Månpockets majsläpp

Ett litterärt inlägg i fickformat (pocket).

---

 

Pocketböcker är lätta och behändiga att ta med. Det är gissningsvis därför de kallas just pocket(fick)böcker. Och nog finns det alltid plats i min bakficka för en sån bok! Månpocket ger dessutom ut väldigt bra pocketböcker. Här kommer därför några av de böcker Månpocket släpper i maj och som jag är nyfiken på eller bara råkar gilla (jag kan konstatera att det är väldigt många böcker med Stockholmsanknytning och undrar om det inte finns lite mer variation..?):

 

Kristofer Ahlström: Ett liv för lite
Kristofer Ahlström fick en lysande start på sitt författarskap. Det här är hans andra bok och den handlar om syskonen David och Caroline i Stockholm. Syskonen har ett särskilt band mellan sig, men när David mer och mer tar sorgen till sig kan Caroline inte längre skydda honom. David glider in i psykisk sjukdom, medan Caroline börjar ett nytt liv och banden klipps. De lever parallella liv under många år, men så blir de sammanförda igen.
Så här skrev jag om boken i höstas!

 

Louise Boije af Gennäs: Folk av en främmande stam
Det har nu blivit 2007 i den sista delen av författarens trilogi om ett gäng vänner i Stockholm. Victor försöker hitta en vardag efter tsunamin och dess fruktansvärda konsekvenser, Pella och Stefan lappar ihop sitt äktenskap och Tessan och Philip närmar sig vuxenvärlden. Den evige singeln Jalle drabbas av den stora förälskelsen och Liv kämpar vidare med sina frågeställningar kring livet och teatern. Döden överskuggar fortfarande gänget, men alla inser att man måste gå vidare för att inte gå under. Livet stannar inte upp, inte ens när älskade ryckts ifrån en.
Jag har läst hela trilogin. Så här tycker jag om…
Högre än alla himlar
Blå koral
Folk av en främmande stam

 

Anna Jansson: Skymningens barfotabarn
Den 90-årige Heinz Meyer hittas skjuten i Ronehamn. Heinz Meyer var en av de tyska soldater som kom till Gotland efter andra världskriget, skadad i strider vid Baltikum. Vid samma tid kom 500 koncentrationslägerfångar till ön för att få vård på Lärbro krigssjukhus. Det var en spökbrigad av utmärglade, svårt psykiskt och fysiskt skadade fångar som placerades på samma sjukhus som de tyska soldaterna. Sköter­skorna fick stränga order att inte tala med patienterna från koncentrationslägren och hade ingen aning om vad de hade varit med om. Maria Wern utreder mordet på Heinz Meyer, samtidigt som det pågår bröllopsförberedelser. Och vad händer på hennes barns sommarkollo?
Så här skrev jag om boken förra våren!

 

Johan T Lindwall: Carl Philip
Den 13 juni 2015 gifter sig prins Carl Philip och Sofia Hellqvist i Slottskyrkan på Kungliga slottet. Detta är den första boken någonsin om prins Carl Philip och den handlar om prinsens liv från födseln fram till idag.
Carl Philip föds som kronprins och framtida kung av Sverige. Men mindre än ett år senare blir han fråntagen rätten att ärva tronen, något som pappa kungen fortfarande har svårt att acceptera. Carl Philip själv är lättad över att det är storasyster Victoria som en dag blir drottning. Han är den i familjen som vantrivs mest i rampljuset och har dessutom fått kämpa med dyslexi och svårigheter att få kompisar.
Genom åren har Carl Philip haft flera konflikter med sina föräldrar, främst om blivande hustrun Sofia Hellqvist. Till sist hotar han att avsäga sig prinstiteln om de inte accepterar Sofia. Även kungen och drottningen inser att tjejen från Älvdalen hjälpt deras son att få ett självförtroende han alltid saknat.
Den här boken har jag inte läst, men jag är nyfiken på Carl Philip, så det kanske jag gör!

