Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘rasa’

Ett helsjukt inlägg.


 

Sovrumsdörren ut mot vardagsrummet

Utsikten från sjukbädden åt vardagsrumshållet.

Nej fy, jag är verkligen helsjuk. Idag mår jag ännu sämre än igår. Jag lyckades få i mig en skål med fil, cornflakes och lite sylt till middag. Fästmön köpte röda druvor som jag också fick i mig senare på kvällen. Men baske mig att jag kan vara uppe längre stunder än en timme.

Jag klarade i alla fall av att se Inför Eurovision Song Contest 2015 igår kväll och fick därmed lyssna på de tio första låtarna. Det var väl ingen låt som jag fastnade så där väldigt mycket för, fast Australien, som bara ska få vara med i år, hade en OK låt.

Idag har febern rasat som en galning i kroppen. Detta medförde att jag bara klarade av ytterst lite administration. Slumrade emellan varven. Tog sen en Ipren innan jag gav mig iväg på besök i vården. Trodde jag skulle tuppa av mellan hemmet och garaget, men jag klarade av det. Satt sen och svettades floder på mottagningen. Efter en halvtimme gav vi upp och jag åkte hem igen. Ordnade en ny sjukbädd ovanpå gästsängen där jag ligger och huttrar och fryser.

Gästsängen

Sjukbädd nummer två.

När Tofflan inte ens orkar läsa, då är hon sjuk på riktigt!.. Det är så typat att det här kommer just nu när jag inte har tid att vara sjuk av flera skäl. Behöver få lite krafter att komma ut och köpa en ny laddare till min mobil. Det är den andra jag har nu som är på väg att paja. Dessutom har jag fått signal om att några vill komma och gratta mig på födelsedagen. Jag hoppas att jag mår bättre till dess, för jag blev så glad över mejlet.

Kvällens TV blir säsongsavslutningen av När livet vänder. En halvtimme ska jag väl klara. Men nu måste jag tillbaka till sjukbädden igen. Trodde jag skulle må bättre idag, men det är sämre.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett levande inlägg.


 

Uppdaterat: Radio Uppland har korrigerat stavningen i rubriken på sin webbplats

 

skelett o spindelnät

På väg att rasa ner?

Den gistna gamla ryggen knakar och gör ont. Ibland tycker jag det knakar i den så det borde höras för andra. Men det kanske är tur att jag har varit ensam sen i lördags så ingen har hört nåt. Tänk om skelettet bara rasar..? Inte så kul att plocka upp den figuren från golvet…

Jag kan inte sitta långa stunder. Det gör att dagens administration blir synnerligen hattig. Och att böja sig ner och ta upp papper från skrivaren är allt annat än skönt. Att böja sig ner överhuvudtaget är inte skönt. Men svårast av allt är att sätta på sig en strumpa på vänsterfoten. Vilket spännande liv jag lever!

Att göra vettiga saker mår både min kropp och själ bra av. Därför ska jag fortsätta att putsa fönster och stryka. Båda aktiviteterna innebär att jag står och det gillar ryggen. Idag tar jag sovrumsfönstret och det är bara ett, tack och lov. Mörkläggningsgardinerna ska jag tvätta nu. De är snabbtorkande och jag kan med all säkerhet sätta upp dem till sovdags.

Regntunga skyar

Regntunga skyar…

 

Efter en regnig och grå söndag, när de flesta verkade vara griniga och sega, tittar nu solen fram. I eftermiddag ska jag till bilverkstan och få däcken skiftade från vinter till sommar. Mina axlar klarar inte riktigt det och ryggen klarar det definitivt inte just nu. Det största utmaningen blir emellertid att få ut däcken ur förrådet till bilen. Jag kan liksom inte ens böja ryggen så bra och rulla däcken. Men, men, problem är till för att lösas och på nåt sätt ordnar jag detta. Det är märkligt, ryggskott eller vad 17 det nu är, tycks komma varje gång det är dags för däckbyte…

Igår kväll gjorde jag inga som helst storverk. Jag lagade mat på rester från frysen, glodde på TV, hjälpte en vän med tekniska problem, telefonerade lite kort med Fästmön, avslutade en bok och började läsa en ny bok, ett fynd från bokrean i år. Det är den sista boken av totalt fyra som jag inhandlade på årets bokrea. Tre av böckerna köpte jag via Bokus, men jag har ännu ett presentkort kvar på 300 kronor där. Det suger jag på så länge jag kan…

Det här inlägget är i spretigaste laget. Jag skyller på den knakande och onda ryggen som gör att jag flera gånger under tiden jag har skrivit måste resa på mig och gå en sväng. Då tappar man liksom tråden. Det undrar jag om de högskoleutbildade journalisterna på Radio Uppland också har gjort. Den här rubriken har legat ute sen halv sex i morse. Eller FINNS det nåt som heter MÅN och vad är det i såna fall??? Jordmån? Kan en sån rånas? Har den ens ett hem?

Mån rånades i sin bostad

 

För övrigt, uttrycket

done is better than perfect

stämmer bra in på mitt nyputsade köksfönster. Aprilsolen är skoningslös i sitt omdöme.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan rasar. Men hon bryter fan inte ihop!


 

Jag höll på att bryta ihop i bilen på vägen hem. Men sen tänkte jag på mina medtrafikanter, min familj och så bet jag ihop och körde inte in i nån bergvägg. Inte ens en tår föll. Jag blev arg. Det är bättre att vara arg än att bryta ihop, har jag alltid sagt. Så nu är jag arg i stället för att gråta.

Stannade till vid Tokerian innan jag landade hemma. Fann min älskling på ballen* – det är faktiskt lite sol i kväll. Men det är ju inte direkt varmt. Anna sitter med tjocka sockar och tröja på sig. Själv lagar jag mat just nu, det vill säga bloggar medan kycklingchorizon grillas i ugnen i köket. Nä, jag har aldrig gjort anspråk på att vara nån mästerkock. Tämligen fantasilös är jag också när det gäller mat. Fast jag gillar att äta gott.

Även jag satt på ballen i fem minuter och frös. Det spelades entonig musik på hög volym bredvid, så jag stod inte ut längre. Ljudkänslig till max. Men jag bläddrade i alla fall igenom TV-tidningen som jag köpte nu i kväll. Och blev mer förbannad. Det är ju fan bara repriser! Eller Ballsång på Fisersborg och sånt skit som jag inte är ett dugg intresserad av. I kväll kör i alla fall säsongens Morden i Midsomer igång. Fem avsnitt ska det bli och det börjas med ett julavsnitt. Bara så dumt att jag blev mer arg. Snart får jag väl en hjärtinfarkt av ilska och fetma. Sen hoppar SvT över nästa tisdag för då är det nån jävla sport. För att inte tala om den där dalen på Gotland där det stundas aktiviteter snart… Man blir väl tvungen att avfölja en och annan på Twitter också och TV kan man ju inte glo på nån vecka framöver…

Morden i Midsomer

Morden i Midsomer 2014 löses av Charlie, till vänster, och John, till höger. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Nä, tjatigt värre
är det med det mesta. Och jag själv är naturligtvis inget undantag. Men det trodde du väl inte heller.

Det känns som om jag vill slåss. Mot saker, inte med människor. Fölk orkar jag bara inte med.

Och nu är visst tvättmaskinen klar för hängning också… Ja, alltså tvätteländet, inte maskinen. Husmor, slå till!


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om växtkraft.

 

pelargonknopp

En knopp i Mårbacka.

Till och med mina pelargoner i köksfönstret vill att det blir vår. Snacka om växtkraft här! Inte vill de ha vinter, precis lika lite som deras ägarinna. Men tänk att den där jädra ajfånen ska ha så svårt att ta skarpa närbilder…

Pelargonknoppar

Vi vill opp!

Nu vill det sig inte bättre än att jag äger två pelargoner. Och även den andra växten visade tydligt igår kväll att här ska det våras!

Det är så härligt att se blommorna gå emot vintern som rasar utanför!

Med detta önskar jag dig en skön helg. Idag är det nämligen fredag – ifall du har missat det…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg som redovisar resultaten av en jobbig fråga.


