Read and weep – eller gråt och bli glad

Ett smått fundersamt inlägg om gråt av olika slag.

---

 

Att gråta är hemskt, men efter ett tag tycker jag att det känns bättre.

I morse läste jag en TT-artikel om att en faktiskt mår bättre när en har gråtit. I alla fall om en ska tro på holländska forskare som har gjort en studie på 60 lättrörda personer. Deltagarna fick se två sorgliga filmer och gradera sitt humör före samt tre gånger efteråt. Resultaten visade att knappt hälften grät och förstås mådde sämre direkt efter filmvisningen. Efter 20 minuter låg humöret på samma nivå som innan. Och efter en och en halv timme mådde de till och med bättre. Vad det beror på utredde inte forskarna. Men kanske kan det vara så att det helt enkelt är bra att gråta..? Personligen avskyr jag att gråta, samtidigt som jag vet att jag faktiskt mår bättre efteråt. Vad tycker DU om att gråta???

Den här bloggen låg på en hedrande åttonde plats idag strax före lunch.

Att ligga i topp är inte alltid en välsignelse. Men Uppsala kommun har hamnat på tionde plats på en lista över hur bra kommunerna är på att nå sina användare på Fejan. Men Enköpings kommun är faktiskt bättre och hamnar på andra plats, nåt som nämns liksom i andra hand i lokalblaskan. Hur kunde Uppsala kommun hamna på tionde plats? Analysföretaget Smampion (vars webbplats inte bedöms som säker av mitt antivirusprogram…) bevakade landets 172 kommuner på Fejan under sommaren och kollade vilka som växer mest (flest följare?), är mest aktiva och engagerar flest följare. Kommunen får gott betyg vad gäller responsivitet (att de svarar), men också för att följarnas frågor hanteras tydligt och trevligt. Det är ju bra. Att Uppsala kommun är bra på Facebook. Men alla finns ju inte på Fejan. Hur står det till i verkliga livet? En sån som jag undrar hur många ÅR det ska ta innan yngsta bonusdottern får svar på sitt ärende, som gått från anmälan till Skolinspeketionen via klander av kommunen från Skolinspektionen till ett skadeståndskrav. Nu har det gått över ett år… Men Enköpings kommun då? Jo, kommunen står för många informationsrika inlägg, inläggen är positiva och varje inlägg delas av minst tio personer (kommunanställda?). Positivism är ju bra, har en hört. Därför delar jag (!) en skärmdump av en annan topplista där den här bloggen ligger på åttonde plats. (Jag tog skärmdumpen idag klockan 11.42.) Det tycker jag är rätt bra med tanke på att jag varken har barn eller sjukdom, är nån fena på matlagning (totalt ointresserad, dessutom) eller skriver om inredning. Vad tycker DU om topplistor??? Skratt eller gråt??? Sött eller salt???

En tand kvar i käften… Jaa, snart är en där…

En fråga som har fått mig att gråta av ilska ibland är varför tandvård inte ingår i högkostnadsskyddet för sjukvård. Är inte tänderna en del av kroppen, kanske? Visst, en del får dåliga tänder för att de inte sköter om dem. Men det finns rätt många människor som inte sköter om resten av sin kropp heller och får fetma, magsår, KOL, hjärtinfarkt med flera sjukdomar som behandlas och omfattas av högkostnadsskydd. Wictor Deverot Hasselmark är bara 21 år, studerande och till på köpet sosse. Detta till trots har han skrivit en väldigt bra artikel på DN Åsikt där han menar att tandvården bör likställas med sjukvården och tillämpa samma högkostnadsskydd. Ja, Wictor Deverot Hasselmark har fyllt 20 och efter en har gjort det är tandvården inte längre gratis. Och tandvård är dyrt! Visserligen finns det idag även ett högkostnadstak för tandvård, men det är ändå patienten som får betala mest. Eftersom Wictor Deverot Hasselmark studerar blir det väldigt dyrt för honom när han ska laga tre visdomständer. Lika dyrt som det blir för mig som har a-kassa. En jämförelse visar att studerande har lika mycket i studiemedel per månad som en arbetssökande med a-kassa. Och för den som jobbar och har lön – men den har ju lite mer att röra sig med. Tandvård har under många år varit på väg att bli en klassfråga IGEN. Det har jag tänkt och känt under ganska lång tid nu. För jag behöver åtgärda flera tänder – och då snackar jag inte tandblekning! – men har inte råd med det. Så vad tycker DU??? Är tänderna en del av kroppen och om du tycker det, bör de som sådana inrymmas i högkostnadsskyddet för hälso- och sjukvård???

