Posted in Böcker, Personligt, TV, tagged attackerad, bladvändare, Cold Case, dålig webb, deckare, dra ut på, dramathriller, elevarbete, förväntansfull, filma, hemlös, information, internet, Julia Ragnarsson, Kjell Bergqvist, korta avsnitt, litteratur, medel, medioker start, misshandlad, obegriplig, olika tider, omdöme, pappa, pendla, Polishögskolan, premiär, rörig, realistisk, Rolf och Cilla Börjlind, skådespelarinsatser, spansktalande land, spänd, Springfloden, strand, Sveriges Television, TV-serie, urusel källa, uteliggare, webb on 06 mars 2016|
2 Comments »
Ett inlägg om en TV-serie.
Oerhört spänd sparkade jag igång SvT1 klockan 21 i kväll för att se premiäravsnittet av Springfloden. Serien, som omfattar tio delar, klassas av SvT på deras numera rätt dåliga webb (urusel källa till information), som en dramathriller. Den är baserad på Rolf och Cilla Börjlinds bok med samma titel. Jag tyckte att boken var en bladvändare och jag var väldigt förväntansfull inför serien.
Såväl bok som TV-serie pendlar mellan olika tider. I nutid får Olivia, som går på Polishögskolan, i uppgift att göra ett elevarbete på ett cold case. Det visar sig att hennes pappa jobbade med fallet. Men även Tom Stilton. Märkligt nog finns det ingen som vet var Tom Stilton är – mer än vi tittare. Tom Stilton har blivit uteliggare. Han och hans hemlösa kompisar blir attackerade av två maskerade killar. Killarna misshandlar en av de hemlösa svårt, filmar det hela och sprider på nätet. Och sen plötsligt vaknar en gubbe på en strand i ett spansktalande land.
Ja ärligt talat… TV-serien börjar lika rörigt som boken. Men boken är en bladvändare och TV-serien blir mest obegriplig, i alla fall efter det första, 45 minuter korta avsnittet. De korta avsnitten gör att SvT kan dra ut på serien i tio hela avsnitt. Alldeles för många, enligt min mening.
Skådespelarinsatserna var bra och serien känns realistisk. Jag hoppas att detta röriga försvinner med kommande avsnitt. Det blev en ganska medioker start för Springfloden, enligt min mening.
Toffelomdömet blir medel.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Diskutabelt, Film, HBTQ, Ironi, Personligt, Trams, tagged 1950-talet, besk smak, bio, blåögd, blond, Bolivia, Dagens Nyheter, dementera, djur, fakta, folkslag, Guyana, hålla ryktet vid liv, humor, isbjörnar, kaffe, kinesisk vandringssägen, läsa, lesbisk by, medellängd, media, misshandlad, myt, naket, närstående, norra, personlighet, preferens, psykopatisk tendens, roligt, sex timmars arbetsdag, sexorienterade, sexualundevisning, självmord, självmordstätt, skogshuggare, skola, slå sig för bröstet, snälling, statistik, studier, svart som natta, svenskar, Sverige, synd, tragedi, tro, utomlands, utseende on 13 oktober 2015|
Ett inlägg om myter och till viss del även fakta. Eller?
En ska ju inte tro allt en läser i media. Men häromdan läste jag i Dagens Nyheter på nätet om fem myter om Sverige som florerar utomlands. Artikeln kom till för övrigt till på grund av en sjätte myt om att Sverige hade infört sex timmars arbetsdag…
Här är de fem myterna:
- Självmorden
Sverige tros vara världens mest självmordstäta land, med det är det inte! Däremot har vi pålitlig statistik över självmorden i vårt land. Flest självmord sker i Guyana. Ja, det här var ju inte nåt roligt – varje självmord är en tragedi för de inblandades närstående, framför allt. Så även om vi finns på 58:e plats med våra 11,1 självmord per 100 000 invånare är det inget att slå sig för bröstet över.
- Synden
Nä, svenskar är inte mer sexorienterade än andra folkslag. Men många av oss har hjälpt till att hålla ryktet vid liv sen 1950-talet när sexualundervisning infördes i skolorna och många svenska filmer med naket i kom upp på biograferna.
- Utseendet
Blonda och blåögda? Tja, Sverige tillhör de länder med högst medellängd och vi är helt klart mer blonda och blåögda än folk i Bolivia.
- Djuren
Isbjörnar i Sverige? Nej det har vi INTE. Och därmed har även jag dementerat detta.
