Månpocketsläpp i augusti

Ett inlägg om kommande pocketar.

---

 

Idag hittade Månpockets månadsbrev ner i min inkorg. Jag kollade igenom listan av augustis pocketnyheter och fastnade lite för dessa, av olika skäl:

Vänd om och var stilla samt Döden tänkte jag mig så av Johanna Mo
Ha! Här blir det två deckare i en bok! Suveränt! Boken innehåller Johanna Mos två första romaner om kriminalkommissarie Helena Mobacke, vars bekantskap jag ännu inte gjort.
I Döden tänkte jag mig så kastas Helena Mobacke in i en utredning där en tonårspojke knuffas framför ett tunnelbanetåg och dör. Någon dag senare blir en kvinna nerknuffad på ett annat tunnelbanespår. Skräcken sprider sig i Stockholm och perrongerna står tomma. Samtidigt som Helena leder den svåra utredningen känner hon hur de gamla såren är på väg att rivas upp – till slut tvivlar både hennes omgivning och hon själv på att hon faktiskt ska orka.
Vänd om och var stilla inleds med att en ung kvinna hittas död vid en cykelväg i Högdalen. En bit därifrån finner polisen en blodig sten. Helena Mobacke blir ansvarig för utredningen. Dagen därpå hittas ytterligare en ung kvinna mördad i ett industriområde i Älvsjö. Det finns inget som tyder på att offren skulle ha dödats av samma person. Till en början behandlas därför morden som två olika fall. Efterhand börjar emellertid ett samband mellan kvinnorna komma i dagen. Helena inser att de måste arbeta snabbt om inte fler ska drabbas.

 

Gården av Simon Beckett
Simon Beckett har jag inte heller läst nånting av, men denna blev jag nyfiken på eftersom den verkar vara ruskig och bra.
Det är kväljande varmt på den franska landsvägen när Sean kliver ur bilen. Bensinmätaren visar på rött. Det finns bara en sak att göra. Hastigt undanröjer han alla spår och fortsätter sin flykt till fots. Han tar sig över ett taggtrådsstängsel och in i skogen — men kommer inte långt. Fällan slår igen runt foten och järntänderna tränger igenom kängans läder.
Nästan medvetslös av smärta och blodförlust befrias han av två systrar från en bondgård i närheten. Den nedslitna gården drivs av flickornas far som gör allt för att hålla sig isolerad från omvärlden. Det är en perfekt chans för Sean att hålla sig undan ett tag. Men snart visar sig gården vara ett ställe med stränga regler, svårtolkade relationer och en egendomlig stämning. Gradvis förstår Sean att gården döljer fler obehagliga hemligheter än dem han själv bär på — och att han måste ta sig därifrån.

 

Född fenomenal av Josephine Bornebusch
Det här är en ungdomsbok. Skälet till att jag valde att presentera den här är att den verkar innehålla en annorlunda blandning av allvar och roligheter.
Det enda som Rut inte gillar hos sig själv är sitt namn. Och det är ju trots allt hennes föräldrars fel. Rut är nämligen självsäker, klarsynt och lite smartare än alla andra. Det här är inget hon kan rå för – hon är helt enkelt född fenomenal! Vid Ruts sida finns bästa kompisen Magda – en mytomanisk, översexuell hypokondriker helt utan spärrar – och den störige sportfånen Abbe. Fast om sanningen ska fram är Abbe en solklar tiopoängare. Men för Rut finns det viktigare saker att tänka på, hon är nämligen nördigt intresserad av statistik och andra världskriget och på gränsen till besatt av Anne Franks dagbok.
Ruts eget liv visar sig vara allt annat än odramatiskt. Det hela börjar med att den populära, ytliga Kattis paraderar runt i skolan i ett par nya jeans. När Rut försöker motarbeta Kattis hybris blir allt fel. Rut blir ansvarig för att få iväg hela sin dysfunktionella klass, med allt från lajvare till låtsasgangsters, på en skolresa.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Installerat och dinerat

Ett inlägg om det som gäller just nu.

