Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘förlåt’

Ett firande och tacksamt inlägg.


 

 Rosen på White ladytårtan näraJag vet inte hur jag ska börja det här inlägget. Det har varit en sån omtumlande dag, denna min femtiofjärde födelsedag. Tänk, jag är 54 år idag…

 

Det har varit sju rätt svåra år, de senaste. Men alla år har inte varit genomsvåra, där har funnits många ljuspunkter och glädjeämnen. Genom denna blandning vill jag tro att jag har lärt mig uppskatta de glada och fina tillfällena desto mer.

 

 

 

Och nu kommer mitt Oscarstal… Ta-daaaaaaa!


Idag vill jag tacka alla
som på olika sätt har grattat mig på min födelsedag.

Jag vill också tacka Fästmön för att du har stått ut med mig genom de sju svåra åren. Du är mitt livs stora kärlek. Nu kan även jag se framåt med glädje, spänning och förväntan.

Jag vill tacka min lilla mamma, som aldrig tappade hoppet och tron på sin dotter.

Jag vill tacka resten av min familj, med bonusbarn, Bonus-Jerry och Annas snälla mamma med flera för att jag får vara en del av er gemenskap.

Jag vill tacka de få, men goda vänner som inte har vikit från min sida de svåra åren till trots. Vänner som Lena, Agneta, FEM. Ni som alltid har funnits där, inte bara de ljusa dagarna.

Jag vill tacka fyra chefer – Kerstin, Åse, Solveig och Maria – för alla erfarenheter ni har varit med och gett mig och för alla fina ord.

Tack också för alla fina presenter och förlåt, Anna, för att jag tvingade upp dig före klockan sju i morse för att jag ville ha paket.

 

Men… jag tror inte att jag är oförskämd mot någon om jag säger att den finaste presenten kom idag på eftermiddagen. Då ringde Malin som blir min nya chef nån gång i maj månad (om nu ingen överklagar beslutet).

Nu ska jag dricka champagne. Den flaskan har legat på kylning i många år. Jag tror alldeles säkert att den blir startskottet på ett fantastiskt femtiofjärde år för mig.


KÄRLEK!!!

 

Du får inte smaka min champagne, men var så god att ta en titt på några glimtar från min dag.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Ett inlägg på låg humornivå.


 

Ibland är jag lite yvig i gesterna. Som idag, när jag skulle bädda rent. Den som nån gång har bäddat rent vet att det i och för sig ofta är önskvärt med flera armar än två och armar längre än apans. Men idag viftade jag till så Kiss och Bajs kom på golvet…

Kiss och Bajs på golvet

Kiss och Bajs på golvet.


Förlåt!!!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett  inlägg om skam och genans och om att duga – eller aldrig duga.


 

Min hand

Min hand är nästan alltid varm.

Ibland kan handen vara mjuk och vänlig och snäll. Ibland kan den vara obeveklig, kall, hård och slå – teoretiskt sett. Jag får så ofta höra att jag inte bryr mig om. Jag finns inte till för dem jag borde. Och när jag försöker räcka till åt alla håll och kanter är inte det bra heller. Igår fick jag höra att jag var missunnsam.

Det handlar om att jag bara vill duga. Jag vill duga en enda gång. Vill att någon ska vara lite stolt över mig, Sorgebarn. Barnet, som fick höra att hon gjorde någon sjuk. Hur kan man göra någon sjuk som drabbas av en autoimmun sjukdom? Nåja, jag gjorde i alla fall någon sjukare genom att skratta, gråta, leka… Jag var ju barn! Men jag var tio år när jag slutade ta hem kamrater. Jag skrattade inte, jag grät bara när jag inte kunde hejda gråten. Jag lekte ensam eller med en bok.

Så snart jag var myndig lämnade jag hemmet. Jag hade själv ordnat arbete i England. När det inte blev som det var tänkt fick jag känna av den kalla handen.

Jag kom in på universitetet. Började studera. Studierna var tuffa, men jag tog min examen. Mina kursare blev firade på alla sätt och vis. Jag fick… kalla handen.

Efter studierna fick jag inte genast jobb. Jag blev tvungen att få hjälp från samhället i nio månader. Kalla handen nu också. Det var ju genant.

Vid ett par tillfällen togs jag in akut på sjukhus. En gång agerade en chef och en kollega stand in. Den kalla handen hade inte tid. Eller inte lust..?

När jag hade levt med min partner i några år skulle vi ingå partnerskap. Det den kalla handen gjorde då… Vid ceremonin närvarade mina svärföräldrar och Ingen från min släkt. Flera månader efteråt var det fryskalla handen – så även från mitt håll, det medges. När isen bröts var de första orden:

Har du glömt bort att vi finns?

Inte förlåt. Aldrig förlåt. Det var ju jag som orsakade genansen genom mitt beteende. Skulden var min. Som vanligt.

De senaste åren… Skammen… Jag vet inte hur många gånger jag har fått höra att jag inte bryr mig. Samtidigt får jag inte komma på besök, för då kan ju någon förstå hur det ligger till på riktigt. Och DET är ju genant.

Det finns flera skäl till att jag aldrig har skaffat egna barn. Ett är att jag inte skulle duga som förälder. Eller att jag skulle få… kalla händer. Barn behöver varma händer!

Men en gång skulle jag vilja duga. En enda gång. En gång skulle jag vilja höra någon säga sig vara stolt över mig, inte bara hitta felen. Det är inte pengar jag vill ha, det är villkorslös kärlek.

Jag har nu förvarnat om De Skrivna Orden. Intresset var minimalt. Om man inte talar om det/svarar på det/visar att man har hört eller uppfattat kanske det försvinner. Obehagliga sanningar vill vi inte ha. Några applåder får jag aldrig från det hållet, det enda håll jag vill ha applåder från. En gång. En enda gång. Först då kan jag glömma gamla oförrätter.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett hissande och dissande inlägg.


 

Torsdag står det i min kalender idag. Och det innebär ju som vanligt en lista över höjdpunkterna (omtanke) respektive dalarna (baktanke) i den Tofflianska veckan. Det är inte svårare än så här:

Omtanke


Baktanke

 


Livet är kort.

Read Full Post »

En bloggpost om post.


I morse vaknade jag klockan 4.15.
Det var stört omöjligt att somna om. Var uppe en sväng på toa och försökte sen sova lite till, men sömnen ville inte infinna sig. Mitt alarm står på 6.30 när jag jobbar. Vanligen brukar jag vakna 6.15. Så två timmar tidigare än vanligt, alltså. Jag lär vara en zombie i kväll.

trött

En Toffelzombie.


Smarta brevbäraren
hade ju tryckt in alldeles för mycket post och paket i min postbox igår. Det är ju lätt för brevbäraren att göra eftersom h*n öppnar hela fronten på postboxskåpet. Själv kunde jag inte vrida om min nyckel eftersom det låg ett paket i vägen och blockerade låset från att snurra runt i min box. Vilken tur att ordföranden i bostadsrättsföreningen är hjälpsam! Nån gång sent igår kväll var han hit, öppnade skåpet och hängde min post i en påse på ytterdörren. Snacka om service! Brevbäraren, däremot, har jag lust att ta ett rejält snack med… Du skulle ha sett den arga lappen jag skrev igår som jag tänkte tejpa upp idag… (Jag kastade den nyss, men det är väldigt lätt att skriva en ny. Man ska inte reta upp mig just nu.)

Nåja, eftersom jag vaknade så tidigt fick jag i alla fall tid att betala en räkning. Det stora paketet som blockerade låset i min postbox har jag öppnat och innehållet har jag gömt – det var ju julklappar!

Efter allt strul hittills den här veckan har jag inte lyckats få iväg ett födelsedagspaket till en synnerligen god vän som fyller år på söndag. Jag får försöka i kväll, men chansen att det kommer fram till mottagaren via snigelpost på fredag är ju minimal. Fast då har vännen möjligen nånting att slita upp i nästa vecka, i alla fall. Om vännen nu får upp sin brevlåda – brevbäraren kanske har TRYCKT ner alltför mycket i den också. Vad vet jag, vad vet jag. Brevlådor vid hus är för övrigt större än postboxar, så där kan man ju trycka ner riktigt mycket. (Och det där var lite ironi igen.)

Paket fr Posten

Posten, posten… (Jag kan ju inte lägga ut nån bild på paketet i min postbox eftersom det innehåller julklappar.)


Inte ett pip
har jag hört om klockan heller. Ska det vara så svårt att ringa och lämna besked så att jag vet om den är klar för avhämtning eller om den kanske måste skickas iväg för byte av del??? Nu är det ju definitivt inte början av veckan längre utan slutet…

Nej, nån bra vecka har denna inte varit – hittills. Som grädde på moset fick jag häromdan ett surt mejl från en läsare. Uppenbarligen tror vissa människor att jag sitter och bloggar dagarna i ända. Det kanske jag kunde göra förut när jag inte jobbade, men inte nu. Att få höra att jag är halvtaskig (!) kändes faktiskt heltaskigt! Jag besvarade mejlet härom kvällen och förklarade hur jag tror att saker och ting ligger till. Nåt svar har jag inte fått. Det är så lätt att lägga sten på andras bördor, men tydligen väldigt svårt att säga

Förlåt för min förhastade slutsats!

Det är mejl som ovan som ger mig ytterligare skäl till att sluta blogga. Jag tror att det blir så snart. Eller möjligen att jag gör bloggen helt privat. Det är så många som snokar omkring här som bara vill mig illa.

Har knappt lyckats trycka i mig morgonens frukost – yoghurt med müsli. Stressen sitter som ett lock i svalget. Eller som ett paket som blockerar möjligheten att öppna låset…


Livet är kort. I morgon är det fredag. TACK och lov!

Read Full Post »

Ett inlägg om Fritzlans födelsedag.


Idag fyllde Fästmöns och Jerrys yngsta dotter 19 år.
Sista tonårsfödelsedagen! Man undrar om man har räknat rätt med tanke på att föräldrarna är evigt unga… (nåja…)

 Glad råtta

Eh… nåja…


Fritzlan fick en iPhone
av sin fader och choklad av sin bror. Från oss kvinnor i familjen blev det mest mjuka paket.

Frida öppnar paket

Konstigt papper, det här. Det är ju liksom en plastpåse…


Inte blev det några fina, dyra eller mängder
av paket från det här hållet. Jag hade visst inte ens lyckats få ordentligt papper till mina paket. Men innehållet föll damen på läppen och det är ju ändå det som räknas.

 Frida öppnar paket

Innehållet föll damen på läppen.


Anna hade varit hemma
sen tidiga förmiddagen och städat, fejat, lagat mat och bakat. Först blev vi alla bjudna på middag och när sen mormor, L, morfar och moster dök upp serverades gott kaffe och hembakade kakor och hallontårta.

Hembakade  kakor

Hembakat.


Mellan alla kakor och presenter
hann jag med att klå Jerry i Wordfeud. Segerns sötma är som en alldeles egen kaka!

Wordfeudmatch

Seger!


Förloraren tyckte visst inte
att det var lika sött…

 Jerry ilsk

Förlorare.


Men han lugnade sig så smått
när vi påbörjade en ny match och hans om vanligt fick ta ledningen. Eller kanske steg humöret när han fick sitta bredvid Annas snälla mamma vid fikabordet..?

Jerry o Annas mamma

Jerry fick Annas snälla mamma till bordet.