Nu har jag gett dig lite att fundera på medan jag gör annat. Svara gärna på mina frågor i texten i en kommentar!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Kisserier och bokhandelsnischer

Ett inlägg om allt från kiss till litteratur.

---

 

Elliot och Mårran från Mumintrollen ute på promenad?

Vi har varit på promenad, killen och jag. Jag startade förstås Runkeeper (stavad med ett k, Gunilla!), stegmätaren på mobajlen får jag inte igång. Däremot kalorimätaren. Över 200 kalorier brände jag under vår vandring. Det är en halv 100 grams chokladkaka, det, ungefär… Synd att Elliot inte är här oftare. Så smal jag skulle bli då.

Det var länge sen jag var ute och promenerade med en killhund. Jag har glömt hur ofta de ”kissar”. Men ändå. Lille Elliots blåsas innehåll är nog en piss i havet (!) jämfört med bötfällda kissande svenskar. Hittills i år har de bötfällda kissat över 400 liter olagligt… Det vill säga ett par badkar, om man nu vill göra bilden tydligare.

Innan det blir frukost här tog jag en liten tur i media. I lokalblaskan läste jag en positiv artikel om att bokhandeln ser positivt på framtiden. Det glädjer mig enormt, för det finns väl inget som är så häftigt som att strosa runt i timmar i en bokhandel? Det gör man liksom inte direkt när man nätshoppar böcker. Då är det snabbt och billigt som gäller. För det är ju onekligen så att nätbokhandlarnas priser är mycket lägre än de fysiska bokhandlarnas. Och ibland har nöden ingen lag – jag har inte råd att köpa böcker i en vanlig bokhandel.

Några av mina hyllor med skönlitteratur. Fast här är inga böcker till salu.

Men den anrika bokhandeln Hedengrens i Stockholm närapå nedläggning skapade ringar på vattnet. Det var som om vi bokmalar insåg att ska vi rädda våra fysiska bokhandlare måste vi ju faktiskt handla där. Bokhandlarna själva försöker också bredda sina verksamheter eller nischa sig. Båda sätten verkar funka! The English Bookshop är tämligen nischad – det säger ju dess namn. Den har funnits i 20 år och har aldrig minskat sin försäljning. Men enligt ägaren Jan Smedh är bokhandeln också personlig i sina möten med kunderna och aktiva i sociala medier. Drottninggatans bokhandel satsar på författarbesök, bokcirklar och kafé. Ägaren Mårten Ericsson säger i lokalblaskan att kaféet har gjort att bokhandeln verkligen har blivit den mötesplats han önskade.

Det låter verkligen toppen och jag – och Elliot! – önskar dem lycka till! Kanske nån av dem välkomnar bokintresserande hundar också..?

 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En boktoks bekännelser: Om bokrean och hoarding

Ett självutlämnande inlägg.

---

 

Det är inte så smart att köpa en massa böcker när man inte har nån inkomst. Det är rentav dumt. Men jag har alltid varit en svag natur i en bokhandel. Inte blir jag starkare av att tillvaron i övrigt är tuff: förutom att tröstäta (”fem chokladbitar för 15 kronor”) tröstläser jag. Och lustigt nog finns det alltid en slant över till en bok. Jag har blivit en riktig hoarder.

Britt-Marie var min första på årets bokrea.

Det ligger i släkten. Min farfar var likadan. Under kriget fanns det inte mat att få tag i. Men det fanns böcker. Han bar hem åtskilliga. Här är det inte krig just nu, men det finns inga pengar att tala om. Ändå bär jag hem litteratur var och varannan dag. Jag tror aldrig att jag har varit så aktiv på nån bokrea som i år när jag inte får nån lön. Men böckerna är ju så billiga! Min första på årets bokrea var ju Britt-Marie var här som Akademibokhandeln sålde ut för 59 kronor – men endast i onsdags!