Den gångna veckan
var väl en av de tuffaste det här året. Vilken tur att Fästmön var hos mig! Tycker jag, dårå. Det finns andra som tycker på annat sätt.

Jag undrade vad Tofflan ska göra nu.

Så här fördelade sig de 22 inkomna svaren:

41 procent (nio personer) svarade: Bita ihop och komma igen.

41 procent (nio personer) svarade: Se livet som nåt som är fullt av möjligheter. 

14 procent (tre personer) svarade: Other: 
äta en pizza
krama Anna 
Never give up!

5 procent (en person) svarade: Ge upp och köra rakt in i en bergvägg. 

Ingen svarade: Lägga sig ner och dö.

Caroline kommenterade:

Klickade på Other… och försökte få plats men det gick inte. Det jag ville skriva var: Avsätt tid till att rasa, skrika, gråta, sörja… när det känns som att det är klart så fortsätt ett tag till. Få UT allt negativt som har samlats. Det kan ta lång eller kort tid, kanske behövs det flera/många gånger. Efter det kan det vanliga livet så sakta börja rulla som vanligt igen. ”Som vanligt” betyder olika för alla människor och det är som det ska vara. Jag tror att man bara kan bita ihop till en viss gräns och det kan behövas i vissa perioder, men för att inte gå miste om det positiva livet kan erbjuda så måste man ut med all skit! Vill inte låta klämkäck… för det är det sista jag är 🙂

Stort TACK till dig som klickade och skrev! Jag hoppas att du orkar kolla in den nya frågan, som vanligt här intill i högerspalten under rubriken Tofflan undrar.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om förtvivlan och lite sånt.


Uppdaterat inlägg:
En avi för det rekommenderade brevet har nu kommit och jag ska strax åka och hämta det, bara för att skriva på och returnera. Sen är mitt liv i limbo igen. Tack så fantastiskt mycket alla inblandade (mest till mig själv)!


Idag gör det bara så ont.
Så jävla ont. Jag har knappt gråtit sen i torsdags förmiddag, men idag har det brustit både en och två gånger. Så ursäkta mig om jag inte orkar roa dig med några putslustiga, bitska inlägg. Du får titta på en liten jävla gaffel en stund i stället.

paprika liten gaffel tomat
En liten jävla gaffel, omgiven av egen paprika till vänster och köpta tomater till höger.


Jag har försökt lägga in nån sorts meddelande
på jobbmejlen samt dirigerat om medierapporter som kommer varje dag. Tyvärr lär jag få dem ändå till min jobbets mobil eftersom jag själv ingår i gruppen jag har styrt om till. Snacka om fail. Men jag skrev också till mottagarna och bad att bli bortplockad från eventuell adresslista.

Nåt rekommenderat brev har ännu inte kommit. Det kan ju komma idag, men jag tänker inte sitta och vänta i morgon på att posten ska komma. Den brukar nämligen inte dimpa ner i postboxen förrän vid 16, 16.30-tiden. Hurra för Posten – NOT! Gissningsvis måste jag dessutom åka och hämta brevhelvetet på utlämningsställe också, vilket tar ännu mer tid. Snacka om att brevskrivaren är feg som inte vågar möta mig öga mot öga!

Nu kan jag rasa och förtvivla hur mycket som helst. Det ändrar ingenting. Men jag tycker att människor kränker mig gång på gång på gång. Inte konstigt att jag är som jag är – en dålig människa. Jag orkade inte ens ta surfrundan bland mina bloggbekantingar igår. Orkade inte.


Livet är kort. ”Snart går jag bort!” sa lille Per.

Read Full Post »

Ett inlägg signerat en överlevare som tar sig en titt i omvärlden via The Net.


Sannerligen om jag inte överlevde
såväl morgontrafikens mottrafikanter som förmiddagens intervju! I och för sig ska jag ta mig hem genom trafiken också, så det är väl ett under om jag överlever den här dagen. Besked om intervjun får jag på tisdag – huruvida jag går vidare till nästa intervjuomgång, som är på torsdag. Nej, det är så pirrigt och ruskigt härligt att jag inte vågar tänka på det! Jag tar en tur ut i omvärlden via Internet, i stället. Häng med om du känner för det!

morotskakaGüntherska bland Sveriges tio bästa caféer. Güntherska Hovkonditoriet i Uppsala, som för övrigt sedan några år tillbaka drivs av familjen Landing, finns på Whites Guides Mästarklasslista över kaféer. Konditoriet hamnade på delad sjunde plats. Kardemumma, också från Uppsala, kom på femtioförsta plats bland de kaféer som enligt White Guide håller mycket god klass 2013. Tofflan gratulerar förstås och funderar på att ta en fika där snart – för nu finns ju inte det där förskräckliga rökrummet kvar. Fast å andra sidan föredrar Tofflan sin vän Grekens Kafferummet Storken.

Sex med djur förbjuds. Äntligen! Ja, för det är faktiskt inte förbjudet med tidelag i Sverige. Nu lägger regeringen ett förslag om ett förbud. Går det igenom gäller lagen från och med årsskiftet. Straffet blir böter eller fängelse i upp till två år.

gula gubbenHäng på byxorna förbjuds. Jag skrattar lite när jag läser om amerikanska staden Wildwood. Där är man inte så wild, minsann, utan väldigt städad. Så städad att man vill förbjuda häng på byxan. Staden har ifört en klädkod där byxor inte får bäras mer än tre tum under höfterna. Såväl invånare som besökare måste också bära skjorta och skor om de vill vistas på Wildwoods huvudgata. Ingen plats för den som vill visa bRÖVlådan brevlådan, alltså! Själv tycker jag att det är ganska äckligt att se såväl underkläder som det som finns under underkläderna hos folk på stan. Samtidigt är jag medveten om att byxor nu för tiden gärna är lite… ”lösa i modellen” där bak…

Tioåring körde berusad mormor. Vilken tur att Prinskorven inte har visat sig vara sugen på att tjyvköra nån bil. Och att hans mormor är en snäll mormor och ingen fylletant. Igår blev en tioårig kille i Louisiana i USA stoppad på motorvägen när han körde bil. I bilen fanns också hans fulla mormor och en annan kvinna. Skälet till att pojken körde var att mormor och hennes polare var fulla. En femtonårig fanns också med i bilen, en stadsjeep. Puckon! Det finns inget annat ord för dem.

stjärna på tunganGalen bantning: Syr fast en plastbit på tungan. Alltså jag vet alldeles för många bantningsmetoder som jag tycker är helt flänga. Men frågan är om den med plastbiten på tungan är värst. Bantaren syr alltså fast en frimärksstor plastbit på tungan. Detta gör att det är alldeles för plågsamt att äta fast föda och bantaren tvingas inta flytande – varpå kilona förstås rasar av bantaren. Hittills har ungefär 100 kvinnor betalat 2 000 dollar för detta. Trött jag blir…

Stina gjorde obehagligt fynd i brödet. Stina Lindhe gjorde en obehaglig upptäckt när hon åt macka häromdan: hon satte tänderna i… en tand!

Herregud i himlen så det rasslade runt i munnen!  Inte nog med att det är hästkött i maten och glasbitar i kyckling, ska det vara tänder i bröd nu också?

berättar Stina. Som för övrigt tycker att hon har tillräckligt med egna tänder i munnen. Dessutom meddelar hon att det nog tar tid innan hon äter bröd igen… Det förstår jag fullkomligt! Fy te rackarns så äcklisch!!!

Lax med fetaostpestoSvensk lax blir norsk laks. I Sverige byter norsk lax stavning till laks. Detta för att konsumenterna lättare ska förstå varifrån firren kommer och på så vis lättare kunna göra kloka och hälsosamma val i fiskdisken, tror Norges sjömatråd. En riktig och sann Norgehistoria!

Gaultier designar åt Stockholm Pride. Jean-Paul Gaultier designar årets dog tag för Stockholm Pride. Det kan bli nåt, det…


Livet är kort.

 

Read Full Post »

Ett inlägg med vilket Tofflan hade intentionen att vara neutral, snudd på optimistisk, men som blev rätt gnälligt.


