Upp-och-ner och fel

Ett lite upp-och-nervänt och feligt inlägg.

---

 

En godisklubba bland glassen.

Nej, det är ingen bra dag idag. Regnet, som vanligen brukar fylla mig med ro, bara öser ner. Det har öst hela dan. Då tröttnar även en Toffla. Sen har jag ont i magen, humöret är i botten och jag skrek åt min älskling tidigare. Skrika ska man inte åt varandra och det är verkligen inte nåt jag normalt sett gör. Det känns som om jag är upp-och-ner idag.

På ICA Solen var det också lite upp-och-ner, men jag hittade billig lax som fick följa med hem (middag för två, tre gånger). I glassfrysen låg en godisklubba och frös. Jag känner mig lite som den just nu i tillvaron. Upp-och-ner. Fel. Frusen.

En snabb sväng in till Morgonen blev det för att hämta en hårresande historia som ska följa med till mamma på onsdag. Dess ägare stod smärt som en yngling och stekte mat när jag anlände. Jag har en förmåga att komma på visit vid fel tillfällen, tror jag.

Upp-och-ner-vända Ballerinakex? Nej, Ballerina mjölkchoklad.

Hemma i Himlen träffade jag de två äldsta bonusbarnen. Äldsta bonusdottern har jag inte sett på flera månader, men vi telefonerade för ett tag sen. Äldsta bonussonen berättade om ett spännande litterärt verk som han upptäckt på jobbet. Jag kände hur jag nästan började dregla. Men huruvida det är värt 7 000 spänn eller inte återstår att se. Och oavsett pris så har jag definitivt köpstopp på böcker just nu!!! *tar mig själv i örat – hårt* Anna bjöd på kaffe och Ballerinakex som var lika upp-och-ner som jag – chokladkexet ska väl ligga underst och det ljusa kexet överst? Jo men det var visst en ny sort som heter Ballerina mjölkchoklad. Väldigt goda var kexen och jag och bonusdottern gjorde vårt bästa för att sluka dem.

Hemma i New Village har tennisbanan nu börjat samla så mycket vatten att den snart kan tas för en pool. Jag har telefonerat med mamma idag igen, men bara 25 minuter. Igår blev det 50 minuter. Jag lyssnar mest. Mamma har ett behov av att prata. Jag vet hur det är. Anna behöver också prata, för lite oroligt och fundersamt är det inför ”ägarbytet” på jobbet i veckan som kommer. Själv pratar jag mest här på bloggen, men nu ska jag gå och laga söndagsmiddag: kycklingchorizo med bröd. I morgon ska jag på besök i vården och prata lite där också. Ett jädra babbel, med andra ord. Eller ord… jag vet inte om de leder nån vart eller om tillvaron ska fortsätta vara upp-och-ner och fel.

I kväll kopplar jag av med Arne Dahl och blir än mer irriterad på Fortitude på SvT. Däremellan ska jag läsa den fiktiva brevromanen och kärlekshistorien om Ellen Key och Urban von Feilitzen. Jag fryser, magen värker och jag är trött och grinig.

Slutligen en förfrågan igen: finnes någon här i närheten som skulle kunna tänka sig att hjälpa mig med en längre utskrift eller två??? Jag betalar efter bästa förmåga. 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Oväntat besök av kontrollant, bränt var det här och lite litterärt, förstås

Ett lördagligt inlägg.

---

 

Vin de la Maison 2007 smakade rustikt och plommon.

Vad bjuder du på när du får oväntat besök? Ja här fick jag minsann riva fram ytterligare en kycklingfilé och tina upp. En öppnad flaska Villa Puccini räckte knappt till var sitt glas, så jag slog på stort och korkade upp en flaska Vin de la Maison från 2007. Sen var det ingen som ville smaka den. Hmpfff… Jag tog ett glas till Mr Selfridge och det smakade… rustikt och plommon. Inte alls dumt!

Det var inte mycket som hände igår. Därför blev det ett välkommet avbrott i tristessen att få sällskap. Jag lagade mat, vi åt, softade, glodde på TV – och körde vår egen variant av Earth Hour. Jag passade på att slänga en bläng på fönstren i närområdet. De flesta var upptända hela kvällen. Men man ska inte leka med elden. I Helsingborg började en eldartist brinna i samband med firandet av Earth Hour, enligt Aftonbladet.

Anna letar efter nåt med ficklampa under min soffa.

Vårt Earth Hour då? Tja det gick i stort sett ut på att Fästmön lekte kontrollant med ficklampa och kollade läget under min soffa. Där hittade hon, förutom damm, en och annan godisbit och en ostbåge. En får ju skämmes när en sade sig ha städat så sent som i torsdags… Att få skratta lite lättar upp. Så till den milda grad att jag hällde kaffe på vardagsrumsbordet, mattan och min arm. Ifall nån undrar brände jag mig inte särskilt mycket.

Alla klockor flyttades fram innan läggdags. Det blev en lagom sovmorgon idag också, för Anna hade fått ledigt. Tyvärr är vädret inte nåt som inbjuder till promenader – vårsolen lyser med sin frånvaro och regnet smattrar mot rutorna. En perfekt dag att sitta inne och läsa, med andra ord. Igår började jag på en liten bok som nån tipsade mig om, Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet). Det är en roman med en fiktiv historia, men författaren Anneli Jordahl har ändå baserat den på brevväxlingen mellan Ellen Key och Urban von Feilitzen. Fast det är bara en uppsättning brev till en av de tu som finns sparad. Intressant är den och personligen tycker jag att den slår Lena Anderssons till skyarna höjda Egenmäktigt förfarande med hästlängder.

Det regnar idag. Till och med musarna rymmer.

Men vi ska ut på en tur strax till Förorten där vissa litterära och andra ärenden ska utföras. Clark Kent* ska plöja genom vattenmassorna. Belöningen blir förhoppningsvis en kopp gott kaffe i Himlen nånstans.

Slutligen en förfrågan: finnes någon här i närheten som skulle kunna tänka sig att hjälpa mig med en längre utskrift eller två??? Jag betalar efter bästa förmåga. 

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »