Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘netto’

Ett inlägg om lön, försäkringar och fack.


 

Guldpengar

Inkomstförsäkring genom facket som komplement till ersättning från a-kassan gör att du kan betala dina räkningar OCH leva.

Idag är det den 25:e. Herr Uggla är kung i baren, jag känner mig som en miljonär. Jag har nämligen turen att ha ett jobb och jag fick lön idag. Den som har följt mina öden och äventyr vet emellertid att det inte alltid har varit så – att jag har haft jobb och lön, vill säga.

Ända sen jag började jobba på bronsåldern (1986) har jag varit med i facket och i a-kassan. Många är mina synpunkter på dessa tu och jag har ofta skrivit rätt negativt om dem här. Därför behöver jag inte dra det ytterligare en gång att jag tycker att framför allt a-kassans personal har ett bemötande som borde vara mycket bättre.

Men varför är jag med i fack och a-kassa, dårå, om jag tycker att de som jobbar där är så oförskämda? Jo, för trots allt är det en trygghet. Det känns som om jag har betalat dem båda rätt mycket pengar varje månad under de här 30 åren. Jag har betalat samma avgifter när jag har jobbat som när jag har varit utan jobb. Det var naturligtvis tufft och kändes rätt ironiskt att göra som arbetssökande – det blev ju så att a-kassan både gav och tog pengar.

Under större delen av tiden som arbetssökande hade jag en ersättning från a-kassan som netto är mindre än en tredjedel av den nettolön jag får idag. Men en lär sig att leva på det också. Jag har blivit en fena på att leva billigt – och ändå kunna unna mig nånting då och då. Men en stor hjälp var det förstås att ha ytterligare en försäkring om man blir arbetslös.

Genom mitt fack kunde jag ta del av en inkomstförsäkring. Detta innebar att jag under en begränsad tid när jag fick ersättning från a-kassan också kunde ansöka om att få ersättning från inkomstförsäkringen. För min del handlade det om många tusenlappar – varje månad. Det var pengar som jag behövde väl – jag har ju varken karl eller hustru som jobbar och vars inkomst jag skulle ha kunnat leva på! Och till skillnad från a-kassan var försäkringsbolaget smidigt och obyråkratiskt att ha att göra med. Inkomstförsäkringen kompletterade min ersättning från a-kassan så att jag kunde betala mina räkningar och leva på den lilla slant som blev över.

Att mitt fack har inkomstförsäkring för sina medlemmar är viktigt för mig. Jag kan ju aldrig mer känna mig säker på att jag har ett arbete i morgon. Nu har jag bytt sektor och det är lämpligt och dags på alla sätt och vis att jag byter facktillhörighet och a-kassa. Jag kollar upp detta lite då och då när jag får en stund över. Framför allt är det ett fack och det fackets a-kassa som det lutar åt. Dessvärre har jag inte fått nåt svar på mitt mejl som jag skickade till facket för tre dar sen, vilket naturligtvis inte ger dem några pluspoäng. Men deras a-kassa svarade så gott som bums!


Är DU med i nåt fack och nån a-kassa och har DITT fack inkomstförsäkring för sina medlemmar??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om möten och solsken och böcker, förstås, men ingen sång.


 

Träd

Ett träd jag passerade under idag.

Den här måndagen visste jag skulle innebära en massa möten. Ärligt talat känns det ju inte så… lockande… när solen plötsligt dyker upp och det blir runt 26 grader varmt… Då får en se till att en tar en stund då och då ute i friska luften och i solskenet. Jämfört med en del på jobbet såg jag redan i morse hur fruktansvärt blek jag. Lustigt nog ser jag ut som en tomatsoppa i ansiktet på mitt Campuskort. När det togs var jag väl ännu blekare… Mitt Photoshoppande är inte alltid lyckat. Eh… ja… Därför får du glo på en helt oredigerad bild av ett träd jag passerade på väg till ett möte idag.

Dagens möten

Dagens möten. Det ser ut som om jag hade jag ett par timmar mötesfritt på eftermiddagen, men så blev det inte riktigt.

Dagens möten handlade till stor del om introduktion och information till mig som nyanställd. I morse fick jag en rejäl dragning av avdelningschefen om vår organisation och vad vår avdelning jobbar med. Just när jag tror och tycker att jag får grepp om saker och ting… förlorar jag det och allt känns snurrigt. Därför föreslog jag att jag ska träffa enhetschefer, men också teamledare och team för att prata med dem om kommunikation, förväntningar, texter som behöver uppdateras etc. Det vann gehör och tack vare ett spontant möte på eftermiddagen bokade jag mitt första möte med två team. Vidare satte jag min enhetschef i arbete och såg till att jag blev inbjuden till ett teamledarmöte på torsdag. Sen blev jag kallad till ett arbetsmöte i morgon förmiddag och så ska jag delta i stabsmöte på tisdagseftermiddagen. Jorå, de sa att det var många möten, men nu känns det mest som om alla möten snurrar till saker och ting för mig… När ska jag jobba, typ? Jag har möten inbokade redan nu fram till midsommar…

Ett av dagens möten var i en del av Uppsala som jag hittills sällan har besökt. När jag pluggade vid universitetet var jag understundom i krokarna, men idag passerade jag och N, som var modig nog att våga samåka med mig, en helt underbar park som gått mig förbi alldeles. Vasaparken är sannerligen en oas i Uppsala och ganska centralt belägen, fast ändå inte i centrum. Här finns allt ifrån lekparker och grönytor till svanar och ett museum. Och en del av byggnaderna intill parken är otroligt vackra!

Detta bildspel kräver JavaScript.


Mötet nere på stan gav emellertid inte så mycket
, men jag fick ändå ett par saker jag ville kolla upp när jag kom tillbaka till jobbet. Och på vägen hem passerade vi huset jag ska till i morgon förmiddag på mötet – och huset vi ska flytta till om ett år. Vidare hann jag mejla en tänkbar ny a-kassa och dito fack. A-kassan överraskade med att svara på mina mejl (följdfrågor) och det bådar gott. Sånt är jag inte van vid från Akassan Vision, där de har varit inte bara otrevliga utan också ganska usla på det där med kommunikation. Inte vet jag om eller när jag får min sista ersättning från dem heller, förresten. Jag betalade en räkning nyss och då såg jag däremot att jag får lön på onsdag. Tänk, jag får lön för knappt tre veckor i maj och det är ändå dubbelt så mycket netto som jag fick från a-kassan på en månad… Jag känner mig som en miljonär!

Paket fr Bokus

Ett paket från Bokus med två Mors dags-presenter och en bonusmorsabok hade knölats in i min postbox idag.

Arbetsdagen tog slut nästan lika snabbt som den började. Hemma i postboxen hittade jag TVÅ paket. Det ena var från Bokus och innehöll två Morsdags-presenter (och en liten pocketbok till mig själv – jag är ju trots allt bonus-morsa!). Därför blev jag tvungen att springa över till Tokerian, köpa postpåse och posta presenterna så de hinner fram till lilla mamma före helgen. Eftersom Bokus förutsätter att gamla tanter använder modern teknik fick paketen ta omvägen om mig samtidigt som detta dessutom alltså kostade mig 45 kronor för ett nytt porto. Vilken tur att jag har råd. Synd att Mors dags-pakets-idén från Bokus faller på så platt bara. Minuspoäng igen.

Men i min box fanns också ett annat paket. Från Hoi förlag kom Susanne Ahlenius nya bok, Dödligt dubbelspel. Jag läste hennes första bok i den blivande trilogin i höstas och gillade den. Böckerna tillhör genren erotic crime och jag var lite orolig om jag skulle palla det, pryd som jag är. Det gick hur bra som helst med Dödlig åtrå, så tvåan ska väl också funka. Ett recensionsexemplar är detta och boken står i tur att bli läst och omskriven efter Martin Falkmans Tunneln i slutet av ljuset som jag läser just nu och som jag också ska recensera.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Så… Nu ska jag ta ett par mackor
och läsa lite med blyertspenna i handen. Jag är nöjd att jag har fått iväg Mors dags-presenterna, glad för övriga böcker jag får tillgång till och tacksam – varje sekund! – för mitt nya jobb. Men störst av allt är kärleken och jag får alldeles för lite av Fästmön för tillfället!!!
 

PS Tack vare alla möten idag fick jag tid att systemuppdatera såväl min privata mobil som tjänstemobilen. Sånt tar ju som bekant lite tid, men under möten använder jag inte mina mobiler.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om skrivande.


 

pengar

Det händer att jag skriver texter mot betalning.

Det händer att jag skriver texter mot betalning. Men du behöver inte oroa dig, det är inte tillräckligt mycket för mig att kunna leva på. Här på bloggen går jag via ett företag där jag har en sorts uppdragsanställning. Det innebär att jag får förfrågningar om eventuella texter jag vill skriva, jag får anmäla intresse och sen är det upp till beställaren att göra sitt urval. När jag tar såna uppdrag talar jag givetvis om det för min a-kassa. För 20 minuters arbetsinsats kan jag då få avdrag från a-kassan på såväl ersättning som en ersättningsdag. För a-kassan tycker inte att man ska jobba ens lite grann. Man ska inte jobba alls när man har a-kassa. Eller också ska man jobba mycket grann och få lön. Det senare är ju det jag vill göra.

Så det lönar sig knappast för mig att ta skrivuppdrag enligt ovan. Bruttolönen ser hyfsat bra ut, netto blir det runt en hundralapp för ett uppdrag. Nån lön betalas heller inte ut förrän man uppnått en viss summa. Hittills i år har jag fått en utbetalning, tror jag. På 400 kronor. Men pengar som pengar – allt är välkommet. Nästan.

Jag tar inte vilka skrivuppdrag som helst, nämligen. Det måste passa ihop med det jag skriver om för övrigt här på bloggen. Jag skulle inte åta mig skrivuppdrag som handlar om mode, smink, sport, till exempel. Det måste smälta in, vara nåt jag gillar eller som engagerar mig. Spelsajter skriver jag till exempel inte om. Jag gjorde ett undantag i höstas för jag blev lovad en ganska stor ersättning för det. I slutet fick jag 300 kronor och blev av med en vän. Så nä, vissa uppdrag lönar sig inte.

Nej

Jag säger nej.

Vidare säger jag för det mesta nej till företag som vill styra allt för hårt det jag skriver på uppdrag. Företag som kräver att få granska min text innan de betalar nånting. Jag jobbar inte så. Jag tar ett uppdrag efter de förutsättningar som ges – och som passar mig! – i förväg. Notera dock att hade jag drivit en professionell blogg skulle jag med all säkerhet ha tänkt annorlunda.

Jag får då och då förfrågningar om att skriva på uppdrag, få ersättning och sköta det här med skatteinbetalning på egen hand. Men dessa uppdrag är alldeles för styrda för att passa mig. Ska jag dessutom betala skatten själv anses jag som egen företagare och då kan jag inte samtidigt få a-kassa. Såna regler hade det relativt nystartade företaget, som köper texter av bloggare, ingen kläm alls på. Detta kan få till följd att en massa bloggare skattesmiter. Eller gör som jag: tackar nej. Jag skulle kunna namnge ett och annat sånt företag här, men… hur andra bloggare gör är upp till dem och inte till mig.

Böcker i bokhyllor på Röda Rummet

Böcker recenserar jag gärna, för det är inte plågsamt att läsa. Men det ger mig ingen inkomst, tyvärr.

Böcker recenserar jag gärna. Ibland får jag mig tillsänt nya böcker från förlag och författare. Jag får inte en spänn för det, men eftersom jag är road av läsning är det inte plågsamt att åta mig att recensera en bok. Ibland skriver jag om andra varor, tjänster, företag etc – men alltid hittills på uppdrag av mig själv.

Det händer att jag deltar i kampanjer vars budskap jag ställer mig bakom. Det gör jag alltid gratis, det förväntas man göra. Nu senast var det kampanjen om bokmoms på digitala böcker. Det är för övrigt sista dan att stödja den kampanjen idag, så gör gärna det! (Länk i högerspalten här via den stora runda knappen med texten ”JA! Till lika villkor för alla böcker!”)

Men ärligt talat… jag är rätt trött på att jobba gratis! Gratisjobb är sånt man kan ägna sig åt när man har en inkomst och det har inte jag. Häromdan blev jag ”erbjuden” att skriva om en ny sajt som visade samlade länkar för en viss typ av tjänst. För det skulle jag få… ingenting. Skälet som gavs till noll ersättning var att det ju är gratis för användarna att använda länkarna på sajten… Vidare skrev den lille (?) gossen som mejlade mig ord och uttryck som han inte riktigt begrep, tyckte jag.

Good luck!

säger jag bara. Gratis hjälp med marknadsföringen av en webbplats som jag gissar tar in annonsintäkter… För att citera lilla Kerstin i Barnen i Bullerbyn på Barnens dag:

Nä, nä!

Idiotiska regler begränsar alltså mina möjligheter att ta betalt för det jag skriver och gratisjobb är jag trött på. Finns det ingen som vill anställa en driven och produktiv skribent??? Jag är faktiskt rätt bra på att skriva texter för andra kanaler än min egen blogg och för olika målgrupper – jag har jobbat med det i hela mitt yrkesverksamma liv. Hallå???

