Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘bryta sig in’

Ett inlägg om en bok.


 

Visning pågårFör tredje gången har jag läst Sofie Sarenbrant. Hennes bok Visning pågår är också den tredje delen i serien om polisen Emma Sköld. Ärligt talat var jag inte så impad över första delen. Men det tog sig rätt snabbt och den här boken slukade jag på nolltid.

Det har varit husvisning i Bromma. Cornelia och hennes dotter Astrid ska flytta från maken/pappan Hans som misshandlar Cornelia och huset ska säljas. Men morgonen efter visningen hittar Astrid sin pappa mördad i husets gästrum. Det finns inget som tyder på att nån har brutit sig in i huset. Ganska snart riktas misstankarna mot Cornelia. Det hela kompliceras av att Emmas syster Josefin är nära vän med Cornelia. Och så finns den där Hugo, Emmas ex, som inte vill ge upp Emma och smyger på henne och Kristoffer. Men när Hugo får veta att Emma och Kristoffer ska ha barn, brister nåt…

Fy te rackarns så spännande det här är! Jag får visserligen så småningom mina misstankar, men jag är inte säker förrän vid de allra sista sidorna. Det här är en riktig bladvändare, en perfekt deckare för hängmattan eller den ljusa sommarnatten när en inte vill sova.

Toffelomdömet blir det högsta!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om torsdagskvällen.


Hann knappt ut på E4:an innan jag fastnade i en enorm bilkö på en påfart. Det var till och med så att ett par bilar vände. Det måste ha skett en olycka nånstans! Mycket obehagligt! Men efter ett tag började vi rulla så smått, även om det inte gick att köra 110 nånstans under vägen. Det var väldigt halt och en del bilförare gör dumdristiga och farliga manövrer. Dessutom blinkar de irriterat med helljuset om man inte byter fil tillräckligt snabbt. Skitsamma om den långsamma filen är full av andra bilar… Nä, en del borde inte få körkort. Och ja, jag är skiträdd vissa dar när jag kör hem. 

Det var gott att komma hem helskinnad till New Village och se tända lampor i fönstren till mitt hem. Att kliva innanför dörren och känna doften av kål sparris och notera att det puttrade en soppa på spisen. Och att se sin Fästmö igen efter att hon varit mamma på heltid under gårdagen.

Huvudvärken återkom under dan, men jag hade tur och fick en tablett av en kollega. Under eftermiddagens personalmöte började jag nysa smått hysteriskt. Men det blir liksom inte mer. Det blir inte nån förkylning. Tror jag. Däremot har en ny åkomma uppstått: en blemma. Den är stor, den är röd och sitter så att jag omöjligt kan dölja den. Det ser ut som om jag har fått en smäll, helt enkelt. Det har jag inte!

Blemma

Stor, röd och omöjlig att dölja.


Men en blemma är ingenting
jämfört med det som hände en granne till mig. Ja, inte nån som bor i samma hus, men nära. Jag läste om kyrkomusikern Farzad i UppsalaTidningen. Han hade varit i Iran för att hälsa på sin pappa. När han kom hem till New Village igen efter ett par veckor utomlands fann han att låset till hans hem var utbytt av polisen. Polisen hade hittat hans lägenhetsnyckel hos en person som var misstänkt för brott. Men eftersom hans dörr var låst med ett säkerhetslås hade poliserna brutit sig in. Det hela var ett misstag. Först efter hundra om och tusen men fick Farzad sin nya nyckel. Man kan undra om det får gå till så här. Farzad var ju inte själv misstänkt för nåt brott. Och man kan tycka att polisen borde ha varit lite mer hjälpsam när han stod inför det praktiska problemet att inte komma in i sitt hem… Läs hela artikeln i UppsalaTidningen!

Kvällens mediala höjdpunkt var, som kontrast till det Farzad råkade ut för, förstås Antikrundan. Och hur jag gissade och värderade fick jag det sämsta resultatet någonsin… Jag är visst inte så utvecklingsbar som jag själv vill tro. Men det är ändå lite spännande att gissa föremålens värde!

Antikrundan diplom från Lysekil

Mina värderingar från Lysekil var de sämsta nånsin. Bara 4,5 poäng av 17 möjliga.


I morgon är det fredag.
Min dag ska inledas med en pressvisning av en kulturinstitution som invigs i helgen. Sen ska jag utföra lite vanligt jobb innan jag åker hem och tar helg. Anna jobbar kväll, men slutar klockan 20. Det är ju bättre än att sluta 21. Sen jobbar hon lördag kväll och söndag dag. Under tiden ska jag försöka utföra lite städning, strykning och renbäddning här i hemmet.

Vad händer hos dig i helgen??? Tar du det lugnt, ska du jobba eller ut på äventyr??? Skriv gärna några rader och berätta! Även om jag är trött är jag fortfarande nyfiken.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en användbar pryl som Tofflan har nätshoppat.


I somras började jag
prenumerera på Let’s Deal. Jag tyckte att det var ganska intressanta erbjudanden, dealer. Och så bestämde jag mig för att göra ett inköp: jag beställde en turbo snake, en sorts rör-rensare för handfat, badkar, diskhoar och sånt. Köpet skulle betalas i förväg. Leveransdatum flyttades fram tre (3) gånger. Frågan är: var ormen värd att vänta på? Idag kom den och idag testade jag den.

Turbo snake

En turboorm för rören.


Ett leveransdatum som flyttades framåt
i tiden tre gånger gjorde att jag var… ska vi säga… smått irriterad och på väg att häva köpet. För det senaste budet var att ormen skulle ha levererats i fredags. Den kom idag, måndag.

Turbo snake låg i ett vanligt kuvert där klistret knappt höll kuvertet stängt – ett under att ormen inte hade trillat ut. Men att därefter bryta sig in i förpackningen var betydligt svårare: svetsad, ganska hård plast. Man gör sig lätt illa.

Ingen vettig manual låg i paket, bara några klatschiga reklamartade rader om att man skulle stoppa ner ena änden i avloppet, vrida runt och dra upp. Det fanns inte ens en bild på vilken ände av ormen som skulle ner i rören. Jag chansade – och gjorde rätt! Du skulle bara ha sett det GOJS som jag fick fram… Urrrrrrk… Det fanns för övrigt inte heller nåt tips om hur man ska rengöra ormen, det blir ju ganska… äcklig.

I paketet låg två ormar av olika storlek samt en självhäftande krok att hänga dem på, om man nu vill det. Jag testade båda storlekarna och insåg att Turbo snake passar bäst att använda i lite äldre avlopp och rör. I modernare prylar är hålen i handfat och diskhoar mycket mindre. Ett tips, bara…

Två sink snakes o en krok

Två ormar och en krok låg inbrottssäkert inplastade. Men paketet innehöll ingen manual.


Vad tyckte jag nu då
om ormarna och köpet? Ja, för det första var jag grymt irriterad över de ständiga leveransförseningarna. Let’s Deals kundtjänst tycks svara på mejl en gång om dan. Utöver det får alla mejl man skickar dit nån sorts autosvar som med tiden blir jävligt väldigt skrattretande och frustrerande i nån sorts underlig kombo. De första gångerna svarade man att det hela skulle undersökas. Därefter återkom man till mig via e-post. Idag har jag mejlat tre (3) gånger och fått ett svar. Och tre autosvar, förstås…

Ormarna i sig är en enkel idé och kräver inte nån ingenjörsexamen för att använda. Jag räknade ut vilken ände som skulle ner genom hålet och ut i rören. Priset, 99 kronor för två, var helt OK. Ormarna tar ingen större plats att förvara.

Det som emellertid drar ner omdömet rejält är att man misslyckas leverera i tid. Leveransförseningar får man alltså ha med i beräkningen när man beställer från Let’s Deal. Dessutom finns det en del saker kundtjänsten kan bli bättre på. Svara på mejl, till exempel.

Trots strulet ska jag testa att beställa ytterligare en pryl lite senare i höst. Det blir dock ingenting dyrbart som en resa eller så. Man vågar ju inte lita på leveranstiderna, som sagt…

Det totala omdömet blir medelbetyg. Och då är Tofflan snäll. Hon skulle kunna vara… elak.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Duktig Toffla hasade över till apoteket och Tokerian för att handla – medicinburkarna var tomma och diverse basvaror var slut. Härligt nöje på fredagskvällen…

Här är en rapport…

  • På apoteket blev jag påmind om idiotspiralen som jag inte hämtat ut än. Det är sista dan idag och jag tänker aldrig i livet stoppa in ett främmande föremål i mig DÄR! Ja, du-vet-var! UFF!
  • Två av tre mediciner var i blisterförpackningar där man måste vara minst ingenjör för att kunna bryta sig in. Eller möjligen tjyyyv. Jag är ingetdera. Därför brukar jag bespara mig att bli rosenrasande varje dag genom att riva upp alla förpackningar vid ett och samma tillfälle och hälla i en medicinburk som jag sparat. Bara det att den ena burken var nyslängd i plastkärlet i soprummet. Irriterande när jag är så där äckligt effektiv!
  • Inne på Tokerian vimlade det av unga par som verkade vara ute och handla mat för första gången. Tröttsamt!
  • Tjockis-svart tycktes också vara färgen för dagen. Jag såg flera stycken, kvinnor, förstås. Tjocka. Tjocka lår, tjocka arslen, tjocka magar. Jag var en av dem. Så för att vara lite wild and crazy hade jag gått iväg – utan BH! HA! )
  • Tokerian vägrar att inse att OLW saluför chilibågar, så jag slet i rena ilskan åt mig ett rör Pringleschips. Nåt gott ska jag väl ändå ha, trots att jag är ensam i kväll.
  • Det var tur för Tokerian att de hade kycklingfärs på extrapris för jag hjälpte dem att bli av med två förpackningar.
  • På vägen ut mötte jag en ilsket blond kvinna med rosa shorts. Det var en kombo som jag inte tyckte var fin. Man kan inte var blond på det sättet utan att se ut som en docka. Och shorts… Det är liksom kallt!
  • I övrigt mötte jag två bekantingar, J på väg in, F på väg ut. J visste inte om h*n skulle hälsa – och inte jag heller – medan F såg mig först att hejade som ern riktig karl. Trevligt! Det finns inte bara tramspellar här i närområdet.

Nu blir det strax Pringles och UppsalaTidningen, men först en runda bland favoritbloggarna – länkar till dem finns i högerspalten!

Read Full Post »