Det blev en senare avfärd till Himlen än tänkt. Skälet var bland annat att jag fick besök av en kompis som jag tyckte skulle trivas bättre utanför lägenheten. Det tog en timme innan den var ute, den stackaren. Stressade var både den och jag så jag tog ingen bild. Men det var den härs tvilling:

Nässelkompis på besök.

I Himlen rådde det lite delade meningar om vissa saker, men kaffet var gott liksom gifflarna som Kronprinsen var och köpte. Strax efter halv fyra packade jag in Fästmön och Prinskorven med dator och ryggsäckar i Clark Kent*. Första delmålet på resan var Annas jobb där hon skulle avlämnas för arbete fram till klockan 21 i kväll.

Elias och jag åkte vidare till ICA Heidan för att köpa cheddarostbågar (nä, det fanns inte präst!) till mig och Anna och läsk till den lille mannen. Ärligt talat handlade jag lite till, så vi blev tvungna att åka hem till New Village för en avlastning. Bensinmätaren hade börjat blinka, så även Clark behövde lite drickbart. Men sen for vi med gasen i botten till Mac Jack som lagade vår middag i afton. Det hade mulnat på ordentligt. Nån uteätning var därför inte att tänka på utan vi körde hemåt igen. Men först ringde Pe och gjorde ett intressant förtydligande! Och vid trafikljusen noterade jag en och annan astrolog som var ute på promenad.

Mörka moln utanför fönstret hos Jack.

Vi var faktiskt vrålhungriga när vi kom hem! Mat och dryck åkte fram direkt och sen goffade vi som om vi inte hade sett mat på hundra år. Elias hade emellertid sett korv vid halv ett-tiden och jag hade sett frukost vid halv tolv och kanelgifflar på eftermiddagen. Men det var dags att fylla på depåerna igen!

Elias och hans dator är nu installerade i mitt gästrum. Vi hoppas att han ska vilja sova där inne också, jag vill tro att det ska gå bra. Jag har lovat att sitta vid Storebror** och surfa en stund medan han somnar i rummet bredvid. Mamma Anna ska ju hämtas hit sen också, så vi finns här båda två. Det är inte lätt när mörkret gör en otrygg…

Elias och hans dator är installerade i gästrummet. Och nej. Det är inte en ölburk han har utan Cola Zero.

Jag sitter i rummet intill, vi har en halv vägg och ett öppet valv oss emellan. Nu ska jag ta dagens runda bland mina Kickor och Pluttar, för det har jag inte hunnit tidigare idag.

I morgon, har Elias deklarerat, ska han LAN:a med en kompis. Jag har letat fram ett headset med både lurar och mikrofon. Himla praktiskt när Elias lyssna på saker på nätet som inte jag vill höra på när jag skriver…

Ful får en vara, men inte dum!

Det sa alltid min morfar. Vad sa DIN morfar??? Skriv gärna en rad och avslöja hans ord!

*Clark Kent = min lille bilman
**Storebror = min stor-dator, den stationära

Livet är kort.

 

Read Full Post »

Tofflisk vardag och lite helg

Ett inlägg om en tofflisk vardag, bara så där.

Direkt efter jobbet flög Tofflan och Clark Kent, det vill säga jag och bilen, till Clas Ohlson på Stormarknaden. Jag hade köpt en Braun Oral-B-tandborste där för ungefär tre månader sen och den hade redan börjat uppföra sig märkligt (de brukar göra det förr eller senare eftersom det naturligtvis finns en gräns för hur mycket man kan ladda ett batteri). Den ville knappt ladda och den liksom slirade när jag använde den. Luttrad konsument som jag är var jag beredd på att få argumentera mot

• Har du tappat den i golvet?
• Har du testat att ladda ur den helt och sen ladda den?
• Det kanske är nåt fel på din laddare?

Men jag slapp! Jag förklarade helt kort när tandborsten var köpt och hur den betedde sig. Killen gick efter en ny kartong, fast lite snålt var det allt att plocka ur det lilla borsthuvudet som alltid kommer med en ny tandborste… Hur som helst, jag fick visa kvitto och lämna namn och telefonnummer samt skriva på ett papper. Klart! Det hela tog tio minuter högst. Så där ska man bemöta en kund, tycker jag! För i det här fallet var det så uppenbart att varan inte höll måttet. Och kunde ville ju uppenbarligen inte ha pengarna tillbaka utan en ny tandborste. Suveränt skött! Andra affärskedjor borde åka till Clas Ohlson och lära sig ett och annat!