Sen hade jag bestämt mig för att inte köpa fler böcker. Eller… det var ju så att jag hade beställt fyra böcker från Bokus – till ett väldigt bra pris. Alltså, fyra inbundna, relativt nya böcker för ”bara” 200 spänn nånting totalt! Det är ju vad EN ny, inbunden bok kan kosta. Tre var till mig, en till Fästmön, dessutom. Lite snäll får jag allt fortsätta att vara, trots att Vänliga veckan är slut… I torsdags kom böckerna och jag var på ICA Heidan och hämtade ett tungt, härligt och orange paket.

Årets bokreaböcker från Bokus – tre deckare till mig, en till Anna.

Slutligen var vi ju på stan igår. För att jag skulle köpa underkläder. (<== Plats för asgarv!) Myrorna har halva priset på sina böcker och rean pågår till och med söndag. Jag försökte stå emot, men… En liten pocket, för övrigt inte en deckare, fick ett nytt hem hos mig för en guldpeng.

Bokreafynd på Myrorna. 

Precis som farfar sätter jag mitt namn i böckerna samt datum när jag köpte dem. Ibland sparar jag till och med kvittot och lägger i. Om jag får en bok av nån, brukar jag försöka tvinga den personen att skriva nåt på insidan av bokens pärm.

Det enda som skiljer mig och farfar åt är att han hade ett Exlibris. Det har inte jag, men det skulle jag gärna vilja ha. Jag har bara inte kommit på motivet än. Och jag tror att om jag får välja köper jag nog hellre en bok än en klisteretikett.

Fast mest av allt behöver jag en ny bokhylla. Jag undrar om den jag såg på Återbruket i förra veckan (på farfars etthundrafemtonde födelsedag, fakstiskt…) finns kvar? Den kostade bara en hundring, ett riktigt fynd av rätt sort (Billy), i rätt färg (rödbrun). Men den får nog inte plats – vare sig i bilen eller mitt hem…

Farfars exlibris. Han köpte – eller kanske fick han? – den här boken den 18 februari 1935, enligt hans blyertsanteckning. Det var hans trettiofemte födelsedag. Jag fick den julafton 1982.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

När en gör fynd…

Ett fyndigt och gottigt inlägg.

---

 

Kycklingkorv, om än oskarp på bilden, för halva priset. Ett fynd!

Man kan säga och tycka många saker om Tokerian, men en sak gör de riktigt bra: I stället för att aktivt ägna sig åt matsvinn, i det här fallet kasta mat som närmar sig bäst-före-datumet, rear man ut maten. Igår gjorde jag ett riktigt fynd och köpte sex kycklingkorvar för endast 9:50 kronor! Halva priset. Det innebär att min middag idag bara kostar… 4:75, eftersom jag tänker äta tre korvar och frysa in tre. Bröd, senap, ketchup och räksallad fanns redan hemma.

Och när en gör såna fynd, som en middag för under fem spänn, kan man unna sig nåt gott till dessert och… bara för att. Utanför Stormarknaden stod en flicka och sålde bär. Visserligen utan kvitton, men ändå… Jag kände mig berusad av framgången med såväl garaget som korven och slog till på både en liter jordgubbar och en liter bigarråer.

Jordgubbar och bigarråer – både gott och nyttigt!

 

Visst är det väl lite märkligt att nånting så gott som jordgubbar och bigarråer, också är nyttigt??? Till skillnad från till exempel morötter, som är skitäckliga trots att de är orange... Just sayin…

Bigarråerna ska jag inta på ballen* i kväll – om solen är kvar, om nån inte grillar och om herr och fru Deskmedul inte väsnas så som de gör i skrivande stund. (Egentligen väsnas de inte själva utan det är deras son, tror jag.)

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

De ensamma

Ett inlägg om en bok.

---

 

Håkan Nesser tillhör inte nån av mina favoritförfattare. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför, för jag kan inte påminna mig om att jag har läst nåt dåligt han har skrivit. Kanske är det helt enkelt så att jag inte gillar att han skriver om ett påhittat land. Ibland. Boken De ensamma utspelar sig till största delen i Uppsala. Jag lånade den i påskas av Fästmön.

Egentligen börjar boken tidigare. Men själva den aktiva handlingen inleds 1969 med att Rickard och Tomas träffas i Uppsala. De ska göra lumpen. De stannar sen kvar i Uppsala, träffar var sin kvinna och bildar tillsammans med Tomas syster Maria och hennes kille Germund blir de sex ett gäng som ofta umgås och festar. De gör en resa i början av 1970-talet. Under resan händer nåt som påverkar dem alla. Och vid mitten av 1970-talet dör en av dem i en fallolycka ute i naturen. Vid samma plats, men 35 år senare, dör det första dödsoffrets partner. Det kan väl inte handla om olyckor då, eller? Polisen Barbarotti löser fallet tillsammans med sin kollega Eva Backman.

