad det kunde vara för öga, vilket djur det hade tillhört. Mannen som hittade ögat tog hem det och sparade det i en plastpåse i kylen.

Det var väldigt färskt och det blödde fortfarande,

sa han till tidningen Sun Sentinel. Själv skulle jag nog inte ha vågat peta på det. Men det lite äckliga tycks fascinera…

En svensk zoologiprofessor i Lund, Dan-Eric Nilsson, säger att det måste tillhöra en svärdfisk. Han säger också:

Bläckfiskögon ser inte ut sådär, de kollapsar och ser ut som en sladdrig påse. Och valögon ser inte heller ut sådär, de har inte den blåa irisen.

Urrrk… Just nu känner jag hur middagen åker hiss i magen. Vad vi åt? Tja, inte var det svärdfisk, men det var… fisk… Laxfiléer som skulle vara benfria. Trots det hittade Fästmön ett ben i sin filé. Det gäller att hålla ögonen på det man stoppar i sig, så att säga…

Dessa ögon hittade jag på Vaksala torg en gång.


För ovanlighetens skull
har jag varit trött i eftermiddag. (Ja men NU fattade du väl ändå att jag var ironisk?) Mamma ringde när jag höll på med morgontoaletten lunchtoaletten. Det blev bara ett kort samtal, för jag hade några ärenden att utföra innan jag skulle åka och hämta Anna.

Vi har slumrat lite här i eftermiddag, Anna på soffan, jag i fåtöljen. Däremellan har jag läst Zarahs märkliga självbiografi och förlorat STORT i min andra match i Wordfeud mot AstroMonica. Idag hade jag inte en chans!

Hälen är ond i kväll och mina aliens bråkar lite med mig också. Men jag ska försöka överleva till i morgon bitti, för då ska jag ha en liten dragning om mitt kommunikationsarbete på institution 1 för ”företagets” kommunikationschef med medarbetare.


Livet är kort.

Read Full Post »

Jorå, jag överlevde. Men jag var rätt ynklig hos doktorn, kan jag meddela. Doktorn var en rolig prick, förresten. Ingen så där tramsmaja utan rakt på sak. Sånt gillar jag!

Jag ska bli kallad på en biopsi snart och den görs under narkos. Vidare är jag uppsatt på väntelista för operation. Alien har växt två centimeter på två år och mäter nu mellan elva och tolv centimeter i diameter.

Elva, tolv centimeter är den.


Det blev provtagning idag,
bland annat för att kunna bestämma vilken blodgrupp jag har, och så kollades lite värden. Jag höll på att tuppa av, kände hur rummet snurrade, men jag tror inte att det syntes. Vidare blev det blodtrycksmätning och trycket var högt – jag var ju nervös. Längd och vikt var mindre smickrande, så det tänker jag inte alls skriva om här. Just nu blöder jag lite här och var. Trots det ska jag försöka ta mod till mig och slita bort plåsterlapparna för jag är allergisk mot klistret.

Det har trillat några tårar, men jag har snälla arbetskamrater som bryr sig och som är snälla emot mig nu när jag är tillbaka på jobbet. Och jag har fått flera sms av Fästmön och kära vänner – ingen nämnd, ingen glömd. Mammakusinen B hade skrivit ett gulligt mejl som jag nyss läste – jag behövde en stund för att samla mig när jag kom tillbaka till jobbet och då passade det fint att läsa mejl och att skriva av sig i bloggen. (På arbetstid. Jag erkänner! ) Att känna att så många bryr sig och att alla är så snälla gör att jag orkar vara här alls idag. Tack alla, för er omtänksamhet! Jag sparar den i hjärtat.

Kanske blir det så att jag skriver om min alien under lösen, framöver. Det finns ju ett antal oönskade besökare på den här bloggen och jag vill inte att de ska kunna läsa allt mitt personliga och privata. Jag orolig och jag mår inte bra och jag har egentligen inte fått några svar idag. Benignt eller malignt är ju frågan på tapeten.


Livet är kort.