En ny sån här vispar numera runt i Toffelkäften!

Eftersom bensinmätaren började dra sig neråt for vi sen vidare för att tanka på Preem. Kvällens tredje stopp var på biltvätten på St1. Jag brukar åka till den på macken vid Mac Jack eftersom jag gillar att de har borstfri tvätt där. Jag är nog fortfarande lite chockad efter den gången jag skulle tvätta min förra bil, Fina Fiffi Ford, hos OK och borstjävlarna rev upp hela vänster kofångare… Men OK hade tydligen gått samma kurs i kundservice som personalen på Clas Ohlson. Jag fick ett bra bemötande och OK tog på sig hela skulden och betalade lagningen. Det enda trista var att bilen, precis som nu, skulle besiktigas dan efter. Och att verkstan hade ganska långa väntetider sen… Det var ganska länge jag åkte omkring med silvertejp runt kofångaren… Se där! Silvertejp är alldeles utmärkt för många saker, inte bara ögonbryn!.. (Fästmön fattar skämtet, det räcker!)

Högtryckstvätten fick göra sitt under tolv minuter, medan jag bläddrade igen Expressen, som jag var tvungen att köpa för att få dess TV-bilaga. Fy te rackarns, det var värsta skvallerreportagen! Betalar folk för att få läsa såna sensationslystna journalistiska alster??? Jag minns knappt vad det handlade om, men så klart Husby var uppslaget (det är ju för övrigt Expressens TV-bebis just nu, suck…), de upphittade kroppsdelarna, det kommande prinsessbröllopet, nånting om Zlatan och så Angelina Jolies tuttar. Två minuter blankt tog det att flukta igenom blaskan, sen satt jag och filosoferade över hur det kan komma sig att vattnet på bilrutorna rinner uppåt…

Min lille bilman Clark Kent!

Efter tvätten skulle min lille bilman torkas torr på plats och därefter poleras på parkeringsplatsen hemmavid. Jag noterade att en svart bil har strukit sig mot honom lite för hårt, men som tur var lyckades jag polera bort det! Det är emellertid fula skador på höger bak och jag försökte dutta i både färg och lack, men reporna är ju ändå där. Jag blir så jävla förbannad på folk som gör sånt där och som inte kan lämna en lapp eller nåt. Precis som om de tror att skadan inte ska synas eller att den ska försvinna av sig själv. Jag har ju ingen aning om när det här har hänt, så det är ju omöjligt för mig att efterforska den skyldige. Men det klart… Om jag ser en svart bil med silver på sin lack…

Runt halv sju var jag klar med bilen. Efter egen handtvätt och nagelklippning tog jag itu med sortera den rena och torra tvätten som hängde i badrummet. Delar av den har nu bildat en rejäl strykhög – bara för att jag inte tänkte hålla på och greja så mycket hemma i helgen utan mest slappa… Nåja, jag såg att det var ett vidrigt lager av damm i badrummet och i duschrummet/toan också, så dessa måste skuras. Sen tittade solen fram på kvällen och då såg jag ännu mera damm i resten av lägenheten. Bara att släpa fram snabeldrake och dammvippa i helgen, alltså.

Anna jobbar dagpass på lördag och söndag, så för den delen är det ju OK att städa. Men det har varit en urhektisk vecka och jag känner mig så överansträngd att jag har fått fysiska symtom. (Jag skrev om detta häromdan.) I morse vaknade jag med huvudvärk igen, så det var bara att peta i sig ett piller mot det också. Nånstans hade jag en liten tanke om att åka och försöka göra en författarintervju, men jag vet inte om jag orkar, helt enkelt.