Inget svar? Äh, då fortsätter jag att skriva här på bloggen – bara för att!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Mat, mat, mat och sånt

Ett matigt inlägg.


 

Påskmiddag

Min påskmiddag.

Magen är i uppror. Och det är inte konstigt med tanke på allt jag satte i mig igår. Påskmiddag skulle intas framåt seneftermiddagen – kvällen. Mamma orkade inte göra nåt, så jag försökte sno ihop en middag efter bästa förmåga. Det var inte så mycket att sno ihop, för övrigt, mest att koka färskpotatis och plocka fram. Ägghalvorna gjorde jag själv förstås, men jag tackade nej till att använda majonnäs med bäst före-datum från oktober förra året. Det är tur att jag inte gillar majonnäs. Jag hade på uppdrag av mamma köpt svart och orange rom och det gav ägghalvorna både fin färg och godare smak, enligt min mening. Och så toppade jag med en liten dillkvist. Jisses, jag borde bli kokerska (NOT!). Janssons frestelse hade mamma redan inhandlat en fryst färdigvariant. Den var OK, men lite smaklös, så jag piffade upp den med sill med ansjovissmak.

Mariestads påskbrygd

Mariestads påskbrygd var en av de två sorterna påsköl jag drack. ”Finstämd vårlager”, enligt etiketten och nog var den lite i ljusaste laget, tyckte jag.

Sillburkar hade jag köpt tre stycken och så knäckebröd med goda och starka ostar till, saltgurka och rädisor. Ja, jag hade köpt, men mamma betalade. Hon betalade till och med det jag hade i mina glas – Östgöta sädes och påsköl. Jag köpte två sorters påsköl och sparade en flaska till idag på påskdagen, för då åker ”resterna” fram från gårdagens påskbord. Mamma själv drack påskmust. Jag kan inte påstå att jag har svultit de här dagarna jag har varit med mamma.

Ensam vid påskbordet

Ensam vid påskbordet blev jag rätt snart.

Men det verkade som om vi var utsvultna båda två, för vi kastade i oss maten. Mamma orkade hålla mig sällskap vid matsalsbordet i ungefär en halvtimme. Sen fick jag sitta själv och mumsa. Det var förstås nyheterna på TV som hägrade. Jag tror aldrig jag har sett/hört så många TV-nyheter som jag har gjort de här dagarna. Det värsta är att det verkar vara rätt mycket nyhetstorka – förutom en storbrand i Uppsala, raggarkaos (!) på E18 och höjningen av a-kassan.

Den sistnämnda, höjningen av a-kassan, var på nyheterna varje gång igår. Som om det är nåt att slå sig för bröstet över. Det var väl baske mig dags efter 13 år, eller? Inte heller förstår jag hur de räknar, för det sägs att högsta a-kasseersättningen man kan få idag är 18 700 kronor brutto i månaden. Jag har högsta ersättningen och den är 680 kronor om dan, fem dar i veckan. Det blir 13 600 kronor i månaden, enligt min kalkylator. Netto blir det 9 900 spänn som ska räcka till ”allt”. Ibland får jag 800 kronor över, ibland inte. Existensminimum är att få 3 500 kronor över när räkningarna (vissa typer av räkningar som hyra, telefon etc) är betalda. Det är också ett skämt, för så mycket har jag aldrig nånsin fått över när jag har gått på a-kassa. Vissa saker kan man få hjälp med, som kläder och busskort. Man jag köper numera aldrig kläder och busskortet laddar jag ytterst sällan med nån hundralapp. Däremot betalar jag väldigt mycket för mitt internetabonnemang och ett sånt måste man ha liksom en bra dator och mobiltelefon för att kunna göra allt som krävs av en. Huruvida samhället skulle betala detta är jag tveksam till. Jag hankar mig fram så länge det går tack vare en snäll mamma och snälla vänner. Sen när det inte går längre… Äh, jag vill inte tänka så långt, jag vill tänka att jag får ett jobb.

Solnedgång

Solen gick ner igår kväll också.

Efter maten jobbade jag vid diskhon och sen blev det en tur ut med sopor. Mamma ville se Smartare än en femteklassare och jag satt med ena ögat i min bok på gång, den andra på TV:n. Det var en 82-årig tant som tävlade och hon tog hem rubbet. Härligt! Hade jag varit där hade jag också gjort det, för jag klarade alla frågor – från TV-fåtöljen, vill säga. Annat är det väl att stå i en studio och tävla.

(Under kvällen grävde jag ofta i min godispåse (vem behöver påskägg när det är innehållet som är intressant?). Det hjälpte säkert till att få magen i uppror.)

Det var inget Mr Selfridge igår kväll, men i stället tittade vi på Eurovision song contest firar 60 år, en brittisk produktion där Graham Norton och Petra Mede var programledare – och gjorde det mycket bra. Före- och efterprogrammet leddes av Sarah Dawn Finer och Christer Björkman. Jag tyckte att det var fin och rolig underhållning och twittrade som en galning. Roligt att få sina tweets favoriserade av både Herreysfamiljen och självaste Conchita Wurst!

Idag ska vi roa oss med att köra över bron och besöka den östgötska landsbygden, så nån mer promenad vid sjön lär det inte bli på ett tag. I morgon är det nämligen dags för mig att åka tillbaka till mitt ”fängelse”. Jag har inte hunnit träffa de vänner jag har velat, men FEM ser jag i maj och kanske hinner jag svänga in till M och säga hej på vägen ut ur stan i morgon.

Vad hade DU för dig igår och vad händer idag? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en tur i omvärlden via media på nätet.


En både bra och frustrerande dag
är snart till ända. Tre jobb är sökta, men mejleriet krånglar fortfarande. Ett tag på eftermiddagen kunde jag logga in och läsa alla miljoner mejl som trillat in, men strax före 18 var det kört igen. Så just nu är e-post inte ett bra sätt att nå mig på, tyvärr. Just sayin. Städningen är emellertid klar. Nu ska jag kolla om det har hänt nåt i omvärlden. Helt asocial behöver man ju inte vara, krånglande mejl till trots… Häng med på en svängom – om du vill. Annars struntar du i det.

 

 Bubbelvatten

Bubbelvatten kanske serveras om Vattentornet vinner.

Vattentornet kan få pris. Då snackar jag förstås om Uppsalas vattentorn. Tornet är ett av fyra ljusprojekt som är finalister till utmärkelsen årets Svenska Ljuspriset. Den 10 september presenteras vinnaren. Kul, kul och tummarna hålls, förstås!


The Beast skyddar Obama i Sverige.
Det känns lite som James Bond att titta på skisserna av den bil som president Barack Obama ska färdas i när han kommer hit till Sverige på onsdag. Bilen är liksom en bunker på hjul med brandsläckningssystem, bepansrad bensintank med skum så att den inte kan explodera, kaross som kan deformera projektiler, punkteringssäkra däck med mera. Och så en egen blodbank. Vi får hoppas att inget av detta behöver testas… Lite scary är det allt och jag är aningen nojig – jag läser just nu Lennart Pehrsons bok Familjen Kennedy

 

pengar

Det blir nog inte mer pengar netto för pensionärerna.

Sänkt skatt för pensionärer. Tänk, en hel hundring per månad blir det på plus för pensionärerna om regeringens förslag går igenom. Samtidigt väntas pensionerna sänkas med mellan 200 och 400 spänn i månaden för den som har jobbat heltid. Nån som ser logiken i detta???


Betalar du mer el än dina grannar???
Nä, jag gör inte det – än så länge. Men det diskuteras huruvida vi ska installera mätare i alla lägenheter i min bostadsrättsförening. Energimyndigheten ger lite tips på sånt som kan minska kostnaderna, till exempel energieffektiva lampor, rätt temperatur i kyl och frys, diskmaskin eller handdisk etc. Kanske bäst att läsa på lite…


Här ska crossfitsporten växa.
Det låter väl bra. Men vem 17 är killen till vänster på bilden bredvid ägaren Jenny Samuelsson??? Bildtext, tack! Eller nåt. Jag är nyfiken.

 

Elefant Var stark

Strunta i elfenbensprylar, tycker jag som gillar elefanter som de är. Eller i lera på sten.

Polisen beslagtog elfenben. För en vecka sen beslagtog polisen i Uppsala elfenben som annonserats ut på Uppsala Auktionskammare. Nu undersöks om benen kan härröras före eller efter 1947. För att få sälja elfenbenprylar tillverkade efter 1947 krävs särskilda intyg, nämligen. Jag tycker att man inte ska varken köpa eller sälja elefenbensprylar. Punkt.


Livet är kort.

 

Read Full Post »