- Lesbiska byn
Det finns en kinesisk vandringssägen om en lesbisk by i norra Sverige. Där sägs 25 000 lesbiska skogshuggare bo och de män som tar sig in i byn blir svårt misshandlade. Nej, det är inte heller sant.
Inte mycket sanning ovan, inte. Men… kaffe dricker vi svenskar. Och nu har två separata studier visat att folks kaffepreferenser speglar deras personligheter. Alltså, den som föredrar beska smakar sägs ha mer psykopatiska tendenser än andra. Själv tar jag alltid mitt kaffe svart som natta… Moahahahahahaaaaaaaa…
Kaffe för en snälling, det vill säga inte Tofflan!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Personligt, TV, tagged absurd, aktuellt ämne, Alla kan se dig, amulett, Anna Jansson, april, arbeta, arbeta mot tiden, arkeolog, åklagare, önskelista, övergivet sjukhus, övernaturlig, översatt, bakgrund, barn, berätta, blodigt fotavtryck, bo i andra hand, Brudkistan, brutalt, chef, dator, dåtid, dö, död, De utstötta, deckare, deckarförfattare, Deckarna, Det Verkliga Livet, Elly Griffiths, Emelie Schepp, ensamstående mödrar, Facebook, familjehemligheter, fantisera, favorit, favoritförfattare, födelsedag, författarskap, förnamn, förnuft, förundersökning, fiktion, filma, framtid, fruktansvärt händelseförlopp, fynd, gammal dam fyrtiotal, gå på tur, genre, grav, handprotes, hat, händelser, hängdes, herrgård, husa, husvagn, hyresfritt, inbunden, inget att läsa Musselstranden, kallblodig mördare, källare, kidnappas, knivhugg, kropp, kvarlevor, lämnad i skogen, låtsasvärld, leka, litteratur, livet, Marie Hermanson, Märkta för livet, mördare, mörkt förflutet, mentalt, Migrationsverket, misshandlad, moderna, mor, mord, mystisk, norsk, Norwich, nutid, offentlig skam, offentlighet, ovälkommen besökare, panik, patienter, påsk, påskekrim, pocketböcker, pojke, polis, polisroman, privatliv, psykiskt sjuk, psykologisk thriller, rädsla, sand, sanning, science fiction, sjukhus, skötebarn, skugga, skydda, Skymningslandet, sluka, slump, snubbla över, snubbla över lik, sociala medier, sommardag, spädbarn, spännande, spänningsroman, störa planerna, störda, Sveriges Television, svika, tidig, tillvarons torftighet, timanställd, Unni Lindell, uppdrag, utan minne, utredning, val, vapen, välplanerat mord, vår on 18 mars 2015|
Ett litterärt inlägg.
På våren händer det ofta spännande saker i litteraturen. Särskilt till påsk tycks svenska bokförlag ha anammat den norska seden med påskekrim, pocketböcker i deckargenren som är lätta att ta med när man går på tur. Nu ligger påsken tidigt i år, men under april släpps bland annat dessa pocketar, som för övrigt står på min önskelista (det finns ju en och annan födelsedag i april, också):
De utstötta av Elly Griffiths. Äntligen släpps den senast översatta boken om arkeologen Ruth Galloway i pocket! Ruth, som ständigt snubblar över lik, såväl arkeologiska kvarlevor som mer moderna. Den här gången är hennes senaste fynd kvarlevorna av Jemima Green, även kallad mor Krok på grund av sin handprotes. Hon hängdes 1867 för mordet på ett av sina skötebarn, trots att barnets kropp aldrig återfunnits. Och ett fynd i graven, en mystisk amulett, lämnar inte Ruth någon ro. Samtidigt hittas ett spädbarn dött i sin säng och två barn kidnappas. Paniken sprider sig i Norwich.
Skymningslandet av Marie Hermanson. Det här är en favoritförfattare sen länge! Och det roliga var att jag hittade henne av en slump. Jag hade inget att läsa och valde Musselstranden bara för att huvudpersonen har samma förnamn som jag… Marie Hermansons böcker har ofta lite av det övernaturliga i sig, med dragning åt sci-fi, nästan och åt det absurda. Det här att vi vet med vårt förnuft att saker och ting är på ett visst sätt – och så är de inte allas i Marie Hermansons böcker.
Den senaste boken av författaren handlar om tjugotvååriga Martina som är timanställd och bor i andra hand. Hennes valmöjligheter är lätt räknade. Så när Tessan erbjuder henne ett boende på herrgården där hon arbetar, säger Martina inte nej. Tessan är husa åt en gammal dam, som vore det fyrtiotal. Det är i den tiden damen befinner sig mentalt. Snart accepterar de sina roller i damens låtsasvärld. De bor bra och hyresfritt, och börjar fantisera om att få stanna. Men så dyker en ovälkommen besökare upp. En besökare som stör deras planer och sätter ett fruktansvärt händelseförlopp i rörelse.
Märkta för livet av Emelie Schepp. Det här är en författare som jag inte har testat än, men blev nyfiken på när jag läste om boken. Boken handlar om den nioåriga Jana Berzelius som en sommardag 1991 vaknar upp på ett sjukhus, utan minne av vem hon är eller var hon kommer ifrån. Tjugoett år senare får hon, som åklagare, uppdraget att leda förundersökningen i ett mord på en chef på Migrationsverket. En mystisk pojke figurerar i utredningen och ju mer hon gräver i pojkens bakgrund, desto närmare kommer hon sanningen om sitt eget mörka förflutna.
Bland vårens inbundna spänningsromaner finns också flera intressanta titlar. Här är ett litet urval:
Alla kan se dig av Anna Jansson. Den som känner mig vet att Anna Jansson är min klara favorit bland svenska kvinnliga deckarförfattare. Det var en fröjd att få se och höra henne berätta en del om sitt privatliv och om sitt författarskap i TV-serien Deckarna som nyligen visades på SvT.
I sin senaste roman om polisen Maria Wern tar Anna Jansson upp synnerligen aktuella ämnen. Med ett enda sänd på datorn kan en bild nå tusentals anhängare i ett nätverk. Vad händer när vi aningslöst lägger ut bilder ur våra liv på Facebook? Vem får tillgång till dem? I fel händer kan våra mest privata bilder vara ute i offentligheten. Och vad är vi beredda att göra för att slippa skammen?
I boken hittas en gammal fotograf död. Någon har dessutom försökt sätta eld på hans arkiv. Samtidigt blir Tomas Hartmans mor blir misshandlad och lämnad i skogen för att dö. Hon minns vagt att någon filmade henne. När Maria Wern tar över utredningen hotar mördaren att lägga ut Marias privatliv i offentligheten. ”Det kanske är det enda vapen som behövs i framtiden”, spekulerar Per Arvidsson, ”den offentliga skammen.”
Brudkistan av Unni Lindell
. Det går ju inte att skriva om påskekrim och inte nämna några av de norska böckerna. Unni Lindell är en av dessa vars böcker om polisen Cato Isaksen jag har slukat. Numera finns även Marian Dahle med som en av huvudkaraktärerna.
Tolvåriga Maike Hagg återfinns död i källaren till ett sjukhus i Oslo. Hon är dotter till en psykiskt sjuk man och leker under besökstid tillsammans med barn till andra patienter i sjukhusets källargångar.
Under allhelgonahelgen tjugofem år senare möts två nu vuxna döttrar för att reda ut vad som hände den där dagen. Dåtid möter nutid, både rädsla och hat lockar fram en kallblodig mördare ur skuggorna. Samma kväll mördas en av kvinnorna och den andra befinner sig plötsligt i livsfara. Polisinspektör Marian Dahle får i uppdrag att skydda henne. Under tiden arbetar Cato Isaksen och hans team mot tiden. Sanningen avslöjas steg för steg och än en gång står det nu övergivna sjukhuset i händelsernas centrum.
Helveteselden av Karin Fossum
. Karin Fossum är en annan norsk författare som drar åt psykologiska thrillerhållet snarare än åt deckar- eller polisromangenrerna. Många av hennes karaktärer har drabbats av händelser i livet som har gjort dem… lite störda…
I hennes senaste roman finns kommissarie Sejer med. I centrum står två ensamstående mödrar med varsin son, två familjer som på varsitt håll kämpar mot tillvarons torftighet och dåliga odds, män som svikit och familjehemligheter som får katastrofala följder.
Det är en varm sommardag i början av juli 2005. I en sänka, intill en träddunge, står en gammal, rostig husvagn. Inuti ligger en kvinna och hennes femårige son döda. Brutalt mördade. Fyra knivhugg i moderns kropp, lika många i barnets. På golvet bredvid dem ligger det blodiga mordvapnet, en kniv med långt blad.
Kniven och ett blodigt fotavtryck är de enda spår Konrad Sejer har när han försöker lösa vad som både framstår som ett vansinnesdåd och som ett välplanerat mord. Varför befann sig kvinnan och hennes son i husvagnen? Och vem har haft motiv att mörda dem?
Kom ihåg! Det här är fiktion! Men det verkliga livet kan vara minst lika otäckt…
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Familj, Krämpor, Personligt, TV, tagged Anja Kontor, överleva, berätta, extra angelägna, jobbig, känna, känna ett litet hopp, låna, livet, massaker, mördad, misshandlad, mista sin familj, mitt eget liv, När livet vänder, nära anhörig, olika skäl, omvärld, onsdag, rattfyllerist, reagera, samtal, självmord, skriva, stanna, svartast, svåra saker, svårt sjuk, Sveriges Television, totalt avskärmad, tung, upplevelser, Utøya, vända, vänta, viktigt, webbplats on 01 mars 2015|
Ett inlägg om en TV-serie.
På onsdag är det dags igen för livet att vända. I åtta nya avsnitt får vi tittare följa Anja Kontors samtal med personer som har överlevt svåra saker. Tunga, jobbiga saker som kunnat få livet att stanna. Men i stället har livet vänt. När livet vänder är tillbaka igen och som jag har väntat!
Anja Kontor ger oss åtta nya avsnitt av När livet vänder. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)
Det är en brokig skara människor som Anja Kontor möter, även denna gång i SvT2. Först ut är Viljar, som överlevde massakern på Utøya 2011. Då var han 17 år. Nu är det snart fyra år sen. Ett helt liv sen… De kommande onsdagarna får vi träffa människor som har varit svårt sjuka, drabbats av en nära anhörigs självmord, drabbats av att en nära anhörig blivit mördad, mist sin familj på grund av en rattfyllerist, blivit misshandlade med mera.
För mig känns ett par av programmen extra angelägna (självmord och mord). Jag har så många gånger velat skriva om dessa svåra saker, men tyvärr inte kunnat göra det av olika skäl. Nu får jag höra andra berätta om sina upplevelser. Det känns både läskigt och gott. Jag vet inte hur jag kommer att reagera och känna, men det är viktigt för mig att se de här programmen och höra dessa människor berätta om att livet faktiskt kan vända även när det ser som svartast ut. Tidigare säsongers program har fått mig att känna ett litet hopp att mitt eget liv kan vända. Nån gång.
Ett är i alla fall säkert: jag är totalt avskärmad från omvärlden de kommande åtta onsdagarna mellan klockan 20 och 20.30!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Familj, Personligt, TV, tagged Anja Kontor, änka, ögon, överleva, barn, begrava levande, Den Eviga Ungdomens Stad, fly, genomsyra, Iran, kärlek, kraften, kristendom, löft, lidanden, livet, lysa, mamma, misshandlad, morföräldrar, muslim, När livet vänder, När livet vänder: Annahita, nyfödd, olycka, omyndig, ord, präst, resa sig, slå till marken, son, starkast, stolt, Svenska kyrkan, teckna ner, tro, umbäranden, uppleva, väska on 30 april 2014|
2 Comments »
Ett inlägg om en TV-serie.
Hon har överlevt så mycket, Annahita. Fotot är lånat från SvT:s webbplats.
I kväll är det party i Den Eviga Ungdomens Stad. Jag hade inte tänkt titta på TV alls, men Fästmön undrade om vi inte skulle se När livet vänder i alla fall. Så hur det nu var slogs TV:n på och vi lyssnade på Annahitas berättelse. En berättelse om så många umbäranden att hälften hade räckt för att slå en människa till marken så hårt att hon aldrig mer reste sig.
Annahitas liv har inte varit kärlekslöst. Kärleken till den första mannen lyser fortfarande ur hennes ögon när hon berättar om den. Men så gick han bort genom en olycka när sonen var 20 dagar gammal. Som ung änka i Iran blev Annahita då åter omyndig. Familjen utsåg en ny man åt henne.
Så småningom blev familjen tvungen att fly. Då hade Annahita ett nytt litet barn, en nyfödd dotter, med sig i en väska. Sonen tvingades hon lämna kvar hos morföräldrarna, för hon fick bara ta sitt yngsta barn med sig.
Redan här tycker jag att det räcker med lidanden i en enda människas liv. Men det gör det inte. De blir fler och fler och fler. När Anja Kontors vid ett tillfälle under kvällens program undrar hur Annahita kunde överleva, svarar Annahita:
Det var… kraften. Kraften!
Den kraft, som genomsyrade Annahita och som fick henne att lämna sin dåvarande tro och viga sitt liv åt Jesus Kristus och kristendomen. Idag är den före detta muslimen, den misshandlade kvinnan, hon, som lämnade sitt barn och som begravde sitt andra barn levande, präst i svenska kyrkan.
Det här var nog det starkaste programmet hittills i serien När livet vänder. Jag hade nästan inga ord för att teckna ner här vad jag upplevt i afton en halvtimme mellan klockan 20 och 20.30. Annahitas barn kan verkligen vara stolta över sin mamma!
Missade du programmet om Annahita? Titta här på SvT Play!
Här kan du läsa vad jag skrev om När livet vänder: Kent
Här kan du läsa vad jag skrev om När livet vänder: Erika
Här kan du läsa vad jag skrev om När livet vänder: Johan
Här kan du läsa vad jag skrev om När livet vänder: Elise
Här kan du läsa vad jag skrev om När livet vänder: Lena
Här kan du läsa mer, bland annat hittar du länkar till det jag skrev om förra säsongens program.
Livet är kort.
0.000000
0.000000
Read Full Post »
Posted in Böcker, Familj, Musik, Personligt, tagged 1960-talet, avslutande del, bloggare, chef, deckare, fall, fartfylld, försvunnen, gunga, journalist, julklapp, kriminalfall, kriminalroman, kvinna, lättillgänglig, lättläst, likheter, litteratur, Liza Marklund, ljuga, Lyckliga gatan, mamma, misshandlad, nysta, orealistiskt, politiker, Rikskrim, skitspännande, sluka, spännande, stor frihet, svensktoppslåt, torterad, underhållning, värja sig on 28 december 2013|
2 Comments »
Ett inlägg om en bok.
Lyckliga gatan är titeln på en av 1960-talets mest spelade svensktoppslåtar. Men det är också titeln på Liza Marklunds tionde och näst sista deckare med journalisten Annika Bengtzon i huvudrollen. Jag fick den i julklapp av mamma och har nu slukat den.
Lyckliga gatan, den tionde boken om Annika Bengtzon.
Den här gången hittas en före detta politiker svårt misshandlad. Han är torterad på olika sätt. Dessutom är hans hustru försvunnen. Men kan det verkligen vara hon som har gjort honom så illa? Annika Bengtzon ska skriva om fallet. Men samtidigt gungar det på Kvällspressen. Annikas chef Schyman är ansatt av en bloggare som hävdar att han har ljugit om en kvinna som försvann för 20 år sen. När Annika börjar nysta i det hela och Nina Hoffman på Rikskrim likaså har de båda fallen vissa likheter.
Ja, det är skitspännande! En lättläst, fartfylld deckare där en journalist har rätt stor frihet att forska i kriminalfall. Lite orealistiskt, men ändå. Jag slukade boken. Det går inte att värja sig. Det här är underhållning, lättillgänglig litteratur och riktigt spännande – precis som en kriminalroman ska vara. Nu ser jag fram emot den elfte och avslutande delen om Annika Bengtzon. Delen där vi ska få alla svar som vi ännu inte har fått…
Högsta Toffelbetyg!
Livet är kort.
0.000000
0.000000
Read Full Post »
Posted in Böcker, Film, Personligt, TV, tagged Anna Jansson, avslöja, barn, blödning, deckare, DVD, födelsedagskalas, förhöras, hjärna, hoppigt, indikationer, läsa, litteratur, Maria Wern: Pojke försvunnen Del två, misshandlad, oväsentligt, pinsamt, polis, rörigt, superfejkad käftsmäll, väsentligt on 04 september 2013|
2 Comments »
Ett inlägg om andra delen av en TV-film.
Den andra och avslutande delen av Maria Wern: Pojke försvunnen gick i kväll. Jag var ute och rörde på mig just då, men har nyss kollat in en inspelning på DVD:n.
Maria Wern, på riktigt Ewa Rööse.
Två pojkar har nu hunnit försvinna och polisen söker febrilt. Samtidigt hittas en misshandlad kvinna. Hon förs till sjukhus och kan förhöras så småningom. Poliserna får vissa indikationer på åt vilket håll de ska leta. Dessutom börjar de förstå vem som hjälper till. De båda pojkarna då? Tja, jag kan ju inte avslöja hur det går för dem. Det enda jag kan säga är att avsnittet slutar i ett födelsedagskalas…
Nej, det här är inte bra. Anna Jansson skriver BRA deckare. Som TV-filmer blir det stundtals pinsamt. Värst i kväll var nog den superfejkade käftsmällen i början. Näst värst hur otroligt snabbt den svårt misshandlade kvinnan med blödningar i hjärnan kunde förhöras… Det känns hoppigt och rörigt och oväsentligheter lyfts fram i stället för väsentligheter. Jag ska nog fortsätta att läsa böckerna i stället…
Det blir lågt Toffelbetyg!
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 