 

Anders de la Motte: MemoRandum
David Sarac är informatörshanterare vid Stockholmspolisen. Hans jobb är att rekrytera och sköta topphemliga källor. Manipulation, mutor och hot – så länge han levererar resultat ställer ingen några frågor. Men efter en bilolycka förlorar han minnet. Plötsligt är han lovligt byte för alla som vill åt hans hemligheter. För att skydda sig själv och sina källor måste han återupprätta kontakten med den försvunne infiltratören ”Janus”, som befinner sig högt upp i den kriminella hierarkin. Flera personer, på båda sidor om lagen, verkar vara beredda att gå över lik för att avslöja ”Janus” rätta identitet. Eller kanske för att skydda den?
MemoRandom är den första boken i en serie. Den är såld till över 20 länder och ett filmbolag ska producera en amerikansk TV-serie baserad böckerna.
Den här boken har jag inte heller läst. Jag har inte läst nåt av Anders de la Motte, så… det kanske är dags nu..?

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En dag i Stan – den Gamla och den lite yngre…

Ett inlägg om en virvlande, omvälvande tisdag.

Om gårdagen var en lugn och gäspig dag, så blev tisdagen desto livligare. Den liksom vivrvade, som den bekanta Simone. Men som tur var blev vi inte så hårt drabbade här i trakterna.

Jag skulle ta tåget in till Stan (= Stockholm). (Mitt huvudärende skriver jag om senare i ett lösenskyddat inlägg.) Uppsala hade gjort höst. På centralen var parasollerna ihopfällda och av uteserveringarnas möbler fanns inte ett spår.

Ihopfällt och höstgjort.

Fick trevligt sällskap av Fästmön, vilket naturligtvis förgyllde dan. Och tog bort en himla massa nervositet. Så till den grad att jag glömde byta skor… (Mer om detta i det kommande lösenskyddade inlägget!)

Anna var med på tåget.

Fast nu för tiden är hon ju så nyttig och ska ha fruktstund jämt och samt…

Anna har fruktstund. Jag bistod med våtservetter som enligt Anna luktade… utedass… Hmpfff…

Vi travade i blåsten och fotade ett och annat.

En häftig lyktstolpe.

Jag tog en bild av mitt favoritförlag! Det är nämligen på Norstedts jag ska ge ut min första bok!

Här ska jag ge ut min första bok.

På ett hus hittade vi de mest hiskeliga figurer. Hade kunnat fota allihopa, men sanden rann på i timglaset…

Hiskelig figur!

Somliga nyttiga hade ju inte ätit så mycket frukost. Därför stegade vi in på Café Kladdkakan och tog kaffe och scones. Sconesen var smuliga, men underbart goda!

Scones och kaffe på Café Kladdkakan.

Efter den lilla (nåja…) munsbiten var det dags för mig att gå iväg en stund. Anna roade sig själv för en stund.

Själva sammanstrålningen senare skulle ske på Chokladkoppen. Chokladkoppen ligger vid Stortorget, inte Järntorget, har jag lärt mig…

Chokladkoppen ligger vid Stortorget.

Chokladkoppen är hur litet som helst. Anna hade väntat på att få gå på toa en bra stund. Jag själv passade på att byta skor och sno senaste QX. Gossarne på Chokladkoppen ville ta upp beställning, men det hoppade jag. Hade svårt att stå ut i detta klaustrofobins näste. När man är en flodhäst, så…

Det var skönt att byta skor. Jag hade nämligen halkat upp och nerför brinkarna på kullerstensbelagda trottoarer… Men Gamla Stan är så häftigt!!!

En gränd i Gamla Stan.

Innan vi lämnade Gamla Stan hann vi med ett besök på Sci-fi-bokhandeln. Där hängde en läskig figur i taket. Ett monster av nåt slag, eller?

Ett monster i taket?

På ett annat ställe hängde en arg snubbe. Han blängde antagligen för att jag snavade på en matta…

En arg snubbe.

Vi vände näsorna mot den yngre delen av Stockholm. Men medan jag köpte ett vykort till mamma passade Anna på att prova en snigg hatt. Eller..?

Anna provar hatt. Visst är hon en riktig BEJB?!

Jag brukar inte vara så förtjust i väggord och sånt, men det här fotade jag och tog på så vis med mig. Det hängde utanför ett kafé. Somliga borde läsa och lära.

Tänkvärda ord som en och annan borde läsa och lära sig.

När vi passerade slottet utbrast Anna:

Här bor KNUUUGEN!

Jag svarade:

Neej, det gör han inte alls, han bara jobbar här.

Strax därpå mötte vi en dam med en hund. Anna skulle just till att säga nåt om var voffsingar brukar gilla att nosa på andra voffsingar när jag stötte till henne, livrädd att hon skulle säga nåt mer om kungen. Det var nämligen en av hans systrar som var på promenad med sin hund…

Vi klarade oss in till mer civiliserade trakter utan fler nästan-incidenter. Vi passerade FLERA godisaffärer, men stannade BARA för att fota!!!

Så mycket gott…

Utanför Buttericks på Drottninggatan hängde ett gigantiskt spöke.

Ett gigantiskt spöke.

Nästa mål var mitt favoritantikvariat Alfa. Jag brukar alltid leta efter en viss bok åt vännen FEM och en annan speciell bok åt min sister. Dessvärre fanns ingen av dem i nån hylla. Men som vanligt fanns där en massa andra böcker…

Det här är bara ett hörn inne på Alfa…

Jag gjorde två fynd åt mig själv. Två böcker, som kommit ut i år för 90 respektive 80 kronor, inbundna förstås. Den ena boken var läst typ en gång, den andra verkade inte vara läst alls…

Dagens bokfynd för 90 respektive 80 kronor.

Det gjorde ont att behöva lämna kvar alla andra böcker, men som snälla kickor vinkade vi adjö till Humpty Dumpty och gick för att äta en mycket försenad lunch.

Vi ses snart igen, Humpty Dumpty!

Vi hamnade på BarbeQue Steakhouse där killen bakom disken verkade en aaaning förvirrad/stressad/förälskad. Men vad gjorde det när vi fick var sin ljuvlig grillad laxfjäril med potatisklyftor och mycket grönsaker?! (Fast själva fjärilen ser ju verkligen ut som nånting annat… 😳 )

Grillad laxfjäril, potatisklyftor under, såser och goda grönsaker bredvid.

Vi kom hem i bra tid, men det kändes konstigt att skiljas åt på centralen i Uppsala. Samtidigt vet vi ju att vi ses på fredag igen om inte förr.

På bussen hem förfasade jag över att vuxna människor inte har bättre vett än att sätta upp sina gympadojor på sätet mitt emot, där andra människor ska parkera sina rena rumpor. Det här är rent puckat!!!

Dålig uppfostran, slöhet eller bara puckat?

Hemma igen har jag suttit och granskat en artikel om mig som kommer i en veckotidning framöver. Nu väntar jag på att det ska sluta regna, för jag måste en tur till Tokerian...

Vad har du gjort idag då??? 

Livet är kort.

Read Full Post »

”Säng, säng, säng, sova, sova, sova… Regn, regn, regn, läsa, läsa, läsa…”

Ett inlägg om sömn. Och om spännande författare!

Idag är det lördag. På lördagar vill jag gärna unna mig en sovmorgon. Vad händer? Jag vaknade klockan 4.22 av att regnet smattrade mot fönsterrutan. Tjolahopp, liksom – NOT!!! Men jag gick upp en stund, kollade Twitter lite och blev fruktansvärt sömnig. Jag lyckades faktiskt somna om. Ibland har Twitter den funktionen för mig – jag blir trött. En del människor tycks vara uppe dygnet runt och twittra. Bara tanken på det gör att jag kan slockna.

Regn, regn, regn…

Sov en stund till, som sagt, och vaknade sen vid åttatiden nästa gång av mobilen. Jag sätter den på ljudlöst och virar in den i allt möjligt – ändå blir jag allt som oftast väckt av den. Jag skulle kunna stänga av den, tänker du, men det kan jag inte. Det finns flera skäl till att jag måste kunna bli nådd dygnet runt. Men det är inga skäl jag tänker berätta om här.

Jag klev upp ur sängen och tryckte på kaffeperkolatorn. Tänkte ta med mig en kopp till sängen och göra en FEM, det vill säga återvända till bingen en gång till och ligga och läsa. Men vid det laget var det kört.

Det ser ut som om det har slutat regna. Dagen är väldigt mörk och en sån där dag när man helst kurar inomhus med en god bok. Jag hittade ett loppisfynd som Fästmön lämnat här och som jag började läsa. Jan Mårtenson skriver lite myspysiga deckare om den matglade antikvitetshandlare Homan i Gamla Stan. Den här boken är historisk och handlar om en anfader till Homan som ska ge sig av med Ostindiska kompaniet till Kina. Än så länge kan man inte säga att boken faller under genren deckare, snarare historisk roman. Men det är OK, jag gillar historia, tycker att det är lika spännande som en mordgåtor.

En spännande författare! (Bilden är lånad från Wahlström & Widstrands webbplats. Foto: Cato Lein.)

Jan Mårtenson i sig är också en spännande författare! Han är faktiskt född i Uppsala på Alla Hjärtans Dag och fyllde 80 år i år. Men se Uppsala har han inte varit trogen! Jan Mårtenson har jobbat vid FN och som diplomat, bland annat i Sydamerika. Vidare har han arbetat vid jordbruksdepartementet och som handsekreterare åt kungen. Med mera.

Idag bor han på en herrgård vid Vättern. Så sent som i år kom han ut med en bok och vad jag kan läsa hos förlaget har han en på gång till nästa år! Hans nya bok kommer ut i maj 2014 och blir den fyrtiotredje i Homan-serien. Wow… Dessutom har hans böcker inspirerat till att ett gäng entusiaster 1978 bildade Homansällskapet! Sällskapet är synnerligen aktivt fortfarande. Enligt webbplatsen har de gått mordvandring i Gamla Stan så sent som förra månaden. Och på gång i november är en pub-afton där författaren själv kommer och berättar om sitt författarskap.

____________________________________

Den sista boken i Langs långa författarskap.

Igår fick jag sms från ovan nämnda vän FEM som hade varit med dottern i östgötsk universitetsstad och shoppat loss. Snälla FEM hade då även inhandlat nåt litterärt till som gamle kömpis i Uppsala – Jussi Adler-Olsen. Detta är en dansk deckarförfattare som jag länge har varit sugen på att läsa. Och snart får jag alltså den möjligheten! För övrigt ska jag i gengäld leta efter den bok jag vet saknas i FEM:s Maria Lang-samling, Se Skoga och sedan… Detta är Maria Langs sista deckare. Den kom ut 1990 och året därpå gick författaren bort. Det är verkligen inte en av Maria Langs bästa, men naturligtvis är den eftertraktad och rolig att äga eftersom den sätter punkt för ett långt författarskap.

Nu ska jag sätta punkt för det här inlägget, men naturligtvis undrar jag förstås om DU har nån författarfavorit? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

Livet är kort.

Read Full Post »

Förmiddagsstängt – ännu en gång!

Ett inlägg om en tillfällig stängning.

Även idag är det lite stängt här, troligtvis endast under förmiddagen. Bland annat blir jag intervjuad – inte för ett jobb, utan för mina åsikter i en viss fråga – av Radio-Tomas.

Förkylning, Kungen? Nej, det är bara ett svepskäl!

Och framåt eftermiddagen flyger jag till Himlen för att fira vår 19-åring! En dag av kontraster, verkligen.

Vad består din dag av??? Skriv gärna några rader och berätta, så jag har nåt kul att läsa i stället för alla nej jag får!

Livet är kort.

Read Full Post »

Vårt Pride 2013

Ett inlägg om vårt gästspel på Stockholm Pride 2013.

Inte så långt, men ändå: vi gjorde ett gästspel på Stockholm Pride i år över helgen. Mini-semester på sköna Clarion på Ringvägen, med underbara hotellfrukostar, öl och nötter i baren och många intressanta tvåbeningar att beskåda.

Det viktigaste var Paraden. Det var Fästmön och jag och 59 998 andra som gick den, en lite större bedrift än att stå bredvid och se på, om jag får tycka. Vi gick från Skanstull till Stadion. Vet inte hur långt, men långt var det. Och varmt. Tre flaskor vatten gick åt, en och annan bit druvsocker. En häl som gjorde mig orolig. Fast vi klarade hela vägen och vi kom fram. Mina gjutna inlägg är helt klart bättre än de andra jag har gått med, men jag har väldigt ont idag, kan jag meddela. Det tänker inte hindra mig dock från fortsatta äventyr.

Avslutningskvällen i Pride Park på Stadion var det tråkigaste i kvinnominne. Vi hade kunnat göra betydligt roligare saker för de 2 x 485 kronor vi betalade för biljetterna. OK, visst var det kul att glo på folk och träffa V, men det kan vi gör när och var som helst, egentligen. Vi slapp i alla fall Jonas och Mark, alltid något.

Nästa gång vi åker till Stockholm tar vi en långhelg med museibesök och shopping. Det hanns inte med nåt sånt den här gången.

Här är massor av bilder från vår helg, en helg som faktiskt fortsätter i New Village för oss båda:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Livet är kort.

Read Full Post »

Vårsläpp från Månpocket

Jag tänkte nästan skriva

Kosläpp 

i rubriken, men det handlar ju inte om kossor utan om nyutkomna pocketböcker från Månpocket. Här är några titlar som jag har valt av dem som kommer ut inom den närmaste framtiden:

Adjö det ljuva livet av Camilla Henemark & Carina Nunstedt
En historia om glamour, dekadens, uppgång och fall.
Hon var en stilikon och en diva. En scandal beauty som skapade löpsedlar vart än hon drog fram. Alla flockades runt henne, såväl idrotts- och popstjärnor som topparna inom politik och näringsliv, samt så småningom även Kungens innersta krets.
Under 2000-talet dalar Camillas stjärna. Det blir ett hårt fall som följs av hemlöshet, psykisk ohälsa och självmordsplaner. Det här är berättelsen om hennes hisnande liv. Om hur hon bestämde sig för att avsluta det och påbörja ett nytt.

Mörkt motiv av Louise Penny
När Jane Neal hittas död i skogen, skjuten med en pil rakt genom hjärtat, blåser det en kall höstvind genom den lilla byn Three Pines. Vem har dödat den omtyckta gamla kvinnan, och varför? Och finns det en anledning till att Jane dödades under förberedelserna till den årliga konstutställningen?
Det här är den första boken om kommissarie Gamache och den lilla idylliska byn Three Pines i Kanada. Serien har en stor läsekrets världen över och är flerfaldigt prisbelönt. Louise Pennys böcker har sedan debuten 2006 toppat många av världens försäljningslistor och översätts nu för första gången till svenska.

