Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kapell’

Ett inlägg om att säga farväl, men också om att flyga och digga – in i det sista.


 

Vit orkidé Dendrobium

Sorgen är också ljus.

Idag har jag sagt ett farväl. Ett farväl till en kär person ur den äldre generationen. Ett rikt och långt liv tog slut den första dagen i april. Ändå kom slutet på sätt och vis överraskande. Jag är i alla fall glad för det där sista telefonsamtalet, att jag ringde den där sista födelsedagen i mars. Det enda som grämer mig lite är att jag inte fick berätta om mitt nya jobb – jag vet nämligen att hon brydde sig.

 

 

 

Sorgen är mångfacetterad. Jag känner mycket sorg för att en del av min barndom och min släkt har gått ur tiden. Lite grann en extramormor – min egen mormor var ju bara fem år äldre än jag är nu när hon gick bort. Sorg känner jag också för lilla mammas skull. Snart är hon den äldsta i släkten och det måste kännas… märkligt… Men störst sorg och varmaste tankar går till kusin Karin som nu faktiskt har blivit föräldralös. Och då spelar det ingen roll att hon är vuxen sen många år. Tror jag.

Stina Karin Lotten

Stina, längst till vänster och Lotten, längst till höger sa farväl till sin mormor, Karin i mitten, en av mammas yngsta kusiner, sa farväl till sin mamma. (Bilden är publicerad med tillstånd.)

 

Sjön fyrkantig bild

Efter regnet igår kom solen i kväll.

Fast tro det eller ej… Sorgen är också ljus! Och ljus var den stund i kapellet när vi tog farväl av en tämligen enastående kvinna. En kvinna som när livet gick mot sitt slut låg i sängen, omgiven av sina nära och kära, och diggade

Fly me to the moon…

Det var SÅ rätt med den låten idag! Jag kan bara önska och hoppas att jag själv är så… nöjd och färdig när det är min tur att lämna jordelivet.

Efter gårdagens regn kom solen idag. Den här dagen slutade i ljus. Mot kvällen stod jag vid sjön och försökte fånga solen på bild innan den gick ner. Jag finner tröst och kraft i sjön, Vättern. Här är så vackert att det nästan är smärtsamt! Men faster Eva, hon är på väg till månen, hon, alldeles säkert!..


Vi ses i Nangijala! 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om viktiga och vettiga saker – och lite annat.


 

Tussilago

Tio små solar i en vas på mitt köksbord.

Uttrycket fylleritid i rubriken är inte kopplat till alkohol. Nej, det är den tiden på ett dygn som en behöver fylla i för att hålla sig över ytan. Periodvis har jag varit en mästare på fylla tiden, men sen slapp jag göra det i över i ett halvår. Nu är det dags igen och jag kan bara konstatera att jag har legat av mig. Va 17 gör en till exempel en vardag dagtid när ”alla andra” jobbar? Och då menar jag vettiga saker.

Igår när alla tvingande saker var gjorda, sånt som hade med myndigheter och jobbsökeri att göra, plockade jag tussilago. Det är än så länge det enda vårtecken jag har sett – förutom mina skitiga fönster. Nu står tio små solar i en liten vas på mitt köksbord som en påminnelse om att jag ska ta en nypa frisk luft varje dag. (Självklart ska jag putsa de skitiga fönstren nån dag också. Det är en vettig sysselsättning. Men vädret är ännu lite för instabilt.)

Helt klart tänker jag inte sitta vid datorn så mycket som jag har gjort tidigare. Jo, jag måste ju sitta där när jag söker jobb vilket i sig tar mycket tid. Men sen… Jag kan säkert glädja nån genom att berätta att bloggutrymmet har tagit slut med ytterligare en procent. Nu har jag tre procent kvar att blogga för. Tidigare hade jag både en och två planer för mitt bloggande. För tillfället har jag skrinlagt dem.

97 procents utrymme på bloggen är använt

Nu är 97 procent använt av det totala utrymme jag har på bloggen.


Att läsa och skriva 
är viktiga saker för mig – och vettiga. Men sen påskhelgen har jag haft problem med mitt ena öga. Jag har knappt kunnat ha kontaktlinser mina sista tre arbetsdagar. Linserna har åkt ur så snart jag har kommit hem. Igår blev det därför en linsfri dag. I stället gick jag omkring med mina gamla glasögon, i en dimmig och rätt behaglig värld. Snacka om ett bra verktyg för att fly verkligheten! Fast jag både vill och behöver läsa olika saker. Jag är rädd att ögat är överansträngt, att det är nåt vajsing med nån hinna i det. Idag ska jag ut och köra bil och då måste jag ha kontaktlinser. Vi får se hur det går. Jag lyckades för övrigt deklarera igår, trots att det var små bokstäver och att brillorna jag använde är både gamla och skitiga. Men jag hade ju inte så stor inkomst förra året så deklarationen var lätt och snabbt avklarad. Skönt att ha det gjort och skönt att veta att att det kommer pengar tillbaka.

Deklaration

Deklarerat och klart!

 

Tussilago kaffe och bok

Skönlitteratur till eftermiddagskaffet en vanlig vardag.

När halva fredagen hade gått började jag klättra på väggarna rejält. Då hade jag, förutom de tvingande sysslorna kring jobbsökeriet, även kört och hängt två maskiner tvätt, bäddat rent, handlat, deklarerat, varit ute, plockat tussilago, duschat, torrmoppat mina golv och ätit en skål med fil, flingor och en banan som jag tog med mig hem från jobbet på torsdagen. Framåt eftermiddagen gav jag mig tillåtelse att läsa skönlitteratur. I stället för att fika med mina arbetskamrater drack jag egenperkolerat kaffe i sällskap med Leffe och mina nyplockade tussilago. Ja, jag kände mig rätt ensam. Ensamheten är helt OK – när den är självvald. Är den påtvingad är den ett helvete.

Kaffe och boken En hemlig plats

Lördagsmorgon med kaffe och läsning i sängen.

Boken var emellertid bra och ett gott sällskap, så jag läste ut den framåt kvällen och plockade fram en ny bok att läsa. Tana French är för övrigt en helt ny författarbekantskap för mig. Jag vann boken i en utlottning hos Johanna i februari och det passar utmärkt att inleda bokmånaden april (brittiska författare) med den. Visserligen är författaren född i USA, men hon bor på Irland och handlingen i boken utspelar sig på Den Gröna Ön. Johanna gav boken högsta betyg, vilket bådar gott – vi har ofta väldigt lika åsikter om böcker. I morse läste jag ungefär de 100 första sidorna av 567.

På fredagskvällen åt jag middag, det vill säga ost, kex och vin (allt rester från påsken), vid vardagsrumsbordet. TV:n stod på, men jag kan inte påstå att det var nåt jag glodde intensivt och intresserat på. Behövde bara höra mänskliga röster. Jag hade knappt hört nån sån sen torsdagskvällen (undantaget kassören på Tokerian igår) när lilla mamma ringde och var orolig för mig. (Hon levererade för övrigt nyheter som inte gjorde mig gladare, men det var ändå saker jag ville veta.)

Innan jag satte mig till bords ställde jag emellertid till lite oreda – vad gör en inte för att få saker att göra..? Jag lyckades välta ut en blomkruka i vardagsrumsfönstret. Blomman, som var ett barnbarn till Farmors Nässla (inte min farmor utan en onämnbar persons), slängde jag i sophinken. Jorden drog jag upp i dammsugaren. Sen hällde jag ner mig i bästefåtöljen, åt mina gamla ostar, skålade för mig själv och glodde på en energisk mäklare som försökte kränga på ett ungt par ett kapell nära Wales till bostad.

Detta bildspel kräver JavaScript.


I skrivande stund är lördagen halvt gången. 
Jag tidsinställer som vanligt inlägget, för i helgen ska jag umgås med familjen – eller de delar av den som finns nära. Nåt promenadväder är det dessvärre inte idag, så vi får ta bilen till eftermiddagsfikat som vi har bjudit in oss på. Jag behöver träffa människor.


Och har DU orkat läsa så här långt då orkar DU säkert lämna en liten kommentar också och berätta vad DU har för DIG i helgen. Skyll nu inte på att det är krångligt att kommentera från mobilen. Sätt DIG vid datorn och kommentera i stället eller se det som ett hinder för DIG själv att ta DIG över och försök via mobilen!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Fråga nummer ett är om jag fick… korgen..?

Korgar

Korgar, korgar, korgar…


Ja, för det är ju inte så lätt
när man ser ut som f*n och bland det första man ser när man kommer ner på stan är sin spegelbild i ett fönster.

Påskkärring

En riktig påskkärring. Eller kanske en äkta häxa?


Men jag hade, kvällen till ära,
 mina finaste, orange vantar på mig när vi travade S:t Olofsgatsbacken upp, upp, upp för att supera på Il Forno.

Orange vantar

Mina finaste! 


Där var det trångt som alltid,
men vi hade ju bord bokat för två. Jag var frusen och det var ganska skönt att sitta intill pizzaugnen och bland levande ljus.

Anna o ljusen

Ett ljushuvud bland de levande ljusen.


Vi visste inte om vi ville ha trerätters,
men vi tuggade i oss förrätt och varmrätt till att börja med. Maten hade blivit sämre än sist, tyckte vi, men vinet var mycket gott, ett nebbiolo från 2005.

Vigna Botti

Vigna Botti Langhe. Rött och gott!


Det är vid såna här tillfällen
vi verkligen pratar med varandra och det gjorde att blev en bra paus efter huvudrätten. Detta lämna plats för lite dessert. Och desserten var måltidens absoluta höjdpunkt, tyckte jag!

Dessert chokladmousse

Chokladmousse med en vit kula och en brun kula.


Anna valde en kaffedrink
till desserten, Evangelico (kaffe, Frangelico och Baileys), medan servitören uppmärksamt noterade att jag hellre ville ha kaffe och Frangelico bredvid. (Synd bara att det var is i likören.)

Frangelico o kaffe

Frangelico on the side.


Tja, i matväg var desserten och Frangelicon
det bästa. Som vanligt var servicen på topp. Jag fattar inte att dessa unga män och kvinnor orkar vara så trevliga och snabba när stället är knökfullt! Suveränt och helt värt en hundring i dricks! Kom inte sen och kalla mig snål, nån. Sen kanske kocken ska… få lite ledigt…

Nerför backen igen stannade vi för att fotografera lite. Som vanligt kom det här kapellet med på bild.

 Domen

Domkyrkan en fredagskväll i februari.


I lyktskenet avtecknade sig trädgrenarna
som knotiga fingrar. Tyckte jag, dårå, som har lite livlig fantasi.

I lyktans sken

I lyktans sken…


För den som är både hungrig
och intresserad av hattar hittade vi ett utsökt exemplar i ett skyltfönster. Nån som har sett… gräsligare???

Korv m bröd

Korv med bröd – i hattversion.


Nej, mat ska man inte ha på huvet,
mat ska stoppas i munnen. Mätta var vi och vi hann precis med bussen hem. Men först hann jag knäppa en bild till och den dedicerar jag till mammakusinen B!

Arnehjärtan

Arnehjärtan till lilla huvudet.


Idag har vi inlett dagen
med att Anna har berättat om hur hon har fastnat i saker och ting. Eftersom vissa BARN läser den här bloggen vågar jag inte berätta mer detaljerat – jag vill ju inte inspirera till att nån försöker. Men den ena incidenten involverade ett huvud och ett trappräcke, den andra ett finger och ett frysfack.

Frukosten är avklarad och nu väntar ett stadsbesök. Vi har tänkt oss att titta på Ekebykeramik, lite loppis/antikt och kanske nåt mer. I afton lagar jag maten (träning ger färdighet även i till synes hopplösa fall) och sen bänkar vi oss för att se Melodifestivalens fjärde deltävling. Naturligtvis bloggar jag inte om den, utan jag rekommenderar dig som är intresserad att i stället läsa vad Jerry knåpar ihop om eländet tävlingen.


Livet är kort.

Read Full Post »

I centrala Uppsala, vid gamla kyrkogården, nära dess kapell/krematorium, finns en väldigt vacker minneslund. Detta var ett av våra mål idag. Min nästan-brors mamma har sin viloplats där och vi ville passa på att lämna en liten blomma.

Mörkrosa rosor till M.A.


Mamma säger alltid
att min nästan-brors mamma älskade rosa rosor. Vi hittade en bukett mörkare rosa sådana som blev riktigt fina.

Mamma vid minneslunden. (Jag tiltade kameran lite här med vilje, annars kan min förföljde nästan-bror kanske råka ännu mer illa ut på grund av såna som älskar hakkorset.)


I övrigt blev det ett par ärenden till
och en shoppingtur inne på Tokerian. Vi hade tänkt att gå till Maestro och äta idag, men mamma orkar inte gå så långt och taxi idag igen blir lite kostsamt. I stället äter vi grillad kyckling med potatissallad här hemma. Sen kan mamma se lite på det där evenemanget som numera är det enda som visas på SvT1.

Just nu packar mamma. Själv har jag slängt ner underkläder och t-shirt i min lilla rygga, den lilla som har denna fina logga:

Inget i Uppsala län har tjänat mig troget och går strax i graven av slitage. Det ligger riktig handgripligt terapiarbete bakom den loggan!


Den lilla ryggan är så sliten
att tyget i dess botten nästan är genomskinligt. Jag har tänkt i några veckor att inhandla en ny rygga på Clas Ohlson, för där hade de nån modell större till bra pris. Får försöka hinna det på måndag eller tisdag.

I morgon, söndag, är det alltså resdag igen. Jag ska skjutsa hem mamma och stannar sen över natt. Räknar med att vara hemma i Uppsala igen tidig måndagskväll. Då ska jag tvätta och packa och greja, för sen väntar min riktiga semester: Pride! Som jag har längtat… Då är såna som jag rätt normala och jag får möjligheten att träffa andra – kända och okända – från hela Sverige. Det brukar bli många återseenden, en del kära sådana, andra kunde man klara sig utan…

Livet är kort.

Read Full Post »

En väldigt, väldigt annorlunda psykologisk thriller läste jag ut just idag på lunchen. En bok om kvinnokraft och hämnd – och tre män som inte undkommer straff efter att har förstört en kvinnas liv och ekonomi. (Jorå, nog känner jag igen mycket…) Svinhugg  är Marianne Cedervalls första bok i serien om Mirjam och Hervor.


En bok om kvinnokraft och hämnd.


Mirjam återvänder till Gotland
där hon föddes. Hon återvänder med väninnan Hervor, i mångt och mycket hennes raka motsats. De båda kvinnorna installerar sig i ett kapell som de börjar renovera. Och snart har Mirjam påbörjat Hämnden. Den mot de tre män som lurade in henne i sitt företag – och lurade av henne alla pengar tills hon utblottad stod inför kronofogden. Dottern drog hon med sig i fallet, så denna försköt sin mamma och flydde till sin morbror först, därefter till USA.

Detta är en riktigt märklig historia. Och trots att detta är en thriller är den också ganska rolig. Affirmationer och kvinnokraft har väsentliga roller i boken. Just denna blandning av spänning, humor och… en sorts häxkraft gör boken så bra.

Detta är en lysande debut av Marianne Cedervall, som har fortsatt att skriva böcker om Mirjam och Hervor. Två till har det blivit hittills, vad jag vet. Jag ska definitivt jaga tvåan nu! Tusen tack, vännen FEM, för denna julklapp! Högsta betyg!

Read Full Post »

Minusgrader i morse när vi vaknade… Tänkte inte på det igår kväll utan jag åkte iväg till Förorten i gympadojor och luvatröja. Anna hittade en jacka som tillhört Slaktar-Pojken som jag kunde låna i morse när jag skulle ut och skrapa Clark Kent*. Jackan var så himla snygg så det vete 17 om jag inte behåller den! 😉

Som vanligt blev det turen fritids/skola – Annas jobb – mitt hem, så nu sitter jag här och väntar på att kaffet ska ha bubblat färdigt i perkolatorn. Jag mår ännu lite bättre idag. Är visserligen rejält förkyld och hostar upp en massa gojs, men jag känner mig inte febrig eller dålig som i helgen.

En maskin tvätt har jag kört igång. Det verkar som om folk i huset antingen är uppe eller borta, så jag tyckte att det var OK trots den relativt tidiga timman. Men jag följer ju REGLERNA som säger att man ska vara tyst mellan klockan 23 och 7. På vissa ställen står det 22, så det är lite oklart vad som gäller kvällstid. (Suck!..)


På det här anslaget står det att man särskilt ska ta hänsyn till grannarna mellan klockan 22 och 7.  Ja, ja…

                                                                                                                                                              Ska fortsätta min dag med att läsa lokalblaskan. Senare blir det nog en tur ut med Clark för att inhandla en kassabok (ja, jag är gammaldags och för kassabok!) och förhoppningsvis en present till XYZ. Eventuellt blir det en tur till Biltema för att kika på kapell till Clark, men det kanske det blir mot slutet av dan. Anna går nämligen kurs ute i samma krokar och slutar klockan 16.30. Då ska jag hämta henne och så åker vi hem till Himlen i Förorten där snälla mormor har hämtat Elias från skolan. Skönt att slippa stressa hem för Anna och extra skönt ifall mormor är extraextra snäll idag och börjar med maten…

En service inför vintern ska jag försöka ringa och boka idag också. Bävar för kostnaden, men inser samtidigt att om jag måste sälja bilen bör den vara i bra skick. Årlig service och ifylld och stämplad servicebok är guld värt om man ska sälja! (Men snälla, håll tummarna för att jag slipper!!! Jag lär gråta blod när jag måste sälja min Clark!)


Min fina Clark!..

                                                                                                                                                         *Clark Kent = min lille bil

Read Full Post »

Jaha! Idag var det nollgradigt även här! Nu känns det definitivt att det redan är på väg mot vinter. Jag hade satt på vindruteskyddet fram så jag slapp att skrapa den rutan på Clark Kent*, men resten av rutorna fick sig en omgång. Funderar på att skaffa ett kapell så jag slipper skrapa NÅN ruta…  Det skulle spara tid och kraft på morgone. Inser att jag snart måste ringa Bil 3:an och boka en tid för höstservice och byte till vinterskor** för Clark. Bara det att jag misstänker att jag åker på en större service i år och en inkomst är ju nåt jag definitivt inte har… Jag skrapade trisslotten från mamma igår, den hon skickade för ett tag sen i ett Krya-på-dig-kort, men inte ens den gav nånting.


Så här såg Clarkan ut i vintras. Frusen, den stackarn!

                                                                                                                                                   Dagen idag började med ett dåligt tecken också. Vi mötte en person som definitivt cyklade åt fel håll och det såg ut som om h*n grät. Fästmön messade nyss att det skett ett dödsfall. Fy så jobbigt!

Själv har jag varit inne på min bank via nätet och gjort en del transaktioner. Men jag kan ju meddela att Nordea är INTE roligt att vara internetkund hos vid månadsskiftena… Jag vet inte HUR MÅNGA gånger jag har varit med om att det inte går att logga in. Nu brukar ju jag lägga in räkningar för betalning förfallodagen vart efter de kommer – och tur är väl det då! – men idag skulle jag göra en engångstransaktion och det var ett lite h-e. NU FÅR VÄL NORDEA GÖRA NÅT ÅT SIN TASKIGA TEKNIK, ELLER?! Det är ju som sagt inte första gången det krånglar… Och alla kanske inte kan eller vill betala sina räkningar förrän just vid slutet av en månad när de vanligtvis får lön. Bara det…

I morgon är vi alla lediga – även skolbarnen – och det ska bli skönt att få lite sovmorgon. Eller i vart fall slippa morgonstressen.

Nu blir det en stund med lokalblaskan – hoppas mitt uppretade sinne kan lugna ner sig av detta, men risken är att jag får läsa om nån ny galenskap som Ett Visst Företag, eller så, har hittat på. Och då blir jag ju ännu ”nollgradigare” i sinnet… Lika frusen som silvereken jag fotade på väg in i morse.


Silverek är vackert i blomlådorna så här års!

                                                                                                                                                              På min agenda idag står att leta jobb (hört den förut..?) och att ta itu med en hög strykning. Tänkte också plinga på hos Tant. Jag gjorde det igår, men lilla Tant var utflugen. Det var länge sen jag hörde av mig, så jag vill kolla läget.

                                                                                                                                                        *Clark Kent = min lille bil
**vinterskor = dubbfria vinterdäck

Read Full Post »