Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘sommardag’

Ett inlägg om en TV-serie.


 

I kväll skulle de mötas, två av mina mansfavoriter, framför TV-kameror. Lars Lerin tyckte att Leif GW Persson verkade vara så härligt butter och mysig att han skrev till honom. En sommardag träffades de hos Leffe och ett sammandrag av det mötet visades i kvällens Vänligen Lars Lerin.

Lars Lerin

Lars Lerin träffade Leffe i kväll. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Kvällens träff blev en väldigt innerlig och varm sådan. 
Jag slogs av att Leffe inte hela tiden pratade om sig själv och sitt utan minst lika mycket om Lars. Märkligt nog lockar Lars fram nån sorts beskyddarinstinkt hos Leffe, en instinkt som i vanliga fall vad gäller Leffe är förbehållen kvinnor och barn. Vidare blev jag skönt impad av att Leffe uttryckte hur positivt hans intryck av Lars var – att han utstrålar sån godhet – och att han skulle vilja se honom måla eftersom han älskar hans tavlor.

Samtalsämnena under det halvtimmeslånga programmet kretsade kring missbruk, men också om självmordstankar och mödrarelationer. Jag hade gärna velat höra mer, samtidigt som jag tyckte att kvällens program var mer öppet än de två tidigare. Det är inte lätt att sitta och prata om självmord, allra minst i TV… Men det är bra. Det är viktigt. Att självmord kan handla om en sekunds verk…

Kvällens program får högsta Toffelomdöme. Nästa gång möter Lars Lerin Nino Ramsby.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Här kan du läsa om när Lars Lerin mötte…

Anni-Frid Lyngstad

Mikael Persbrandt

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en dokumentärfilm.


 

Den dag jag blir friInte var det tänkt så att jag skulle fastna framför TV:n på söndagskvällen. Men hur det nu än var blev det så. Jag kunde inte låta bli att se dokumentärfilmen Taikon på SvT 1. Filmen är baserad på Lawen Mohtadis biografi om Katarina Taikon, Den dag jag blir fri.

Jag tillhör de barn som har läst en del av böckerna om Katitzi. Men vem var författaren bakom dem? Den frågan fick jag till stor del besvarad genom Gellert Tamas och Lawen Mohtadis dokumentär. Tittarna får höra Katarina Taikon själv berätta hur hon föddes en sommardag och att det var tack vare det hon överlevde – zigenarbarn födda på vintern klarade ofta inte kylan. Katarina Taikon dog emellertid alldeles för tidigt ändå, även om det nu är över 20 år sen. Därför får vi höra och se hennes syster Rosa i filmen, barnen, släktingarna, vännerna…

Det är en spännande livsteckning jag får skåda. Hur den unga Katarina Taikon kunde rymma från sin påtvingade make vet jag inte, men hon tog sig till Stockholm. Där började hon tidigt umgås i kulturkretsar, hon medverkade i filmer med mera. Fast framför allt stred hon för romernas rättigheter till bostäder och skolor. Hon måste ha varit hur jobbig som helst för statsministrarna Tage Erlander och Olof Palme! Envis var nämligen mycket troligt hennes mellannamn…

År 1982 blev Katarina Taikon sjuk. Ett hjärtstillestånd gav henne bestående hjärnskador och hon låg i koma i 13 år tills hon avled i slutet av år 1995. Vilket livsöde…

Missade du den här dokumentären? Jag tycker att du ska se nån av repriserna som går på torsdag eller titta på SvT Play (sex dagar kvar). Det är ett mycket sevärt program om cirka en och en halv timme – utan reklampauser.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Påskekrim och pocketsläpp

Ett litterärt inlägg.


