Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘biskop’

Ett kärleksfullt inlägg.


 

Född och delvis uppvuxen är jag i Östergötland. Under barndomen gjorde jag en avstickare till Småland. Enligt mamma var en del av tanterna – inte alla! – så snåla att de grinade när de sket. Fast det sa mamma aldrig. Hon antydde. För mormor var ju småländska, men allt annat än snål. Så vi återvände till Östergötland.  I tonåren och åren därefter hade jag lite problem med platsen, men nu på äldre dar, efter att ha bott 30+ år i Uppsala, har hembygden, barndomsland, ÖsterGYLLEN blivit mig så kärt.

Igår fastnade min blicken krönika av Steffo The Man Törnquist. Han radade upp tolv skäl att älska Östergyllen. Och nu ska jag gå igenom dem skäl för skäl och tycka lite jag också:

  1. Göta kanal och Kinda kanal
    Ja, di ä vackra, döh! Dä ä hälitt att fare nerför kanalen. Dä ä bara så.
  2. Tage Danielsson
    Dä behövs ingen kommentar, döh. Du fattar säkert.
  3. Prinsessan Estelle
    Ho ä ju hertiginna av Östergyllen. Fast di kunde ju ha döpt ‘na te Ulrika, dä kunde di ju ha gjort, döh.
  4. Louise Hoffsten med familj
    Tummen upp, döh! Ho kan sjunge bloooos så hårena ställer schä wakt ut på armera, döh!
  5. Östgötskan
    Äh… jaa, döh… Jag skulle nog ljuga öm jag sa att den ä vacker, döh. Men den ä… charmi. Det här att R uttalas som W, bara döh… Ah Gu’ så dant!
  6. Folke Filbyter
    Meh… Nu ä dä liiite mycket Linköping, döh, men okejrå. Statyn av gubben är också en del av barndomen.
  7. Cloetta
    JA! FEM:s farmor bodde i Ljungsbro där fabriken låg å när ho köm å hälsa på sitt barnbarn hade ho mä sä wett mycket gött, döh. Då fick även en annan smaka skumtomtar, Center, Mums-Mums å allt va dä va, döh.
  8. Brasklappen
    Den härstammar från en öschöte, döh, nämligen bisköp Hans Brask
  9. Första bankrånet
    Nisse Strid va Sveriges första bankrånare å han råna Öschöta Bank 1854, döh.
  10. Slätbaken
    Amen här, döh, sulle en ju ha Varamon, för tjyvingen!
  11. Östgöta sädes
    Självklar i snapsglasen såväl te jul söm te missömmar, döh!
  12. Kindagurka
    Salt å goer passar den också te allt, även te snapsen öm en har svårt te svälja’n…
Östgötamjölk

Östgötamjölk ä gött, dä döh! Men dä fanns inte på Steffos lista.


Och du som erfarenhet av Östergyllen… Vad tycker DU är bäst med stället, döh???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en dokumentärfilm.


 

Prästen Åke var 57 år och levde ett vanligt liv som gift och far till tre, numera vuxna, döttrar. Men Åke levde också ett liv i lögner. För fem år sen exakt på dagen idag blev han Ann-Christine. Nu gick inte den förvandlingen helt enkelt och lätt på en dag, naturligtvis. I kväll satt jag som klistrad framför SvT2 som visade dokumentärfilmen Vägen till Ann-Christine.

Ann-Christine

Åke blev Ann-Christine. (Fotot är lånat från SvT:s webb.)


Det är faktiskt sant att jag satt som klistrad framför TV:n. 
Det här är en sån rörande historia om en sån modig person som har tagit tag i sitt liv och förändrat det så. Dessutom med risk att förlora både sin familj och sitt jobb. För en präst kan väl inte leva ostraffat öppet som transperson, eller? Jo, det går! Visst blev det förluster, men också vinster. Ann-Christine har bevisat att det är möjligt. Dessutom har hon varit en förebild för andra i samma situation. I den här dokumentärfilmen får vi nämligen inte bara höra Ann-Christine och Åke berätta utan även en annan person som också levt ett långt liv med känslan av att vara fel. En person som efter att fått vetskap om Ann-Christine nu sökt hjälp att komma tillrätta med sitt eget liv.

I filmens början får vi tittare träffa Åke. I nästa scen är det Ann-Christine som berättar. Vidare får vi höra vad såväl församlingsmedlemmar som biskopen tänker och tycker om det hela samt också en av Ann-Christines döttrar. En dotter, för vars lille son Ann-Christine ändå är morfar.

Om du bara läser den här texten jag skriver nu låter det säker mest förvirrande. Men att se och höra Ann-Christine berätta gör allt kristallklart och inte ett dugg konstigt! Ann-Christine är nämligen inte den där mediebilden av en transa. Hon är så naturlig och enkel och klok i sin kvinnlighet. Det är en väldigt fin och sevärd ny film av Helena Isaksson Baeck.

Toffelomdömet blir det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 

Med detta sagt och sett är det verkligen inte så att vi har kommit långt här i Sverige med vår öppna på allas rätt att finnas till och synas. Eller för att citera Ann-Christine i filmen:

[…] Man ser inga transpersoner läsa nyheter i Rapport. […]


Missade du Vägen till Ann-Christine kan du se den här på SvT Play
eller under morgondagen (måndagen den 3 augusti), när den går i repris i SvT2 klockan 16.05.

Du kan också läsa Ester Roxbergs bok Min pappa Ann-Christine.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om reklam.


På Twitter läste jag
några rader som författaren och litteraturvetaren Carina Burman skrev om poeter som används i reklam för chips. Det är Tyrells som har använt en riktigt sur kolerisk walesisk poet och präst i marknadsföringen av chilichips. Carina Burman började givetvis fundera över vilka svenska poeter som skulle kunna användas i liknande syften. Hon twittrade bland annat:

[…] Sur Strindberg? Fjärrstirrande Heidenstam? Välvillig Lagerlöf? […]

Själv var jag inte sen att haka på funderingarna. Mitt förslag var att använda Esaias Tegnér för att marknadsföra prästostbågar. Han var ju biskop, men också ledamot av Svenska Akademien. OCH deprimerad. I dagens prästostbågar finns säkert tillsatta kryddor som piggar upp en plågad själ.

När jag tänker efter är ju för övrigt många svenska poeter – och författare! – av det större slaget (med det menar jag framför allt kända och kanske prisade) ganska deprimerade överlag. Eller koleriska, som den walesiske prällen RS Thomas i Tyrells-reklamen. Kolerisk kanske är fel att säga om Thomas, förresten. Men arg var han!

Eftersom både Carina Burman och jag är Maria Lang-fantaster fick jag förstås frågan om vad Maria Lang skulle kunna tänkas marknadsföra. Mitt svar var tämligen givet:

Karameller fyllda med förgiftad sprit!

Nåja, sprit i karameller behöver ju inte vara förgiftad. Det är inte särskilt gott med sprit i karameller, tycker jag, och smakar åt det giftiga hållet.

Tittare vi på nu levande och idag framgångsrika svenska spänningsförfattare är det ju för mig självklart att Camilla Läckberg gör reklam för kakor, kaffe eller fika av något slag. Anna Jansson, Håkan Östlundh och Mari Jungstedt skulle kanske fungera i turismreklamen för Gotland – om nu eventuella turister vill bli mördade… Det litterära Gotland börjar bli som det påhittade Midsomer County, nästan: avfolkat på grund av mord.  Johan Theorin skulle få locka turister till den andra ön på östra sidan, Öland. Kristina Appelqvist kanske kan locka människor till universitetsstudier och Mons Kallentoft kanske kan få folk att gå med i nykterhetsorganisationer.

Spinn gärna vidare! Vilken författare skulle du kunna tänka dig göra reklam för något???


Livet är kort.

Read Full Post »

Månpockets nyhetsbrev är alltid roliga att få i inkorgen. Här kommer mitt personliga urval av det som ges ut i mars:

LyckostigenLyckostigen av Anna Fredriksson
Johanna bor på Lyckostigen men särskilt lycklig är hon inte. Som ensamstående mamma kämpar hon med ekonomin och är avundsjuk på exmaken Calle som har startat ett nytt liv.
Calle har lämnat småstaden (Byhålan?) för Stockholm. Han har gjort karriär och flyttat ihop med den välutbildade Fanny. Men hur han än försöker känns det inte som om han passar in i sin nya miljö.
När Johanna vinner en storvinst på lotto förändras livet för dem alla. Hon köper en exklusiv vindsvåning i samma fastighet som Calle och Fanny bor i. Hennes beslut rubbar allas tillvaro och de tvingas se på sig själva och varandra med nya ögon.
Som kuriosa kan nämnas att det finns en Lyckostigen i Metropolen Byhålan, alldeles nära där Tofflan växte upp!

 

Styckerskan från Lilla BurmaStyckerskan från Lilla Burma av Håkan Nesser
Detta är den femte och sista boken om polismannen Gunnar Barbarotti i staden Kymlinge.
Det är samtidigt den första och enda boken om Ellen Bjarnebo, känd som Styckerskan från Lilla Burma.
Det handlar om en kriminalinspektör som försöker komma till rätta med sin djupa sorg och om en kvinna som lärt sig hantera sin.
Det handlar också om annat, om två gamla polisutredningar som kunde ha skötts bättre, till exempel, och om en resa genom Sverige för att lösa ett så kallat cold case.

 

Känslan av dödKänslan av död av Elly Griffiths
Det är halloweenkväll i Norfolk. På Smiths museum förbereder man ett ovanligt evenemang. Inför en handfull speciellt utvalda gäster ska en medeltida kista öppnas. Den väntas innehålla kvarlevorna av en biskop.
Men när arkeologen Ruth Galloway kommer dit hittar hon museets intendent livlös bredvid kistan, blödande från näsa och mun. Kommissarie Nelson får hand om fallet.
Det framkommer att intendenten nyligen mottagit hotbrev. En grupp aktivister har krävt att museets samling med aboriginska kranier ska återlämnas. Men är det verkligen motivet? Då ytterligare en person dör och Nelson blir oförklarligt sjuk, förstår Ruth att det måste handla om något helt annat…


Livet är kort.

Read Full Post »

Vad har en biskop gemensamt med en knarkare, en prostituerad och en konstnär? Och vad gjorde biskopen ute på självaste julafton, hon var ju mörkrädd? Vad är det för död kvinna Det Speciella Barnet pratar om? Dessa frågor får naturligtvis sina svar i Anne Holts senaste deckare Frukta inte.


Frukta inte – den här boken är en av Anne Holts bättre!

                                                                                                                                                       Först håller Inger Johanne Viks och polisen Yngvar Stubøs dotter, Den Speciella Kristiane, på att att bli överkörd av en spårvagn. Hon räddas i sista sekunden av en okänd man och sen dess är det som om Kristiane och hennes familj är övervakade. Samtidigt hittas mordoffer och biskopen i Bergen mördas. Och av nån anledning, stavad homosexualitet, hänger morden ihop. Före detta polisen Hanne Wilhelmsen dyker också upp lite i förbifarten – och hon är på gång med att jobba. Kanske får vi se mer av henne i nästa bok?

Den här boken är en av Anne Holts bättre! Boken innan kändes mest trist och lite andfådd, Frukta inte är spännande och fylld av märkliga sammanhang och länkar. Högsta betyg för Anne Holts påskekrim 2010!

Read Full Post »