Upp-och-ner och fel

Ett lite upp-och-nervänt och feligt inlägg.

---

 

En godisklubba bland glassen.

Nej, det är ingen bra dag idag. Regnet, som vanligen brukar fylla mig med ro, bara öser ner. Det har öst hela dan. Då tröttnar även en Toffla. Sen har jag ont i magen, humöret är i botten och jag skrek åt min älskling tidigare. Skrika ska man inte åt varandra och det är verkligen inte nåt jag normalt sett gör. Det känns som om jag är upp-och-ner idag.

På ICA Solen var det också lite upp-och-ner, men jag hittade billig lax som fick följa med hem (middag för två, tre gånger). I glassfrysen låg en godisklubba och frös. Jag känner mig lite som den just nu i tillvaron. Upp-och-ner. Fel. Frusen.

En snabb sväng in till Morgonen blev det för att hämta en hårresande historia som ska följa med till mamma på onsdag. Dess ägare stod smärt som en yngling och stekte mat när jag anlände. Jag har en förmåga att komma på visit vid fel tillfällen, tror jag.

Upp-och-ner-vända Ballerinakex? Nej, Ballerina mjölkchoklad.

Hemma i Himlen träffade jag de två äldsta bonusbarnen. Äldsta bonusdottern har jag inte sett på flera månader, men vi telefonerade för ett tag sen. Äldsta bonussonen berättade om ett spännande litterärt verk som han upptäckt på jobbet. Jag kände hur jag nästan började dregla. Men huruvida det är värt 7 000 spänn eller inte återstår att se. Och oavsett pris så har jag definitivt köpstopp på böcker just nu!!! *tar mig själv i örat – hårt* Anna bjöd på kaffe och Ballerinakex som var lika upp-och-ner som jag – chokladkexet ska väl ligga underst och det ljusa kexet överst? Jo men det var visst en ny sort som heter Ballerina mjölkchoklad. Väldigt goda var kexen och jag och bonusdottern gjorde vårt bästa för att sluka dem.

Hemma i New Village har tennisbanan nu börjat samla så mycket vatten att den snart kan tas för en pool. Jag har telefonerat med mamma idag igen, men bara 25 minuter. Igår blev det 50 minuter. Jag lyssnar mest. Mamma har ett behov av att prata. Jag vet hur det är. Anna behöver också prata, för lite oroligt och fundersamt är det inför ”ägarbytet” på jobbet i veckan som kommer. Själv pratar jag mest här på bloggen, men nu ska jag gå och laga söndagsmiddag: kycklingchorizo med bröd. I morgon ska jag på besök i vården och prata lite där också. Ett jädra babbel, med andra ord. Eller ord… jag vet inte om de leder nån vart eller om tillvaron ska fortsätta vara upp-och-ner och fel.

I kväll kopplar jag av med Arne Dahl och blir än mer irriterad på Fortitude på SvT. Däremellan ska jag läsa den fiktiva brevromanen och kärlekshistorien om Ellen Key och Urban von Feilitzen. Jag fryser, magen värker och jag är trött och grinig.

Slutligen en förfrågan igen: finnes någon här i närheten som skulle kunna tänka sig att hjälpa mig med en längre utskrift eller två??? Jag betalar efter bästa förmåga. 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Små rubriker här

Ett yttepytteinlägg.

 

Tussilago från april 2011.

Det verkar inte hända så mycket en sån här dag. Solen skiner och det är härligt vårväder ute. Jag stapplade till Tokerian för att handla soppa till middag och fika till eftermiddagen. Tussilagon färgade dikeskanterna gula. Tyvärr är jag inte så kurant ännu att jag kunde böja mig ner och fota, så håll till godo med en gammal bild uppe till vänster. (Ja, bilden ska vara till vänster när man läser den här bloggen från en dator. Från mobilen ser ju layouten inte klok ut, bara som ett tips.)

Jag har lämnat återbud till eftermiddagens/kvällens mingel. Trist, men vi stannar hemma. Man går inte till nån som fyller år i morgon och ger bort en förkylning. Fästmön ligger mest hela tiden och snorar. Jag har införskaffat nässpray till henne och magmedicin till mig själv. Sen slank det ner nybakade kanelbullar och kaloririka chokladkex i varuvagnen också. För det är ju lite synd om oss sjuklingar.

 

Freddie och Stuart i Vicious.

Vi har sett på näst sista avsnittet av Vicious, inspelat förra söndagen på DVD-hårddisken. Vi kan nu konstatera, efter att ha sett fem av sex avsnitt, att vi faktiskt är roligare än Freddie och Stuart när vi ikläder oss rollerna av Offret och Martyren. Dessutom skulle ingen av oss medvetet vara elak mot den andra – varken i sällskap med andra eller ensamma. Men skoja rått med varandra kan vi! Till kvällen ska jag försöka hålla mig vaken och se fyrans Annika Bengtzon-film. Anna kanske inte orkar. Vilken tur att jag bloggar om filmerna, då kan hon ju läsa om dem här!

Nä, det händer inte mycket här i New Village. Det är inte som i natt när nån i huset tyckte att det var ett bra tillfälle att spika kvart i ett på natten. Jag blev så jävla arg att jag skrek. Riktigt dåligt att spika, dåligt av mig att skrika också, men på nåt sätt ville jag protestera.

Surfar runt lite bland medierna på nätet. Aftonbladet slår på stort och skriver om en kunglig lyxbil som varit med i en våldsam krasch och smitit från polisen. Men nej. Du behöver inte läsa artikeln, den handlade om en bil som en gång, för 100 år sen, tillhörde vår kung. Den har bytt ägare ett antal gånger sen dess.

Nästa söndag, däremot, är det 40 år sen ABBA vann Eurovision Song Contest i Brighton. DN visar unika bilder ur ABBA – the photo book. Alltså, kolla in färgerna i Agnethas och Björns kök i lägenheten på Lilla Essingen…

Livet är kort. Vissa rubriker är små, men ändå… innehållsrika.

 

Read Full Post »

Göttä sä littä

Ett mumsigt inlägg.

Idag var det veckans andra lediga dag. På min agenda var det inledningsvis en del foto- och skrivjobb. Fästmön passade på att åka iväg och göra annat under tiden. Mamma fick ett telefonsamtal efter 13-tiden (man får inte ringa henne tidigare) och efter det kom vi äntligen ut tillsammans.

Första anhalten var Tokerian där jag bland annat skulle köpa pålägg till jobbet till i morgon. Vi hade ju köksvecka den gångna veckan jag och K och skulle ha bjudit på nåt till fikat i fredags. Eftersom det var morgonmingel för hela huset fredag förmiddag och K dessutom jobbade hemifrån, bestämde vi att bjuda på frukost i morgon, måndag, i stället. K har nu förhoppningsvis bakat gott bröd (vem fan bakar äckligt?) och mitt bidrag är ost, paprikor, smör och gurka.

På Tokerian var det bara hemskare än hemskt idag. Nu börjar det smitta av sig rejält på personalen också, som inte klarar av att hantera en kund i taget utan hattar mellan flera samtidigt. Inte bra. Jag slutar snart handla där om det inte blir omflyttat och klart snart. Om man inte har fobier av endera slaget får man det när man är där. Idag fick jag akut social fobi av stressen. Notera då, att jag klarade av att åka buss ENSAM in till vigseln igår. Ja ensam utan personligt sällskap (Anna tog en senare buss), men på en knökfull buss. Dessutom damp det ner en vitlöksnisse på sätet bredvid mig. Tur att mina orange vantar var med och nytvättade. Jag andades in i dem nån form av outdoor fresh-sköljmedel.

Tack och lov för dessa!

Men man överlever fler trauman än man tror. Jag överlevde bussresan igår och jag överlevde besöket på Tokerian idag. Sen åkte vi ut till Morgonen dit vi blivit inviterade på söndagskaffe. Lite ödmjukt medtog jag ett paket vit nougat som mamma haft med sig till jul, men som ingen av oss vågade ge oss på av tand-skäl. Barna Olsson lät sig väl smaka! Och tur var väl det eftersom den ena gästen ==> jag tog TRE chokladkex (ja, fan, de satt ju ihop…)

Vit nougat och fikabröd på Morgonbordet.

Det var gött att göttä sä littä, men att försöka klå mr Cobra i Wordfeud är visst omöjligt. Nu har jag fått väldigt ont i höger armbåge och gissningsvis är det mus-båge i kombo med Wordfeud-båge. Inga fler spel på ett tag nu!!!

Middag blev det sen hemma i New Village för Anna och mig. Vi tog en av katterna på Morgonen – de hade ju två där – och lagade till en riktigt… Nej då, men ärligt talat verkade det som om Maxi Katt inte skulle ha haft nåt emot att hänga med hit och bli gosad med…

Maxi Katt.

Nä, det blev pizza i kväll – med kyckling på, inte katt. Och nu ska jag sätta mig och läsa en stund. Jag har knappt 150 sidor kvar i Nyckeln, ba!

Vad göttär du dä mää då i kväll???

Livet är kort.

Read Full Post »

”Uti skogen finns det… smådjur…”

Ett inlägg om en skogsutflykt.

Idag skulle vi så ut på svampjakt. Och fika. I skogen. Fikat är egentligen det viktigaste, för håll med om att det smakar sååå bra i skogen, oavsett vad man har med sig till kaffet?!

Svamp var det emellertid brist på. Det var så torrt i markerna att det knastrade under mina gummistövlar. Detta knakljud och myggornas inande var det enda vi hörde…

Men gott var det att fika! Vi hittade några gamla fällda telefonstolpar som vi satte oss på och åt våra tunnbrödsklämmor. Fästmön njöt av djurlivet och matade myrorna med såväl ost som chokladkex. Tyvärr var Ostmyran så himla snabb att ingen av oss hann fota! Men det såg bra kul ut när en ostbit rörde sig jättesnabbt utmed stolpen vi satt på. Kexmyran, däremot, var en klen en som inte orkade lyfta smulan ensam utan gav upp. Tänk så roligt man kan ha åt smådjur!

Vi tänkte nästan köpa med oss svamp hem på ICA Solen och lura barnen att vi hade hittat massor, men där fanns inte heller några kantareller, bara champinjoner…

Ett par timmars ljus och luft var riktigt gott för kropp och själ! Nu är jag hemma i New Village igen. Har telefonerat med mamma och kör en maskin tvätt. Ska sondera terrängen på SvT Play lite. Det är flera program jag vill se som jag har lyckats missa!

Här kommer några bilder från vår skogsutflykt:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Livet är kort.

Read Full Post »