Torsdagen blev underbart varm och solig.
”Lisbeth” och jag tog en alldeles för lång lunch. Vi skulle nog kunna prata non stop i flera timmar. Vi måste antagligen slut ses så här, vi hinner ju aldrig snacka klart!

Hemma i New Village stålsatte jag mig och började städa. Först dammade jag, sen skurade jag badrummet, därefter duschrummet/toan och sist dammsög jag. Jag var trött och varm efteråt, men jag drack vatten hela tiden. Ändå lurade en lätt huvudvärk bak i skallen. Mamma ringde när jag hade slagit ner rumpan för att vila ut före duschen, men vi pratade inte så länge. Jag trodde verkligen att duschen skulle göra susen. Men icke! När jag kom ut slog huvudvärken ner som en bomb. Jag blev så dålig att jag började må illa och var tvungen att lägga mig. Som tur var släppte det med en tablett, men det tog ungefär en timma och jag hann bli ganska rädd under tiden. Det kom så plötsligt, så intensivt. Solljuset genom mina skitiga fönster gjorde så obarmhärtigt ont.

Solen bakom molnen
Solens strålar är härliga, men kan också göra rätt ont.


Jag hade tänkt skriva ett inlägg
om bra och mindre bra dagar på jobbet innan jag såg på Eurovision Song Contest 2013:s andra semifinal. Det gick inte. Därför skriver jag dessa rader när klockan är alldeles för mycket.

Bra dagar och mindre bra dagar… Den där dagen det var strömavbrott på jobbet blev ändå en ganska bra dag, trots allt. Det blev en konstruktiv dag. Det blev en bra dag, med bra möten. Likaså var dagarna, veckorna, när jag byggde hus på jobbet fantastiska. Jag såg hur nånting växte framför mina ögon och det var jag som skapade det.

Men andra dagar… Andra dagar är mindre bra. Frustrationen lurar runt hörnet. Maktlösheten. Oron. Försöken att kommunicera som misslyckas, trots att man först tror det motsatta. För mina ord kan väl inte vara så svåra att förstå? Jorå, det kan de! För i nästa stund möts jag av saker som bara är… på tvären.

regn på backspegeln
Andra dagar…


Jag har faktiskt kämpat
och jobbat med mig själv de senaste åren. Rannsakat mig. Försökt ändra vissa beteenden. Men tro inte en endaste sekund att det är lätt att lära gamla hundar att sitta! Och jag har ju fått höra så många gånger hur dålig jag är och hur jag måste vara på ett annat sätt att jag till sist trodde på det. Nu är jag nånstans mitt emellan. Jag  har blivit mjukare, fogligare, fått ett bättre pokerface. Jag kan le fast jag gråter inuti. Eller rasar. Fast det syns inte! 

Men dessa andra dagar… Ibland går det inte att visa upp ett falskt leende eller säga falska saker. Jag brister och fäller hårda ord. Eller nej. Inte hårda, utan korta. Och jag avslöjar lite för mycket vad jag tänker.

stenar och rutor
Hårt. Eller kort.


Det är en kamp att vara människa.
Att vara en sån människa som andra kan acceptera utan att jag gör mig själv till nån jag inte vill vara. Balansgång är svårt. Jag är inte mycket för kompromisser, men jag har blivit bättre på det.

Det gör bara så ont vissa dagar. Dessa dagar när mina ord blir korta. När jag inte orkar le med ögonen. När jag inte orkar peppa dig eller dig eller dig. När jag bara skulle behöva få höra av nån att jag kan släppa kontrollen och relaxa, allt är fixat. Men mitt liv blir aldrig fixat. Jag är spänd till det yttersta just nu, jag gör saker och lovar saker jag aldrig hade haft en tanke på att sänka mig till att göra för några år sen. Allt för att få behålla lite värdighet, få låtsas vara nån.

Mindre bra dagar behövs! För hur skulle jag annars kunna uppskatta de bra dagarna? Det är allt jag vet. Just nu. I denna stund. När jag skriver detta, nån gång mellan torsdag och fredag. Jag lär vara död när jag ska upp om några timmar.

soluppgång
Solens uppgång. Kommer jag också upp?


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag stod shoppingtur till klädaffär på landet på agendan. Mitt syfte med turen var att köpa en ny plånbok eftersom min var trasig samt strumpor, även de trasor en masse i min låda. Fästmön skulle försöka byta en vara och Person nummer 3 fick en peng av undertecknad för att h*n har arbetat hårt och även har lyckats nå flera alternativ för framtiden – hur valet sen blir, är en annan femma.

Clark Kent* hittade nästan själv, trots att man bitvis lagt om vägen. Men vi kom fram till rätt ställe!

Hit åkte vi idag! F:A på skylten står för FIRMA och ingenting annat.


Vi uppehöll oss i byggnaden
i cirka tre timmar. Ganska svettigt… Solen lyste stekhet när vi anlände, men när vi skulle svalka oss med var sin glass drog molnen ihop sig…

Huset som Gud glömde? Njae, men det blev ett herrans åskväder.


Det blev ett herrans åskväder
och regnet vräkte ner när vi efter lyckad shoppingtur färdades längs kringelikrokiga landsvägar in till en mindre ort för middag. Fast man kan ju tro att vi besökte Herren själv…

Änglar och bedjande flickor… Åt vi i Herrens hus?


Jag tror att alla inblandade var nöjda.
Baksätet var fullt av påsar i alla fall, liksom bagaget.

Påssjuka? I baksätet fick precis en person och de flesta påsar rum.


Efter avsked i Himlen
– nu är Vuxliga veckan slut – vände Clark och jag hemåt New Village. Vi tog gamla vägen och som vanligt blev det bomfällning.

En stunds avkoppling i bilen när bommarna i Gamlis fälldes.


Hemma packade jag upp
min påse och min rygga. Jag fick allt detta för 883 kronor:

En Fred Perry t-shirt, två par trosor, en present till ett födelsedagsbarn, en present till mamma, ett par strumpor, en påse tuggummi, ett födelsedagskort till mamma, en BH, tre chokladbitar, en plånbok och bomullspads.


Dyrast var förstås t-shirten,
som är blå med vinrött tryck, samt BH:n. Tvålarna, kortet och padsen kostade bara tio spänn styck. Plånboken gav jag 99 pix för, vilket innebär att den inte är av äkta skinn, men det skiter jag i. Jag är nöjd och tycker att jag har fyndat!

Jag hade tänkt köpa flera par strumpor, men eftersom jag lever på stor fot får jag mest titta på herravdelningen och jag vill inte bara köpa svarta strumpor och aldrig i livet beige. Men jag hittade ett par roliga grå som man skulle kunna säga är fiskbensmönstrade.

Fiskbensmönstrade strumpor, det vill säga strumpor med en cool katt i solbrillor på, en katt som uppenbarligen har ätit en massa firrar och bara lämnat benen kvar.


Medan jag satt på toa
hemma ringde nån idiot som inte fattar att jag har NIX på min telefon. Numret var 0480463068 och vad jag förstår är det Fortum som döljer sig bakom det numret. Där är jag INTE kund och tänker INTE bli. Skäms, säljare, som inte kollar NIX först!!! Men tur för dig att jag satt på toa och SKET i att svara!

Sen ringde jag mamma och lyssnade på vad hon hade att säga i 30 minuter. Hela helgens agenda kom, så nu vet jag precis vad och när och hur jag ska göra på lördag, framför allt. För mig är det viktigaste då att göra fint på pappas grav. På tisdag är det nämligen sex år sen han lämnade oss.

Nu har jag tömt och kastat (nej, den kan verkligen inte vara bra att ha, den var trasig!) min gamla plånbok och fyllt min nya. Den verkar rätt OK, även om vissa av kontokortsfickorna är väldigt trånga.

Dags att flukta igenom dagens lokalblaska och bänka sig i bäste fåtöljen klockan 21 när Tyst vittne (tredje delen av sex) knackar på rutan.

Jag är trött, jag har ont i hälen, håret rasar av mig, men jag är nöjd med dagen. Nu väntar en ensamdag i morgon med städning och bilfix och så långkörning på fredag.


*Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »

Older Posts »