Posted in Böcker, Personligt, tagged aldrig mer prata med, citat, dagens citat, Det du inte såg, dolk i ryggen, göra, hånas, inte ensam, känna, klippa av, litteratur, livet, Markus Lutteman, närhet till andra, Patrik Sjöberg, svart, svika, ta någon i handen, tack on 14 februari 2016|
Ett citerande inlägg.
Nej det blir inget hjärtligt citat. Jag lever en stor del av mitt liv litterärt och ibland är det så skönt att läsa att en inte är ensam om att känna eller göra vissa saker som en hånas för. Tack för att vi är två, Patrik Sjöberg! Citatet kommer från hans och Markus Luttemans bok Det du inte såg:
[…] Jag har många gånger haft svårt med närhet till andra. Om en person sviker mig klipper jag av direkt. Jag är inte en sådan som kan ta någon i handen dagen efter att han stött en dolk i ryggen på mig. I stället säger jag: ‘Dig vill jag aldrig mer prata med.’ Och då gör jag inte det heller. […]
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Familj, Personligt, Trams, TV, tagged 50-åring, administration, adventsljusstake, adventsstjärna, andra kanaler, Anja Kontor, anstränga mig, arbetsvecka, ärlighet varar längst, ödmjuk, badrum, balkongbelysning, banan, barn, bekräftelse, bländad, blodsocker, bra och mindre bra, bravur, byta kanal, clementin, dammsuga, dator, dålig, dinera, duktig, födelsedag, förmåga, försökt titta, förstår inte, fel, fira, fira jul, fnissa, forskningsvärlden, fredag, fruktansvärda, fruktsallad, Gina Dirawi, glad, glatt överraskad, glo, havet, hänvisad, helg, hemma, humor, ingen stor familj, inkännande, inte förvånad, irritera sig, julvärd, kattungar, köra stenhårt, klaga, klargörande, knattra, kollega, kompott, konsultchef, Kukasjärvi, lägenhet, lördag, lyfta, matbord, matglad, mäktiga tittarsiffror, mörkt, möte, middag, mobiltelefoni, nöd, nödig, nödknapp, nöjd, onödig, ord, Petra Mede, planer, pojkvän, prestation, religion, rysansvärt, saft, söka jobb, sevärd, självförtroende, självkänsla, skåla, sliten, smart, små äventyr, springa ett varv, städa, Sveriges Television, svika, tacksam, teori, toalett, tuffa arbetsdagar, TV-människa, TV-tittande, tvätta, tvehågsen, under naglarna, uppdrag, vardag, varm, världen, verkligheten, vidrig on 20 november 2015|
4 Comments »
Ett blandat inlägg.
Det är fredag. Det är fredag seneftermiddag, på väg att bli kväll och jag sitter hemma framför datorn för att summera. En kan säga att det har varit fruktsallad idag, det vill säga en blandad kompott av stort och smått, högt och lågt. Idag var jag till exempel i Kukasjärvi i teorin, ett ställe jag aldrig hört talas om tidigare. Självklart fnissade jag. Sen har jag varit en tur in i forskningsvärlden, nere i ett hav och på ett och annat möte.
En av mina prestationer den här veckan var att jag skalade en clementin. Jag tycker att det är vidrigt och rysansvärt att få in saften under naglarna. 😮
Jag är nöjd med mina prestationer den här veckan (jag skalade till och med en clementin i eftermiddags och det har jag mycket svårt för att göra!) och jag är glad och tacksam över de bekräftelser jag får. När jag oroar mig för att inte räcka till får jag inkännande och klargörande ord av NK*. NK har en otrolig förmåga att lyfta mig när min självkänsla och mitt självförtroende sviker och jag känner mig… dålig. H*n säger sånt som:
Du har gjort vad du har kunnat. Det är inte ditt fel att XXX…
På eftermiddagen ringde min konsultchef och vi fick ett bra och sammanfattande samtal. Jag hörde hur han knattrade ner vad jag sa, både bra saker och mindre bra. Och så talade jag om att jag hade varit iväg på diverse små äventyr, men inte fått resultatet av dessa än. Ärlighet varar längst. Sen avslutades min arbetsvecka med ett möte som varade nästan ända fram tills det var dags att gå hem.
Jag tog en banan på väg ut från jobbet idag så att jag skulle hålla blodsockret på en bra nivå.
I kväll hade jag tänkte tvätta och torka av lite i badrummet. Det får anstå, för helgplanerna är lite förändrade. Jag blir inte hemma hela lördagen som tänkt utan ska ut och röra på mig en tur. Det jag måste hinna fixa medan det är ljust är att sno ballebelysningen** runt balleräcket***. Det är ju helt omöjligt att göra en vardag eftersom det är så mörkt när jag kommer hem. Dammsugningen får emellertid vänta till söndagen på dagen, men att prova om stakar och stjärnor fungerar hinner jag nog under morgondagen. Nånstans måste jag hinna med att söka ett par jobb också. Jag ska anstränga mig för att orka det i kväll. Jag är rätt sliten efter fem tuffa arbetsdar…
På söndag ska vi fira familjens 50-åring med en gemensam middag. Alla barnen inklusive en pojkvän kommer hem till helgen, så vi blir åtta runt matbordet. Hur nu det ska gå… Där vi ska dinera finns ju också två… matglada kattungar…
Tomte-Tofflan hade definitivt INTE passat som julvärd.
Idag har det hänt saker ute i världen och verkligheten igen som är fruktansvärda. Här hemma har SvT avslöjat att Gina Dirawi blir årets julvärd. Jag tycker inte att valet av julvärd i år var nåt bra val, men för mig har det definitivt inte nåt att göra med vilken religion Gina Dirawi tillhör. Samtidigt är jag inte förvånad över SvT:s val – de kör ju stenhårt med Gina Dirawi i alla möjliga program som jag inte tycker är sevärda (jag har försökt titta, men förstår inte Gina Dirawis humor). Jag har inte hört nån som pratar om eller tittar på hennes program. Det jag undrar över är varför de inte valde nån TV-människa som har riktigt mäktiga tittarsiffror, såsom Anja Kontor, till exempel. Anja Kontor är dessutom vad jag har sett duktig, smart, ödmjuk och varm. Jag tycker inte att Gina Dirawi har tillräckligt av dessa egenskaper och det är egenskaper som jag tycker passar en julvärd. Men… vem vet… Det kanske blir riktigt bra. Jag var ju lite tvehågsen när det gällde Petra Mede och då blev jag glatt överraskad – hon skötte uppdraget med bravur. Vi får la si hur det går. Vi som inte firar jul med nån stor familj är ju rätt hänvisade till TV-tittande. Är julvärden nån en inte tycker om blir det nog inget tittande på SvT. Då är det tur att en har andra kanaler och kan byta kanal i stället för att sitta och glo, irritera sig och klaga.
Nu ska jag springa ett varv i lägenheten och sen ta nya tag med diverse… administration. Jag lämnar dig med en bild från jobbet. Med den vill jag säga hur tryckt det känns att det finns en NÖD-knapp på toaletten. Fast ganska oNÖDigt också eftersom en redan har fått hjälp i sin NÖDighet om en befinner sig på toa…
Om en är NÖDig behövs kanske ett NÖDlarm, men har en gjort sig oNÖDig behövs det inte på toa.
Vad händer hos DIG i helgen? Ska du äta frukt, fira ett födelsedagsbarn eller rentav gå på toa??? Skriv några rader i en kommentar och berätta, så blir jag glad!
*NK = Närmaste Kollegan
**ballebeslysningen = balkongbelysningen
***balleräcket = balkongräcket
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Familj, Personligt, tagged Alla kan se dig, Anna Jansson, Australien, axplock, Öppnas i händelse av min dödÖppnas i händelse av min död, öde, önska, ösnkelista, överfall, överläkare, brev, Brooke Davis, buk, Camilla Läckberg, Carin Gerhardsen, död, december, deckare, det förflutna, Eldjägarna, ensamstående mamma, Falleri fallera falleralla, familjetragedi, farstutrappa, försvinna spårlöst, Fjällbackaserien, flytt, fråga, gärningsman, grymhet, hästflicka, Helveteselden, hemlighet, I sanningens namn, inbox, inbunden, jul, julklapp, Karin Fossum, Karin Wahlberg, katastrofala följder, kämpa, kärlek, köpcentrum, kvarlämnad, lasarett, Lejontämjaren, leva, Liane Moriarity, litteratur, livet går vidare, livshotande knivhyugg, lugn småstad, mamma, Månpocket, Millie Birds bok om döda saker, Mons Kallentoft, mord, My Newsdesk, nätshopping, nuet, pappa, pocketbok, polis, psykologisk spänningsroman, resa, skugga, son, svara på frågor, svika, tillvarons torftighet, upphittad, varför vem, världen, Viveca Sten, vresig granne on 12 november 2015|
8 Comments »
Ett litterärt inlägg.
Ja fan, det är ju december och jul nästa månad. Idag trillade det in ett meddelande från Månpocket via My Newsdesk i inboxen. Självklart passade jag på att kolla efter julklappar! Här kommer ett axplock färska pocketböcker:
Lejontämjaren av Camilla Läckberg
Den nionde delen i Fjällbackaserien handlar om en hästflicka som försvinner spårlöst. När hon återfinns visar det sig att hon utsatts för ofattbara grymheter. Patrik Hedström och hans kollegor fruktar att hon inte är ensam om sitt öde. Samtidigt håller Erica Falck på att gräva i en gammal familjetragedi. En kvinna dömdes för mordet på sin man, men det är något som inte stämmer. Och det verkar som om det förflutna kastar sin skugga över nuet.
Jag har självklart läst Lejontämjaren och vad jag tyckte om boken kan du läsa här.
Öppnas i händelse av min död av Liane Moriarity
Tänk dig att din man hade skrivit ett brev till dig, ett brev som bara får öppnas efter hans död. Föreställ dig också att brevet innehåller hans djupaste, mörkaste hemlighet. En hemlighet som kan förstöra inte bara det liv och den familj ni har byggt tillsammans, utan också andras. Tänk dig att du hittar det här brevet när din man fortfarande lever…
Det här är en bok som jag inte har läst, men som jag mycket väl skulle kunna tänka mig att önska mig i julklapp…
Millie Birds bok om döda saker av Brooke Davis
Millie Bird är sju år gammal och har hunnit lista tjugosju föremål i sin Bok om döda saker när hennes pappa plötsligt blir nummer tjugoåtta. Vem ska nu svara på alla hennes frågor om världen? Kvarlämnad ensam i köpcentret blir Millie upphittad av åttiosexårige Karl. Tillsammans med Millies vresiga granne Agatha ger de sig av på en halsbrytande resa genom Australien, på jakt efter Millies mamma.
Den här boken har jag inte heller läst, men den verkar också vara intressant!
Helveteselden av Karin Fossum
Det här är en ny psykologisk spänningsroman med kommissarie Konrad Sejer i huvudrollen. Berättelsen handlar om att inte bara frågan om vem utan framför allt varför måste besvaras. I handlingens centrum står två ensamstående mödrar med varsin son, två familjer som på varsitt håll kämpar mot tillvarons torftighet, män som svikit och familjehemligheter som får katastrofala följder.
Karin Fossums böcker är alltid bra och den här står redan på min önskelista!
Livet går vidare av Karin Wahlberg
I Livet går vidare återser vi människorna kring lasarettet i 1950-talets Ekstad.
Doktorinnan Nancy Brandh väntar sitt tredje barn och förbereder flytten till nya huset, men maken Egon verkar mer än lovligt distraherad. Arbetet som överläkare är krävande och på lasarettet oroar man sig för Evelina Winnerstrand som kommit in med livshotande knivhugg i buken efter det otäcka överfallet hemma på farstutrappan. Man vet inte vem gärningsmannen är och den lugna småstaden är skakad.
Den här boken har jag läst och det tycker jag att du också ska göra! Här kan du läsa vad jag tycker om Livet går vidare. Den är mer än kärlek på lasarett.
När det gäller julklappsböcker har mamma och jag kommit överens om att vi ska handla dem på nätet i år. Det vill säga jag ska handla och vi båda ska önska. Tre inbundna böcker tänker jag önska mig av mamma och det blir nog Falleri, fallera, falleralla av Carin Gerhardsen, Alla kan se dig av Anna Jansson och Eldjägarna av Mons Kallentoft. Sen skulle jag inte ha nåt emot att hitta I sanningens namn av Viveca Sten, Färjan av Mats Strandberg och och och… inslagna i julklappspapper… Men nu får en behärska sig!!!
Vad önskar DU dig för böcker just nu??? Skriv några rader i en kommentar nedan och berätta!!!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Personligt, TV, tagged absurd, aktuellt ämne, Alla kan se dig, amulett, Anna Jansson, april, arbeta, arbeta mot tiden, arkeolog, åklagare, önskelista, övergivet sjukhus, övernaturlig, översatt, bakgrund, barn, berätta, blodigt fotavtryck, bo i andra hand, Brudkistan, brutalt, chef, dator, dåtid, dö, död, De utstötta, deckare, deckarförfattare, Deckarna, Det Verkliga Livet, Elly Griffiths, Emelie Schepp, ensamstående mödrar, Facebook, familjehemligheter, fantisera, favorit, favoritförfattare, födelsedag, författarskap, förnamn, förnuft, förundersökning, fiktion, filma, framtid, fruktansvärt händelseförlopp, fynd, gammal dam fyrtiotal, gå på tur, genre, grav, handprotes, hat, händelser, hängdes, herrgård, husa, husvagn, hyresfritt, inbunden, inget att läsa Musselstranden, kallblodig mördare, källare, kidnappas, knivhugg, kropp, kvarlevor, lämnad i skogen, låtsasvärld, leka, litteratur, livet, Marie Hermanson, Märkta för livet, mördare, mörkt förflutet, mentalt, Migrationsverket, misshandlad, moderna, mor, mord, mystisk, norsk, Norwich, nutid, offentlig skam, offentlighet, ovälkommen besökare, panik, patienter, påsk, påskekrim, pocketböcker, pojke, polis, polisroman, privatliv, psykiskt sjuk, psykologisk thriller, rädsla, sand, sanning, science fiction, sjukhus, skötebarn, skugga, skydda, Skymningslandet, sluka, slump, snubbla över, snubbla över lik, sociala medier, sommardag, spädbarn, spännande, spänningsroman, störa planerna, störda, Sveriges Television, svika, tidig, tillvarons torftighet, timanställd, Unni Lindell, uppdrag, utan minne, utredning, val, vapen, välplanerat mord, vår on 18 mars 2015|
Ett litterärt inlägg.
På våren händer det ofta spännande saker i litteraturen. Särskilt till påsk tycks svenska bokförlag ha anammat den norska seden med påskekrim, pocketböcker i deckargenren som är lätta att ta med när man går på tur. Nu ligger påsken tidigt i år, men under april släpps bland annat dessa pocketar, som för övrigt står på min önskelista (det finns ju en och annan födelsedag i april, också):
De utstötta av Elly Griffiths. Äntligen släpps den senast översatta boken om arkeologen Ruth Galloway i pocket! Ruth, som ständigt snubblar över lik, såväl arkeologiska kvarlevor som mer moderna. Den här gången är hennes senaste fynd kvarlevorna av Jemima Green, även kallad mor Krok på grund av sin handprotes. Hon hängdes 1867 för mordet på ett av sina skötebarn, trots att barnets kropp aldrig återfunnits. Och ett fynd i graven, en mystisk amulett, lämnar inte Ruth någon ro. Samtidigt hittas ett spädbarn dött i sin säng och två barn kidnappas. Paniken sprider sig i Norwich.
Skymningslandet av Marie Hermanson. Det här är en favoritförfattare sen länge! Och det roliga var att jag hittade henne av en slump. Jag hade inget att läsa och valde Musselstranden bara för att huvudpersonen har samma förnamn som jag… Marie Hermansons böcker har ofta lite av det övernaturliga i sig, med dragning åt sci-fi, nästan och åt det absurda. Det här att vi vet med vårt förnuft att saker och ting är på ett visst sätt – och så är de inte allas i Marie Hermansons böcker.
Den senaste boken av författaren handlar om tjugotvååriga Martina som är timanställd och bor i andra hand. Hennes valmöjligheter är lätt räknade. Så när Tessan erbjuder henne ett boende på herrgården där hon arbetar, säger Martina inte nej. Tessan är husa åt en gammal dam, som vore det fyrtiotal. Det är i den tiden damen befinner sig mentalt. Snart accepterar de sina roller i damens låtsasvärld. De bor bra och hyresfritt, och börjar fantisera om att få stanna. Men så dyker en ovälkommen besökare upp. En besökare som stör deras planer och sätter ett fruktansvärt händelseförlopp i rörelse.
Märkta för livet av Emelie Schepp. Det här är en författare som jag inte har testat än, men blev nyfiken på när jag läste om boken. Boken handlar om den nioåriga Jana Berzelius som en sommardag 1991 vaknar upp på ett sjukhus, utan minne av vem hon är eller var hon kommer ifrån. Tjugoett år senare får hon, som åklagare, uppdraget att leda förundersökningen i ett mord på en chef på Migrationsverket. En mystisk pojke figurerar i utredningen och ju mer hon gräver i pojkens bakgrund, desto närmare kommer hon sanningen om sitt eget mörka förflutna.
Bland vårens inbundna spänningsromaner finns också flera intressanta titlar. Här är ett litet urval:
Alla kan se dig av Anna Jansson. Den som känner mig vet att Anna Jansson är min klara favorit bland svenska kvinnliga deckarförfattare. Det var en fröjd att få se och höra henne berätta en del om sitt privatliv och om sitt författarskap i TV-serien Deckarna som nyligen visades på SvT.
I sin senaste roman om polisen Maria Wern tar Anna Jansson upp synnerligen aktuella ämnen. Med ett enda sänd på datorn kan en bild nå tusentals anhängare i ett nätverk. Vad händer när vi aningslöst lägger ut bilder ur våra liv på Facebook? Vem får tillgång till dem? I fel händer kan våra mest privata bilder vara ute i offentligheten. Och vad är vi beredda att göra för att slippa skammen?
I boken hittas en gammal fotograf död. Någon har dessutom försökt sätta eld på hans arkiv. Samtidigt blir Tomas Hartmans mor blir misshandlad och lämnad i skogen för att dö. Hon minns vagt att någon filmade henne. När Maria Wern tar över utredningen hotar mördaren att lägga ut Marias privatliv i offentligheten. ”Det kanske är det enda vapen som behövs i framtiden”, spekulerar Per Arvidsson, ”den offentliga skammen.”
Brudkistan av Unni Lindell
. Det går ju inte att skriva om påskekrim och inte nämna några av de norska böckerna. Unni Lindell är en av dessa vars böcker om polisen Cato Isaksen jag har slukat. Numera finns även Marian Dahle med som en av huvudkaraktärerna.
Tolvåriga Maike Hagg återfinns död i källaren till ett sjukhus i Oslo. Hon är dotter till en psykiskt sjuk man och leker under besökstid tillsammans med barn till andra patienter i sjukhusets källargångar.
Under allhelgonahelgen tjugofem år senare möts två nu vuxna döttrar för att reda ut vad som hände den där dagen. Dåtid möter nutid, både rädsla och hat lockar fram en kallblodig mördare ur skuggorna. Samma kväll mördas en av kvinnorna och den andra befinner sig plötsligt i livsfara. Polisinspektör Marian Dahle får i uppdrag att skydda henne. Under tiden arbetar Cato Isaksen och hans team mot tiden. Sanningen avslöjas steg för steg och än en gång står det nu övergivna sjukhuset i händelsernas centrum.
Helveteselden av Karin Fossum
. Karin Fossum är en annan norsk författare som drar åt psykologiska thrillerhållet snarare än åt deckar- eller polisromangenrerna. Många av hennes karaktärer har drabbats av händelser i livet som har gjort dem… lite störda…
I hennes senaste roman finns kommissarie Sejer med. I centrum står två ensamstående mödrar med varsin son, två familjer som på varsitt håll kämpar mot tillvarons torftighet och dåliga odds, män som svikit och familjehemligheter som får katastrofala följder.
Det är en varm sommardag i början av juli 2005. I en sänka, intill en träddunge, står en gammal, rostig husvagn. Inuti ligger en kvinna och hennes femårige son döda. Brutalt mördade. Fyra knivhugg i moderns kropp, lika många i barnets. På golvet bredvid dem ligger det blodiga mordvapnet, en kniv med långt blad.
Kniven och ett blodigt fotavtryck är de enda spår Konrad Sejer har när han försöker lösa vad som både framstår som ett vansinnesdåd och som ett välplanerat mord. Varför befann sig kvinnan och hennes son i husvagnen? Och vem har haft motiv att mörda dem?
Kom ihåg! Det här är fiktion! Men det verkliga livet kan vara minst lika otäckt…
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Personligt, tagged avbryta läsning, Östergyllen, öron, överleva, barn, berättelse, Busters öron, dagbok, delvis bekant värld, den som väntar på nåt gott väntar aldrig för länge, få bekräftat, fel på, flicka, gå under, göra nåt förbjudet, glömma, grepp, gripa tag i, historia, hund, inte är snäll, inte helt ny, känslor, kärlek, komma ut, kuvas, litteratur, mamma, Maria Ernestam, minns inte, modig, nätshopping, nyfiken, omtumlande, pappa, paus, relationer, rosor, självcentrerad, skrämma, skriva, stark läsupplevelse, svag, svika, ta kommando, törnefria, vänta, växa fram, viska on 06 november 2014|
2 Comments »
Ett inlägg om en bok.
Jag minns faktiskt inte hur det kommer sig att jag nätshoppade Maria Ernestams bok Busters öron. Men jag tror att det var Bokkvinnan i Östergyllen som hade skrivit om den på att sätt som gjorde mig nyfiken. Det är inte nån helt ny bok – den kom ut redan 2006. Fast det vet väl var och en att den som väntar på nåt riktigt gott, väntar alltid aldrig för länge..?
Busters öron kommer mycket riktigt från Buster. Hunden, som skrämmer flickan Eva så mycket fram till dess att hon tar kommandot och gör nåt förbjudet. Det är då öronen kommer i hennes ägo. Det är dem hon viskar i när mamma inte är snäll och när den stora kärleken sviker. Eva växer upp i ett hem med en självcentrerad mamma och en svag pappa. I stället för att kuvas och till sist gå under bestämmer hon sig för att överleva. När hon fyller 56 år får hon en gammal hederlig dagbok. Hon börjar skriva i den om det hon gjort allt för att glömma. Evas kärlek till rosorna har varit betydligt mer törnefri än relationerna, nämligen…
Den här boken griper tag i mig från första sidan. Den släpper inte greppet om mig, trots att jag fick avbryta läsningen knappt halvvägs för annan litteratur. Det var som att kliva in i en delvis bekant värld och få bekräftat att det inte alltid är barn det är fel på, minsann. Läsupplevelsen är stark och jag tror på sätt och vis att det var bra för mig att pausa en stund. För den berättelse som växer fram är inte bara annorlunda, den är väldigt… mycket känslor.
Du får vara med om en omtumlande historia om du är modig nog att läsa Busters öron. Toffelomdömet blir det högsta.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Diskutabelt, Personligt, Puckon, tagged a-kassa, Akademikernas erkända arbetslöshetskassa, arbete, Arbetsförmedlingen, arbetsgivare, arbetsgivarintyg, arbetslös, arbetslöshetsersättning, arbetsmarknad, arvode, avslag, avsluta, ärlig, begränsas effektivt, betalning, blanketter, blogginlägg, brev, dåliga skribenter, det fria ordet, doktorandutbildning, engagerande. a-kassa, F-skattebevis, förmedlar inga jobb, filosofie doktor i estetik, frilansande journalist, gammalmodiga, ge med ena handen och ta med den andra, goda skribenter, handläggare, inkonsekvens, insändare, inte anpassade, jobba, kassakort, kritiker, mall, nicka igenkännande, nyhetstorka, oflexibla, problem, publikationsdatum, redaktion, regler, Rikard Ekholm, sluta skriva, Sverige, svika, teckenlängd, timmar, tiopoängare, underteckna, undervisa, universitet, uppdrag, Upsala Nya Tidning on 13 juli 2012|
Det är fantastiskt! Det finns så många dåliga skribenter här och var, men när det är sommar och nyhetstorka inser till och med vissa tidningar att man kan släppa fram goda skribenter. Lokalblaskan är en av dem.
I morse läste jag en alldeles lysande insändare, signerad Rikard Ekholm. Varför anställer inte lokalblaskan honom??? Rikard Ekholm är nämligen inte bara filosofie doktor i estetik, han är frilansande journalist också. Och skriver bra och engagerande.
Ämnet för Rikard Ekholms insändare är a-kassan som han anser sviker just frilansare. Ju mer jag läser, desto mer nickar jag. Igenkännande. Och detta trots att jag inte var frilansare samtidigt som jag uppbar a-kassa. Men jag fick ju betalt för ungefär sex blogginlägg om året. Detta var jag naturligtvis ärlig om till a-kassan – vilket enbart gav mig problem i form av mängder av blanketter och intyg som skulle fyllas i flera gånger om året. Varför då? Jag angav ju på kassakortet om jag hade jobbat en timma eller varit helt arbetslös en dag. Detta för sex blogginlägg på ett år. Sex. De månader jag hade råkat skriva ett blogginlägg mot betalning fick jag också som straff betala full a-kasseavgift om 119 kronor. De månader jag inte skrev blogginlägg mot betalning ansågs jag arbetslös och behövde BARA betala 108 kronor. Snacka om att ge med ena handen och ta med den andra!
Eftersom jag skrev på uppdrag och inte hade F-skattebevis hade jag nog tur och slapp troligen Rikard Ekholms problem. Rikard Ekholms a-kassa, Akademikernas erkända arbetslöshetskassa, AEA, ville nämligen inte veta av honom. Orsak: han frilansar som kritiker och journalist. Men hade han inte frilansat hade han fått arbetslösersättning. Nu fick han avslag – för att han jobbade lite grann. Nej, det är ju allmänt känt att jobba lite grann inte gillas av a-kassorna även om man är ärlig med det. Är man arbetslös så är man. Då ska man, enligt a-kassorna, inte jobba. Man kan inte ens tänka sig att få avdrag från a-kassan för de timmar eller dagar man jobbar. Nej. Man ska sitta hemma och vara arbetslös – annars får man inte ens spänn. Idiotregler!
Men… och lyssna nu på inkonsekvensen i kråksången: Om Rikard Ekholm i stället hade undervisat på universitetet efter avslutad doktorandutbildning hade a-kassan gett honom ersättning. Det är för att han frilansar som han inte får en krona – man kan ju inte total kontroll på en frilansare. Så här skriver Rikard Ekholm bland annat:
[…] Den frilansande journalisten passar inte in i a-kassans förutbestämda mall där utfört arbete ska redovisas. Trots att detta är ett vanligt och vill jag påstå viktigt yrke i dagens Sverige. A-kassans mall för avklarat arbete kräver att den frilansande journalisten redovisar antalet arbetade timmar. Samt – och detta är avgörande – arbetsgivaren måste kunna verifiera att timantalet är korrekt. Tråkigt då att den frilansande journalistiska verksamheten inte ser sådan ut. […]
Grejen med att frilansa är ju att man utför ett beställt arbete var som helst utan att nån arbetsgivare ser en. Och då kan ju inte arbetsgivare verifiera att en frilansare har arbetat ett visst antal timmar. Rickard Ekholm skriver:
[…] Så länge jag inte kan övervakas spelar det ingen roll att jag kan redovisa exakt vilka jobb jag gör: publikationsdatum, teckenlängd och arvode. Det är nämligen arbetsgivaren a-kassan litar på – denna anses trovärdigt kunna redovisa att jag suttit si och så länge och arbetat med en text, om jag gör det på plats, på redaktionen. A-kassan förstår alltså inte ens var den frilansande journalisten utför sitt jobb – på annan plats, inte på redaktionen. […]
En frilansare jobbar uppenbarligen inte som a-kassan tycker att man ska jobba. Rickard Ekholm igen:
[…] A-kassans regler är med andra ord inte anpassade för hur arbetsmarknaden i Sverige i dag faktiskt fungerar. Den frilansande journalisten kommer överens med tidningen om att göra ett visst jobb för en viss summa. Timmar redovisas inte, de är ointressanta för redaktionen, och journalisten gör sitt jobb så snabbt som möjligt för att kunna ta nya jobb. […]
Rikard Ekholm fick alltså helt avslag på ersättning från a-kassan. Är det konstigt att folk inte vill vara med i nån a-kassa när dess regler är så här oflexibla och gammalmodiga??? Och när Rikard Ekholm bad handläggaren, som undertecknat brevet med nej-beslutet till ersättning, om råd vad han skulle göra för att få ersättning, svarade denne:
Du kan få a-kassa om du kan visa för oss att du slutar skriva.
Maj gadd!!! Det är ungefär lika dumt som min handläggare på Arbetsförmedlingen sa:
Nej på Arbetsförmedlingen förmedlar vi inga jobb.
Men Rikard Ekholm avslutar med en riktig tiopoängare:
[…] Det står klart att det fria ordet begränsas effektivt av de regler som styr arbetslöshetsersättningen.
Är det verkligen så??? Läs hela Rikard Ekholms insändare! Och anställ honom helst så han slipper a-kassan.
Read Full Post »
Posted in Diskutabelt, Familj, Personligt, Puckon, TV, Vänner, tagged alkohol, barn, betalt, födelsedag, försening, förskollärare, finns ändå, fira, glasspremiär, höjdpunkt, kränka, luftrör, misslyckas med att spela in, omvärld, osynligt våld, power award, Queen of fucking everything, rapa upp, reklampaus, sänka, sår, snäll, spika tidiga helgmorgnar, stor klunga, svika, syns inte, tack, tända rökmaskiner, torsdag, TV4, underbara lediga dagar, vår, visa noll hänsyn, vuxna on 03 maj 2012|
4 Comments »
Torsdag innebär Tofflans lista över höjdpunkter (vår) respektive sänkor (sår). Och den här veckan är det inte svårare än så här:
Vår
Sår
Read Full Post »
Posted in Diskutabelt, Familj, Personligt, TV, tagged älskare, brott, förbannad, halta, Hinsehäxan, hjälpa, hjälpa de svaga, hoppfullt, käpprätt åt skogen, Lillemor Östlin, minister, nåd, pengar, rymma, sakna, samhället, Sveriges farligaste kvinna, svika on 10 januari 2012|
10 Comments »
I kväll sändes andra delen av Hinsehäxan. Klart Fästmön och jag var tvungna att se slutet på historien!
Slutet på Hinsehäxan visades i kväll.
I den andra och avslutande delen går det riktigt åt skogen för Lillemor Östlin. Hon åker dit och hon åker in. Flickorna hamnar åter i fosterhem. Efter en kort tid ansöker Lillemor om nåd – och hamnar framför bland andra sin älskare ministern. Som förstås lovar att hjälpa henne – men sviker. Så Lillemor bestämmer sig för att rymma.
Kvällens avsnitt är inte lika hoppfullt som gårdagens. Det går verkligen käpprätt åt skogen. Det är så sorgligt, för när man betänker det lilla brott hon åker fast för är just så litet och att syftet med det hela vara att skaffa pengar så att hon kunde ta hand om sina döttrar, tja, då blir man rentav förbannad. Förbannad att Samhället som vanligt inte hjälper de svaga.
Den andra delen känns lite haltande ibland. Jag vet inte vad det är jag saknar. Det kanske helt enkelt handlar om att jag inte förstår. För jag förstår verkligen inte hur Lillemor Östlin, baserat på det jag sett i den här TV-serien, kunde anses som Sveriges farligaste kvinna.
Högt betyg för andra delen, men inte högsta.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Personligt, tagged älska, älskare, barn, Bok-Anna i Hamnen, brev, fängelse, färger, föräldrar, fosterhem, inbunden, Janet Fitch, kameleont, litteratur, mamma, mord, seg, skrika, stark, svika, ultimat, vacker och väldoftande blomma, Vit oleander on 12 november 2011|
2 Comments »
Janet Fitchs bok Vit oleander kom ut 1999 och har alltså ett antal år på nacken. Men den tar upp ett rykande hett ämne: föräldrar som sviker sina barn. Jag hittade boken, inbunden och i ett fint skick, för 30 pix i somras, hos Bok-Anna i Hamnen. Den var helt klart värd de tre guldtiorna.
En bok om svek.
Oleander är en vacker och väldoftande blomma som finns i flera färger. Den är också väldigt giftig. Det är vit oleander som flickan Astrids mamma Ingrid (de har skandinaviskt ursprung) ger sin före detta älskare. Hon mördar honom och hamnar i fängelse. Astrid kommer till fosterhem. Inte bara ett – flera. Hon blir en kameleont som försöker anpassa sig till varje familj och dess sätt att vara. Det enda hon vill, egentligen, är att bli en älskad dotter. Men även i fosterfamiljerna sviks hon. Det ultimata sveket, det från modern, får ett än större djup i bokens slut.
Det här är en fruktansvärd historia om en mamma som hela tiden skriker (brevledes, framför allt) att hon älskar sitt barn, men som gång på gång sviker henne grovt. En stark berättelse. Bitvis blir den ändå ganska seg, så den når inte upp till toppbetyg från mig.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 