Jag ska göra dig så lycklig av Anne B. Ragde
1965: I bostadsrättsföreningen ”Ungdomens egna hem” utanför Trondheim sjuder det av otyglad livslust blandat med försök till social kontroll. Åtta familjer bor tätt inpå varandra, övervakar varandras klädsel, uppförande och levnadsvanor och har alltid tid att bjuda på en svidande kommentar. Här erbjuds allt från skvaller och barnpassning till hempermanent och påssoppa. Anne B Ragde målar upp en bild av en perfekt sextiotalsidyll. Bakom gardinerna finns både ensamhet och hemlig längtan, men tron på framtiden är osviklig.

Paradisträdgården av Amy Waldman
En jury samlas för att utse det bästa förslaget i en arkitekturtävling för ett minnesmärke där World Trade Center tidigare stod på Manhattan i New York. Deras röster faller på en grön och frodig trädgård, och när kuvertet med den anonyma vinnaren äntligen öppnas visar det sig vara en amerikansk muslim.
Paradisträdgården är en ytterst angelägen roman om vad främlingsfientlighet kan göra med oss människor. Amy Waldman skildrar de olika individerna i ett skräckslaget New York fullt av sörjande, aktivister och byråkrater – alla medmänniskor som kämpar för att nå fördelar och slåss för sina egna ideal.

Livet är kort.

Read Full Post »

Som ett gäng färgglada kablar…

Bloggvännen Christina har efterlyst en omvärldsspaningsrunda. Egentligen har jag inte alls tid med det, men vad gör man inte sina bloggvänner? Här kommer ett gäng nyheter, lika färgglada – eller trista – som dessa kablar jag hittade i ett rum nånstans idag…

Nyheter som färgglada – eller trista – kablar…

• Skeppet Vasa bryts ner snabbare än väntat. Uj uj! Ett av de häftigaste, förlista skeppen som sparats till eftervärlden på ett fantastiskt museum på Djurgården, håller på att brytas ner. Det är cellulosan i eket som har förstörts av syror. En del träplankor har bara kvar en femtedel av sin ursprungliga hållfasthet. Låter synnerligen oroväckande, det här skeppet är nånting urhäftigt, ju!
• Upphetsning minskar äckelkänslor. Urrrrk! Ja jag måtte ha varit allt annat än upphetsad igår kväll när jag glodde på TV! Holländska forskare har nämligen kommit fram till att vi är mer toleranta mot dofter från svett och andra kroppsodörer när vi är upphetsade. Fast… vad är det för nytta med att veta detta..?
• Arbetslösheten stiger och vissa drabbas hårdare än andra. Fruktansvärt! Arbetslösheten stiger igen.  I augusti i år var 366 000 personer, eller 7,2 procent av alla i yrkesverksam ålder, arbetslösa. Hårdast drabbas de långtidsarbetslösa. På fyra år har de som varit arbetslösa i två år eller mer ökat från knappt 25 000 till 70 000 personer. När ska regeringen göra nåt konkret???
• Nya mynt 2016. I veckan presenterades de nya mynt vi får i Sverige 2016. Det är Ted Gärdestads låt Sol, vind och vatten som har inspirerat myntformgivaren Ernst Nordin: Solen är symbol på enkronan, vinden på tvåkronan och vattnet på femkronan. Fast kungen är förstås på alla mynts framsidor.
• Nya iPhone är här! Och det som är nytt med den jämfört med tidigare modeller är att den har större skärm och 4g. Nyfiken är jag, det kan jag inte komma ifrån!..
• Gratis sex efter den nionde biltvätten. Men hallå! Bilar och sex… Jaa, om man bor i Sunway Mentari i Malaysia, kanske. Det var en massagesalong och en biltvätt som fick en briljant idé, trodde de. Tills polisen avbröt verksamheten. Nej, jag nöjer med med en gratis tionde tvätt, jag.
• Knäppa lagar. Knäppa lagar finns det gott om! Eller vad sägs om att man inte får ta med sig Kinderegg in i USA, att man inte får glömma sin frus födelsedag på Samoa, att gravida kvinnor får kissa var som helst i Storbritannien och att du måste ha regeringens tillstånd ifall du vill reinkarneras efter din död i Kina?
• Ribbstolsförbud när TV4 filmar. Och nu nåt riktigt tramsigt: I tre år till ska TV4 sända matcher från innebandyns superliga. Fast kanalen vägrar filma hos lag som har hallar med ribbstolar. Det här drabbar minst fem herrlag och säkert ännu fler damlag. TV4 har till och med en innebandyredaktör. Enligt honom är skälet att kanalen

[…] höjer nivån på sändningarna, vi vill inte visa en vägg […] 

• Typisk vinnare sommarbildstävling. Småbarn på bild vann Correns sommarbild. Så typiskt – och så himla trist…

Sen finns det klart extra färgglada nyheter som att två svenska journalister har frigetts från fängelse i land söder om ekvatorn. Eller nattsvarta som den om mannen som både rånades och överkördes av tåget…

Livet är kort.

Read Full Post »

Runt runt runt…

Och som vanligt är det fritt upp till var och en som vill att följa med på min runda genom media där jag spanar i omvärlden efter tokigt och slugt. Detta trots att magsura Tuttan Kamon i Träsket gav tummen ner sist. HA! Det krävs mer än en tumjävel för att jag ska sluta blogga!!!

• Fler struntar i kvitto på sommaren. Hur är det med kvittodisciplinen? Alltså, för det mesta är jag inte ett dugg intresserad av den där papperslappen om jag inte ska redovisa inköpet för nån annan eller kan tänkas vilja byta en vara. Men kvitton är faktiskt ett vapen mot fusk. Fuskande handlare, det vill säga. Inte fuskande köpare.
• Stavkungen har ribbskräck. Det var det jag visste! Idrott är inte bara farligt (idrottsskador) och tråkigt (ändlösa TV-program). Det är snuskigt också. I alla fall när Dagens Nyheter sätter rubriker på sin startsida… Då skrev man nämligen just Stavkungen har ribbskräck och DET tycker jag låter snuskigt! Stavkungen i det här fallet hette dessutom Steven Hooker…
• Stressade män dras till stora kvinnor. Eh stora? Har jag inte märkt. Jag går här och är tjock utan att ha en massa män efter mig. Men jag klagar förstås inte, jag är inte så intresserad av att ha stressade män i bakhasorna. Brittiska forskare har kommit fram till detta i alla fall, så det kanske bara gäller män från The British Isles..?
• Busstiderna ändras på måndag. Här i Uppsala blir det i alla fall vintertid på bussarna. Bryr mig inte så mycket, men det finns väl alltid några stackare som måste trängas och må illa på de gröna monstren.
• Vad skriker kungen? Hos Aftonbladet kan du vara med och tävla om detta. Fast med anledning av damen nedanförs ansiktsuttryck kanske kungens ord inte lämpar sig för tryck…

Livet är kort. Särskilt åsiktsmaskiners.

Read Full Post »

På spaning med en desorienterad 50-åring

Det känns lite som om vi har varit på nån gudsförgäten plats och häckat, men det har vi inte alls. Men för några dar släppte jag nyhetssurfandet och i skrivande stund känner jag mig tämligen desorienterad i omvärlden. Så dags att spana lite…

• Igår fyllde kungen 66 bast, men ärligt talat tror jag att det var en liten tjej som fick största uppmärksamheten på slotts-ballen*. Det blev nämligen sessan Estelles första offentliga framträdande – och folket jublade!
• Utbudet av alkohol blir allt större, men ändå uteblir tecken på våld och skador, nåt som förbryllar forskarna. Fast det kanske inte är så förbryllande i sig eftersom alkoholkonsumtionen tvärt emot vad man kan tro minskar. Alla trodde att svenskarna skull bli mer alkoholskadade när utbudet ökade och om alkohol blev mer tillgängligt och billigt. Men det vet vi ju alla att de som har klara alkoholproblem och som inte har pengar till förnödenheter som mat, ändå alltid har pengar till alkohol. Synligt våld är inte den enda negativa effekten av alkohol, generell elakhet och psykisk terror är andra vanliga, men mer osynliga sådana. Jag är så glad att jag slipper det numera!!!
• Allt fler svenskar är anonyma på nätet. Det handlar om att skydda sig mot övervakning på nätet. Och det kan man få hjälp med av anonymiseringstjänster som Relakks, Ipredator och Mullvad. Ungefär 200 000 unga svenskar (15 – 25 år) har valt att vara anonyma på nätet. Totalt kan det handla om 700 000 svenskar. Vad säger det oss???
• Nymfoman höll manliga sexfångar. Var då? I München. Först tog hon en hantverkare som hon tvingade till åtta samlag. Mannen lyckades fly och nymfomanen greps. Men nu har hon slagit till igen, denna gång mot en 31-årig man som hon träffade på en buss. När nymfomanen skulle gripas erbjöd hon polismännen sex. Tänk att ordet nymfoman har jag inte hört sen jag var i tonåren, det vill säga på stenåldern. Vad kallar man en manlig våldtäktsman? Nån som vet?  (Denna punkt är mycket ironisk.)
• Och vem sa att våra husdjur är snälla??? Kolla in dessa, så kanske du ändrar uppfattning.

*slotts-ballen = slottsbalkongen

Read Full Post »

”Vårvindar friska, leka och smiska…” eh…

Hmm, ja, det blev visst lite fel i rubriken som ju skulle vara ett citat ur en känd vårvisa. Men faktum är att det blåser härliga vårvindar idag, vilket jag noterade på min lilla lunchutflykt. Även idag blev det thaistället som fick servera min lunch. Nudlar med räkor och ägg lät ganska snällt. Magen tackade och tog emot, även om den har klagat lite efteråt.

Det lät ganska snällt med nudlar.

På ditvägen hade jag medvind och blåste över fort som attan. Håret stod åt alla håll, ungefär som den där bilden på Kungen som du kanske har sett..? På tillbakavägen hade jag motvind, så frisyren blev ännu fulare. Och trots solbrillor fylldes ögonen ömsom av tårar, ömsom av grus. Käften fylldes enbart av grus och det krasmade så där illa äckligt mellan tänderna.

Jag har ägnat förmiddagen åt att försöka få ordning på omvärldsbevakningen, men det verkar vara lätt gjort i tanken och svårare i handling. Lite svårt att komma vidare också när kontaktpersonen gör sig okontaktbar. Ägnar mig därför mest åt att tillverka namn- och titelskyltar åt folk. När folk inte ser skillnad på Courier och Akzidenz måste jag liksom ingripa. Med fast hand. (Det är väl här det smiskande i rubriken kom in…) Det känns lite B när det inte finns färdiga mallar för sånt här på vårt intranät. Men det är inga tidskrävande jobb, bara det att man blir avbruten stup i kvarten. Just idag gör det inget, men en annan dag kanske man är strängt upptagen med tankearbete.

Förmiddagens institutionsinformation samlade baske mig hela institutionen! Det var riktigt roligt! Tre ovala bord var fullsatta, några satt på stolar bredvid, några fick stå. Så här skulle det vara varje gång. Nästa gång får vi besök av företagets kommunikationschef och tillika fru Chef2 och det flaggade vi för idag. Hoppas att fru Chef2 drar lika stor publik.

Flagga för ett intressant TV-program som går i kväll ska jag också göra. Det var Fästmön som gjorde mig uppmärksam på detta! Det är serien Så levde de lyckliga som startar klockan 20 på SvT1. Totalt blir det åtta delar som handlar om livet efter bröllopet. I kväll får vi tittare möta Baker och Jessica, Daniel och Anders samt Amanda och David. Mycket dramatik och vardag utlovas i denna dokumentär!

Read Full Post »