Den här boken är spännande redan från början. Trots att den hoppar mellan egentligen tre olika tidsepoker blir den aldrig rörig. Jag slås av vilken fantastisk berättare författaren är, i stället! Spänningen är på topp nästan hela tiden. Jag kan inte lista ut om det är mord eller mördarens identitet, men gissar mot slutet – via uteslutningsmetoden – hur det ligger till. Skälet till att jag gissar rätt är att boken är ganska tjock. Historien blir liiite för utdragen.

Toffelomdömet blir därför inte det högsta, men högt!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Trött och frusen

Ett inlägg om måndagskvällen.

Fy te rackarns så slut jag var igår kväll! Jag fattar inte! När jag sent omsider (rätt så sent, i alla fall) kom hem, blev det några rostade mackor. Betalade en räkning innan jag telefonerade med Fästmön en stund.

Jag gick min sedvanliga runda bland mina Kickor & Pluttar, men inser att jag nog måste rensa i det gänget. Skälet är att jag har begränsat med tid och personer som ytterst sällan uppdaterar och inte heller svarar på kommentarer – eller kommenterar här hos mig, för den delen – de lär nog rensas bort. I kväll, kanske. Det tar för lång tid att surfa runt för ingenting, liksom. Nej då är det roligare med aktiva bloggare.

För egen del blev det bara två korta inlägg igår. Jag var för trött. Slängde ner mig i bäste fåtöljen i stället med Nyckeln. Det är en ganska tung bok, så man måste sitta bra. Slöglodde samtidigt lite på Guldbaggegalan. Det var ganska kul – understundom. Sen satte jag mig en stund vid datorn och såg hur mycket folk twittrade om den. Ibland är det rätt sjukt. Varför twittrar folk hela tiden under ett TV-program i stället för att titta? Den som råkar glo på Twitter känner att den inte behöver se på programmet, allt har ju redan rapporterats… Ifall man hade tänkt se programmet senare, vill säga. Det går inte att värja sig. Jag bloggar om TV-program ibland, men då ser man ju det av rubriken och kan välja om man vill läsa eller inte. För ibland vill man ju se programmet, inte läsa nåns åsikter om det – eller läsa nån spoiler. Folk har dessutom en tendens att berätta allt när de ska skriva om ett program, en film, en bok eller så. Trist.

Man ska inte avslöja för mycket av ett TV-program i sociala medier, tycker jag.

Frusen var jag igår, så trots ett spännande säsongspremiäravsnitt av Criminal Minds blev det sängen och duntäcket. Och det tog inte lång tid innan jag somnade… Det är lite så jag önskar mig Döden. Den ska bara komma och jag ska bara somna in. Inte ha ont eller ångest… Wishful thinking…

Idag blir det en arbetsdag som vanligt. På hemvägen måste jag handla. Inget spännande alls.

Hur blir din dag, tro??? Skriv gärna några rader och berätta!

Livet är kort.

Read Full Post »

Postkodlotteriet: Hur länge ska det få fortsätta?

Ett inlägg om nästa tvivelaktighet med Postkodlotteriet.

Uppdaterat inlägg: Enligt SR Ekot den 14 januari 2014 backar nu Postkodlotteriet.

Den som har följt min blogg sen starten vet att jag hyser starka tvivel om Postkodlotteriet. Det tog flera ÅR innan eländet Postkodlotteriet slutade skicka obeställt material hem till mig. Då hade jag nogsamt returnerat varje kuvert med ett stort kryss samt angett att jag inte hade beställt materialet. Till sist fattade de visst galoppen. (Ja, jag mejlade visst också några gånger.)

Den ena tveksamheten avlöser den andra när det gäller Postkodlotteriet. Jag har bland annat läst om sanslösa löner, människor som inte kan avsluta sina lottprenumerationer och nu sist, aggressiv marknadsföring.

