Återkoppling och vidare, upp i ljuset…

Ett inlägg om att få bekräftelse, en rosa uppenbarelse och obildade ledarskribenter.

---

 

Den är rätt… unik, J:s gran….

Nä, jag har varken varit på dop eller doktorspromotion idag.  Jag har jobbat. Bland annat har jag premiärbloggat för en nyhetsblogg på jobbet. Bloggen vänder sig till avdelningens anställda och innehåller veckans tio för jobbet viktigaste nyheter. Underlag trillade in i tid och mängd, ovanligt nog. Men förutom det… återkopplingen har varit fantastisk! Min närmaste chef är väldigt bra på och snabb att återkoppla och informera om saker och ting, men idag var hon inte den enda. Nyhetsinlägget har både kommenterats och gillats av övriga medarbetare, som i antal är lika många som hela min förra arbetsplats, ungefär. Dessutom har jag fått feedback via mejl och muntligt. Vilken arbetsplats jag är på… Nån gång i framtiden hoppas jag att jag verkligen får möjlighet och tillfälle att visa upp den. Den alldeles… unika granen här intill får symbolisera mitt nya jobb. Granen hittade jag på J:s kontor under en av dagens vandringar i korridorerna. Jag blev bara… stum… Men självklart ställer jag mig bakom att granen ska med när vi flyttar om ett år till nybygget!!!

Här finns nåt för alla! Armen och handen tillhör en man som heter Ove.

Mitt hörn av huset, som sista tiden mest har varit ”bebott” av chefen och mig, har nu fått en ny permanent manlig medarbetare. Två kvinnliga är på gång in i sommar, tror jag. En man som heter Ove (han heter faktiskt det!) och jag planerar för en fikahörna där den som har lust och hinner kan fika i grupp. Vi har en liten soffa och en fåtölj och vaktis är vidtalad om ett soffbord. Längst in står ett spännande skåp med datorkomponenter. I skåpet finns nåt för alla och det är en fascinerande pjäs som inbjuder till PILL. Utöver gemensamma fikastunder planerar vi att ha ett mingel, troligen efter sommaren. Folk är så glada och trevliga på den här arbetsplatsen, jag har inte sett ett surt ansikte på de tre veckor jag har varit här!

Men nu är det ju fredag och helg, så jobbet och jag får vila ett par dar från varandra. Vad ska jag göra då, när jag inte får jobba, menar jag..? Jag har inlett med att vika tvätt och funderar på att ge mig ut till soprummet i regnet. I kväll ska jag ställa mig en stund vid strykbrädan, men jag ska också säkerhetskopiera filer och förbereda såväl en sista hälsning som en första. Snart händer det saker här… Sen ska jag naturligtvis hälla ner mig i bästefåtöljen och bara läsa min bok på gång och vara fredagstrött.

Snart händer det saker här… Den här ”gubben” hände mig i morse!

I morgon eller på söndag – eller kanske båda dagarna? – ska jag greja med bilen, det vill säga tvätta, putsa och polera den utvändigt och invändigt. Den automatiska biltvätten får göra slitgörat, för det pallar inte mina axlar, men dammsugningen och putsningen inuti gör jag själv.

På söndag ska jag förstås ringa mamma och gratulera på hennes dag, men jag ska också själv öppna en present. Dagen är faktiskt inte bara Mors utan även min (den som fattar, fattar, andra får leva i ovisshet eller gissa)!

Helgen går så fort och snart är jag på jobbet igen för att göra skäl för lönen. (Jag har för övrigt snokat lite och upptäckt att vi var sex personer som intervjuades för tjänsten och jag vann!) På måndag eftermiddag ska jag på ett lååångt möte om ett webbprojekt. Sen blir det bilbesiktningen klockan 18. På tisdag blir det flera möten, på onsdag ett lunchseminarium, möten torsdag och fredag och nyhetsbloggen på fredagen också, förstås… Och sen är det plötsligt långhelg och tre dar ledigt.

