Upp-och-ner och fel

Ett lite upp-och-nervänt och feligt inlägg.

---

 

En godisklubba bland glassen.

Nej, det är ingen bra dag idag. Regnet, som vanligen brukar fylla mig med ro, bara öser ner. Det har öst hela dan. Då tröttnar även en Toffla. Sen har jag ont i magen, humöret är i botten och jag skrek åt min älskling tidigare. Skrika ska man inte åt varandra och det är verkligen inte nåt jag normalt sett gör. Det känns som om jag är upp-och-ner idag.

På ICA Solen var det också lite upp-och-ner, men jag hittade billig lax som fick följa med hem (middag för två, tre gånger). I glassfrysen låg en godisklubba och frös. Jag känner mig lite som den just nu i tillvaron. Upp-och-ner. Fel. Frusen.

En snabb sväng in till Morgonen blev det för att hämta en hårresande historia som ska följa med till mamma på onsdag. Dess ägare stod smärt som en yngling och stekte mat när jag anlände. Jag har en förmåga att komma på visit vid fel tillfällen, tror jag.

Upp-och-ner-vända Ballerinakex? Nej, Ballerina mjölkchoklad.

Hemma i Himlen träffade jag de två äldsta bonusbarnen. Äldsta bonusdottern har jag inte sett på flera månader, men vi telefonerade för ett tag sen. Äldsta bonussonen berättade om ett spännande litterärt verk som han upptäckt på jobbet. Jag kände hur jag nästan började dregla. Men huruvida det är värt 7 000 spänn eller inte återstår att se. Och oavsett pris så har jag definitivt köpstopp på böcker just nu!!! *tar mig själv i örat – hårt* Anna bjöd på kaffe och Ballerinakex som var lika upp-och-ner som jag – chokladkexet ska väl ligga underst och det ljusa kexet överst? Jo men det var visst en ny sort som heter Ballerina mjölkchoklad. Väldigt goda var kexen och jag och bonusdottern gjorde vårt bästa för att sluka dem.

Hemma i New Village har tennisbanan nu börjat samla så mycket vatten att den snart kan tas för en pool. Jag har telefonerat med mamma idag igen, men bara 25 minuter. Igår blev det 50 minuter. Jag lyssnar mest. Mamma har ett behov av att prata. Jag vet hur det är. Anna behöver också prata, för lite oroligt och fundersamt är det inför ”ägarbytet” på jobbet i veckan som kommer. Själv pratar jag mest här på bloggen, men nu ska jag gå och laga söndagsmiddag: kycklingchorizo med bröd. I morgon ska jag på besök i vården och prata lite där också. Ett jädra babbel, med andra ord. Eller ord… jag vet inte om de leder nån vart eller om tillvaron ska fortsätta vara upp-och-ner och fel.

I kväll kopplar jag av med Arne Dahl och blir än mer irriterad på Fortitude på SvT. Däremellan ska jag läsa den fiktiva brevromanen och kärlekshistorien om Ellen Key och Urban von Feilitzen. Jag fryser, magen värker och jag är trött och grinig.

Slutligen en förfrågan igen: finnes någon här i närheten som skulle kunna tänka sig att hjälpa mig med en längre utskrift eller två??? Jag betalar efter bästa förmåga. 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Sova med måsarna och ladda för födelsedagsutflykt

Ett inlägg om måsar och mamma och en liten utvikelse om a-kassans effektivitet.

---

 

Mitt nattsällskap.

I natt behövde jag inte somna till ljudet av nån TV. Det räckte med måsarna här utanför. På nåt sätt är de inte alls störande här, jag somnade så gott. Men sen var natten precis som vanligt, med en massa uppvaknanden. Konstigt, för just nu, just i natt och idag, känner jag mig inte så jättestressad.

Vi har redan gjort det viktigaste och det vara att ordna en rollator som inte är livsfarlig till mamma. Den gamla hade det troligen inte gått att laga, men eftersom den är ett hjälpmedel till låns rollade jag ner med den i mammas källarförråd. Där inne hade det varit hantverkare IGEN (där går en massa rör som de då och då behöver komma åt. Mamma hade just fått tillbaka sin nyckel). Denna gång var alla grejor flyttade till ena sidan. Förra gången jag var nere var allt placerat på den andra. Det var bara att försöka baxa tillbaka saker och ting. Jag fixade allt utom en blå, astung träkista. Den får stå kvar på fel ställe. Jag tror inte mamma bryr sig, för hon kan ju inte precis gå ner i källaren…

Mamma åt glass redan i april 2011 när jag tog den här bilden.

Idag fyller mamma år. Hon blir äldre än min pappa nånsin blev och det känns rätt konstigt att tänka på. Jag har ordnat en hel papperskasse med paket av olika storlek. Inte har jag så mycket fantasi, men mamma gillar ju paket. Förhoppningsvis får hon lite nytta – och kanske glädje! – av innehållet. Hade jag vetat att det skulle bli akut med rollatorn så hade jag kanske ordnat en sån. Eller en del av en sån. Jag har ju precis köpt dator och nån inkomst finns inte i sikte. Från a-kassan har jag inget hört, men det var väl att vänta. Det har ju inte riktigt gått två veckor sen jag postade min ansökan och mina intyg till dem. Att det är mitt i sommaren brukar inte precis snabba på saker och ting.Om de inte har tagit in den där supereffektiva vikarien som för några år sen påstod att jag hade lurat a-kassan på 17 kronor eller vad det var. Hon skickade minsann ett inbetalningskort, hon. Sänt ägnar sig a-kassan åt i stället för att kolla upp storbedragarna. För övrigt var det ett misstag från min sida. Jag hade absolut inte planerat att stjäla de 17 kronorna…

I Vadstena bodde hertig Magnus i sitt slott. Fråga mina bonusbarn, de kan hela historien…

Även om jag drömde om läkarbesök i natt är det inget jag tänker göra idag. Hälsporren i högerfoten gör skitont (den i vänster är lugn) och axlarna känns av efter bilkörning och rollatorbaxning i och ur Clark Kent*. Och en finne försöker tränga ut på vänster sida på min snok. Men detta ställer jag åt sidan idag för att fira födelsedag med mamma. Jag tänkte att vi skulle göra en utflykt till Vadstena på eftermiddagen och inta födelsedagskaffe där nånstans. Där finns lite fler trevliga konditorier att välja mellan än här i Metropolen Byhålan. Sen ska vi äta middag nånstans lite senare också, men var har jag ingen idé om än. Det löser sig väl på nåt sätt – jag får väl kolla nätet, om inte annat.

Nu ska jag duka upp lite paket. Mamma lär inte stiga upp än på några timmar, vilket ger mig möjlighet att söka de tre jobb som är denna veckas sista vardagsdelmål. Men jag kan ändå förbereda för födelsedagsfirandet! Signaturen Micke skrev en lång kommentar om glass, så glass blir det också nån gång under dan. Glass är ju aldrig fel – vare sig på födelsedagar eller på heta dagar. Idag lär det bli en både och-dag.

*Clark Kent = min lille bilman – med betoning på lille. Mammas nya rollator får stå nästan upp och ner för att få plats…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Så mycket sista gången…

Ett inlägg om att sluta.

Min dag började i ilska. Ilskan blev till ledsenhet, som blev till saklighet, som blev till glad över omtänksamhet. Sen vändes allt upp-och-ner några gånger. Jag hade ändå ganska bra koll på känslorna och när jag förklarade och berättade ”allt” för en förtrogen kändes det bättre.

Men det förändrar ingenting. Jag tömde mitt ena kontor. Tog ner Nemi-strippen som jag satte upp första dan på det kontoret – för att varna mina korridorgrannar…

Grannarna från helvetet. Typiskt Nemi att gilla.

På morgonen svettades jag ut min ilska genom att rensa, senare släppte jag ut den genom att prata. När lunchen kom var jag rätt tömd. Jag tog min bok och gick till Thaistället – inte för sista gången, men för en av de sista gångerna. Det blir avslutningslunch där för min del på onsdag. Då är det nämligen kycklingspett med stans bästa jordnötssås på menyn. Och nej. Det blir bara jag som går dit. Ensam. Med min bok. Jag vill ha det så.

Kyckling med röd curry var en av dagens idag och den gjorde mig inte mindre svettig.

Idag var det kyckling i röd curry och den var ganska het. Satt och retade mig på en karl som höll på att snora hela tiden vi åt, men mot slutet av måltiden började även min näsa fukta sig. Fast jag snorade inte, utan jag snöt mig diskret med ryggen mot andra gäster.

Annars var det lugnt på Thaistället och det är ett annat skäl till att jag gillar att äta där. De andra lunchställena på jobbet är väldigt sorliga. Men tyvärr… säg den lycka som varar… Det kom in en familj som tycktes styras av de två barnen, båda i cirka sex – sjuårsåldern. Det ena barnet frågade åtta gånger – jag räknade…

Mamma, är inte det här jättestarkt?

Först den åttonde gången svarade mamman:

Det får du fråga henne om!

Gissningsvis menade hon en av kvinnorna som stod bakom disken. Ja, inte konstigt att barn blir gapiga och tjatiga när föräldrarna tar åtta gånger på sig att svara…

På eftermiddagen jobbade jag faktiskt. När kollegan ber så snällt kan man ju inte straffa denn*. Så jag tittade på en text, visade lite bildhantering och hjälpte till med en sida på webben.

Sen skaffade jag mig fyra nya kontakter på LinkedIn – bara så där, hepp! Eller inte riktigt… Jag skickade ut en liten påminnelse till en del som inte har svarat.

Fästmön har haft det riktigt tufft på sitt håll idag på jobbet. Det är märkligt att det finns folk som gästspelar ett kort tag och tror att de kan och vet allt om en verksamhet… Och skäms alla som har delat saker som ni inte har sett helheten av! 

Jag trodde att Anna skulle uppskatta att få bli hämtad och hemkörd och det gjorde hon. Men tack vare att hon inte behövde stressa blev hon kvar och fick ett sista-minuten-uppdrag som drog ut på tiden. Jag ringde hem till Prinskorven för att kolla så att han levde och inte hade svultit ihjäl.

På väg till Himlen svängde vi in till ICA Solen och där hittade jag en påse av nånting som jag tror att vi båda skulle behöva idag…

Choklad i vilken form som helst fungerar som terapi på mig.

Anna skulle ställa sig vid spisen och röra i grytorna direkt och jag åkte hem till mig och packade upp en massa arbetsmaterial som jag inte tänker lämna efter mig. Det är otroligt klibbigt och jag har öppnat flera fönster i lägenheten. Det märks inte.

Nu blir det nog middag, det vill säga jordgubbar och kanske ett par knäckemackor på ballen*. Jag ska läsa ut min bok och laddar sen för att se filmen Pojktanten i kväll på SvT2 klockan 22.15.

I morgon ska jag upp till femte våningen och sitta av min sista dag där. Det är bara hemskt att det ska bli den sista där.

*ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »

Morgonsurf bland nyheterna

Innan jag drar fram snabeldraken och sätter fart här hemma, blir det en surfrunda i media. Det känns lite som att det är nyhetstorka just nu, precis som på sommaren. Mycket tycks handla om julen och hysterin kring julklappar och julmat. Du vet, det där om att man lägger för mycket pengar på julklappar trots att man varje år säger att det inte ska bli så många klappar i år. Och så maten. Man äter ju som om man har svultit resten av året! Ärligt talat får jag redan ont i magen bara av att titta i mitt kylskåp…

Blotta synen av detta i kylskåpet ger magvärk…

                                                                                                                                          Ubildningsminister Jan Björklund vill återinföra studentexamen. Det vill säga, han vill att elevernas kunskaper ska testas i regelrätta examensprov. Proven ska skrivas i vissa viktiga ämnen och rättas av personer utan koppling till den gymnasieskola där eleven går. Genom det här får man provresultat som man kan jämföra, men eftersom proven också ska ligga till grund för betygen blir de på sätt och vis också en prövning av lärarna. Har de lärt ut rätt saker? Studentexamen avskaffades 1968, kan man säga, av sossarna, men med Folkpartiet som ett av partierna bakom beslutet. Tidigare hade man en skriftlig del och en muntlig del. Den muntliga är Jan Björklund tveksam till att införa. Jag tycker att det här låter som ett vettigt förslag. Vi måste säkerställa att lärarna lär ut rätt saker och det måste finnas ett system för att kolla detta. Vidare tror jag att eleverna mår bra av ett visst mått av press på sig. En föreberedelse till vuxenlivet som står bakom hörnet. För det står där, oavsett om man vill eller inte… Utbildningsministern med bland annat vänlige och duktige Ismail Kamil besökte för övrigt min arbetsplats i veckan.

I övrigt vet jag inte vad jag ska ha för uppfattning om Benny Anderssons utspel kring beslutet om nya Slussen. Benny Andersson är så arg att han vill ta ner skylten på sig på Arlanda. Nu ingår ju bilden på ABBA inklusive Benny Andersson i en turistkampanj på Arlanda och har inget med Stockholms stad, som fattade beslutet i demokratisk ordning, att göra. Jag kan respektera att man är så arg, så arg på politiska beslut. Men samtidigt är detta en del av demokratin och det är bara att foga sig. Det är vi som har valt våra politiker, liksom. Vännen Jerry skriver vasst om att herr Andersson tycks ha drabbats av hybris. Och jag är nog beredd att hålla med. Liiite, i alla fall…

Den som inte var kunglig eller gudomlig och som beträdde den röda mattan ansågs drabbad av hybris och straffades i antiken. Hårt.

                                                                                                                                                               Och prins Carl Philip ägnar sig åt formgivning i silver – samtidigt som han står i begrepp att ta lantmästarexamen vid SLU i Alnarp. (Man får hoppas att flaggorna inte sitter upp och ner den dan…) Många strängar har han på sin lyra, Snygg-Prinsen. Pappa Kungen, den motvillige monarken, tvingas i stället ägna sig åt annat. Nej fy för skandaljournalistik i den här klassen! Låt kungen vara ifred!

När vi rör oss ner mot södra Sverige – se förra stycket om Alnarp! – fnissar jag lite åt Anderslövsbor som blev grönhåriga. Kanske inte den snyggaste färgen att ha i håret, men… I vart fall handlar det inte om nån ny modetrend utan om koppar som fällts ut i vattenrör och varmvattenberedare, främst i nya hus. Så den som bor i Anderslöv och inte vill ha grönt hår rekommenderas hårtvätt i kallt vatten – eller flytt till ett gammalt hus.

Ett annat tips för den som inte vill ha enbart grönt hår är en regnbågsperuk med tillhörande chic rosa hatt.

                                                                                                                                                            Inom Kristdemokraterna pågår en kamp om posten som vice partiledare. Lokalblaskan förordar förstås lokala Ebba Busch, men se läsa artikeln kan man inte om man inte köper papperstidningen eller e-post-tidningen. Klart ovärt… Hugade kan ju alltid läsa Ebba Buschs blogg – gratis. Eller ett antal artiklar på Svenska Dagbladet. Det kostar heller ingenting.

Nej, regnet faller tungt utanför mitt fönster, men hav tröst den som ogillar det för i eftermiddag kommer de första snöflingorna i landets östra delar. (Om jag tittar riktigt noga ser jag att det är snöblandat! ) Det ska snöa hela eftermiddagen och kvällen och bli fem centimeter snö i Stockholmstrakten! Men snön ligger inte kvar till jul, för till dess blir det plusgrader igen…

Nu ska jag sätta fart. Mamma kommer ju i eftermiddag. En jobbig natt har satt sina spår. SKTF:s a-kassa är som en onkolog som lämnar cancerbesked på en fredag. Jag har sovit dåligt och jag har nu inte bara ont i armarna längre utan också i magen. När har jag sonat mitt brott??? När är skulden avskriven???

Read Full Post »

Att jobba på en byggarbetsplats…

Som sagt, jag jobbar på en byggarbetsplats. Ja alltså, jag skojar lite. Jag jobbar inte inom bygg och anläggning utan är byråkrat som förr. Men där jag jobbar byggs det – och det byggs rejält. Fast först grävs det. Stora hål. Och det som grävs upp läggs på hög. Vägar försvinner, parkeringsplatser försvinner. Det är tur att byggjobbarna/grävmaskinisterna är tydliga med vad som gäller…

Nej här var det väl inte nån bra parkeringsplats, inte… 

                                                                                                                                                                   Det är lite upp-och-ner här ibland. Inte bara så att det grävs hål. En dag var nog den som hissade flaggorna trött på allt. H*n lyckades nämligen hissa flaggorna upp- och-ner. Båda.

Om du ställer dig på huvudet och läser på flaggan ser du var jag jobbar just nu – ifall du inte redan har listat ut det.

Read Full Post »

Hon vänder min värld upp-och-ner

Hon är här nu, Den Mest Älskade. Och som vanligt vänder hon min trista värld upp-och-ner och allt blir ljust och roligt. Och knäppt. Som stillebenet hon just skapade på hyllan inne i duschrummet.

Deo, krämer och… en apelsin..?

Read Full Post »

Det stavas fel… Och vänds upp-och-ner…

Vi är många som hänger upp oss på alla felstavningar i tidningar. Jag klantar mig ofta här på bloggen, men jag är en privat bloggare. Då är det mera OK (fast inte bra, tycker jag). En tidning har professionella skribenter anställda. Då ska det bara bli rätt.

Här en rubrik i dagens lokalblaska som upprörde mig för sitt budskap. OCH för sin klantiga felstavning…

Vadå ”ät”? Har nåt ätbart med rattfylla att göra???

                                                                                                                                                                  I samma tidning hittar jag lite längre fram en annons från Sjukstugan i Backen. Annonsen, som jag tror är en platsannons, är vänd upp-och-ner. Jag undrar hur mycket den har kostat skattebetalarna. För gissningsvis är det en av stans Dyraste Byråer som har kommit på snilledraget (not!) att vända texten åt fel håll. På Sjukstugan i Backen – och på andra håll inom liknande verksamheter –  arbetar man nämligen bara strateeegiskt när det handlar om kommunikation.  Och produktionen lämnar man därför med varm inkompetent  hand över till fantasifulla kreatörer. BTW, när får vi skattebetalare veta vad det kostar? Visa fakturorna, please, om ni vågar!

Read Full Post »