 

På våren händer det ofta spännande saker i litteraturen. Särskilt till påsk tycks svenska bokförlag ha anammat den norska seden med påskekrim, pocketböcker i deckargenren som är lätta att ta med när man går på tur. Nu ligger påsken tidigt i år, men under april släpps bland annat dessa pocketar, som för övrigt står på min önskelista (det finns ju en och annan födelsedag i april, också):

De utstöttaDe utstötta av Elly Griffiths. Äntligen släpps den senast översatta boken om arkeologen Ruth Galloway i pocket! Ruth, som ständigt snubblar över lik, såväl arkeologiska kvarlevor som mer moderna. Den här gången är hennes senaste fynd kvarlevorna av Jemima Green, även kallad mor Krok på grund av sin handprotes. Hon hängdes 1867 för mordet på ett av sina skötebarn, trots att barnets kropp aldrig återfunnits. Och ett fynd i graven, en mystisk amulett, lämnar inte Ruth någon ro. Samtidigt hittas ett spädbarn dött i sin säng och två barn kidnappas. Paniken sprider sig i Norwich.

 

SkymningslandetSkymningslandet av Marie Hermanson. Det här är en favoritförfattare sen länge! Och det roliga var att jag hittade henne av en slump. Jag hade inget att läsa och valde Musselstranden bara för att huvudpersonen har samma förnamn som jag… Marie Hermansons böcker har ofta lite av det övernaturliga i sig, med dragning åt sci-fi, nästan och åt det absurda. Det här att vi vet med vårt förnuft att saker och ting är på ett visst sätt – och så är de inte allas i Marie Hermansons böcker.
Den senaste boken av författaren handlar om tjugotvååriga Martina som är timanställd och bor i andra hand. Hennes valmöjligheter är lätt räknade. Så när Tessan erbjuder henne ett boende på herrgården där hon arbetar, säger Martina inte nej. Tessan är husa åt en gammal dam, som vore det fyrtiotal. Det är i den tiden damen befinner sig mentalt. Snart accepterar de sina roller i damens låtsasvärld. De bor bra och hyresfritt, och börjar fantisera om att få stanna. Men så dyker en ovälkommen besökare upp. En besökare som stör deras planer och sätter ett fruktansvärt händelseförlopp i rörelse.

 

Märkta för livetMärkta för livet av Emelie Schepp. Det här är en författare som jag inte har testat än, men blev nyfiken på när jag läste om boken. Boken handlar om den nioåriga Jana Berzelius som en sommardag 1991 vaknar upp på ett sjukhus, utan minne av vem hon är eller var hon kommer ifrån. Tjugoett år senare får hon, som åklagare, uppdraget att leda förundersökningen i ett mord på en chef på Migrationsverket. En mystisk pojke figurerar i utredningen och ju mer hon gräver i pojkens bakgrund, desto närmare kommer hon sanningen om sitt eget mörka förflutna.

 


Bland vårens inbundna spänningsromaner 
finns också flera intressanta titlar. Här är ett litet urval:

Alla kan se digAlla kan se dig av Anna Jansson. Den som känner mig vet att Anna Jansson är min klara favorit bland svenska kvinnliga deckarförfattare. Det var en fröjd att få se och höra henne berätta en del om sitt privatliv och om sitt författarskap i TV-serien Deckarna som nyligen visades på SvT.
I sin senaste roman om polisen Maria Wern tar Anna Jansson upp synnerligen aktuella ämnen. Med ett enda sänd på datorn kan en bild nå tusentals anhängare i ett nätverk. Vad händer när vi aningslöst lägger ut bilder ur våra liv på Facebook? Vem får tillgång till dem? I fel händer kan våra mest privata bilder vara ute i offentligheten. Och vad är vi beredda att göra för att slippa skammen?
I boken hittas en gammal fotograf död. Någon har dessutom försökt sätta eld på hans arkiv. Samtidigt blir Tomas Hartmans mor blir misshandlad och lämnad i skogen för att dö. Hon minns vagt att någon filmade henne. När Maria Wern tar över utredningen hotar mördaren att lägga ut Marias privatliv i offentligheten. ”Det kanske är det enda vapen som behövs i framtiden”, spekulerar Per Arvidsson, ”den offentliga skammen.”

 

Brudkistan av Unni LindellBrudkistan. Det går ju inte att skriva om påskekrim och inte nämna några av de norska böckerna. Unni Lindell är en av dessa vars böcker om polisen Cato Isaksen jag har slukat. Numera finns även Marian Dahle med som en av huvudkaraktärerna.
Tolvåriga Maike Hagg återfinns död i källaren till ett sjukhus i Oslo. Hon är dotter till en psykiskt sjuk man och leker under besökstid tillsammans med barn till andra patienter i sjukhusets källargångar.
Under allhelgonahelgen tjugofem år senare möts två nu vuxna döttrar för att reda ut vad som hände den där dagen. Dåtid möter nutid, både rädsla och hat lockar fram en kallblodig mördare ur skuggorna. Samma kväll mördas en av kvinnorna och den andra befinner sig plötsligt i livsfara. Polisinspektör Marian Dahle får i uppdrag att skydda henne. Under tiden arbetar Cato Isaksen och hans team mot tiden. Sanningen avslöjas steg för steg och än en gång står det nu övergivna sjukhuset i händelsernas centrum.

 

Helveteselden av Karin FossumHelveteselden. Karin Fossum är en annan norsk författare som drar åt psykologiska thrillerhållet snarare än åt deckar- eller polisromangenrerna. Många av hennes karaktärer har drabbats av händelser i livet som har gjort dem… lite störda…
I hennes senaste roman finns kommissarie Sejer med. I centrum står två ensamstående mödrar med varsin son, två familjer som på varsitt håll kämpar mot tillvarons torftighet och dåliga odds, män som svikit och familjehemligheter som får katastrofala följder.
Det är en varm sommardag i början av juli 2005. I en sänka, intill en träddunge, står en gammal, rostig husvagn. Inuti ligger en kvinna och hennes femårige son döda. Brutalt mördade. Fyra knivhugg i moderns kropp, lika många i barnets. På golvet bredvid dem ligger det blodiga mordvapnet, en kniv med långt blad.
Kniven och ett blodigt fotavtryck är de enda spår Konrad Sejer har när han försöker lösa vad som både framstår som ett vansinnesdåd och som ett välplanerat mord. Varför befann sig kvinnan och hennes son i husvagnen? Och vem har haft motiv att mörda dem?

Kom ihåg! Det här är fiktion! Men det verkliga livet kan vara minst lika otäckt…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett undrande inlägg.


 

Svensk sommar innebär faktiskt inte bara bad och sol. Därför undrar Tofflan den här veckan vad du helst gör en REGNIG sommardag. Frågan och svarsalternativen hittar du som vanligt här intill i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar… Eftersom det handlar om vad du helst gör kan du bara välja ett svarsalternativ. Men om inget passar, kan du välja Other och skriva dit ett eget. Det går också att kommentera sitt svar, men inte här utan inne i själva omröstningen/frågan.

Stort TACK för din medverkan!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett blått inlägg.


 

blå himmel

Himlen…

Idag är himlen som gjord för en resa upp dit. Den är alldeles blå, noterar jag genom mitt arbets-rumsfönster. Jag ser fram emot en ny härligt varm sommardag. Jag hoppas bara att dagen idag blir lite mindre fylld av stress än den igår…

Mindre stökig får den här dan gärna bli också. Somliga i huset underhöll gäster, vilket gjorde att jag fick stänga fönster och dörrar redan vid 19-tiden – först för att stänga ute grillrök, sen för att stänga ute den parfymerade röken från en vattenpipa och ljuden från glada människor som umgicks. Jag är extremt ljudkänslig nu. Vad gäller rök är jag alltid extremt känslig. Sitter jag på ballen* och nån grillar rakt under känns det som om jag har små glasbitar i mina luftrör. Det finns inget annat alternativ för mig än att gå in och stänga igen så att röken inte hittar in. Och vet du, det är inte så roligt när det är runt 30 – 35 grader utanför…

Morgontimmarna är tack och lov både tysta och svala. En mamma och två små barn är de enda jag hör umgås och det får man stå ut med när man bor i ett flerfamiljshus. (Drömmen om en stuga i skogen finns kvar…) Jag har redan tillbringat ungefär ett par timmar framför datorn, ivrigt nedknackande tre stycken jobbansökningar. Jag har hittat ytterligare sex intressanta tjänster att söka, så det blir eventuellt ytterligare skrivande. Mitt mål är ju tre sökta jobb per vardag. Eftersom jag åker till mamma i morgon blir det kanske inte så mycket gjort på jobbsökarfronten de närmaste dagarna. Då kan det vara bra med måluppfyllelse i förväg, så att säga. Möjligen sitter jag en stund i morgon bitti innan jag kopplar ur dator och router och packar ner dem – datorn i sin väska, routern i Den perfekta påsen.

bälte

Bälte om tjockmagen…

Packa ska jag göra idag, men det mesta är redan gjort. Jag ska ju bara vara hos mamma från i morgon och över helgen. Men det är ju det här med värmen – man vet ju inte om man blir varm och behöver många ombyten. Eller så kanske man fryser. Eller blir regnblöt… Hängslen och livrem (bildligt talat!) åker ner i min gröna väska.

Så tror jag att jag får besök idag av fru A. (Hon är den enda frun med det efternamnet, det måste vara en häftig upplevelse. En gång gift, alltid fru, heter det. Därför är vi två i min familj som heter fru H – min mamma och jag.) Jag hoppas att det inte blir för stekhett att sitta på ballen och inta glass medan det pågår en installation här. Eller så installerar jag efteråt.

Jag ska ta en runda i media nu. Det känns som om jag inte har läst nyheter på flera dar. Det handlar om två dar. Dags att äntra verkligheten, men ändå ha blicken framåt, uppåt mot en alldeles blå himmel…


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagen och mina planer för den.


Det blev inte alls nån het sommardag idag.
Jag vaknade till en blåsig och

mulnig

dag, som nån en gång sa när h*n blandade ihop orden

mulen och molnig.

Det blev ett ganska bra ord, tycker jag! För det är inte jättemolnigt, mest små lätta moln, och bara lite mulet. Definitivt inga mörka moln.

Molnig himmel

”Små, lätta moln…”


Så jag tänker nog städa idag.
Det blir en bra dag för det. Jag ska också ringa ett par samtal, men det blir mest fokus på städningen. Och kanske sätter jag snurr på en maskin tvätt. Det skulle behövas. Vi tvättade ett par gånger hos mamma, men jag hade med mig en påse smutstvätt hem i alla fall. Dessutom hade jag lämnat en del kvar här i tvättunnan.

Ytterligare en växt tycks ha gått hädan. Jag ska ge salvian, tror jag det var, en dag till, men den är nog död. Ampeln ser inte pigg ut, det blir väl till att köpa en ny. Kanske en fuchsia, rentav, mammas var ju så fin.

Basilika o död salvia

Basilikan frodas, men salvian är nog rätt död.


Blom-Anna i Belgien tyckte redan tidigt
att jag ska byta till större krukor för mina örter, annars får de inte plats att växa. Problemet är då bara att jag inte får plats att ha dem nånstans. Men med salvian ute ur leken blir det förstås lite bättre utrymme…

Röd paprika

En mogen paprika finns att plocka.


Paprikan är det mest gröna blad på just nu,
men en liten röd och mogen paprika finns att plocka till smörgåsen. Troligen får den sitta ett tag – jag köpte ju med mig saltgurkor från Metropolen Byhålan. Det verkar nämligen vara omöjligt att få tag i saltgurka här i stan – om man inte åker till värsta stormarknaden och handlar och DET orkar inte jag. Jag har semester.

Nån nytta ska jag väl göra idag i alla fall och inte bara sitta här och skriva. Det dåliga samvetet för att jag skriver ger sig tillkänna även när jag är ensam, visst. Det är som om jag måste ge mig själv uppgifter av nyttoslaget, annars har jag inget existensberättigande. Var i all sin dar har jag fått detta ifrån???

Pelargon

Pelargonen har massor av knoppar!


Första muggen kaffe
har just slunkit ner. Det är väl dags att ta fram trasor och skit snart och börja med våtutrymmena. Brukar vara lagom med en paus och frukost efter det. Då kan jag också ringa ett par samtal.