På söndag är det Mors dag. Jag har skickat ett kort med innehåll till mamma som har kommit fram och så ringer jag förstås på söndag. Men hon är så sur just nu att jag inte har nån större lust. Ibland önskar jag att jag hade växt upp med en mamma som inte alltid satte sina egna intressen och sig själv i första rummet. Jag borde veta hur det är, ändå blir jag ledsen och sårad ibland. Som sist. Tur då att Anna är klok att ventilera med. Att få höra att jag inte ska ta åt mig, att jag gör mer än andra gör, att jag gör vad jag kan. Jag älskar min mamma, men…

Vid halvåtta-tiden igår kväll stack Anna nyckeln i låset hemma i New Village. Hon har varit ett par dagar och en natt på Morgonen med barnen, nu är hon min ett tag till. Stackars Anna, det är många som drar i henne.

Livet är kort.

Read Full Post »

Splittrad och spretig

Ett inlägg i vilket Tofflan känner sig splittrad och spretig, kort och gott.

 

I morse var jag trött, trots att det bara var den andra tidiga uppstigningen den här veckan. Och idag är det redan fredag! Det blev lite sent i säng igår. Eftersom jag dessutom skulle sova ensam efter att i två veckors tid inte ha gjort, var det lite knepigt att somna. Min ensam-olat/-vana trogen satte jag på TV:n i sovrummet. Började glo på Benidorm igen. Fästmön och jag hamnade av en slump på detta program härom kvällen och blev helt stumma. Snacka om brittisk humor när den är som bäst… Roligast i den här serien är mamma, pappa, tonårsdotter, lillebror och mormor Garvey som alltså är på semester tillsammans. Värst är  mormor, som bara kan tre saker:

1. röka
2. bli brun
3. vara elak

Tidigare på kvällen tog jag itu med en strykhög som låg och väntade. Anna hade gjort iordning fyra kassar som skulle med hem till Himlen, men hon hade också varit ute med soppåsar. Skönt, för då kunde jag slappa en stund. Mamma fick ett samtal, för nu är hon så orolig för mig igen. Och det är svårt. Det är jättesvårt att vara en källa till oro för sin mamma på hennes ålders höst. Jag förklarade läget och jag tror att hon börjar förstå att det är ganska tufft att vara hennes dotter. Men hon bryr sig och älskar mig och det är jag glad för! För första gången talade jag även om för min mamma att jag också älskar henne. Vi är ju de sista av vår ursprungliga familj.

Mamma och pappa på bröllopsfotot från 1959.

Anna jobbade till klockan 21 och när jag nästan var framme började bensinmätaren blinka. Vi åkte därför först och tankade, sen och kompletteringshandlade och först därefter ut till Himlen. Fem kassar och en väska hade vi med oss. Lite svårt att ta på bussen, liksom. I kväll kommer en sjuk gosse hem till sin mamma, så jag åker inte ut förrän i morgon.

Det har varit en splittrad förmiddag på jobbet. Jag har bokat in lite möten och en preliminär hemsideskurs som jag ska hålla i nu när jag vet att jag har fått förlängd anställning. Men motivationen vill inte riktigt infinna sig. Så jag slog en signal till ”Lisbeth” för då blir jag alltid peppad. Vi pratade helt kort, drog bara det senaste mest väsentliga samt bokade in en lunchdejt – om två veckor. Så blir det ibland.

Hela jag känner mig splittrad och spretig, jag får inte riktigt grepp om varken dagen eller jobbet – eller mig själv. Får försöka se just den här fredagen som en mellandag och njuta av att det trots allt är lite sol, att Husets kör ska sjunga in våren i eftermiddag och att vi ska få glass.

Livet är kort.

Read Full Post »

Julilördag i Metropolen Byhålan

Inget regn, ingen åska, inte ett moln. Himlen har varit blå hela dan och det är verkligen varmt i Metropolen Byhålan. En dag som denna skulle man ha legat i Varamon på playan, men det gjorde inte vi. Vi gick på stan.

På Ur & Penn skulle mamma ju inte få byta sin nyinköpta, trasiga klocka eftersom där inte fanns en likadan. Några pengar tillbaka var inte heller aktuellt. Däremot fick hon köpa en ny klocka för hundra spänn. Det tyckte damen i affären var en bra deal, för då ansåg hon att hon hade gått mamma till mötes mer än halvvägs. Jag var med och jag tyckte inte att det var OK. Klockarmbandet var sönder på tre ställen precis intill klockan. Detta hade orsakats av att mamma hade fastnat med armbandsuret i ett skåp. Tyckte damen i affären. Det tyckte inte jag. Men gamla människor vill inte bråka och när mamma hittade en ny, liknande klocka som hon fick köpa för en hundring var hon nöjd. Jag är inte nöjd, men det är mamma som ska ha klockan och inte jag.

Mamma ville titta i klädaffärer, jag gick till Bokia. Där träffade jag en av presentkortsgivarna, lustigt nog, det vill säga mammakusinen K. Roligt sammanträffande! Då fick hon se att jag köpte Åsa Larssons och Johan Theorins senaste för det hon gett mig i 50-årspresent! Jag fick lägga till nästan en hundring och det grämer mig att man inte kunde handla för presentkortet på nätet – då hade det räckt och blivit över, till och med. Nåja, hos Bok-Anna i Hamnen gjorde jag ett Kjell Eriksson-fynd för tio kronor. Dessutom fick jag Annas mobilnummer ifall jag kommer på besök nån gång när hon inte har öppet och jag är boksugen! Där kan vi tala om kundservice!!! Hoppas nån från Ur & Penn läser detta och lär!!!

Dagens bokfynd.

Nere i hamnen luktade det diesel för där var det utställningar av diverse motorer – allt från båtmotorer till lantbruksmaskiner.

En gammal motorcykel från Östergötland. 

Bakom motorerna tronade Hotell Nostalgi upp sig, ett hotell jag är såå nyfiken på! Här skulle jag kunna tänka mig att slagga ett par nätter!

Hotell Nostalgi bakom motorn.

Jag fick bjuda mamma på en rinnande mjukglass med strössel, men hon envisades med att betala tillbaka detta när vi kom hem. Roligt att försöka bjuda henne, dårå…

Mamma äter glass i hamnen. Jag hade fingret för objektivet, delvis, så jag försökte maskera detta med en kul ram. 

Vi spanade på båtar och även om jag aldrig har seglat, är jag fascinerad av dessa båtar med sina otroliga master…

Mastigt!

Därpå svängde vi hem en stund för toapaus innan vi åkte upp till kyrkogården. Jag grävde upp halvvissna penséer och planterade soliga tagetes, allt under mammas övervakande öga och direktiv.

Tagetes till mormor, morfar och pappa.

Pappa fick även en bukett rosa nejlikor eftersom det är årsdagen på tisdag. Tänk att det har gått sex år sen han drunknade, jag fattar det inte! Och jag saknar honom så!! 

Rosa nejlikor till pappa.

Bensinmätaren hade börjat blinka, så vi åkte och tankade. Nästa stopp blev sen Borenshults slussar där vi tog en fika i blåsten. Det tog lite tid, för det var mycket folk och killen i kiosken var ensam. Därför var det liiite svårt att svara mamma när hon undrade hur lång tid det skulle ta. Det verkar som om äldre människor blir lika otåliga som barn…

Mamma äter våffla med grädde och sylt.

Även jag smaskade och njöt av våfflan. Den blev liksom en sen lunch.

Kaffe och våffla med sylt och grädde smakade fint.

Hälen har gjort ont idag – det var väl bara för att jag i min enfald trodde att den höll på att bli bättre – så det var skönt att få sitta ner ett tag. Men jag kunde inte låta bli att gå fram till kanten och kolla när fyra kanoter och en båt slussades!

Slussande kanoter.

Nu har vi just kommit hem och mamma har försökt ta bort en fläck eller två som hon fick på sin rena blus. Färdtjänst är beställd till 18.45. Jag har bestämt mig för att promenera till Restaurang Ming där jag kanske får bjuda min mor på en försenad födelsedagsmiddag!

Livet är kort.

Read Full Post »

Lunch i stan idag, på landet i morgon

I värsta snöfallet tuffade jag och Clark Kent* in till stan. Bensinmätaren började blinka halvvägs, så nu får vi se om vi kan ta oss till macken på väg hem i kväll. Livet är fullt av spännande händelser…

Varför åker man in till stan för att luncha när man jobbar en bit utanför city? Ett city som man inte gillar så särskilt. Jo, dels för att testa Gary’s lunch, dels för att träffa Fatou.

Man tror att man har känt Fatou mycket länge, men det har man inte.

Fatou tillhör den där kategorin människor som det känns som om man har känt mycket länge, men som man egentligen inte känner alls. Idag var det första gången vi hade tillfälle att sitta ner och snacka ordentligt. Men vi hann ju förstås inte klart, så nästa gång vi ses blir en kväll utan några arbetstider att passa.

Gary’s lunchmat gick inte av för hackor den heller, även om jag tycker att 89 pix är i dyraste laget, harkel… God mat och en bred lunchmeny och fräscha grönsaker och två sorters kakor till ett kaffe på maten som inte smakade vidbränt. Det satt fint! Därför lämnade jag mitt visitkort i en liten burk för att få lunchmenyn hemsänd. Utmärkt service!

I morgon blir det lunch här ute på landet. Äntligen ska jag få träffa ”Lisbeth” med den vassa tungan igen. Jag ser verkligen fram emot att bli uppdaterad  – och få skratta.

*Clark Kent = min smutsgris till plåtman; bilen, alltså

Read Full Post »

Snart klar för dagen!

Det blev inte så mycket sömn i natt, som sagt. Det blev sent i säng och upp tidigt. Väntade på ett samtal på förmiddagen och det kom – efter att jag hade ringt och påmint – två timmar efter avtalad tid. Så blir det ibland och jag kan bara säga att som arbetssökande får man vara glad och tacksam om man får kontakt överhuvudtaget – det är inget man tar för givet.

Kontakt är inte nåt man kan ta för givet när man är arbetssökande…

 

                                                                                                                                                               Jag har inte hunnit förhöra mig om hur kattpojken mår, men såg på Twitter att han verkade något piggare. Däremot klantade jag till det och lyckades ge ett barn medicin när jag inte borde ha gjort det. Tur i oturen att det inte blev dubbelmedicinering! Det är lite mycket nu, som sagt, och barnet kom själv inte ihåg om det intagit medicin eller inte.

Nu ska jag strax tvätta av mig, nån dusch känner jag att jag inte hinner med, för F’ästmön och jag måste åka och handla mat och dryck till midsommar. Detta innebär en tur- och returresa till Himlen och jag hoppas att bensinen räcker för det – vi ska ju kanske iväg på midsommarfiranade i morgon också. Igår gick nog säkert fem liter soppa åt eftersom en hel pinne försvann på bensinmätaren.

Packat har jag nästan gjort, bara necessären kvar. Just nu vräker regnet, men till i morgon har utlovats liiite bättre väder. Det vore ju inte helt fel med uppehåll och lite sol när man kanske tänker sig att vistas i en stuga…

Jag tar som vanligt med lilla datorn, men för ovanlighetens skull kanske det inte blir så mycket bloggande i helgen. Om inte regnet sätter stopp för de andra planerna, vill säga. Då får vi dansa kring min alltid gröna midsommarstång inomhus…

Min alltid gröna midsommarstång!

Read Full Post »

Inte tänker jag då fråga…

Nej, inte tänker jag då fråga var snön är. För den har faktiskt inte kommit hit. Än. Men OM jag frågar kan jag garantera att den kommer. Så blev det sist. Och inte kom det lite snö, heller.

Men snöoväder är ju en lort i havet i jämförelse med det som har hänt i Japan. Man kan inte ta in det riktigt. Jag ser på alla bilder i media, men orkar inte läsa några artiklar eller lyssna på några nyheter. Jag erkänner. Jag orkar inte ta in. Katastrofbilderna rasar över mig och jag låter dem tala – det är en ständig kakafoni, vill jag lova. Maktlöshet, känner jag. Maktlöshet därför att jag skulle vilja göra nåt konkret, men vet inte vad.

Gårdagskvällen blev stojig – som den alltid blir i Himlen när vi alla är där. Men jag är stolt över att ”ha” en klok äldsta bonusdotter – oavsett! Vi fick en lång och intressant pratstund och minnet slår mig hur jobbigt det var att bli vuxen. Det slår hårt. AJ så ont det gör! Men sen behövde Storasyster busa av sig lite och då blev det stoj och glam med lillebror i Fästmöns och min relativt nybäddade säng. *muttrar*

Här har Elias ritat sin stora familj. Inte konstigt det blir stojigt ibland när det är så många…

                                                                                                                                                          Jag försökte titta på Antikrundan och det gick väl sisådär. Bonusdotter nummer två kom ut och joinade mig, för det blev för många höga ljud från rummet bredvid hennes. Vi är båda två ganska ljudkänsliga…  Många fina prylar var det i Sigtuna, framför allt det häftiga ryska halsbandet som nån hade hittat i en sandlåda! Men tänk om den riktiga ägaren råkade se programmet och sitt halsband. Vad händer då???

Idag är det ju då fredag. Jag skjutsade Elias till skolan i morse och fortsatte sen hem till mig. Anna är hemma och slappar (?) några timmar. Jag har vattnat mina törstiga krukväxter och undrar över varför så många av dem får gula blad. Gult är ju som bekant fult och jag vill ha fina krukväxter. Det är ju liksom inte höst nu utan faktiskt vårdagjämning på måndag! Men onekligen handlar det om brist på ljus.

Jag vill se syrener blomma och gröna gräsmattor – på måndag är det vårdagjämning, juh!

                                                                                                                                                        Clark Kent* behöver få lite soppa i sig. Bensinmätaren började blinka precis när jag stannat för att öppna garageporten. Men jag orkade inte vända om och åka till nån mack då, så det får bli på tillbakavägen ut till Himlen. Dessutom behöver Clark en rejäl dusch och jag funderar på att ta med mig Elias och fixa det i morgon.

Nu ska jag läsa mina tidningar. Jag trodde att det var sista dagen för Dagens Nyheter igår, men jag har nog räknat fel. Lokalblaskan har jag ju tagit på ett år, så den kommer ett tag till. Så lustigt det är att man vänjer sig så snabbt vid att ha två tidningar! Jag lär sakna DN när de fyra veckorna är slut, men har ju ingen möjlighet att ta en prenumeration.

Bäst att sätta lite fart här! Jag ska hoppa in i duschen också och tvätta mitt skitiga hår. Det ser stripigt och läskigt ut och jag är glad att jag inte har nån web cam på den här datorn, bara på den lilla…

                                                                                                                                                        *Clark Kent = min smutsige lille bilman

Read Full Post »

Decembermorgon

Kall, mörk och blåsig morgon. Det enda positiva var att det räckte med att borsta bort snön från bilen. Jag behövde inte skrapa. Däremot hade vindruteskyddet vikt sig i blåsten och all snö hade förstås fallit under det.

Var över en sväng till vännen Jerry igår kväll för att diskutera viktiga frågor. Det känns skönt och rätt att bolla dessa saker med just honom, för han är lyhörd och intresserad och vill göra på bästa sätt. Så på sätt och vis är jag glad att han inte är journalist utan ”bara” bloggare – om än en bloggare med tämligen stort inflytande, ska du veta. Bara 5,27 av de svenska bloggarna är mer inflytelserika än hans. Värt att tänka på! Jag menar, man ska nog inte glömma bort att bloggare har ett visst inflytande. I alla fall vissa…  (När det gäller min egen blogg är bara 13 procent av de svenska bloggarna mer inflytelserika.)

Hemma i Himlen igen tog jag äntligen en Tavegyl. Och jag tycker nog att det känns lite bättre i ögon och näsa. Lite, i alla fall. (Precis när jag skrev det började det klia i näsan…)

I morse var det runt sju grader kallt. Inte så kyligt, men blåsten kändes som om den gick genom ben och märg. Vi blåste förbi skolan med Elias och vidare till Fästmöns jobb. Anna sa nåt om att hon är lite trött på folk som tjatar om att

snart vänder det!

i betydelsen

snart går vi mot ljusare tider!

Kan hålla med om att den här typen av kommentarer blir rätt tjatiga. I morse såg jag ingenting ljust, nästan. Bara ett decembermörker och en svart framtid. Tröstlöst. Vadå framtid..?

Morgonrusning i vintermörkret.

                                                                                                                                                       Jag blev tvungen att ge mig ut i morgonrusningen på gamla E4:an, för bensinmätaren började blinka redan på väg till skolan. Alla dessa kallstarter gör Clarkan* mer törstig, tror jag. Vid macken höll jag på att blåsa bort när jag tankade…

Ringde mamma en kortis igår eftermiddag för att meddela att jag vunnit två nya trisslotter, men att den ena av dem var vinstlös. Den stackaren höll på att tvätta – samma maskin för andra gången, för första gången fick hon inte upp luckan… Det är faktiskt en otroligt avancerad tvättmaskin hon har och jag fattar om det är lite problem med att begripa sig på den… Man måste MINST ha en ingenjörsexamen…

Idag på förmiddagen ska jag till kära M som får ta hand om mitt huvud och göra underverk som alltid. Ska väl därför sätta mig en stund med lokalblaskan och strax inta frukost. Ladda för kvällens färd till Tomtens stuga…

Read Full Post »

Vem heter Klemens???

Vem heter Klemens? Jag bara undrar. För om jag kände nån som heter just Klemens skulle jag gratulera honom på namnsdagen. Det är ett sånt ovanligt namn och jag tänker att jag borde känna en Klemens. Men det gör jag alltså inte.

En lång och välbehövlig dusch blev det när jag kom hem till lyan i Nyby. Mitt hår har blivit så kasst. Det blir flottigt och läskigt efter bara nån dag. Irriterande. För mitt hår är nåt jag alltid har varit ganska glad över. Annars finns det inte mycket att yvas över vad gäller mitt utseende…

Skulle behöva ett hatt när håret är hemskt. Frissan Mona tog den här bilden för några år sen. Det är hon som brukar göra underverk med mitt hår. Det ska hon göra i december igen, tack och lov.

                                                                                                                                                       Läser och läser och tittar och fattar ingenting. Ja det handlar om Den Stora Skandalen. Den som inte alls är nåt skämt vid fikabordet utan allvarliga anklagelser om nåt som finns svart på vitt. Det blir inte lätt att ta sig ur härvan – inte ens om man har rent mjöl i påsen. Tro mig, jag om nån vet. Jag får fortfarande frågor om vad jag har gjort. Jag har inte gjort nåt. Men jag kan inte bevisa motsatsen. Och inte var det direkt nån som stod upp för mig när jag behövde. Så är det. Inget att älta.

Jag har varit och hämtat ett paket och gjort smärre paket av det hela. Mer säger jag inte. Det blir kristallklart för de inblandade vad det handlar om – så småningom.

Clark Kents* bensinmätare fick tics när jag lämnat av Fästmön vid jobbet i morse. Nu har han fått sig lite till livs så att ticsen slutade. Men jisses, vad stor han börjar bli i aptiten.

Och så fick jag beröm för ett inlägg och sen togs det tillbaka. Som vanligt (harkel…) var jag ”oskyldig”. Jag hade läst en artikel på lokalblaskans hemsida och refererade den. Drog slutsatser efter den. Det borde jag kanske inte ha gjort, men i såna fall innehåller artikeln på lokalblaskans hemsida fel. Man ska inte skjuta budbäraren, man ska inte skjuta nån, men om det är fel i tidningen bör man påpeka det för tidningen. Inte gå på en läsare som har åsikter baserade på en felaktig artikel.

Nu ska jag äta frukost och läsa ovan nämnda lokalblaska fast i pappersform. Nästa ärende på dagordningen blir att gå ut i förrådet och rafsa fram några stakar och sånt. För du har väl inte glömt att det är första advent på söndag???

Så här såg en av mina stakar ut förra året på första advent. Jag tror inte den skiljer sig så mycket utseendemässigt i år.

                                                                                                                                                       *Clark Kent = min lille bil

Read Full Post »