Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘otrohet’

Ett inlägg om en bok.


 

De dödas mässaOtrohet, arbetslöshet och fattigdom… Det är detta som leder till att Wendy flyttar hem till barndomsväninnan Janet och hennes familj. Där verkar idyllen råda, men strax krackelerar den. Det måste den ju liksom göra i Andrew Taylors bok De dödas mässa – boken utgör sista delen i den så kallade Roth-trilogin som jag har slukat!

Nu är det 1958. Wendy flyttar tillfälligt till Janet och David. I hemmet finns också dottern Rosie och understundom även Janets pappa, den demente mr Treevor. Wendy får ett tillfälligt jobb med att katalogisera böcker på biblioteket. Hon blir intresserad av poeten Francis Youlgrave och inleder lite egen forskning…

Roth-trilogin består förstås av tre delar som hänger ihop. Man kan läsa dem var för sig och också få behållning av dem. Men läser man den första delen först vill man självklart veta hur allt hänger ihop. Det roliga i den här trilogin är att varje del för läsaren bakåt i tiden. Del ett, De fyra yttersta tingen, utspelar sig i mitten av 1990-talet, del två, Främlingars dom år 1970 och denna den sista delen alltså 1958.

Familjerna Byfield och Appleyards öden hänger ihop. Över dem susar anden av Francis Youlgrave – och ett stort mått av ondska. Den här tredje delen blir inte riktigt ruggig förrän i slutet och är mest att kategorisera som en thriller, medan första delen är otäck hela tiden och andra delen är en mer klassisk detektivroman/deckare.

Toffelomdömet blir högt. Jag rekommenderar verkligen Roth-trilogin som sommarläsning!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ett inlägg.


 

Mitt vänsteröga

Jag erkänner!

Nej, otrohet är inte OK. Det är nånting jag inte accepterar och nånting jag inte ägnar mig åt. Men även solen har fläckar, som bekant. Och nu erkänner jag: jag var otrogen i natt och i morse och faktiskt fortfarande…

 

 

Vill du läsa mer??? Då behöver du lösenord. Har du inte redan fått det, kan du skriva en kommentar nedan så sätter jag upp dig på sändlistan. Då skickar jag veckans lösenord till dig via den e-postadress du en gång angav för att få kommentera. Du kan när som helst säga stopp och belägg när du vill hoppa av listan och sluta få lösenord.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Igår kväll visade SvT andra delen av åtta i serien Så levde de lyckliga. Den här gången handlade det om otrohet och skilsmässa, bland annat. Eller om konsten att lyckas hålla ihop.

Teo och Sanna var ett av gårdagskvällens par som hade kämpat – och kämpar – för att hålla ihop. (Bilden är lånad från Sveriges Televisions hemsida.)


De tre paren
berättade om sina liv tillsammans och sina kriser. Pia och Krister träffades redan som tonåringar och har nu hållit ihop i nästan 50 år. De kom från två olika samhällsgrupper och fick tidigt lära sig att kämpa gemensamt mot omgivningen. De gifte sig utan släkt och familj närvarande. Idag är de pensionärer och har ett underbart liv tillsammans, fyllt av kärlek.

Teo och Sanna var ganska unga när de gifte sig. När de träffades – på jobbet –  var Teo gift på annat håll. Inget kunde hålla dem tillbaka, de var övertygade om att de funnit sitt livs kärlek, sin själsfrände. Ett år efter bröllopet var Sanna otrogen och de skildes. Men så en dag kontaktade Teo henne igen…

Kristina och Lennarts äktenskap kraschade på grund av alla tunga vardagsrutiner. De levde under betänketiden i den gemensamma bostaden och hade varannan vecka ansvar för de två barnen. När betänketiden var slut skildes de. Då insåg Kristina att hon älskade den nye Lennart…

Jag tycker att det här är en väldigt bra dokumentärserie. Den visar par som inte är det minsta konstiga, men som går igenom ganska vanliga kriser och glädjeämnen. Det finns hopp, på nåt sätt! Jag blir påmind om mitt eget kraschade äktenskap i vissa sekvenser. Det här med vardag och otrohet, den senare som gjorde så ont eftersom den pågick bakom min rygg i ett halvår. Idag när jag tänker på det och känner efter kan jag med ärlighet säga att jag inte känner nån saknad eller sorg. För vår kärlek var slut och då ska man inte leva tillsammans. Den kärlek som omger mig idag är verkligen mitt livs kärlek. Det har varit en lång väg som har gått i många kringelikrokar. Kanske för att jag ska lära mig nåt på kuppen..? Men målet är tydligt och närmar sig!..

Högsta betyg för del två!

Här kan du läsa vad jag skrev om den första delen!

Read Full Post »

Jorå! Jag är svag för brittiska deckare. Under mellandagarna har en serie om tre avsnitt visats på SvT1. Det är lagom längd på en serie, tycker jag! Men att varje avsnitt är två timmar långt kan bli tungt. Igår bänkade Fästmön och jag oss för att se den första delen av Brottsplats Edinburgh.


Privatdeckaren Jackson Brodie  har ett förflutet som polis.


Jackson Brodie är före detta polis,
men driver nu en detektivbyrå. Han är frånskild och har den liten dotter. En del av fallen han får ger ingen inkomst – som att leta efter Binkys försvunna katter. I detta första avsnitt får Jackson emellertid nästan för många fall på sitt bord: en försvunnen liten syster, en försvunnen dotter, en mördad dotter med mera. Samtidigt plågas han av minnen av sin systers död. Ja, det är ganska tufft för Jackson.

Två timmar utan reklam borde jag gilla! Men det här är i längsta laget. Det blir till och med väldigt drygt… Det blir också väldigt rörigt med alla fall och så privatlivets strul. För som vanligt är det en slitsam skilsmässa, otrohet och sånt med i spelet. Och som vanligt pratar nästan ingen eller väldigt få den dialekt som talas i Edinburgh. Jackson har lämnat jobbet som polis sedan han troligen har satt dit två före detta kollegor. Men en sak är ovanlig: han har inga alkoholproblem!

Jag tänker titta på de två andra avsnitten som jag också har spelat in på min DVD-spelares hårddisk. Men det här första avsnittet får lågt betyg. Det som inte ger det bottenbetyg är att det är snyggt filmat.

Read Full Post »

Jag är en av dem som fascineras av familjen Kennedy och dess öden. Och jag är visst inte ensam. I höst kommer tre nya böcker om Kennedys ut i Sverige!

Jag kan verkligen inte annat än fascineras av den här familjen! Ursprungligen fattiga katolska utvandrare från Irland till det förlovade landet i väst, USA. Pappan Joseph skapade sig en förmögenhet genom att producera filmer i Hollywood. Enligt många blev målet att en av sönerna skulle nå ända in i Vita Huset. Det gjorde den unge John Fitzgerald 1960. Tillsammans med hustrun, den vackra Jackie.

Kändisskap och glamour omgav familjen. Många svenskar tog dem till sig, inte bara för att det Kennedy stod för låg nära svensk politik utan också för att Jackie faktiskt blev något av en modeikon. Så sent som förra året läste jag i en artikel i lokalblaskan följande:

[…] Jag älskar verkligen att ta på mig min rosa Jackie Kennedyklänning och vara värdinna när vi får gäster. […]

(Nu var ju inte just dessa ord uttalade av nån jag gillar speciellt mycket – den rosa dräkten var ju den Jackie bar när hennes man mördades, vilket säger en del om den citerade ovan – men ändå… )

Redan pappa Joseph byggde upp en myt kring familjen. Och Jackie sägs ha fortsatt att bygga på den även efter att maken John mördats 1963. Trots en massa skandaler som otrohet och hänsynslöshet har familjens rykte inte skadats särskilt mycket.

                                                                                                                                                                  De tre böckerna som kommer ut i höst är:

  1. Bobby och Jackie – En kärleks­historia av C David Heymann släpps den 11 augusti 2011.
  2. Familjen Kennedy – En amerikansk dynasti av Lennart Pehrson släpps den 5 september 2011.
  3. Vi tolererar inga förlorare av Britt-Marie Mattsson utkommer den 19 oktober 2011

Read Full Post »

Darling

En 61-årig man och en ung östermalmstjej. Plötsligt sitter de i samma båt – oönskade, ekonomi på väg åt skogen och så arbetslöshet. Filmen Darling från 2007 ÄR deprimerande. SvT2 visade den i början av året, men vi såg den först i kväll på DVDn.


Bernard, 60+, är en positiv loser.

                                                                                                                                                      Eva lever ett ganska obekymrat  överklassliv i Stockholm tillsammans med sin Micke. Men när hon är otrogen faller tillvaron samman mer och mer. Micke lämnar henne, vännerna sviker – och så blir hon av med jobbet. Parallellt skildras Bernard, 61 år och arbetslös. Skild lever han ensam i stora villan, men måste snart lämna den. Han får provanställning efter provanställning – de flesta arbetsgivare tycker ju att han är för gammal för att passa in. Men på McDonald’s får han en chans. Dessvärre passar han inte in nånstans vad gäller bostäder heller… Av en ren tillfällighet korsas Evas och Bernards stigar.

Det här är ganska deprimerande film. Bernard är så otroligt positiv. Trots alla motgångar deppar han inte ihop. Men han är över 60 år och bemöts riktigt illa av vissa arbetsgivare. Han lyckas få provanställningar, men sen får han sluta. Samtidigt är det tufft med bostad. Även Evas tillvaro rasar samman när hon blir av med jobbet. Hon stoppar alla räkningar i en låda och tror att Östermalm är namnet på sin a-kassa.

Bernard är en lustig figur, vänlig, lågmäld, men pratsam och som sagt, oerhört positiv. Eva ser mest känslokall och anorektisk ut, men i Bernards närvaro tinar hon upp.

En bra film, tänkvärd, tyckte Fästmön. Jag blev förstås ledsen av den – dels på grund av Bernards tröstlösa kamp i tillvaron att överleva, men också för att han inte ens är välkommen hos sin dotter. Och jag saknar min egen pappa så mycket just nu…

Read Full Post »