Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Ljungsbro’

Ett kärleksfullt inlägg.


 

Född och delvis uppvuxen är jag i Östergötland. Under barndomen gjorde jag en avstickare till Småland. Enligt mamma var en del av tanterna – inte alla! – så snåla att de grinade när de sket. Fast det sa mamma aldrig. Hon antydde. För mormor var ju småländska, men allt annat än snål. Så vi återvände till Östergötland.  I tonåren och åren därefter hade jag lite problem med platsen, men nu på äldre dar, efter att ha bott 30+ år i Uppsala, har hembygden, barndomsland, ÖsterGYLLEN blivit mig så kärt.

Igår fastnade min blicken krönika av Steffo The Man Törnquist. Han radade upp tolv skäl att älska Östergyllen. Och nu ska jag gå igenom dem skäl för skäl och tycka lite jag också:

  1. Göta kanal och Kinda kanal
    Ja, di ä vackra, döh! Dä ä hälitt att fare nerför kanalen. Dä ä bara så.
  2. Tage Danielsson
    Dä behövs ingen kommentar, döh. Du fattar säkert.
  3. Prinsessan Estelle
    Ho ä ju hertiginna av Östergyllen. Fast di kunde ju ha döpt ‘na te Ulrika, dä kunde di ju ha gjort, döh.
  4. Louise Hoffsten med familj
    Tummen upp, döh! Ho kan sjunge bloooos så hårena ställer schä wakt ut på armera, döh!
  5. Östgötskan
    Äh… jaa, döh… Jag skulle nog ljuga öm jag sa att den ä vacker, döh. Men den ä… charmi. Det här att R uttalas som W, bara döh… Ah Gu’ så dant!
  6. Folke Filbyter
    Meh… Nu ä dä liiite mycket Linköping, döh, men okejrå. Statyn av gubben är också en del av barndomen.
  7. Cloetta
    JA! FEM:s farmor bodde i Ljungsbro där fabriken låg å när ho köm å hälsa på sitt barnbarn hade ho mä sä wett mycket gött, döh. Då fick även en annan smaka skumtomtar, Center, Mums-Mums å allt va dä va, döh.
  8. Brasklappen
    Den härstammar från en öschöte, döh, nämligen bisköp Hans Brask
  9. Första bankrånet
    Nisse Strid va Sveriges första bankrånare å han råna Öschöta Bank 1854, döh.
  10. Slätbaken
    Amen här, döh, sulle en ju ha Varamon, för tjyvingen!
  11. Östgöta sädes
    Självklar i snapsglasen såväl te jul söm te missömmar, döh!
  12. Kindagurka
    Salt å goer passar den också te allt, även te snapsen öm en har svårt te svälja’n…
Östgötamjölk

Östgötamjölk ä gött, dä döh! Men dä fanns inte på Steffos lista.


Och du som erfarenhet av Östergyllen… Vad tycker DU är bäst med stället, döh???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett gott inlägg.


 

Det är söndag. Jag är vuxen. Jag kan äta godis alla dar i veckan om jag vill. Naturligtvis borde jag inte. Men jag kan. Godis är gott. Att säga att jag älskar godis är inte nån lögn.

Choklad, förresten, lanserades som en hälsoprodukt när den kom till Sverige. Det lärde jag mig för länge sen under ett besök i Gamla Linköping där Cloetta hade (har?) ett litet museum. En av Cloettas – och Sveriges! – mest kända chokladbitar är Kexchoklad. Den är jättegod, tycker jag, men den är svår att äta utan att skräpa ner. Smulor överallt, du vet.

sexchoklad

Eh… oj då… Det blev visst fel bild…

Om tre år fyller Kexchoklad 80 år. Den har förändrats en del genom åren. På 1970-talet, till exempel, kom nya smaker och storlekar. I mitten av 1970-talet fördubblades försäljningen av Kexchoklad. Reklamen för chokladen har gått från slalom (”Slalomåkare faller för läckra kex!”) till 1990-talets klassiska

Go’ och gla’, Kexchokla’!

En gång användes Kexchoklad till och med som muta. År 2004 hade en fånge vid anstalten i Västerås med sig för mycket mat tillbaka efter en permis. En ost och en låda Kexchoklad gjorde att pliten såg åt ett annat håll. Detta ledde senare till att pliten dömdes för mutbrott.

En annan klassiker är Ahlgrens bilar. Ofta när jag ger mig ut på långresa med Clark Kent* har jag med mig en påse bilar i handskfacket. När jag blir trött får jag en sockerkick utan att bli alltför törstig. Men vilka var Ahlgrens, ijenklien???

Ahlgrens bilar

Ahlgrens bilar – alltid i min bil på långresa!

Bröderna Fredrik och Adolf Ahlgren startade företaget Ahlgrens i Gävle redan 1885. Från början gjorde de färg, tapeter, skokräm, parfym, tvättmedel och bläck. Men 1953 började de göra sina bilar. De hade tänkt göra nåt liknande marshmallows, men skumbitarna blev för små. Nån tyckte att bitarna såg ut som sportbilen Bugatti. Ahlgrens bilar var födda!

Originalbilarna var vita, röda och gröna. Kioskerna sålde dem i lösvikt – för ett öre styck. Det minns inte jag, fast… jag föddes ju lite senare än 1953. De vita bilarna har alltid varit mina favoriter. Smakerna varierar idag – det finns sura, salta, sursockrade med flera. Jag tycker att originalsmaken är bäst. Ahlgrens bilar har också gjorts i andra former än bilar, till exempel julgranar, rymdskepp, rattar, Volvo V70 med mera. Lustigt nog görs Ahlgrens bilar idag i Ljungsbro, där Cloetta finns. Oavsett hur, vad och var gäller fortfarande reklamen för Ahlgrens bilar:

Den är Sveriges mest köpta bil – det finns bara ett sätt att stoppa den – i munnen!

Hallonlakritsskalle

Hallonlakritsskalle är en favorit i min lösgodispåse.

En godisbit som alltid hamnar i påsen när jag köper lösgodis är hallonlakritsskallen. Den är en ganska ny godis jämfört med Kexchoklad och Ahlgrens bilar, bara 14 år. Den som är vegetarian kan inte äta hallonlakritsskalle, för den innehåller ett animaliskt färgämne. Så det är tur att det var ganska länge sen jag käkade rent vegetariskt. Förutom färg innehåller en skalle 46 kcal och 11 gram kolhydrater, men inget fett eller protein.

Hallonlakrits finns även som glögg och mineralvatten. Det låter däremot inte så gott, tycker jag. Förra året utsågs hallonlakritsskallen till Sveriges bästa lösgodis i Hemmakvälls idolgodis-tävling.


Så… vilket är DITT favoritgodis??? Skriv några rader i en kommentar och berätta!


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Hej å hå! Sent omsider kom vi iväg idag på en liten tur. Jag hade ju slängt på en maskin tvätt, vilket jag nästan hade förträngt, men kom sen ihåg att hänga den. Ja inte maskinen, förstås, utan tvätten… (Syftningsfel.)

Första stoppet på dagens tur var Stormarknaden dit jag skulle för att fylla på maltförrådet*. Fästmön följde förstås med – hon blev ju min personliga assistent igår. Vi hann väl knappt skramla in på Stormarknaden förrän nån ropade mitt namn och kastade sig om halsen. Det var kära vännen F som jag inte hört av på månader på grund av utlandsvistelse för vännen. Så kul att ses igen! Jag berättade i snabba drag ben-historien och att jag kanske blir inlagd på måndag, men sen ska vi försöka ses igen!

Stopp nummer två blev Himlas outlet i Librobäck. Outleten ska snart byta lokal och superreade sitt porslin, sina handdukar, sitt linne med mera. Jag såg en fantastiskt fin blå pläd till halva priset, men jag hade velat ha två till sovrummet. Ändå blängde jag ilsket när jag såg att en dam nappat åt sig pläden lite senare… Fast idag shoppade jag faktiskt – två blåa ljusstakar. Totalpris 10 pix! Inte dåligt! Se så fint de passar i mitt sovrumsfönster.


Blåa stakar till mitt blåa sovrum.

                                                                                                                                                             Det tog emellertid en liten stund innan vi kunde gå in på Himla. Precis när vi hade parkerat Clark Kent** kom världens störtskur, så vi fick vackert sitta kvar i bilen. Sånt här väder har det varit av och till hela dan – ösregn, men ändå klibbigt och varmt. Sötnosen slog för övrigt på stort och inhandlade FLERA par stakar – i olika färger. Dessutom nappade vi åt oss var sin gratis tvål vid utgången. Det fick man nämligen ta om man lämnade sitt visitkort eller skrev sin e-postadress.

Tredje stoppet blev den fantastiska affären Mix Mix som ligger rakt över korsningen, i princip, från Himla. Det var ett gigantiskt varuhus som sålde det mesta – allt från ljus, servetter och husgeråd till filmer, elprylar och godis. Redan i dörren blev vi överraskade av denne man.


Valkampanj för Piratpartiet? Nej, bara en sjörövare som stod direkt innanför dörren på Mix Mix.

                                                                                                                                                    Anna hittade mycket snyggt, men ibland ifrågasätter jag faktiskt hennes smak… Eller vad säger fru Hatt??????


Foppatofflor! Dessutom gulfula såna och så fotposition Blad-Ut! Kan det bli värre??? (Svar: NEJ!)

                                                                                                                                                    Tursamt nog lämnade hon kvar foppisarna i affären och inhandlade i stället bland annat ett fint tacoset. Själv satsade jag på tre stycken Plopp*** för 15 kronor. Två av dem är redan slut, för dem tryckte vi i oss när vi kom ut i bilen!

Fjärde stoppet blev ICA Heidan där vi inhandlade kompletterande ätbart till dagens middag – som blir taco-rester – samt godis. Det är ju lördag…

Femte stoppet = hemma igen. Jag slängde på maskin nummer två medan Anna tog itu med en annan av mina stakar. Jag har nämligen en svart elektrisk sak som sprider ett varmt och milt ljus om kvällarna i vardagsrummet. Men igår hade en av de minimala glödlamporna gått sönder och den gick INTE att få ur! Idag hade Anna emellertid bättre tålamod än jag – hon är för övrigt mer fingerfärdig vad gäller stakar små glödlampor, så hon fick förstås ur den. Jag bytte till en ny lampa – och då hade två andra pajat! På skiten igen! Och först ville staken inte, men sen ville den. Det ska jag säga var tur för den för annars hade den hamnat i elektronikskrotkärlet i soprummet!..


Staken fungerar och är heltänd igen!

                                                                                                                                                             *maltförrådet = öl
**Clark Kent = min lille bil
***Plopp är gjord på ett ställe som är ÄNNU mer Byhåla än Metropolen Byhålan, nämligen Ljungsbro. Därifrån härstammar för övrigt också författaren Mons Kallentoft.

Read Full Post »

Sveriges och världens bästa litteratur får ta en stunds sommarlov. Torsdagen den 3 juni gick säsongens sista Babel på SvT. Temat var ondska…

Första gäst i studion var kloka och såååå intressanta författaren och forskaren Ann Heberlein (nu stavade jag rätt, Åsa!), ständigt aktuell, men i detta sammanhang kanske mest för sin bok, den svarta En liten bok om ondska. Ann Heberlein framförde sina åsikter om den personliga ondskan, om förlåtelse och om skuld. Bland annat uttryckte Ann Heberlein sin besvikelse över att vi inte så ofta diskuterar ondskan, möjligen i liten skala när vi ska försöka förklara den.


En svart liten bok om ondska.

                                                                                                                                                        Tyvärr avbröts detta intressanta av YET ANOTHER tramsig påannonsering, en sorts publik- och tittarflirt som inte går hem, signerad Daniel Sjölin (jag retar mig till och med på hans fåniga kroppsspråk…) av badkarsfilosoferande Erik Schüldt, ett rätt meningslöst inslag i programmet…

Så avlöstes tramserierna med två av mina deckarfavoriter, författarna Mons Kallentoft och Johan Theorin. Babelredaktionen påstod sig ha funnit stora likheter mellan de båda författarnas verk. De enda jag har funnit är att deras böcker innehåller övernaturliga inslag samt är, kort och gott, skitbra. Lite besviken blev jag emellertid när Mons Kallentoft suddat ut alla sina östgötska öööööö:n till förmån för fiiiiiinare iiiiiii:n. Men så lämnade han ju Cloettastaden och bosatte sig i Kungliga Hufvudstaden. I sina böcker har han emellertid sökt sig tillbaka till Linköping, där hans polis Malin Fors arbetar. När han pratar om stan noterar jag, till min lycka ett riktigt härligt utdraget ääääääääääääää samt en svag aning om östgötsk satsmelodi! Johan Theorins böcker utspelar sig på Öland – och där försöker Daniel Sjölin pinsamt nog placera… Fårö

Nästa reportage behandlade författare som springer. Det kändes liiite krystat, ärligt talat.

Bob Hanssons kärleksdiktstävling slutfördes och vinnare presenterades. Men först läste skådespelerskan Helena Brodin dikten som kom tvåa och fick ett hedersonämnade, skriven av Erika Larsdotter Thimrén. Härligt framförande! Vinnaren, Jörgen Berg, är för övrigt i själva verket Helena Brodins man Gösta Friberg… Bob Hansson seglade till Drottningholms slott, deklamerade vinnardikten… och blev gripen. Aj aj!


Poesivinnaren Gösta Friberg, i mitten Erika Larsdotter Thimrén och längst till höger Göstas fru Helena Brodin.

Read Full Post »

Så har trettondagen snart passerat. Just för tillfället sitter jag hemma hos mig själv – och där ska jag förbli tills i morgon.

Elias och jag hade en finfin dag, trots kylan. Den lille mannen knackade på köksdörren (jag hade stängt den för att inte störa när han sov och jag satt vid datorn) vid 8.30-tiden. Efter frukost kom så Spelet fram. Uff! Det var inte det lättaste – särskilt inte när spelets ägare ändrade reglerna HELA TIDEN. Därför vann den lille skitungen pojken alla tre gångerna också! 😦 Så här glad blev han:


Ett riktigt segerleende, eller hur? Han skrattade så han fick hålla sig om magen…

                                                                                                                                                      Efter de tre omgångarna behövde jag vila ut med min bok en halvtimma. Elias lekte en stund med sin polisstation i LEGO. Och så blev det dags att packa på oss. Det tog typ en kvart för oss att få på oss alla under-, ytter- och överkläder så att vi skulle stå emot kylan. Även denna gång startade Clark Kent* med en djup hostning i nästan 23 minusgrader… Vi for till McDonald’s där vi intog ett skrovmål, men INGEN GLASS till efterrätt, där satte jag stopp – det är ju verkligen inte säsong för kalla desserter!


Elias var så mjuk och go i sin julklappströja!

                                                                                                                                                    Efter lunchen stegade vi över till bensinmacken bredvid och köpte dessert. Elias fick en kexchoklad och jag fick en kvällsblaska med tillhörande TV-bilaga och en guldnougat (jag är ju från Metropolen Byhålan, som ligger snäppet från Metropolen Ljungsbro där Cloetta finns – så klart att jag gynnar mina barndomstrakters företag!). Medan Elias smulade ner hela baksätet körde jag runt för att värma upp bilen innan vi åkte för att hämta mamma Anna på jobbet. Och innan vi landade hemma i Förorten blev det en snabb tur in på ICA Solen för att handla lite nödtorft.

Anna fick minsann inte vila länge när hon kommit hem, för sen åkte ovan nämnda spel fram och hon tvingades av den lille 😈 till två omgångar! Själv la jag mig på soffan efter en kaffetår – jag var ju helt slut av barnvaktandet och kylan! 😉 Strax efter klockan 16 var det dags för Anna, Elias och mig att packa in oss i kläder igen och åka iväg till Elias pappa. Där ska den unge mannen stanna till fredag kväll – och han visste INTE om han skulle överleva att vara utan Spelet, men vi övertygade honom (”det finns ju andra spel hos pappa” och ”du har ju ditt hockeyspel hos pappa”). Så skjutsade jag hem Anna innan jag for hem till mitt för att fixa och förbereda en del inför morgondagen.

Jag inledde med att putsa kängorna samt byta skosnören. Därpå blev det två maskiner tvätt och dammsugning. Intog lite middag, raggmunk med lingonsylt. Ställde DVDn för kommande veckas inspelning av filmer etc från TV.

Lägenheten är verkligen skitkall. Så här var det i köket vid 17.30-tiden:


Utetemperaturen på framsidan av huset hade stigit till endast (!..) -19,8 grader. Inne i köket var det 18,8. Är det skälig temperatur???

                                                                                                                                                       Jag tog en bild av termometern i gästrummet också. Gästrummet ligger åt husets baksida.


Här var det varmare utomhus, bara – 18,4 grader, men ÄNNU kallare inomhus, 17,1 grader. Detta är INTE acceptabel inomhustemperatur!

                                                                                                                                                       Det enda rummet i lägenheten som är varmt nu är badrummet, för där har jag kört två maskiner! Jag springer in dit titt som tätt och värmer mig…

Nu ska jag samla tankarna lite, kolla upp lite grejor till i morgon eftermiddag och sen kanske läsa en stund. Det bör bli tidig sänggång i kväll så jag fixar morgondagen, som ska inledas med Ett Viktigt Telefonsamtal följt av besök hos frissan. Allt medan mina tankar har sprungit fram till eftermiddagens intervju allaredan…

                                                                                                                                                     *Clark Kent = min lille bil

Read Full Post »