Det senaste är alltså att Postkodlotteriet har infört nåt de kallar jackpott. Detta innebär att den som redan är kund/lottprenumerant aktivt måste tala om att h*n inte vill delta – annars dras extrapengar från kunden. Om alla kunder är passiva kan det innebära att lotteriet drar 160 miljoner spänn. Begreppet

aggressiv marknadsföring

kommer från Konsumentverket – och jag kan bara hålla med!

Idag har lotteriet en miljon kunder, enligt en artikel i Svenska Dagbladet. Om dessa inte aktivt tackar nej till att delta i den nya

Semesterjackpotten

dras automatiskt 160 extra kronor i juni. Det går bara att ringa för att avsäga sig sitt deltagande. Man kan ju föreställa sig lotteriets telefonväxel…

En som har blivit förbannad på det här är David Karlsson i Uppsala. Han menar att

Om man inte märker det här brevet drar de bara pengarna, det är alltså ett godkännande i och med att man inte ringer och säger nej. Så funkar ju inte business i vanliga fall i Sverige.

Brevet har gått ut till kunderna/prenumeranterna ett halvår i förväg. Postkodlotteriets marknadsdirektör säger bland annat om detta:

[…] Handen på hjärtat tycker jag det är tidigt och tydligt.

Och visst är det tidigt. Men det framgår inte av brevet att man måste ringa och säga nej om man inte vill vara med. På det svarar marknadsdirektören

[…] Men alla våra 1 miljon kunder har vi löpande kontakt med. De tycker om att vi utvecklar våra produkter. […]

En nedringd Kundtjänst och upprörda kunder viftar marknadsdirektören bort:

[…] Vi har ofta många kunder som kontaktar oss. Den vanligaste frågan är om de har vunnit. […]

Jag tycker att det här är skitdåligt. Jag tycker inte att det är OK affärsmetoder att bara dra pengar från kundernas konto till nåt nytt ändamål – även om man har informerat om detta ett halvår i förväg. Jag tycker inte att det ska krävas att kunderna aktivt tackar nej. Jag tycker att det är konstigt att marknadsdirektören hävdar att lotteriet har löpande kontakt med alla sina en miljon kunder – jag har svårt att tänka mig att det är nån sorts kommunikation (två parter kommunicerar). Så här får det inte gå till. Jag kan bara åter igen att ställa frågan:

Hur länge ska det få fortsätta?

Och så delar jag förstås ut en svart bak. Ytterligare en gång.

Åter en svart bak till Postkodlotteriet för aggressiv marknadsföring.

Livet är kort.

Read Full Post »

Slappar och är aktiva

Ett inlägg om att ha det gott.

Den här helgen slappar vi mest och har det gott. Därmed inte sagt att vi inte är aktiva. Det är bara så underbart skönt att inte ha en massa saker inplanerade! Vi kan göra det vi känner för, liksom.

Igår var jag och hämtade Fästmön när hon slutade jobba på eftermiddagen. Vi åkte och hämtade Prinskorven, som tillbringat Halloween, inklusive övernattning, hos en kompis. Sen tog det ett par timmar att packa och snacka, ta en fika. Inte stressa. Elias pappa skulle sluta jobba först klockan 16, så vi lämnade inte pojken förrän strax före.

Kronprinsen hade införskaffat en pumpa och Anna fixade en Jack O’Lantern på nolltid på torsdagskvällen. Trots att de då hemmavarande ”barnen” är vuxna blev det lite Halloween.

Årets Jack O’Lantern, signerad Anna.

Här i New Village var det inte mycket till Halloween i torsdags. Jag köpte en bunke godis som jag smockade i mig en del av och jag öppnade inte dörren när några utspökade tiggarbarn plingade på.

Igår fortsatte godisätandet, för – tro det eller ej! – jag hade inte gjort tabberas på mitt godis! Men först fick Anna köpa sig lite gottis och sen åt vi middag. Efter godiset testade vi en ny chipssort från Estrella. Jag är inte mycket för chips, tycker att det blir för fett, men igår var det bara gott. Fast… efter filmen, när vi skulle gå och lägga oss, mådde jag ganska illa. Magen har förstås fortsatt att protestera idag…

I skrivande stund är Duktiga Anna iväg och tränar, medan jag sitter vid datorn och skriver med en mugg java bredvid. Jag har inte ens bäddat. Men jag ska. Frukosten är avklarad, liksom den tillhörande disken. I övrigt idag har vi planer på att åka in till stan på seneftermiddagen för en promenad på kyrkogården.