Själv parkerade jag mig
bredvid farbror Bosse – som genast hotade att ge mig ett hästbett (!). Han är så snäll, han också, Annas pappa, även om tonen kan vara ganska rå ibland.

Tårtan var av sorten hallon och vi åt så vi nästan sprack.

tårtdags

Kö till tårtan.


Fritzlan och Prinskorven
följde med sin fader hem vid halv åtta-tiden. Vi stannade kvar för disk och röjning när gästerna hade åkte hem. Jag har nyligen haft ett smärre sammanbrott på grund av dagens alla nej samt alla galna kärringar där ute i cyberspace som inte bara kan låta mig vara ifred. Mycket tröttsamt och mycket tärande. Men tro inte för en sekund att jag slutar blogga, det gör jag inte förrän den dan jag trillar av pinn!

Tack alla inblandade i födelsedagsfirandet för att jag får vara en del av er familj! Och ni andra får förlåta mig, men jag orkar inte ta nån surfrunda idag.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om det här med semester och vila. Eller snarare ingen vila alls.


Nu är jag halvvägs inne i
min fjärde semestervecka. Jag ska ha semester nästa vecka också innan jag går in och rensar på mina arbetsplatser i dagarna tre. Satt och funderade i bilen i morse efter att jag hade skjutsat Fästmön till jobbet om det här med semester, vila och fullt ös, medvetslös. Min semester har mest varit det senaste.

Den här veckan, till exempel, har jag haft och har saker inbokade varje dag utom lördag och söndag. Visst är det roligt, men.. Det känns inte riktigt semester och vila för mig. Allra helst inte som det här bruset just nu är väldigt påtagligt och tröttande. Minsta grej gör mig stressad och så ska det inte vara! Men så är det.

Solnedgång vid Vättern

Bruset är påtagligt och tröttande, men här vid vattnet brukar jag finna en stunds ro.


Min första semestervecka
började visserligen med några dagar som Anna och jag hade samtidigt. Men det var en del förberedelser både för henne och mig då – Anna skulle resa bort med Prinskorven och jag skulle åka till mamma.

Min andra vecka – eller snarare tio dar – var jag hos mamma. Där är det alltid saker som behöver göras. Jag började med att ställa iordning i hennes källare efter ventilationsarbetarna, jag städade, jag storhandlade och jag försökte umgås och åka på små utflykter med mamma så hon skulle komma hemifrån.

en titt över broräcket

Att stå vid en bro en stund ger mig ro.


Min tredje vecka
var det en del att fixa här hemma. Jag städade, satte vin, fixade med bilen, ordnade med årsskötsel av graven, var hos Annas mamma, ringde om mina trasiga persienner, åkte och shoppade kläder på ThunsI lördags var vi och badade – och till och med då fick jag myror insekter i brallan… I söndags gjorde vi… ingenting mer än att jag lagade mat.

Den här fjärde semesterveckan har nog varit värst. I måndags åkte jag in till stan redan vid halv ett och kom inte hem förrän till kvällen. Igår åkte Lucille och jag till IKEA och sen var det hyllfixande tills det var en timme kvar för mig att hinna handla och sen hämta Anna. Idag har jag en intervju för Uppsalanyheter.se som visserligen är tidigarelagd en timme. Men sen ska jag ju skriva artikeln också, få den godkänd och slutligen lägga in den i tidningens publiceringsverktyg. I morgon städar jag mitt förråd och på fredag städar jag min lägenhet. Gissningsvis är jag slut i rutan på lördag och söndag – och det är nog Anna också efter sin första arbetsvecka. Frågan är vem som är slutast…

Den kommande veckan, tillika min sista semestervecka, ska jag inte boka in en enda grej! Det enda jag har att göra då är att köpa en ny mobil. Så förlåt mig alla, som jag eventuellt har lovat att hjälpa på nåt sätt eller göra nåt med, men jag behöver dessa dagar för mig själv.

Toffelfötter på balkongräcket

Semestrande Toffelfötter. Det är den vänstra hälen som är den onda.


Drömmen om semestern
som lat och liggandes i en hängmatta med solbrillor på näsan och en bok i händerna, den finns här. Men den tycks inte bli sann. Jag lever hela tiden på nån sorts fullt ös, medvetslös-nivå och har mycket svårt att koppla av. Det handlar förstås om oro inför framtiden, men som Peter så klokt sa i måndags – och som jag egentligen redan vet – vinner man ju ingenting på att gå omkring och oroa sig. Allting löser sig framöver, på nåt sätt. Men ändå. Jag har levt så här så länge, här och nu och ingen som helst planering. Det tar och det tär. Det har fört tillbaka bruset in i mig. Det där bruset som håller mig på helspänn 24 timmar om dygnet. Och nej tack, jag vill inte ha några råd om hur jag ska få bort bruset, jag vet vad som krävs. Dessutom vet jag att det bara är jag själv som kan åstadkomma det.

Vad har du gjort/vad gör du på din semester??? Har du lika inbokade dagar som jag???


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en dag när Tofflan fick mycket gjort.


Den här dagen går mot kväll.
Och jag är ganska nöjd! Jag har gjort det mesta av det jag föresatte mig att göra – och en del till.

Städningen gick galant, även om den tog tid. Men så ringde jag ju tre samtal emellan och lite sånt. Årsskötseln på graven känns verkligen som rätt beslut!!

På eftermiddagen traskade jag över till Tokerian. Där hamnade lite mjölk, bröd, kanelbullar och jordgubbar med mera i kassen. Men jag kunde inte låta bli att tycka att det var liiite ofräscht med en sopborste och skyffel bland fikabrödet… Tokerian i ett nötskal, liksom!

Sopskyffel vid kex o bröd

Sopborste och skyffel bland fikabrödet… Är det fräscht, det..?


Som vanligt hade Tokerian extrapris
på kanelbullar, så jag köpte fyra stycken. Hade precis hällt upp en mugg java på ballen* och tagit ett bett i en av två bullar när mamma ringde igen. Jag hoppas att det inte fortsätter att bli flera samtal varje dag nu på semestern, för det orkar jag inte. Förlåt, men jag säger som det är!

Balkongfika en kvart

Balkongfika en kvart, varav tolv minuter med mamma i örat.


Pratade sen en liten snabbis
med min sylda och suka kicka i Himlen. Hon mådde varken sämre eller bättre idag, men riktigt OK är hon inte. Hoppas vi kan göra nåt i veckan, att hon orkar och vill…

Nästa grej att bocka av blev att jag satte vinsatsen jag inhandlade i Metropolen Byhålan. Nu väntar 25 flaskor gott, medelfylligt rött bli färdigt om sisådär tre månader, kanske. Man ska inte stressa en sån här vinsats, man ska låta den ta tid.

Jag bokade in en intervju med en riktig stjärna här i Uppsala nästa vecka för Uppsalanyheter.se, liksom en fika med en uppdragsgivare och tillika födelsedagsbarn.

Inemellan alltihop registrerade jag mig på LinkedIn. I skrivande stund har jag knutit fyra (4) fem (5) kontakter (på typ tre timmar). Jag har mest lagt in fakta om jobb och mig själv samt ett foto, än så länge. Det går lite trögt, jag är nybörjare i verktyget och har ingen att fråga om råd. Men registrerad är jag i alla fall!

Vidare har jag uppdaterat CV och uppgifter om mig själv hos ett företag som bland annat hyr ut kommunikationskonsulter. I morgon ska jag kontakta dem för att kolla hur och vad jag kan göra mig lite mer aktiv hos dem.

Middag intogs på ballen – tre stycken kycklingchorizos med bröd och lite räksallad som fortfarande levde vid kylskåpsutgrävningarna idag. Jag blev ganska mätt!

Middag

Chorizomiddag på ballen.


Som sista punkt på dagordningen
har jag varit och duttat färg och lack i repan, du vet den som blev till den där jävla skitdagen i Metropolen. Den som resulterade i det här:

Repa

Påbackad av gubbe.


Det blev inte alls perfekt,
men det blev bättre, i alla fall. Jag har polerat, putsat, duttat färg och lackat. Mer kan jag inte göra själv.

Målad o lackad repa

Polerat, duttat och lackat. Inte perfekt, men bättre.


Nu ska jag sätta mig en stund till
på ballen innan det blir alldeles för kallt. Senare i kväll väntar förstås Gengångare på SvT2. När det börjar bli mörkt ute…

Jag tycker nog att jag kan känna mig som en duktig kicka, typ, idag. I alla fall är jag rätt nöjd med allt jag har fixat. I morgon ska jag tvätta, för det hann jag inte idag, men det är det enda måstet!.. Semester, juh…


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

En smak av sommaren…

Ett inlägg i vilket Tofflan beskriver en lördag bland troll och kylda drycker, men inga tyger.


Lördagen började mulet
och vi trodde verkligen inte det skulle bli nån fin dag. Men iväg in till stan kom vi. Det var jävligt skönt eftersom det klämdes in en studsmatta bredvid stinky husdjursburen på plätten under mitt hem. Jag behöver väl inte säga mer än att det är otroligt störande att ha detta under fönstret till det rum där jag ofta sitter och skriver och jobbar..? Men jag funderar på att KLAGA och skriva ihop nån protestlista som jag kan springa omkring med till väl utvalda personer. Det är så man ska göra, har jag hört. Fast det brukar ju inte gå så bra. Konstigt… man kanske inser att man är lite pinsam… Så jag nöjer mig KANSKE med att blogga om det. Det får säkert konsekvenser, men jag har rätt till mina åsikter och att yttra dem. Yttrandefrihet, hört talas om det?

Båda två fick vi ladda busskortenTYVÄRR. Jag har ingen lust att sponsra min före detta arbetsgivare, det räcker med skatten jag betalar. Fast ungefär en gång i månaden åker jag buss. Och enda sättet för mig att betala på bussen är med kort. Värdekort känns bättre än att stå och krångla med bankkortet.

Vi hoppade av vid Vaksala torg, bara så där spontant. Där var fullt av folk med bord och prylar till salu, man visste nästan inte vad man skulle titta på. Vi beundrade först örterna och drömde om vår kryddträdgård. Sen såg vi en del snygg och osnyggt.

Hattar
Tyrolerhatt eller hatt med silverpaljetter?


Efter en stund insåg jag
att dagens vara var… troll.

Lyckotroll
Lyckotroll i råååsa med spetsiga öron.


Till och med Lillsven
fanns som troll.

Lillsven Trollet
Lillsven Trollet.


Och troll i näver…

Nävertroll Nävertroll. 


Det största trollet av alla
– och nu menar jag gulligt troll! – var Ilona Szatmari Waldau – som jag, min snorka, missade! Förlåt, darling!

Vi dansade sen vidare mot nya mål – utan att ha köpt en pryl. Jag vet inte vad det var med oss igår!..

Dansande figurer
Vi dansade iväg mot nya mål…


Efter en mellanlandning
för intagande av macka styrde vi kosan mot det som var huvudpunkten på dagens agenda: ett besök i tygaffären för att kolla på tyg till min kökssoffa. Jag blev något förbannad när jag upptäckte att affären var stängd igen. Vi anlände en halvtimme efter stängning.

I stället trippade vi över gatan till Röda Rummet. Men vi kom tomhänta även därifrån, märkligt nog. Såg bara böcker jag inte ville ha.

oppluva kalasbyxa slamkrypare
Den här ville jag inte ha, till exempel.


Jag skrattade lite
när jag såg en viss eftertraktad bok, inlåst bakom glas. Men det är en bok som både FEM och jag har i våra ägor nu! Jag vågade inte ens fråga vad den kostade… (Men jag gjorde en sökning på affärens sidor på nätet nyss och de ska ha 475 kronor för boken.)

Ögonen bakom glas o lås
Ögonen har jag redan i min ägo, men den var länge eftertraktad…


Vi strosade genom stan
och det började bli jättevarmt. Jag föreslog därför en dryck vid vatten och vi stapplade upp till Åkanten. Jag fattar inte varför det står en tjej och tar emot på utserveringen, en sorts utsållerska eller vad? Funktionen är oklar. Det är ju inte som att det är nån fin restaurang. Tre rätter hade man att välja på igår – två sorters hamburgare och räksallad. Vi sket i maten och tog var sin dryck.

 Brillor o vin o öl
Rosé till Fästmön, en stor stark till mig. Våra brillor fick vila en stund.


Det fläktade lite vid floden,
men den är ju inte så fräsch, ån. Skönt var det i alla fall att sjunka ner i en soffa och sitta och lördagssofta och kommentera folk. En del sällskap tycktes inte umgås med varandra inbördes, vilket vi filosoferade något över.

Fyrisån
Inte så fräsch.


Över oss vakade Dômen
i bakgrunden… Det är Uppsala!

10 Domkyrkan i bakgrunden
Dômen i bakgrunden.


Vi hade nu bara en tid att passa, klockan 21,
för det var då finalen i Eurovision Song Contest 2013 skulle dra igång på SvT. Men som tur var visade Annas klockan 21 hela tiden. (Ja, hon ska försöka få batteriet utbytt idag.)

Klockan 21
Annas klocka visar 21 hela tiden.


En bit mat skulle intagas
före det europeiska musikpartyt, så vi skuttade upp ur sofforna och förflyttade oss några meter till restaurang Tzatzikis uteservering. Där var det inte översvämning längre.

Medan vi väntade på maten fotades det febrilt och skickades upp bilder till Twitter och Instagram. Som alla andra kvinnor vill vi ju visa hur roliga saker vi gör och hur fina grejor vi ser.

Anna skickar upp foton från mobilen
Anna skickar upp nåt.


Jag älskar ju träd
och fotade ett favoritdito, en pil, som står nedanför Upplandsmuseet.

 Pilträd
Favvoträd.


Det roligaste för dagen
var när jag satte tänderna i en chillifrukt fylld med fetaoströra och det hela sprutade till. Vid huvudrätten sen var det dags igen. Då slant kniven och jag lyckades med konststycket att kasta upp en rejäl klick tzatziki på vänstra tutten på min svarta tischa. Vad gör man inte för att roa sin omgivning… och för att bli fotograferad av sin älskling..?

Anna fotar
Anna fotade – men hon missade min fläck. (Tror jag…)


Våra solbrillor klängde som apor
på varandra. Man kan ju nästan tro att de – och vi! – är ihop. DET ÄR VI OCKSÅ!

Solbrillor
Klänger som apor på varandra.


Hemma i New Village
ägnade vi oss att goffa prästostbågar och jordgubbar medan vi såg på musiktävlingen. Jag tyckte att kvaliteten på sången hade blivit betydligt bättre sen förr om åren då falsksång tycktes vara det som de flesta upplät. Men visst fan var det fel låt som vann! (Nej, jag har inte satt ut nåt frågetecken för frågan är retorisk.)

Idag blir det en tur till Stormarknaden för några ärenden innan jag ställer mig vid spisen och lagar till italiensk pastasås till kvällen. Nånstans där emellan ska jag telefonera med min mor. Dags att sätta punkt här just därför.

Och nä. Jag gick inte min surfrunda igår. Jag hade ingen lust. Jag fick en smak av sommaren i stället.


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »