Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘brottsling’

Ytterligare ett spretigt inlägg.


 

Jag har hållit på med en massa saker idag på förmiddagen. Aktiviteterna känns spretiga och påminner i det lilla väldigt mycket om det stora livet.

Twitter loggaBland annat har jag haft en intressant Twitterdialog med en journalist (på Twitter: @SusSterner) på en lokalblaska nära min mamma (på Twitter: @Correnpunktse). Vi pratade om Twitteranvändning, om att följa följare och hur man klarar av att hantera följare – och i synnerhet dem man själv följer – på ett smidigt sätt när gruppen bara växer. Jag håller inte med om ALLT kvällsblaskejournalisten Niklas Svensson (på Twitter: @niklassvensson) skriver, men på Twitter är han i särklass den vassaste. Dessutom följer han alla tillbaka som börjar följa honom – samtidigt som jag tror att han blockerar vissa som uppför sig ”trollskt”. För vem vet vad man som journalist kan missa om man inte följer sina följare. Frågan är bara, som sagt, hur man hanterar detta.

Twitter loggaEn bokpratare på Twitter (@bokprata) rekommenderade att man sorterar dem man följer i grupper. Jorå, har jag gjort. Men det funkar inte för mig – jag är alldeles för nyfiken och rädd att missa nån eller nåt så jag kollar hela flödet ändå. Och så länge det är ett överkomligt antal som jag följer går det hyfsat bra. Fast det växer ju…

Veckans brott loggaLite nytta behövde jag göra här hemma också, så medan jag gjorde det, det vill säga strök, passade jag på att se tisdagens avsnitt av Veckans brott. Roligast var det förstås i slutet när Peter Pluntky dök upp som gubben i lådan och värderade ett synnerligen ovanligt föremål i studion mycket högt… Men sen var det som vanligt intressanta och mindre roliga fall och brottslingar som togs upp i programmet.

Veckans brott loggaEtt av fallen handlade om ett mord vid Järva krog där två tonårstjejer hade lockat till sig en kille via QX Qruiser. Killen trodde att han skulle få köpa sex, medan tjejernas intention var rån. Några manliga kompisar till tjejerna dök upp för att utföra själva rånet. Men det slutade alltså inte bara med rån, utan med att mannen togs av daga med 18 knivhugg (ingen av de inblandade minns dock vem som höll i kniven…).

Polismannen som berättade om fallet sa vid ett tillfälle om offret:

[…] Killen är en skötsam kille som jobbar […]

Jag kunde naturligtvis inte låta bli att hänga upp mig på detta. Dels undrar jag vad det är som säger att man är skötsam bara för att man jobbar. Dels undrar jag hur skötsam killen var som ändå gav sig ut för att köpa sex av två tonårstjejer, 15 och 18 år unga… Naturligtvis är detta ingen ursäkt för mord, vill jag dock poängtera!

Veckans brott loggaIntressant och bra journalistik – heja redaktionen på Veckans brott! – var reportaget om Lars-Inge Svartenbrandt, numera Lars Ferm. Det låg mycket i det Leffe sa om att den intervjuade anpassar sig efter sin publik – och, skulle jag vilja tillägga, den som intervjuar honom. De två första intervjuerna gjordes av Jan Guillou.

Intervjuerna skiljer sig mycket åt:

  1. I den första intervjun från 1982 menar Lars-Inge Svartenbrandt att han inte skjutit på poliserna för att döda.
  2. I intervjun från 1987, när Lars-Inge Svartenbrandt satt på Säter, låter han förvillande lik en viss annan känd Säterpatient.
  3. I den nyaste intervjun säger den runt 70 år gamle mannen Lars Ferm att det är mest synd om gärningsmannen när det handlar om att poliser skjuts när de utför sitt arbete.
räkor

Reker? Man eter de!

Intressant var det, programmet, och det fick tiden vid strykbrädan att gå fortare. Nu ska jag bara göra resten här hemma, för i kväll kommer Fästmön hit. Kvällens middag är förberedd – räkor. Helgen i övrigt omfattar en del ärenden. Men roligast av allt blir det att träffa yngsta bonusdottern som kommer på besök till Förorten med boyfriend! Möjligen ska vi också ta oss till ett kvinnligt födelsedagsbarn i familjen på söndag – om det har tid med oss…

 

Och nu vill jag veta följande:

  • Du som finns på Twitter, hur gör du? Följer du alla som följer dig? Använder du grupper?


Övriga:

  • Vad har DU för helgplaner?


Skriv några rader och stilla min nyfikenhet!

 


Livet är kort.

 

 

Read Full Post »

I kväll var det säsongspremiärSvT1 av Veckans brott. Och eftersom jag har gluttat då och då under hösten på programmet och blivit mer och mer förtjust bestämde jag mig för att titta. I kameralinsen: Leif GW Persson. Vid rodret: Camilla Kvartoft.

Camilla Kvartoft och Leif GW Persson

Camilla Kvartoft och Leif GW Persson i Veckans brott. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


Kvällens program
innehöll en intressant blandning av historiska fall och nya. Och så lite kriminalteknik på det. Det senare tycker jag är ett synnerligen intressant ämne och hade jag varit yngre skulle jag ha sadlat om från kommunikatör till kriminaltekniker helt klart! Skälet är inte att jag gillar läskigheter utan att jag gillar att hitta lösningar så att den ansvarige/a kan ställas till svars!

Ett av de historiska fallen är ganska aktuellt, men avslutat fall med Gryningspyromanen i Ystad. Gärningsmannen avtjänar nu sitt straff, men frågan är om en sån person nånsin kan ”botas” från sin ”åkomma” – lusten att hämnas på samhället genom att tända eld på byggnader…

Det andra historiska fallet handlade om en kvinnlig taxichaufför som mördades 1960. Ett antal år senare erkände en brottsling som redan var dömd för andra brott – bara för att dan efter ta tillbaka erkännandet. Mordet klarades aldrig upp.

Jag gillar det här programmet! Det är betydligt mer intressant än Efterlyst, som känns väldigt amerikanskt, där Leffe tidigare var med. Här kommer han mer till sin rätt, lille gubben. Jag tänker fortsätta titta. Tills vidare, högsta betyg för säsongens första Veckans brott!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Dags för veckans höjning (Lotta) respektive sänkning (Potta). Det är ju inte svårare än så här:

Lotta

  • Sms (jag tycker att det är ett utmärkt sätt att kommunicera! Det är snabbt och enkelt och smidigt.)
  • Elias högläsning (han läser jättebra, juh!)
  • Fästmön (som kämpar för att räcka till på alla håll och kanter)
  • Jerry (som också kämpar för att räcka till)
  • Hon som bjöd mig på fest! (det finns snälla!)

                                                                                                                                                        Potta

  • Åldersdiskriminerande arbetsgivare (jag har massor kvar att ge!)
  • Fyller-fester på allen* (nej, jag vill vara inomhus, tack!)
  • Carin Jämtins knäppa idéer (byt ut henne!)
  • En föreläsande brottsling (lås in honom ett tag i stället!)
  • Prövningar (ärligt talat, det räcker nu… Det räcker och BLIR ÖVER!)

                                                                                                                                                        *fyller-fester på allen = födelsedagsfester som ballar ur på altanen

Read Full Post »

Läser i en av kvällsblaskorna på nätet att Röda Kors-chefen, nyligen dömd till fem års fängelse, har haft sitt första mer eller mindre offentliga framträdande efter domen.  Du vet den där ”snubben” som tog några miljoner från de fattiga för att ge till de rika, det vill säga sig själv och sin familj.

Den före detta chefen och numera miljonären, får man anta, har hållit ett föredrag på seminariet Bakom rubrikerna. Många i publiken, som bestod av kommunikations- och  informationschefer, var kritiska till framträdandet.

Nu fick han emellertid utrymme att tala och berätta om hur det känns att befinna sig mitt i krisen. Och hur familjen har hanterat det.

Min kommentar är:

Stackars dem! Det är så synd, så synd om dem alla som har befunnit sig mitt i en kris. Jaaa, verkligen.

Men alla de behövande då, som gick miste om miljonerna därför att föredragshållaren och hans familj skulle få bonus i tillvaron… När får de berätta om sin(a) kris(er)?

Ärligt talat, jag tycker att det är skamligt att låta den här personen få hålla föredrag. Det är som att räcka långnäsa mot alla dem som gick miste om hjälpen. Och inte blir det bättre av att Thomas Mattsson på Expressen lyfter fram brottslingen genom att berätta hur tyst det blev när han började tala.


En svart bak till dem som bjöd in den här föredragshållaren samt Thomas Mattsson på Expressen som uppenbarligen tycker att det var bra. (Annars skulle han inte ha refererat föredraget.)

                                                                                                                                                        Bakom Rubrikerna (intressant nog nämns inte personen ifråga i listan över föreläsare på hemsidan) arrangeras av Midfield Media, som inte verkar vara nåt företag som håller sin hemsida så aktuell. Seminariet hölls i Bonnierhuset i Stockholm, som en av kommentatorerna betygsätter så här:

fin byggnad men skit sämst hemsida

Jag är benägen att hålla med. 

Övriga medverkande var bland andra Ulrica ”Schenström-affären” Schenström, Elisabeth ”SJ-krisen” Lindgren med flera. Jag skulle vilja kommentera

fint seminarium men skit sämst innehåll

(Dock med vissa undantag, såsom Paul Ronge och Elisabeth Tarras-Wahlberg, som jag personligen med stort intresse skulle ha åhört.)

Uppdaterat: Jag har kritiserats i bloggvärlden (!) för att jag har uttalat mig om ett seminarium jag inte har deltagit i. Ursäkta, men jag fick ingen inbjudan till seminariet i fråga utan läste om det på en kvällsblaskas hemsida. Hade jag fått nån inbjudan är det inte säkert att jag hade haft råd att gå, för jag gissar att seminariet inte var gratis. Jag är för tillfället arbetslös, men har jobbat som informatör i över 20 år. Så kom inte och skriv mig på näsan, du så kallade kollega! I mitt inlägg skriver jag om att jag tycker att det är fel att låta nån som har snott så mycket pengar komma till tals. Det sticker i mina ögon och säkert i många andras. Däremot kan jag tänka mig att det skulle sticka mindre om ETT TAG. Men allra minst om vederbörande stått för det han gjort. Jag trodde att det framgick av min text.

Read Full Post »

Bänkade mig för att se långfredagens Babel om påskekrim. Ett och annat tips förväntade jag mig.

Veckans dokudiktare var Mari Jungstedt. Suck! Att hon säljer sig till sånt här trams…

Första gäst i studion var Leif GW Persson. En person som inte bara har ägnat sig åt att skriva kriminalromaner. Debutromanen Grisfesten var ett sätt att bearbeta den arbetslöshet som följde efter att ha bekräftat att en minister varit på bordell… Idag jobbar han på TV och är dessutom professor. Den döende detektiven är hans senaste roman.


Professorns senaste roman. 

                                                                                                                                                        Leif GW Persson är väldigt jobbig att lyssna till, men han har mycket intressant att säga. Bland annat när han talar om romanen som hämnd och ventil. *nickar igenkännande* Därför gäller det att stå ut. Svårare är det att stå ut med programledarens tramserier. ORKA!

Nästa inslag handlade om mordets och mördandets roll och betydelse i deckarromanerna genom tiderna.  Kan deckarläsning rent av vara ett sätt för oss att lära oss umgås med döden??? Två damer hade parkerat sig i studion, Åsa Nilsonne och Kristina Ohlsson, båda deckarförfattare, Åsa Nilsonne dessutom läkare, för att diskutera mord, mordredskap och själva mördandet. I litteraturen, alltså. Leif GW Persson menade att morden i litteraturen har blivit allt blodigare, till skillnad från verkligheten. Kristina Ohlsson, också otroligt jobbig att lyssna till (jag är väldigt ljudkänslig), menade att detta nog är ett sätt att konkurrera som författare. Åsa Nilsonne talade med mycket behaglig röst och framförde åsikten att det inte alltid blir trovärdiga mord i litteraturen för att författarna är lite slarviga.

True crime, genren att skriva om riktiga brott, var nästa programinslag. Författaren Wensley Clarkson guidade oss till en verklig brottsplats i London. En äkta true crime-bok bör, enligt Wensley Clarkson, innehålla en verkligt intressant brottsling och en privat historia – alltså inte enbart en historia om brottet – utan också om livet utanför brottet.

Jo Nesbø handlade nästa reportage om. Denne norske författare som bland annat har varit börsmäklare. Nu blir det mest hårdkokta deckare. Intervjun var rätt tråkig, tyckte jag.

                                                                                                                                                 Veckans boktips var trovärdiga brottsskildringar:
Kristina Ohlsson: Där tvivlet gror av Thomas H Cook
Åsa Nilsonne kunde inte hitta nån trovärdig brottsskildring, så hon tog inte med sig nån bok.
Leif GW Persson tipsade i stället om två böcker, skrivna av två bröder: Den magiska cirkeln av Anders Sundelin och Fallet Thurneman av Arne Sundelin

Read Full Post »

Janne Olsson är känd för Norrmalmstorgsdramat 1973. Han blir då Sveriges mest kända brottsling. Och nu har han skrivit en bok om sitt liv före och efter dramat. Det kunde ha blivit en intressant och bra bok, men tyvärr, tyvärr, det här är knappt litterärt. Jag har just lagt boken Stockholmssyndromet till handlingarna – och där får den ligga…


En självbiografi signerad en brottsling.

                                                                                                                                                               Här berättar Janne Olsson om vad som utspelade sig under de augustidygn 1973 när han maskerad höll gisslan på Sveriges Kreditbank vid Norrmalmstorg i Stockholm. Ett av syftena var att få ut sin dåvarande kompis Clark Olofsson ur fängelset och sticka med en massa miljoner. Men så gick det ju inte riktigt. Och idag är Janne Olsson och Clark Olofsson inte ens vänner… Vi får också följa Janne Olssons liv före och efter dramat.

Jag är ärligt talat glad att jag väntade till den här boken kom ut i pocket, så jag inte slösade bort dyra pengar på en inbunden upplaga! Mycket förhoppningsfull satte jag mig ned med boken för att framför allt få förklaringar och berättelser om vad som bidragit till Janne Olssons kriminalitet rent generellt och hans kidnapparroll i Norrmalmstorgsdramat i synnerhet. Men tyvärr, tyvärr. Det här är mest smörja, ärligt talat. Boken är inte ens särskilt välskriven. Den hoppar i handlingen periodvis och innehåller mest berättelser om hans kvinnoaffärer och alla hans åtta barn varav ett antal är kriminella samt hans övriga affärer (varifrån kommer pengarna, undrar jag? Det får man aldrig veta…)  Nej, jag blev jättebesviken!

Betyget blir endast en toffla för Janne Olssons FÖRSÖK – och då är jag generös… 

Read Full Post »