I kväll lagar jag kyckling och potatisgratäng. Kanske ser vi nån mer film, men vi ska definitivt se Downton Abbey!

Jag ska fippla lite mer med min skrivare. Bläcket tog ju slut i torsdags. Du må tro att min förvåning var enorm när jag redan igår, fredag, hittade de två, på torsdagseftermiddagen, beställda bläckpatronerna i min postbox! Det var snabb leverans, inkClub!!! Vill du också beställa skrivartillbehör etc från inkClub? Gå in via Uppsalanyheters webbplats, scrolla ner i högerspalten och klicka! Otroligt snabb leverans, lägre priser än i vanliga affärer och så lite miljötänk på det hela. Det enda som kunde vara lägre är fraktavgiften, tycker nog…

Hoppas du får en fin Allhelgona!

Livet är kort.

Read Full Post »

”Säng, säng, säng, sova, sova, sova… Regn, regn, regn, läsa, läsa, läsa…”

Ett inlägg om sömn. Och om spännande författare!

Idag är det lördag. På lördagar vill jag gärna unna mig en sovmorgon. Vad händer? Jag vaknade klockan 4.22 av att regnet smattrade mot fönsterrutan. Tjolahopp, liksom – NOT!!! Men jag gick upp en stund, kollade Twitter lite och blev fruktansvärt sömnig. Jag lyckades faktiskt somna om. Ibland har Twitter den funktionen för mig – jag blir trött. En del människor tycks vara uppe dygnet runt och twittra. Bara tanken på det gör att jag kan slockna.

Regn, regn, regn…

Sov en stund till, som sagt, och vaknade sen vid åttatiden nästa gång av mobilen. Jag sätter den på ljudlöst och virar in den i allt möjligt – ändå blir jag allt som oftast väckt av den. Jag skulle kunna stänga av den, tänker du, men det kan jag inte. Det finns flera skäl till att jag måste kunna bli nådd dygnet runt. Men det är inga skäl jag tänker berätta om här.

Jag klev upp ur sängen och tryckte på kaffeperkolatorn. Tänkte ta med mig en kopp till sängen och göra en FEM, det vill säga återvända till bingen en gång till och ligga och läsa. Men vid det laget var det kört.

Det ser ut som om det har slutat regna. Dagen är väldigt mörk och en sån där dag när man helst kurar inomhus med en god bok. Jag hittade ett loppisfynd som Fästmön lämnat här och som jag började läsa. Jan Mårtenson skriver lite myspysiga deckare om den matglade antikvitetshandlare Homan i Gamla Stan. Den här boken är historisk och handlar om en anfader till Homan som ska ge sig av med Ostindiska kompaniet till Kina. Än så länge kan man inte säga att boken faller under genren deckare, snarare historisk roman. Men det är OK, jag gillar historia, tycker att det är lika spännande som en mordgåtor.

En spännande författare! (Bilden är lånad från Wahlström & Widstrands webbplats. Foto: Cato Lein.)

Jan Mårtenson i sig är också en spännande författare! Han är faktiskt född i Uppsala på Alla Hjärtans Dag och fyllde 80 år i år. Men se Uppsala har han inte varit trogen! Jan Mårtenson har jobbat vid FN och som diplomat, bland annat i Sydamerika. Vidare har han arbetat vid jordbruksdepartementet och som handsekreterare åt kungen. Med mera.

Idag bor han på en herrgård vid Vättern. Så sent som i år kom han ut med en bok och vad jag kan läsa hos förlaget har han en på gång till nästa år! Hans nya bok kommer ut i maj 2014 och blir den fyrtiotredje i Homan-serien. Wow… Dessutom har hans böcker inspirerat till att ett gäng entusiaster 1978 bildade Homansällskapet! Sällskapet är synnerligen aktivt fortfarande. Enligt webbplatsen har de gått mordvandring i Gamla Stan så sent som förra månaden. Och på gång i november är en pub-afton där författaren själv kommer och berättar om sitt författarskap.

____________________________________

Den sista boken i Langs långa författarskap.

Igår fick jag sms från ovan nämnda vän FEM som hade varit med dottern i östgötsk universitetsstad och shoppat loss. Snälla FEM hade då även inhandlat nåt litterärt till som gamle kömpis i Uppsala – Jussi Adler-Olsen. Detta är en dansk deckarförfattare som jag länge har varit sugen på att läsa. Och snart får jag alltså den möjligheten! För övrigt ska jag i gengäld leta efter den bok jag vet saknas i FEM:s Maria Lang-samling, Se Skoga och sedan… Detta är Maria Langs sista deckare. Den kom ut 1990 och året därpå gick författaren bort. Det är verkligen inte en av Maria Langs bästa, men naturligtvis är den eftertraktad och rolig att äga eftersom den sätter punkt för ett långt författarskap.

Nu ska jag sätta punkt för det här inlägget, men naturligtvis undrar jag förstås om DU har nån författarfavorit? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

Livet är kort.

Read Full Post »

Duktig kicka, typ…

Ett inlägg om en dag när Tofflan fick mycket gjort.

Den här dagen går mot kväll. Och jag är ganska nöjd! Jag har gjort det mesta av det jag föresatte mig att göra – och en del till.

Städningen gick galant, även om den tog tid. Men så ringde jag ju tre samtal emellan och lite sånt. Årsskötseln på graven känns verkligen som rätt beslut!!

På eftermiddagen traskade jag över till Tokerian. Där hamnade lite mjölk, bröd, kanelbullar och jordgubbar med mera i kassen. Men jag kunde inte låta bli att tycka att det var liiite ofräscht med en sopborste och skyffel bland fikabrödet… Tokerian i ett nötskal, liksom!

Sopborste och skyffel bland fikabrödet… Är det fräscht, det..?

Som vanligt hade Tokerian extrapris på kanelbullar, så jag köpte fyra stycken. Hade precis hällt upp en mugg java på ballen* och tagit ett bett i en av två bullar när mamma ringde igen. Jag hoppas att det inte fortsätter att bli flera samtal varje dag nu på semestern, för det orkar jag inte. Förlåt, men jag säger som det är!

Balkongfika en kvart, varav tolv minuter med mamma i örat.

Pratade sen en liten snabbis med min sylda och suka kicka i Himlen. Hon mådde varken sämre eller bättre idag, men riktigt OK är hon inte. Hoppas vi kan göra nåt i veckan, att hon orkar och vill…

Nästa grej att bocka av blev att jag satte vinsatsen jag inhandlade i Metropolen Byhålan. Nu väntar 25 flaskor gott, medelfylligt rött bli färdigt om sisådär tre månader, kanske. Man ska inte stressa en sån här vinsats, man ska låta den ta tid.

Jag bokade in en intervju med en riktig stjärna här i Uppsala nästa vecka för Uppsalanyheter.se, liksom en fika med en uppdragsgivare och tillika födelsedagsbarn.

Inemellan alltihop registrerade jag mig på LinkedIn. I skrivande stund har jag knutit fyra (4) fem (5) kontakter (på typ tre timmar). Jag har mest lagt in fakta om jobb och mig själv samt ett foto, än så länge. Det går lite trögt, jag är nybörjare i verktyget och har ingen att fråga om råd. Men registrerad är jag i alla fall!

Vidare har jag uppdaterat CV och uppgifter om mig själv hos ett företag som bland annat hyr ut kommunikationskonsulter. I morgon ska jag kontakta dem för att kolla hur och vad jag kan göra mig lite mer aktiv hos dem.

Middag intogs på ballen – tre stycken kycklingchorizos med bröd och lite räksallad som fortfarande levde vid kylskåpsutgrävningarna idag. Jag blev ganska mätt!

Chorizomiddag på ballen.

Som sista punkt på dagordningen har jag varit och duttat färg och lack i repan, du vet den som blev till den där jävla skitdagen i Metropolen. Den som resulterade i det här:

Påbackad av gubbe.

Det blev inte alls perfekt, men det blev bättre, i alla fall. Jag har polerat, putsat, duttat färg och lackat. Mer kan jag inte göra själv.

Polerat, duttat och lackat. Inte perfekt, men bättre.

Nu ska jag sätta mig en stund till på ballen innan det blir alldeles för kallt. Senare i kväll väntar förstås Gengångare på SvT2. När det börjar bli mörkt ute…

Jag tycker nog att jag kan känna mig som en duktig kicka, typ, idag. I alla fall är jag rätt nöjd med allt jag har fixat. I morgon ska jag tvätta, för det hann jag inte idag, men det är det enda måstet!.. Semester, juh…

*ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »