Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘reseskildring’

Ett inlägg om en bok.


 

Den motvilliga resenärenHur praktiskt är det inte att läsa om andras resor när man inte får resa själv? Vännerna Kerstin och Malin tipsade mig båda från var sitt håll om att läsa Jenny Diskis böcker. När vännen I var här på besök nu i februari fyndade jag Den motvilliga resenären för 20 kronor på Röda rummet. På så vis har jag fått resa till Nya Zeeland, Somerset och Lappland.

Titeln på boken stämmer på pricken: författaren är en synnerligen motvillig resenär. Hon reser för att kunna skriva – ibland blir det till och med en reseskildring eller två. Nåt större nöje av sina resor tycks hon inte ha: under resan till Nya Zeeland blir hon magsjuk, i Somerset vill hon inte gå ut och i Lappland fryser hon. Med ett stort mått självinsikt och dito ironi berättar hon om sina vistelser och om det faktum att hon helst vill stanna inomhus och göra mest ingenting, möjligen läsa böcker och kanske skriva böcker också. I Somerset gör hon det så länge att Bonden blir orolig – de flesta gästerna reser nämligen dit för att få uppleva naturen.

En del dråpliga historier berättas i boken. Inte nog med att Jenny Diski inte gillar att promenera – hon gillar inte att vistas utomhus – men när hon gör det blir hennes texter om kontakterna med djur såsom får och renar till skrattorgier å min sida. Samtidigt har författaren ett djup och ett allvar, vilket jag i den här boken främst noterar när hon skriver om sin barndom och sin sjukdom.

Toffelomdömet blir högt. Det här är en väldigt annorlunda bok. Lite spretig, men jag gillar den!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Av och på. Så kan man verkligen beskriva solen idag! Fästmön och jag kunde äta middag på ballen*, men mörka moln gled framför solen. Det var som den berömda, norska blinkersen

Fungerer, fungerer ikke…

Efter maten intog vi kaffe och var sin 88:a på ballen. Vi plockade också fram våra böcker för en stunds njutning eftersom solen då var på. Det var emellertid liiite svårt eftersom vi samtidigt fick oss en ändlöst tråkig reseskildring till livs. Under minst 20 minuter kom en outsinlig svada, ackompanjerad av två typer av överdrivna skratt i olika nyanser. Det var nästan så jag bugade mig och erbjöd syrgas, för nånstans, nån gång MÅSTE syret ta slut…


Jag fick träningsvärk i öronen.

                                                                                                                                                     Men TILL SIST blev min bok så rolig att jag blev det tredje skrattet i omgivningen. Då tystnade de övriga, jag noterade klirret av glas, ett litet barn som sökte en vuxens uppmärksamhet. Och Annas UNDERBARA, OEFTERHÄRMLIGA miner. Jag blev tvungen att gå in och skratta ut lite vid datorn.

Av och på. Nyss grät jag av harm över mitt öde. I nästa stund la jag upp ett äkta flatgarv. Som solen. Av och på. Som min dag.

                                                                                                                                                        *ballen = balkongen

Read Full Post »