Nån som kanske hade behövt lite ledigt NU GENAST – eller en dos allmänbildning och möjligen nån rättstavningskurs – är lokalblaskans ledarskribent. Det här är riktigt pinsamt, UNT…

Hur gör Sverige när Sverige drar jämt? Drar Sverige skåning eller östgöte också? En kan inte låta bli att undra…

Nej, nu ska jag dra vidare och det går upp i ljuset. Den som är med lite får se. Den som inte är med… slipper… Jag lämnar dig med en detalj från den unika granen jag inledde det här inlägget med och så önskar jag dig

trevlig helg!

Hoppas din helg blir både trevlig och unik – precis som granen som detta hänger i!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Grönt, beige, svart, rött åt tegel och färgglatt som 17

Ett inlägg i regnbågens färger.

---

 

Vilken tur jag hade i morse! Jag slapp gå ut med soporna på väg till garaget. Aparmarna (<== självinsikt) bar nämligen två papperskassar med grönt. Fyra krukväxter skulle till Husets Vackraste Rum på jobbet. Jag ställde en kasse bakom förarsätet och en i baksätet med intentionen att köra försiktigt. Efter första rondellen skramlade det till. Lyckligtvis överlevde vi allihopa och nu har jag förgyllt min vardagstillvaro på jobbet med det gröna. En får hoppas att de trivs lika bra som jag…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nåt sedvanligt fredagsfika blev det inte. I stället vankades det cider och gigantiska bullar med hosta på borta i andra änden av husets plan ett. Min företrädare i Husets Vackraste Rum och hennes gäng hade mingel borta hos sig. Och bullarna var verkligen STORA, även med Bagges mått mätt…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Resten av förmiddagen ägnade jag mig åt seriöst jobbande. Jag laddade upp kommunikationsplanen som arbetsmaterial för staben. Vete 17 om nån har läst den idag på fredagen, men den ligger där nu i alla fall. Övrig tid på dagen fnulade jag kring internkommunikation. Det blir en egen liten plan kring den aktiviteten, för det är efterfrågat. Nånstans mitt på dan bröt jag för lunch. Den var rätt beige, men ganska god. Fast pasta… det hade jag tänkt äta både i morgon kväll (kycklinglasagne) och på söndag (kycklingkorv och makaroner). Nåja, för att göra tillvaron på jobbet mer färgglad satte jag ett regnbågsskal på tjänstemobilen. Och på lunchen läste jag ut Vita spår – i kväll är jag säker på att jag börjar med uppföljaren, Prio ett, som jag vann, signerad, i en utlottning hos författaren.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag har under dagen fått en signal från Fästmön att hon har satt sitt namn på ett papper. Det glädjer mig mycket! På hennes utflykt idag blev det emellertid inget kaffe och hade jag vetat det skulle hon ha fått en inbjudan till sådant i Husets Vackraste Rum. Nåja, jag får se fram emot morgondagen då jag får träffa Anna några timmar mellan två arbetspass. Vi är bjudna till hennes snälla mamma och L i Slottet/Slottsträdgården – om nu regnet kan hålla sig borta!

Kontakt med goa vänner från min förra arbetsplats har jag haft vid arbetsdagens slut. Omtanken är ömsesidig – och uppskattad. Det är gott! Jag är så glad att ni finns kvar i mitt liv, NK* och H!

En flaska rioja, Montelciego 2011, ett reserva gjort på tempranillo, fick jag av Lucille idag.

En av mina köksstolar har varit på kalas sen i lördags. Snacka om bortamatch! Men när jag återvände från soprummet på seneftermiddagen stod en skamsen Lucille utanför med stolen – och en flaska rött gjord på en av mina favoritdruvor, tempranillo (som ger vinet en tegelfärg, vanligen). Snacka om goa grannar det finns, trots allt. Vi har för övrigt lovat att utbyta tjänster – jag öppnar Lucilles och F:s vinflaskor om de öppnar mina champagnedito.

Den här helgen har jag städhelg, men eftersom jag blev bortbjuden i morgon har jag börjat i kväll med att bädda rent, tvätta och damma. Redan i morse slet jag av de smutsiga sängkläderna och slängde dem i tvättkorgen. Kuddar och täcken fick ligga i frysen hela dan. Vik hädan, kvalster! Jag räknar med att dammsuga och städa av i badrummet och i duschrummet-/toan innan jag åker och hämtar Anna mitt på dan. Då kan jag torka golv när jag kommer hem, ringa mamma och ta en öl medan jag lagar lasagne på kvällen. Ja, helgen går fort… Men sen är det söndag och då ska Tofflan bara vila…

En go och färgglad helg önskar jag dig som har orkat läsa ända hit!

*NK = Närmaste Kollegan på min förra arbetsplats.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Små rubriker här

Ett yttepytteinlägg.

 

Tussilago från april 2011.

Det verkar inte hända så mycket en sån här dag. Solen skiner och det är härligt vårväder ute. Jag stapplade till Tokerian för att handla soppa till middag och fika till eftermiddagen. Tussilagon färgade dikeskanterna gula. Tyvärr är jag inte så kurant ännu att jag kunde böja mig ner och fota, så håll till godo med en gammal bild uppe till vänster. (Ja, bilden ska vara till vänster när man läser den här bloggen från en dator. Från mobilen ser ju layouten inte klok ut, bara som ett tips.)

Jag har lämnat återbud till eftermiddagens/kvällens mingel. Trist, men vi stannar hemma. Man går inte till nån som fyller år i morgon och ger bort en förkylning. Fästmön ligger mest hela tiden och snorar. Jag har införskaffat nässpray till henne och magmedicin till mig själv. Sen slank det ner nybakade kanelbullar och kaloririka chokladkex i varuvagnen också. För det är ju lite synd om oss sjuklingar.

 

Freddie och Stuart i Vicious.

Vi har sett på näst sista avsnittet av Vicious, inspelat förra söndagen på DVD-hårddisken. Vi kan nu konstatera, efter att ha sett fem av sex avsnitt, att vi faktiskt är roligare än Freddie och Stuart när vi ikläder oss rollerna av Offret och Martyren. Dessutom skulle ingen av oss medvetet vara elak mot den andra – varken i sällskap med andra eller ensamma. Men skoja rått med varandra kan vi! Till kvällen ska jag försöka hålla mig vaken och se fyrans Annika Bengtzon-film. Anna kanske inte orkar. Vilken tur att jag bloggar om filmerna, då kan hon ju läsa om dem här!

Nä, det händer inte mycket här i New Village. Det är inte som i natt när nån i huset tyckte att det var ett bra tillfälle att spika kvart i ett på natten. Jag blev så jävla arg att jag skrek. Riktigt dåligt att spika, dåligt av mig att skrika också, men på nåt sätt ville jag protestera.

Surfar runt lite bland medierna på nätet. Aftonbladet slår på stort och skriver om en kunglig lyxbil som varit med i en våldsam krasch och smitit från polisen. Men nej. Du behöver inte läsa artikeln, den handlade om en bil som en gång, för 100 år sen, tillhörde vår kung. Den har bytt ägare ett antal gånger sen dess.

Nästa söndag, däremot, är det 40 år sen ABBA vann Eurovision Song Contest i Brighton. DN visar unika bilder ur ABBA – the photo book. Alltså, kolla in färgerna i Agnethas och Björns kök i lägenheten på Lilla Essingen…

Livet är kort. Vissa rubriker är små, men ändå… innehållsrika.

 

Read Full Post »

Sjukläger

Ett inlägg om diverse åkommor och annat.

Igår kväll hämtade jag en Fästmö som kände sig allt annat än piggelin. Och under natten har förkylningen brutit ut. Det har nog varit si och så med sömnen för hennes del, men ofta brukar det kännas bättre när skiten väl har brutit ut. För mig är det i alla fall så att jag känner mig sämre innan det bryter ut. Tidigt i morse fick hon masa sig upp och ringa och sjukanmäla sig. Nåt mingel i kväll blir det inte för vår del, jag ska strax höra av mig och avboka.

Ryggeländet är faktiskt lite bättre idag. Den gör inte lika ont som tidigare, men jag är fruktansvärt stel. Och lite smärta finns kvar, tro inte annat. Sömnen har det blivit si och så med den här semesterveckan. Varje gång jag har vänt mig i sängen i sömnen har jag vaknat – det har väl helt enkelt gjort ont.

I morgon bär det av till kexfabriken/besticklådan för min del. Jag har inte bestämt mig än om jag ska ändra min semester till sjukskrivning. Kanske åker jag på Annas förkylning och då måste jag i alla fall sjukskriva mig. Eller kanske inte. Det beror på vilken sorts papper som ligger på mitt skrivbord i morgon. Det är mycket därför jag biter ihop och kämpar mig dit. Annars hade jag nog varit hemma ett par dar till. Det är lätt för den som har ett fast jobb att säga att man ska sjukskriva sig när man är sjuk. För den som har en visstidsanställning är det inte lika självklart.

Sommartid är det nu och det ser verkligen somrigt ut utanför mitt arbetsrumsfönster. Folk grillade runt omkring här igår och många flyttade ut sina utemöbler. Men på natten sjunker temperaturen. Det var bara runt nollan i veckan.

Jag önskar dig en skön söndag! Själv ska jag försöka se till att det blir utfodring i sjuklägret. Det är sånt som den som är friskast ska sköta om. Och idag är det definitivt jag.

Livet är kort.

Read Full Post »

Ja, jag är blond. Och brunhårig. Och gråhårig

Ett inlägg som visar hur blond jag är. Bland annat.

 

Jag är så blond ibland. Och brunhårig. Och gråhårig.

Tidigare idag skrev jag ett überlångt inlägg här. Typ över 800 ord. Jag trodde inte nån skulle orka läsa det, än mindre kommentera. Men det gjorde nån! Och jag fick känna på, över 800 ord till trots, hur korkad jag är som inte har en sökmotor som hittar rätt webbplats. Jag ska bättra mig!  (Jag har ätit fisk sen jag skrev inlägget, till exempel.) Jag skyller på att jag har jävligt ont och studsar upp och ner vid datorn (nåja… jag ändrar ställning sitta-stå-sitta-stå hela tiden och ibland måste jag avbryta skrivandet för att gå omkring). Dessutom skyller jag på en trött dator som skulle ha bytts ut under den här semesterveckan, men inte heller det gick så bra på grund av hur jag mår. Nu dröjer det innan jag klagar på att proffs inte kan skriva korrekt svenska på sina skyltar – för jag kan ju inte googla!

Beige mat. Men förhoppningsvis C-vitamin i citronsåsen. Dessutom sägs det att man blir smart av fisk… Notera också att det är mjölk i glaset idag.

Jag har i alla fall lyckats laga mat – OCH HÄR KAN DEN SOM VILL GÖRA ETT FETT X I TAKET! – men jag måste säga att den blev lite… beige. Det sägs att man blir smart av fisk och jag undrar om det även gäller blondiner? Nån som vet? Förhoppningsvis innehöll citronsåsen i alla fall mycket C-vitamin, för Fästmön har antydningar till halsont och förkylning. Detta till trots fick jag skjutsa henne till arbetet i eftermiddags. Men hur det blir med morgondagens mingel får vi verkligen se – om ingen av oss mår bra känns det liksom inte roligt att mingla. Tyvärr.

Fem hemligheter är inslagna.

Ett besök på Tokerian har jag hunnit med liksom ett samtal till mamma. Det luktar skumt i min lägenhet, men jag är oskyldig. Det är grannarna under som grillar och röker vattenpipa. Tack och lov använder de ingen tändvätska eller tillagar gris, så jag kan andas utan att det gör ont och jag mår inte illa av nån stank! De verkar ha trevligt och de bryr sig om barnet som är med, till skillnad från andra som har grillat ett och annat. Eller ytterligare andra som bara skriker åt sina barn. Eller somliga, som ignorerar sina barn. Ett gemytligt småprat har jag lyssnat till medan jag fortsatte göra lite nytta och ägna mig åt hemligheter, såsom att slå in födelsedagspresenter. Men det där med att krulla snöre är jag usel på. Jag måste nog googla på det och försöka hitta en kurs! Kanske klarar att googla nu när jag har ätit fisk..?

Livet är kort. Jag har ont, är trött och irriterad, men kan glädjas med andra har roligt. Faktiskt.

 

Read Full Post »

Licentiat och doktor

Nej, Ingrid, detta är INTE nån recension av din avhandling!!!

I eftermiddags gjorde jag nånting som jag aldrig har gjort tidigare: jag var och lyssnade på ett licentiatseminiarium. Det var min favvo-doktorand Ingrid – ja, jag VET, man ska inte favorisera, men den här tjejen är duktig! – som halvvägs, ungefär, till doktorsgraden, mellanlandar på en licentiat. Om nåt år eller två blir det disputation. Ingrid är som sagt mycket duktig och det hon forskar inom är synnerligen aktuellt – med tanke på den globala uppvärmningen om fyra grader, till exempel.

Ingrid signerade det exemplar av hennes lic-avhandling som jag tog!

Och så till en annan doktor. Eller jag kanske ska säga läkarmottagning. Jag har alltid talat gott om min läkarmottagning och den husläkare jag hade fram till förra årsskiftet, doktor Anders. Tyvärr slutade doktor Anders, men jag hängde kvar vid mottagningen. Jag är inte listad hos nån doktor utan bara vid mottagningen. Hittills har det fungerat ganska bra. (Fast när man surfar in på hemsidan tror man först att man har hamnat hos en veterinär… Men det gör ju i och för sig att jag känner mig lite hemma med tanke på var jag jobbar…)

Men nu är jag lite… fundersam. Jag mejlade mottagningen igår kväll eftersom doktorn, som skrev ut häl-medicinen och skickade mig på röntgen, hade sagt att jag skulle boka en telefontid för att få röntgensvaret. När jag fyllde i formuläret på nätet skrev jag den närmaste veckans delar eller hela dagar när det inte funkar att jag blir uppringd. Bland annat skrev jag att det INTE passade i eftermiddag.

Jag hann precis tillbaka efter lic-seminariet och det efterföljande minglet med förfriskningar när syster Siochså ringde från mottagningen. Men hallå! Läst men inte förstått mitt mejl, eller? Nu var jag emellertid ändå på plats – nätt och jämnt! –  och kunde prata, men det var ju rena turen… Sen var det ju inte sköterskan som skulle ringa utan doktorn – sköterskan får ju inte lämna ut nåt röntgensvar, nämligen. Hur som helst, sköterskan ringde för att ge mig en tid – nästa vecka och precis vid den tiden när jag sitter i bilköer på väg hem. Men hallå igen! Över en veckas väntetid bara för att få bekräftat det jag redan vet, i princip -hälsporre! Nej, det köpte jag INTE! Jag bad i stället att doktorn ju kunde mejla svaret, det räcker ju med en mening och det kan väl inte ta nån längre stund att skriva. Då svarade sköterskan att hon inte trodde att de hade min e-postadress.

Men jag mejlade ju till er igår och dessutom fick jag mejlsvar i morse från en annan av doktorerna, då måste ni ju ha min e-postadress…

Jag liksom hörde hur hon rodnade och började i mitt stilla sinne undra om man kanske måste vara doktor-doktor för att läsa och förstå vad patienterna skriver i sina mejl…

Nej, jag är inte längre imponerad av min läkarmottagning. Vi får se om röntgensvaret via mejl dröjer en vecka också. I såna fall byter jag nog mottagning, för det här är klart sämre service och tillgänglighet!

Nu ska jag, som bara är kandidat, (fil kand med litteraturvetenskap som huvudämne), gå och hänga tvätt innan jag telefonerar. Och… ja just det… Ingrid blev förstås godkänd!!!

Livet är kort.

Read Full Post »