Ska förstås ringa Fästmön idag också. Där var det förkylt och hängigt igår, men vi telefonerade ändå i en och en halv timme. Det blir ju så när man inte har setts eller pratats vid på ett tag. Jag tänkte att hon skulle få vara förkyld ett par dagar och sen kanske hon orkar med både utställning och vuxenutflykt till helgen. Vi får se.

Dags att sätta fart, alltså, och försöka upparbeta nån sorts kraft och positivism över att vara här i Kalla Staden Utan Riktigt Vatten.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om väder och vind.


Äntligen kom det!
Regnet, vill säga. I natt har det regnat mycket och dagen är ännu grå, blåsig och blöt. Lite höstlik. Det fina med såna här sommardagar är att man får tillåtelse av sig själv att sitta inomhus. Kanske njuta av en god bok eller en film. Vila soleksemen, för somliga.

Igår var det typ 35 grader varmt när jag stapplade iväg i jeans och linne (sic!) för att ta bussen in till stan. Jag hade en dejt med min frissa M. Kalufsen skulle bort. På bussen satte sig en ung kvinna ett par säten framför mig. Hon hade på sig… och nu skojar jag inte!.. en pälsväst!

pälsväst
Pälsväst i 35 graders värme.


Jag klev av en hållplats tidigare
än jag skulle. Skälet var att jag hade tagit en tidigare buss. Passade på att gå igenom Kvarnen, en av Uppsalas miljoner gallerior. Men till skillnad från de andra galleriorna finns det en bok- och pappershandel i Kvarnen, en sån där av gammal sort. Jag gick in och bara tittade och njöt.

Hos Salong Frizz gick allting bra. Mitt hår blir alltid fantastiskt fint när jag lägger huvudet i Monas händer. Här är en av frisyrerna hon fick till igår. Dock inte den jag gick därifrån med…

U hos frissan
En av de snygga frisyrerna M fixade till igår.


Passade på att köpa den där braiga,
men svindyra hårmoussen också. Nej, jag har inte alls råd med det nu, fast det skiter jag i.

Fästmön kom och hämtade mig och vi gjorde först ett besök hos glasaffären bredvid, Gyllenetider AntikDär swoschade min jobbets iPhone till och jag fick mejlsvar från min chef. Han har skickat ett rekommenderat brev som borde komma fram innan jag åker till… Östersund… Eh, va? Dit visste jag inte att jag skulle åka.

Så traskade vi genom en het sommarstad till Restaurang Messob. Vid floden satt massor av människor och bara njöt i solen. Jag försökte enbart få med näckrosbladen på bild, men det gick inte.

Näckrosor vid ån
Näckrosor i floden, folk bredvid floden i gräset.


Vi åt och drack gott
och gick sen mot bussen för att åka hem och se premiäravsnittet av en av sommarens TV-höjdpunkter, Morden i Midsomer. Jag hade ställt DVD:n på inspelning så det var ingen fara, men man vill ju ändå titta om man kan. På väg till bussen passerade vi Annas gamla skola Magdeburg, åter en fantastiskt vacker byggnad – OCH skola! – i Uppsala.

Magdeburg
En flickskola.


Sen joinade Kiss-Lisa oss
och det blev NÖDvändigt att uppsöka en toalett. I en annan av Uppsalas gallerior, S:t Per, fann vi en sådan som på utsidan fick mig att tänka på T-banan i Stockholm…

Spärrat till toa
T-banan i Stockholm eller toaletterna i S:t Per i Uppsala?


Vi hann hem i god tid
till kvällens mord. Mamma hade ringt, så jag fick ringa upp. Sen blev det inte bara mord utan också Bates Motel.

Idag vet jag inte vad som händer. Kanske behöver vi en mellandag när vi bara gör ingenting. I morgon blir det storhandling, packning, tankning, hämtning av resväska med mera. Det är allt jag vet.

Just nu njuter jag av tystnaden utanför (barn leker inte och föräldrar grillar inte utomhus när det regnar). Tjolahopp!


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »