Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘charmig’

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Saknar du vänner? Kanske ska du göra som Lars Lerin – träffa människor du tycker verkar vara sympatiska och är lite av idoler för dig och på samma gång göra en TV-serie på SvT. Jag kollade premiäravsnittet av Vänligen Lars Lerin förra veckan. På onsdagskvällen slog jag mig ner framför TV:n för att se Lars Lerins möte med Mikael Persbrandt.

Lars Lerin

Lars Lerin saknar vänner. Igår kväll träffade han Mikael Persbrandt för att se om vänskap kunde uppstå. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Lars Lerin och Mikael Persbrandt…
Vid första ögonkastet tycker en kanske inte att den mjuke Lars har så mycket gemensamt med machokillen Mikael. Men två saker delar de: måleriet och alkoholismen. Det hade varit intressant att höra mer av deras dialog kring alkoholismen i programmet. Samtidigt inser jag att det naturligtvis hade blivit lite för nära. Lars Lerin är väldigt öppen med sin alkoholism, medan Mikael Persbrandt inte avslöjade fullt lika mycket. Skillnaden dem emellan vad gäller detta kanske handlar om att Lars Lerin har varit nykter alkoholist i 14 (?) år..?

Efter det första mötet i Mikael Persbrandts ateljé ger de sig ut på en bilfärd. Lars Lerin får Mikael Persbrandt att öppna bildörren åt sig. Lite så skrider den här halvtimmen fram – Mikael Persbrandt är helt klart ”mannen” i programmet. Ibland tycker jag, som själv tillhör HBTQ-gänget, att går till lite överdrift, medan jag noterar att vissa heteromänniskor i sociala medier tyckte att det var gulligt och charmigt. Jag tror nämligen inte att Lars Lerin är så svag som han framställdes igår när Mikael Persbrandt la armen om honom, beskyddande eller överlägset.

Självklart fortsätter jag att följa den här serien – nu återstår fyra avsnitt. Onsdagens program får emellertid inte högsta Toffelomdöme. Däremot får Junior det i sin Persbrandt (Bredaband)-imitation. Nästa gång möter Lars Lerin Leif GW Persson.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Här kan du läsa om när Lars Lerin mötte…

Anni-Frid Lyngstad

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett kärleksfullt inlägg.


 

Född och delvis uppvuxen är jag i Östergötland. Under barndomen gjorde jag en avstickare till Småland. Enligt mamma var en del av tanterna – inte alla! – så snåla att de grinade när de sket. Fast det sa mamma aldrig. Hon antydde. För mormor var ju småländska, men allt annat än snål. Så vi återvände till Östergötland.  I tonåren och åren därefter hade jag lite problem med platsen, men nu på äldre dar, efter att ha bott 30+ år i Uppsala, har hembygden, barndomsland, ÖsterGYLLEN blivit mig så kärt.

Igår fastnade min blicken krönika av Steffo The Man Törnquist. Han radade upp tolv skäl att älska Östergyllen. Och nu ska jag gå igenom dem skäl för skäl och tycka lite jag också:

  1. Göta kanal och Kinda kanal
    Ja, di ä vackra, döh! Dä ä hälitt att fare nerför kanalen. Dä ä bara så.
  2. Tage Danielsson
    Dä behövs ingen kommentar, döh. Du fattar säkert.
  3. Prinsessan Estelle
    Ho ä ju hertiginna av Östergyllen. Fast di kunde ju ha döpt ‘na te Ulrika, dä kunde di ju ha gjort, döh.
  4. Louise Hoffsten med familj
    Tummen upp, döh! Ho kan sjunge bloooos så hårena ställer schä wakt ut på armera, döh!
  5. Östgötskan
    Äh… jaa, döh… Jag skulle nog ljuga öm jag sa att den ä vacker, döh. Men den ä… charmi. Det här att R uttalas som W, bara döh… Ah Gu’ så dant!
  6. Folke Filbyter
    Meh… Nu ä dä liiite mycket Linköping, döh, men okejrå. Statyn av gubben är också en del av barndomen.
  7. Cloetta
    JA! FEM:s farmor bodde i Ljungsbro där fabriken låg å när ho köm å hälsa på sitt barnbarn hade ho mä sä wett mycket gött, döh. Då fick även en annan smaka skumtomtar, Center, Mums-Mums å allt va dä va, döh.
  8. Brasklappen
    Den härstammar från en öschöte, döh, nämligen bisköp Hans Brask
  9. Första bankrånet
    Nisse Strid va Sveriges första bankrånare å han råna Öschöta Bank 1854, döh.
  10. Slätbaken
    Amen här, döh, sulle en ju ha Varamon, för tjyvingen!
  11. Östgöta sädes
    Självklar i snapsglasen såväl te jul söm te missömmar, döh!
  12. Kindagurka
    Salt å goer passar den också te allt, även te snapsen öm en har svårt te svälja’n…
Östgötamjölk

Östgötamjölk ä gött, dä döh! Men dä fanns inte på Steffos lista.


Och du som erfarenhet av Östergyllen… Vad tycker DU är bäst med stället, döh???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie på DVD.


I kväll fortsatte vi
på temat barn-TV-serier! Kråkguldet (1969) åkte in i DVD-spelaren. Jag såg hela serien först som sjuåring, senast för sex år sen, medan Fästmön då bara såg delar av den. Nu såg vi den tillsammans helt och hållet under nästan tre timmar.

Kråkguldet

Kråkguldet revival!


Nioårige Staffan
lyssnar lite väl mycket på sin morfars skrönor om Skarp-Erik och hans guld. Men en dag, när Staffan är ute och åker skidor med några kompisar, gör han ett fynd: han hittar en guldlimp! Morfar har lärt honom att man inte ska prata om guld som man hittar. Fast det är så klart lite svårt för en nioåring att hålla tyst. Snart märker Staffan att människor pratar och tittar på honom. Och en dag är guldklimpen, som han gömde så bra, bara borta… Han får hjälp av kompisarna från julspelet med att försöka spåra tjuven. Men det går inte riktigt som nån har tänkt sig.

Sött, charmigt och slutet av 1960-talet. Vi förundrades båda över de tunna kläder ungarna springer omkring i utomhus mitt i vintern. Staffan har inte ens en jacka, bara en lejongul tröja – under alla avsnitt, dessutom. 

Men det är fortfarande spännande, om än på ett annat sätt när jag först såg serien på TV1 eller TV2  på stenåldern…

Högt Toffelbetyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en brittisk dokumentär om en schimpans.


Igår kväll fastnade Fästmön och jag
framför ett TV-program på SvT1. Och det var inte Ernst Pysslar Ihjäl Sig utan den brittiska dokumentären Project Nim (2011).

Project Nim

Project Nim. Och Nim är schimpansen på bilden. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats. Foto: Icon.)


Dokumentärfilmens huvudperson
är schimpansen Nim, men faktum är att filmen nästan lika mycket handlade om människorna runt omkring honom. Nim föddes på 1970-talet och ansågs vara en högintelligent primat. Som sådan utvaldes han därför att delta i ett projekt om språk. Syftet var att se om schimpanser kan bilda meningar genom att de har får lära sig teckenspråk.

Nim lärde sig vissa tecken och precis som vi människor uppfann han egna tecken. (Det kallas för språkutveckling och precis som i talade språk finns det naturligtvis inom olika teckenspråk!) Men var det rätt att låta honom växa upp i en rent mänsklig miljö, han var ju trots allt schimpans?

Nu när jag har sett filmen är mitt svar nej. Visst är forskningen intressant, men det här var snudd på djurplågeri. För när forskningspengarna tar slut återförs Nim till en bur nånstans. Han blir förstås olycklig – dels för att han är van vid människor, men också vid ett visst mått av frihet. En bur blir aldrig frihet.

Nej, den här historien är väldigt sorglig, även om Nim lockar fram skratt då och då. Han är väldigt charmig och söt och minst lika manipulativ som en människa…

Det blir högsta Toffelbetyg för Nim, men inte för projektet som sådant!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-film.


Trött och varm i kväll
efter en långkörning med solen som följeslagare. Vad gjorde man innan det fanns AC i bilarna? Hade alla fönster nervevade och fick både nackspärr och ansiktsförlamning, eller?

Med prästostbågar i skålen och en kall starköl landade jag i bäste fåtöljen, zappade på TV:n och började titta på Miss Marple: Ett mord annonseras på TV7.

Ett mord annonseras

Det börjar som ett skämt med en annons i lokalblaskan…


Hela den här historien
börjar med en annons i lokaltidningen i en liten engelsk by. Där utannonseras ett mord i ett visst hus, vid ett visst klockslag samma kväll. En skara nyfikna dras till huset, det bjuds på sherry, röks och skrattas nervöst åt ”skämtet”. Det är bara det att det inte är nåt skämt och ett mord begås den kvällen. Strax därpå ytterligare ett och så till och med ett tredje… Miss Marple ”råkar” i samma veva hälsa på dottern till en kvinna hon kört ambulans med under kriget. Dottern bor i just den lilla engelska byn i vars lokaltidning ett mord har annonserats…

Trots tre mord blir det ju inte nåt blodigt och läskigt. Det här är en typisk pusseldeckare, baserad på en bok av Agatha Christie med samma titel. Boken kom ut 1950. Men jag tycker den här långfilmslånga TV-deckaren är söt och charmig och faktiskt lite spännande. Jag lyckas inte lista ut vem som är mördaren, trots att jag har läst boken nån gång för länge sen.

Högt Toffelbetyg till Miss Marple, utmärkt gestaltad av Geraldine McEwan.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om vår lördagskväll.


Det är så fantastiskt tyst här idag.
Kvällen har varit lugn, bara sonen Deskmedul var ute med sina barn och lirade basket i en evighet amen. Att de orkade i värmen! För även om det kom lite regn hjälpte det föga. Det är fortfarande varmt.

Elias har suttit alldeles för mycket vid datorn i kväll. Dessutom hostar han – i alla fall när han sitter vid datorn. Kanske luften blir för torr? Nån gammal TV-serie från stenåldern på DVD såg vi inte, men det är ju en dag i morgon också. Jag glodde en stund på slutet av prinsessan Madeleines bröllop. Tyvärr missade jag den mest sevärda – lilla Estelle. Men jag såg en fin bildserie på henne från kyrkan, serverad av Svenska Dagbladet. Skrattade gott, ungen är ju fantastiskt söt och charmig!

Bok o TV
Jag försökte göra två saker samtidigt – läsa och glo på TV.


I kväll åt vi grillad kyckling
med baguette till middag. Ja jag vet, jag är ingen vidare kock! Men Elias är snäll och klagar inte. Dessutom åt han duktigt med tomater, vilket är bra, förstås.

Klockan 20 bänkade vi oss framför TV:n båda två för att se Americas Funniest Homevideos. Jag skrattade högt och ljudligt, Elias tappade helt intresset efter en halvtimme. Kanske berodde det på att lördagsgodiset då hade tagit slut..?

Godisråttan Elias
Godisråttan. 


Elias är en riktig godisråtta,
men det är även jag. Så jag fick också lite godis i kväll.

Öl ostbågar o bok
Tofflans lördagsgodis.


Vid 22-tiden ringde min mamma
och var ledsen, så jag fick prata med henne ganska länge. Det var visst väldigt många av mina nära och kära som blev ledsna och besvikna i kväll av olika skäl. Det gör ont i mitt hjärta och mitt humör dalade förstås rejält efter telefonsamtalet. Vilken tur att den lugna och klarsynta Hortellskan kom med kloka ord via chatten på Wordfeud! Jag har haft flera matcher igång idag – och jag åker visst på däng mot alla mina tre motståndare…

Lillknasen har nu somnat och ligger och snusar i sovrummet. Han var så trött att han inte orkade läsa en stund först utan ville att jag skulle släcka med en gång. Jag tror att min mamma skulle behöva ha en Elias hos sig ett tag för att tänka på nåt och nån annan och få lite sällskap. Jag kan ju inte trolla och jag kan inte vara på två ställen samtidigt. Mamma blir ledsen när människor runt omkring henne tycker att jag ska resa dit stup i kvarten. De vet ingenting om min situation. För om de gjorde det skulle de inte tycka så jävla mycket. Jag har varken råd eller ork, än mindre tid med det. Förhoppningsvis kan jag göra nån sorts sommarplan efter nästa vecka eftersom jag väntar på ett besked och dessutom ska bli telefonintervjuad på torsdag. Men hoppets tråd är så skör, så skör just nu.

Vad händer i morgon då? Både Elias och jag måste duscha och tvätta håret, helst innan nån eventuell utflykt. Och vart kosan i såna fall styrs avgörs av vädret. Det verkar inte helt lovande, tyvärr. Sen äter vi ihop på kvällen innan jag skjutsar ut Elias till sin pappa. Mamma/Fästmön kommer nämligen hem först sent på måndag kväll, så Elias får sova två nätter hos pappa trots att det är mamma-vecka. Lite hattigt tycker han allt att det är, så därför har jag prioriterat att ta det lugnt och göra lugna saker i helgen. Inte flaxa omkring alltför mycket. Både pojken och jag behöver lugn och ro och tid att slappa.

Artikeln jag skrev igår kväll kanske, kanske publiceras redan i morgon kväll. Om inte, blir det på tisdag. Naturligtvis kommer det en puff på en blogg nära dig! I kväll kom jag på ytterligare två spännande personer som jag skulle vilja intervjua. Vi får se hur det blir med det, om de kan tänka sig att ställa upp. Det är två personer i min bekantskapskrets, men jag kan inte påstå att jag känner dem så väl. Praktiskt då att intervjua dem och skriva om dem, eller hur?! Det är inte bara praktiskt, det är ett privilegium också att få lära känna människor. Som jag har skrivit här tidigare har alla en historia att berätta. Om du känner att du vill berätta din för mig, hör av dig!

Nu ska jag göra pinan kort med en av mina kombattanter i Wordfeud innan jag borstar min tand och hoppar i säng. Ha en go natt och söndag!


Livet är kort.

Read Full Post »