Read Full Post »

Det finns de som känner mig vid ett av mina alter egon, Drulrika. Det är alltså Drulrika som ställer samtliga diagnoser på alla krämpor Tofflans gamla kropp har. Skälet till detta är förstås vårdens tillkortakommanden. Jag är hjärtligt trött på att vänta och vänta och vänta. Och när man äntligen får tid blir det bara hafs och snack. I alla fall på Sjukstugan i Backen. Där händer inte mycket… Sist jag var inlagd gick jag ner åtta kilo och fick upp mitt blodvärde något. Det var det enda positiva. I stället var det min husläkare som hittade skälen till min abnorma trötthet och som också skakade på huvudet när jag rapporterade hur Sjukstugan i Backen tyckte att min alien skulle behandlas.

Doktorsgrejor…


Igår trappades problemen upp.
Jag hade ont, blödde och plötsligt blev jag rädd. Fästmön var hemma i Himlen när jag kom hem med min nya tavla. För att inte tänka och känna mig skitdålig tog jag tag i tavelhängningen. Hann precis klart när Anna kom hem. Vi vilade en stund och gnällde av oss om diverse. Bara det hjälper rejält. Anna undrade förstås vad jag hade ställt för diagnos den här gången och jag kunde snabb svara:

Prostatan!

Eftersom prostatan sitter där den sitter, erbjöd sig min kollega Doktorinnan Doktoranna att palpera min prostata. Det tyckte jag inte lät så kul, så kvällen slutade med en jakt mellan mina fyra rum och kök. Nån prostata återfanns inte och det var nog tur, det. Hur hade jag då varit skapt?

I morse fick jag åka ensam med Clark Kent* till jobbet. Doktorinnan Doktoranna var helt slut och tack och lov ledig från arbetet idag. Kände mig synnerligen avundsjuk, för när jag blöder så här som jag gör blir jag väldigt trött. Men så kommer jag till jobbet och där är det full fart. Dagen inleds med institutionsmöte och därpå följer ett möte med en mindre grupp omkring institutionsdagen. I eftermiddag ska jag försöka fortsätta gå igen institution 1:s forskarsidor på webben. Jag har gjort en genomgång av ett av sju gäng.

Men innan jag rundar av mitt morgoninlägg idag vill jag kommentera två artiklar i lokalblaskan (dessa artiklar finns nu inte på nätet.). Det var en kvinna och en man som berättade om hur det är att vara fattig. Jag tror att det behövs flera såna artiklar, för den som inte har varit i samma situation kan inte föreställa sig hur det är. Kvinnan var yngst av nio syskon och en mamma som jobbade både dag och natt. Hon blev till sist den enda i familjen som tog studenten sedan familjen hade flyttat ner från norr till Uppsala. Det som grep mig var det faktum att hon berättade om hur det var att ständigt vara hungrig och aldrig få äta sig mätt. Än idag har hon problem med maten. Jag känner igen så mycket kring just detta från pappa. Ingen mat fick förfaras, ingenting kastas. Det skulle sparas eller ätas upp. Pappa, som hade svultit under kriget, blev naturligtvis lite överviktig med åren… Själv hade jag några tuffa dagar förra hösten. Det fanns inte ens bröd hemma. Vilken tur då att den snälla L gav mig en hel kasse med just bröd! Det är sånt jag aldrig, aldrig glömmer.

Den andra artikeln handlade om en lite yngre kille som inte orkade arbeta mer än halvtid. Han såg ut som vem som helst, men led av nån sorts trötthetssyndrom. Fast nån diagnos hade han inte fått. Han hade försökt att jobba 75 procent, men orkade inte ens det. Halvtid är hans max. Han får inga andra bidrag och ekonomin är en ständig källa till oro. För mig låter det här obegripligt! Om människan inte orkar arbeta måste man ju utreda ordentligt varför! Jag själv har ju mina trötthetsperioder och tack vare min förra doktor – inte Sjukstugan i Backen – vet jag att jag har vissa brister i min kropp. Med mediciner uppnår jag hyfsade värden. Tyvärr åker värdena berg- och dalbana på grund av min alien. Tror jag. Eller snarare Drulrika. För nåt annat fel har man inte hittat. Så nu väntar jag bara utdrivningen av Den Onde. Till dess ondgör jag mig över att man bara släpper folk som mår dåligt vind för våg. Det handlar om människor i yrkesför ålder, människor som måste och som vill klara sig ekonomiskt.


*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »