Mästerkockan i soppan eller Tofflan undrar: Ost OCH kaviar?

Varning! Ett matigt inlägg.

---

 

Det är jag som är friskast av oss sen ett par dar. Tyvärr. Det innebär automatiskt kökstjänst. Inte nog med att jag lagar mat, jag ska komma på vad som ska lagas – och det ska vara nåt som jag klarar av att laga. Dessutom diskar jag. Att diska är om möjligt ännu tråkigare än att laga mat.

Idag önskades det soppa till middag. Jag körde på ett säkert kort c/o min mamma från barndomen: tomat- och champinjonsoppa. Alltså inhandlades två burkar soppa – en tomatsoppa och en champinjonsoppa. Innehållet rördes ner i kastrull och två burkar vatten tillsattes. Det såg inte så väldigt gott ut. Det såg ut som… diskvatten – som nån hade hostat i…

Soppa på gång eller diskvatten som nån har hostat i?

Knepet är att vispa – vispa hela tiden. Då löser klimparna upp sig (champinjonsoppan är ju redd) och så småningom intar den en mera tomatröd färg med slät konsistens. Voilà, liksom:

Tomat- och champinjonsoppa med macka och mjölk serverades i afton.

Men jag håller med. Soppa är rätt tråkigt, så för att förgylla måltiden yppade jag mina idéer på konversationskort om snor. Det föll inte i god jord – och det var inte heller meningen. Jag gav igen därför att Vissa Andra har de senaste måltiderna talat om avföring respektive kräks. Vi hade också en sörpeltävling. Jag vann, för jag sörplade ljudligast.

Det var efter sörplingstävlingen som vi kom ihop oss. (Anna är lite dålig förlorare.) Vi diskuterade smörgåspålägg. Anna hävdade bestämt att ost och kaviar inte är gott på samma macka, jag hävdade motsatsen. Så nu behöver vi din hjälp att lösa tvisten!

Kolla in frågan här intill i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar… Klicka i ditt svar och hjälp oss, snälla du!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan överraskar: Toffeltorsk i ugn

Ett lagat inlägg.

---

 

Ibland överraskar jag både mig själv och andra. Idag bestämde jag mig för att laga en torskrätt. En torskrätt som jag inte har gjort på några år, erkände jag för Fästmön.

Eh… nej inte på typ sju, i alla fall…

svarade Anna.

För det är så länge vi har varit ihop. Och lite till… En tid, under vilken jag inte har lagat Toffeltorsk.

Jag är verkligen INTE nån bra kock, men receptet var nedskrivet med prydlig hand runt 1980nånting. Och gick skiten maten att äta då, går den att äta nu.

Dessutom, eftersom den innehåller väldigt mycket fett kanske den passar en och annan som håller en viss diet som jag inte är heeelt övertygad om passar och är bra för alla. Men en del. Därför bjuckar jag på receptet, gentil som jag är:

Toffeltorsk i ugn

Lägg torskfilé i en ugnsfast form. Krydda med vitpeppar och pressad citron. (Jag tog lite citronpeppar också på eget bevåg.) Lägg över två burkar champinjon-crème. Och nej. Det ser INTE gott ut… Men vänta bara. Det blir värre…

Champinjoncrème på torsk ser ut som… använd fantasin. 

Vispa tre deciliter vispgrädde. Slå i två burkar svart rom i grädden och rör runt. Klicka över firren och champinjoncrèmen i formen. Och sen in med det i ugnen i 175 – 200 grader i 20 – 30 minuter.

Torsk med champinjoncrème, grädde och svart rom i ugnen. Det ser läskigare ut…

Koka potatis eller ris  till (om du inte följer nån viss kolhydratfattig diet) och gör en sallad. Allt brukar bli klart på högst en halvtimme, som sagt och då ser det så här vidrigt ut:

Torsk med champinjoncrème, grädde och svart rom färdig. Den här maten ser inte ätlig ut.

Men faktum är att vi åt upp! Det smakade ganska mycket salt, men också rätt mycket champinjoner och gott, tro det eller ej. Fast nästa gång tror jag att jag stoppar ner lite mer fisk i formen, faktiskt. ”Såsen” borde räcka gott och väl för dubbla mängden torsk.

En portion torsk med tillbehör och en öl till mig, Anna fick ett glas vitt till sin mat.

Och ja. Vi överlevde. Vi lever i alla fall än så länge…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Den Svarta Boken: Citronpasta med lax

Ett inlägg där Tofflan gläntar på dörren till sin svarta bok och plockar fram en firre.

Söndag och dags för ett recept. Men det är inte vilket recept som helst utan ett från Tofflans svarta bok! Fast du kanske ska vara beredd ändå med nån sorts recept på magmedicin – man vet ju aldrig. Den där Tofflan har ju lite märkliga matvanor…

De Svarta Boken.

Idag blir det nånting vårfräscht fiskigt i kombo med pasta. Och som vanligt nånting som går ganska snabbt att fixa till.

Citronpasta med lax – originalreceptet.

Citronpasta med lax
(Tre – fyra portioner)

Vad behövs?
Pasta, till exempel tagliatelle

2 deciliter vatten

2 matskedar vetemjöl

1 buljongtärning

2 matskedar hackad gräslök

2,5 deciliter mellangrädde

saft och skal av en halv citron

100 gram rökt lax

svartpeppar

Vilka redskap behövs?
Kastrull och pastaslev

Durkslag

Kastrull till såsen

Decilitermått

Matskedsmått

Visp

Skärbrädor och kniv

Citronpress

Rivjärn

Gör så här: Koka pastan. Vispa ihop mjöl och vatten i en kastrull. Riv citronskalet. Tillsätt buljongtärningen, gräslöken, grädden, citronsaften och citronskalet. Låt såsen koka upp under vispning. Koka den i tre minuter. Hacka laxen och rör ner den i såsen. Peppra. Smaka av. Ät!

Min kommentar: Mycket god och fräsch pastasås. Laxens sälta går fint ihop med citronens syrlighet.

Här kan du läsa tidigare recept: 
Fårost- och tomatsåslasagne

Pasta Tricolore

Inkokt lax

Friterad camembert

Fisk med rom

Inlagda soltorkade tomater

Påskbakelse

Västkustrulle

Bladspenat- och ostpasta

Födelsedagskrans

Oreganokyckling

Livet är kort.

Read Full Post »

Den Svarta Boken: Friterad camembert

Jepp! Den här veckan har gått fort. Eftersom det är söndag är det också dags att kolla in nåt smaskens från Tofflans Svarta Bok.

Jaha ja…

Nu har vi varit nyttiga med vegetariskt, fågel och fisk. Dags för lite… dessert. Den här desserten var väldigt poppis på 1980-talet, men jag älskar den fortfarande. Och ser jag den på menyn när jag äter ute väljer jag alltid den som avslutning.

Ostreceptet i original. Notera att jag tycker att det här ser proffsigt ut…

En god ost avslutar en god måltid. I kombination med nånting sött blir det bara… helt perfekt…

Friterad camembert
(Två portioner)

Vad behövs?
två askar mogen camembert

1 deciliter mjölk (riktig mjölk, det vill säga röd)

4 matskedar vetemjöl

1 ägg

olja

Servera med hjortronsylt, vaniljglass och persilja!

Redskap:
skärbräda

kniv

tre assietter eller skålar

en gaffel

decilitermått

matskedsmått

stekpanna

Börja med att dela varje ost i tre delar. Vispa ägget. Rulla ostbitarna i mjölk, mjöl och ägg. Hetta upp oljan i stekpannan. Lägg i ostbitarna. Fritera i ungefär 2,5 minuter på varje sida. Ät!

Min kommentar: Gammal mums-dessert!  Fritera gärna persiljan också och värm sylten lite. Ser proffsigt ut!

Här kan du läsa tidigare recept: 
Fårost- och tomatsåslasagne

Pasta Tricolore

Inkokt lax

Livet är kort. Och friterad camembert är bara så himla gott…

Read Full Post »

Absorberad

Totalt aborberad – det är rätta beskrivningen av mig just nu. Jag sitter och jobbar med institution 1:s forskningssidor på webben och det tar sannerligen sin lilla tid… Det gäller att ha tungan inte bara rätt i munnen utan i rätt mun. Eller utanför. Gissar att jag ser ganska debil ut när jag jobbar så här intensivt och folk skymtar mitt smått maniska jag bakom glasdörrens och -väggens blästrade vasstrån. (Inte alla som har vass på sin kontorsdörr, inte!). Det har tagit några dagars, typ en vecka eller mer, funderande över strukturen. Mitt första förslag köptes av ledningen, men dissades av mig själv. Bara att sätta igång och göra ett nytt.

En A3-skiss.

Jag hade inget whiteboard eller nåt blädderblock att rita på och eftersom vassen har kommit upp på dörren och väggen sen sist går det inte att rita där heller, idiotiskt nog. Så jag tog ett A3-papper och nålade fast på min anslagstavla när jag gjorde den första skissen. Det gick inte så vidare värst bra eftersom bläcket i pennan rann åt fel håll.  Men det blev nånting till sist i alla fall. Sen ritade jag rent det hela på datorn. Och det är den skissen som jag nu arbetar med, om än i modifierad form.

Det finns material som ligger ute, men jag ska försöka uppdatera det, snygga till det, strama upp det, omforma något. Det märks att det har varit många kockar inblandade – på gott och på ont. Det som är bra med många kockar är att sidorna blir omväxlande, det dåliga är förstås att de inte blir särskilt jämförbara, om man nu vill ägna sig åt det.

Ingångssidan har jag nu ett klart förslag till och därefter kommer sen de sju forskningsområdena som vart och ett ska ha en ingångssida och ett gäng undersidor. Jag har två av sju områden klara och det känns skönt att det liksom äntligen har lossnat och blir nånting annat än bara teorier!

I lördags lyckades jag, som grädde (vispad med degkrokar?) på moset sträcka ryggen tämligen oskönt. Sist jag gjorde nånting ditåt var förra året, när jag skulle lyfta ur den till jul inköpta granen ur bilen. Men nu dammvippade jag bara… Hur som helst var sträckningen av det mildare slaget. Idag har jag bara lite ont och är mest stel. Det är ju inte så bra att sitta så mycket som jag gör, men jag har ju inget val eftersom hälen sätter stopp för nåt stående som är längre än en minut. Hälen har bråkat med mig i helgen och jag har haft rejält ont och svårt att gå. Dessutom har jag haft problem med en hel del kramper i händer och ben. Igår kväll fick jag våldsam kramp i baklåret på onda benet (där jag har haft propp två gånger och på vilket min onda häl är vidhäftad. Det var inte skönt, kan jag meddela, att försöka sträcka ut muskeln med en ond, sträckt rygg och en hälsporre som känns som en kniv rakt upp. Men jag överlevde det också.

Idag har jag väntat på ett provsvar i tre veckor. Jag funderar varje dag på om jag ska dö eller överleva ett tag till. Försenade diagnoser kan kosta livhanken och Sjukstugan i Backen är känd för sina långa väntetider. Nu är ytterligare ett fall Lex Maria-anmält eftersom den uteblivna diagnosen försenade behandlingen. Och den som drabbas är förstås den sjuke själv som får lida i onödan, kanske till och med hinner dö. När man är död lider man inte nämnvärt, men det kan ju finnas närstående som blir… ledsna. Sen finns det förstås de som skulle bli glada också över mitt frånfälle. De får väl se till att göra sig redo för Den Stora Festen.

Det blev ingen lunch idag, men jag får festa på egen hand i kväll. Jag tror nämligen inte att Fästmön åt upp kakan till frukost och då har jag nåt gott att se fram emot. Det finns nog till och med lite mat och grönsaker kvar från gårdagen. Jag vet att man inte ska slarva med lunchen, men det är så himla svårt att göra avbrott i det jag arbetar med just nu. Det är liksom inte värt att komma av sig och inte hitta tillbaka om man bryter för världsliga ting som lunch.

Nu har jag i alla fall haft en liten rast under vilken jag har rensat hjärnan med lite bloggning. Och så har jag tagit ett par försiktiga små bensträckare och ryggsträckare i dessa ändlösa korridorer…

Livet är kort.

Read Full Post »

Ersättningsbyte?

Jag funderar på det här med att ge bort sånt som man själv har fått – och att ersätta sånt man har haft sönder. Det är faktiskt så att jag inte ger bort nånting som jag själv har fått – utan att fråga givaren om det är OK. För det känns verkligen konstigt att ge bort nånting som nån i största välmening har gett en. Och ärligt talat ger jag ytterst sällan bort saker jag själv har fått. Jag tycker att det är ganska fräckt att ge bort andras gåvor.

Det finns till exempel i min ägo en fin diamantring med vitt guld. Jag fick den till min konfirmation av mamma och pappa och jag har aldrig burit den. Ringen är fin, men jag är inte överförtjust i vitt guld och jag gillar inte ringar där stenen/stenar sticker ut. Det är för opraktiskt för mig, helt enkelt. Men den här ringen kan jag inte ens fråga mamma om jag får ge bort! (Vem skulle jag ge den till, för det första?) Ringen är ett minne. Ett minne från en dag som var ganska häftig eftersom jag var ensam konfirmand.

En annan sak som snurrar är när man har sönder nåt på ett kalas. Hur hanterar man det? Jag minns en middag – ingen fylleorgie – jag var på. Vi serverades rödvin till maten, men jag var absolut inte påverkad när vi efter middagen spelade TP, tror jag. Trots det lyckades jag vispa till mitt glas så att rödvinet flög ut över den vita linneduken, en av värdinnornas vita blus samt en ljusblå sidenmatta från Kina…

Naturligtvis skämdes jag som en hund och lovade att fixa kemtvätt av mattan och om det inte lyckades lovade jag att lämna ersättning i form av pengar. Den andra värdinnan, hon som inte fick sin blus nerstänkt, var mycket tveksam och sur. Mattan var nämligen köpt i Kina och nån resa dit hade jag självklart inte råd att betala! Klart att det var urtrist, men det var en OLYCKA!

Jag hamnade ute i kylan – som den här vinflaskan.

Jag undrar vad Magdalena Ribbing säger om detta? I vart fall tycker hon att det inte är snyggt av en värd att göra en ekonomisk förtjänst på en olycka. Men antingen köper man nåt likadant som det man har haft sönder eller så ger man ersättning för det.

Hur som helst, jag ordnade kemtvätt – och de som utförde tvätten lyckades få bort vinfläckarna! Men jag har aldrig mer umgåtts med paret. Otroligt trist när det blir så, fast om man vet med sig att man ska bjuda på middag på ett trångt utrymme, då flyttar man nog undan sånt som man är jätterädd om. Till exempel ljusblå sidenmattor, inköpta i Kina…

Read Full Post »

Vi lagade lite mat…

Vi lagade lite mat. Det vill säga, ugnen lagade potatisklyftor.

Klyftor en masse.

                                                                                                                                                        Fästmön stekte tunna skivor kyckling.

Kycklingfilé, tunt skivad.

                                                                                                                                                            Jag fixade…

…körsbärstomaterna…

                                                                                                                                                                     …och…

…salladen.

                                                                                                                                                                  Jag luftade vinet och dukade. Det var det lättaste.

Jag luftade en lurig flaska vin. Den innehåller inte alls cabernet sauvignon-druvor utan merlot.

                                                                                                                                                              Anna vispade ihop en béarnaise på spisen.

Varm béarnaisesås.

                                                                                                                                                              Och en del ville inte ha varm béa utan hot. Jag ställde fram burken.

Hot béarnaise från Lohmander är godast!

                                                                                                                                                               Vi dukade av och diskade och torkade bord och spis och golv tillsammans.

Vad har du ätit i kväll???

 

Read Full Post »