Brister, näthat och tankar på lilla mamma

Ett både flamsigt och djupt inlägg.

---

 

En sladd och två kaffebönor blev en kul figur för mig.

Plötsligt pratades det om nerförsbacke på jobbet idag. Javisst ja, det är ju onsdag och mer än halva arbetsveckan är nu gjord för oss som arbetar på Myndighetens kontor. Min arbetsvecka började lite trögt, men tog ny fart idag. Den tog sån fart och en sån vändning att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta. Eller nja, gråter gör jag inte. Däremot kan jag sucka lite över… tillvaron och brist på beslut på olika plan. En sån brist leder till att somliga kanske gör saker i onödan eller kanske får göra om saker från början på nytt sätt. Då blev det lite av en lisa att få skratta åt kollegan A:s fynd av tidskrifter med vitsiga namn vid en av vattenmaskinerna. Tyvärr kan jag inte lägga ut nån bild, för då skulle jag avslöja var jag arbetar. För din del räcker det med att veta att jag jobbar som konsult vid en myndighet i Uppsala. Så i stället får du titta på hur roliga en sladd och två kaffebönor kan vara, även det en bild från mitt jobb. Sladden och bönorna blev en kul figur i fotografens ögon.

Lagen när det gäller näthat är lite… oskarp idag.

Nåt som inte är kul är näthat. Och då menar jag inte yttrandefrihet. Det är nämligen en och annan som menar att menar att de inte ägnar sig åt näthat utan exekverar sin rätt till yttrandefrihet. Än så lägen är lagen rätt oskarp när det gäller näthat. Idag har en utredare lämnat ett betänkande om näthat och straff för detta till regeringen. Hatiska yttranden ska kunna straffas som ofredande om förslaget går igenom. Betänkandet innehåller i korthet följande förslag (notera dock att det inte omfattar grundlagsskyddade medier):

1. En ny straffbestämmelse om olaga integritetsintrång utanför det grundlagsskyddade området. Med detta menas att en kan straffas om en sprider bilder eller uppgifter som kan innebära skada för den det handlar om. Förslaget omfattar bilder eller uppgifter som till exempel handlar om den berördes sexualliv, hälsa, brottsoffer, nakenbilder etc. Detta skulle innebära att den som sprider uppgifter som att nån har supit bort sitt jobb eller att nån är psykiskt sjuk kan straffas.
2. Ett utvidgat ansvar för olaga hot. Detta innebär att det kan bli straffbart att hota nåns frihet eller frid. Även hot som är menat att göra den hotade allvarligt orolig ska kunna straffas.
3. Bestämmelsen om ofredande ska gälla den som agerar hänsynslöst, till exempel genom upprepade kontakter direkt eller via internet.
4. Frågan om grovt förtalsbrott ska bedömas utifrån uppgiftens art och hur det sprids, till exempel via internet. Straffansvar för förolämpning ska gälla den som ägnar sig åt beskyllning, nedsättande uttalande eller förödmjukande beteende mot nån annan på ett sätt som är avsett att kränka den utsattes självkänsla eller värdighet. Ett solklart exempel på detta är att sprida i sociala medier att en viss person är knäpp och därför ska förföljas.
5. Straffansvaret för den som tillhandahåller en elektronisk anslagstavla utvidgas.
6. Brottsskadeersättningen ska utvidgas till grovt förtal.

Vintern 1962-63 var det mamma som tog hand om mig.

Jag gissar att en och annan fick ett och annat att tänka på… För egen del tänker jag mest på lilla mamma i kväll. Hon var på ett läkarbesök igår och det var ganska mycket oro innan av olika skäl. Det är inte lätt att vara gammal och sjuk i Sverige, inte när en är beroende av samhällets hjälp, vården eller andra människor. Jag är i vart fall så stolt över att mamma inte bangade utan att hon tog tag i vissa saker i stället för att bara gnälla och klaga. Samtidigt har jag ett stort dåligt samvete för att jag inte kan hjälpa henne rent praktiskt så mycket som jag skulle vilja. Det är lite svårt när avståndet är 30 mil.

Nu har jag varit både flamsig och djup så det räcker en stund. Jag ska ta nåt ätbart och sen en värmande dusch innan jag skriver färdigt några litterära tankar, läser en stund och tittar på när Lars möter Christer klockan 21 i SvT1.

Inte tror jag att jag orkar fundera över Melloskandaler redan innan årets tävling har startat. Och att fler får sina glasögon betalda tycker jag är bra. Fast det hade varit ännu bättre om tänder ansågs tillhöra kroppen också…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Duktig kicka, typ…

Ett inlägg om en dag när Tofflan fick mycket gjort.

Den här dagen går mot kväll. Och jag är ganska nöjd! Jag har gjort det mesta av det jag föresatte mig att göra – och en del till.

Städningen gick galant, även om den tog tid. Men så ringde jag ju tre samtal emellan och lite sånt. Årsskötseln på graven känns verkligen som rätt beslut!!

På eftermiddagen traskade jag över till Tokerian. Där hamnade lite mjölk, bröd, kanelbullar och jordgubbar med mera i kassen. Men jag kunde inte låta bli att tycka att det var liiite ofräscht med en sopborste och skyffel bland fikabrödet… Tokerian i ett nötskal, liksom!

Sopborste och skyffel bland fikabrödet… Är det fräscht, det..?

Som vanligt hade Tokerian extrapris på kanelbullar, så jag köpte fyra stycken. Hade precis hällt upp en mugg java på ballen* och tagit ett bett i en av två bullar när mamma ringde igen. Jag hoppas att det inte fortsätter att bli flera samtal varje dag nu på semestern, för det orkar jag inte. Förlåt, men jag säger som det är!

Balkongfika en kvart, varav tolv minuter med mamma i örat.

Pratade sen en liten snabbis med min sylda och suka kicka i Himlen. Hon mådde varken sämre eller bättre idag, men riktigt OK är hon inte. Hoppas vi kan göra nåt i veckan, att hon orkar och vill…

Nästa grej att bocka av blev att jag satte vinsatsen jag inhandlade i Metropolen Byhålan. Nu väntar 25 flaskor gott, medelfylligt rött bli färdigt om sisådär tre månader, kanske. Man ska inte stressa en sån här vinsats, man ska låta den ta tid.

Jag bokade in en intervju med en riktig stjärna här i Uppsala nästa vecka för Uppsalanyheter.se, liksom en fika med en uppdragsgivare och tillika födelsedagsbarn.

Inemellan alltihop registrerade jag mig på LinkedIn. I skrivande stund har jag knutit fyra (4) fem (5) kontakter (på typ tre timmar). Jag har mest lagt in fakta om jobb och mig själv samt ett foto, än så länge. Det går lite trögt, jag är nybörjare i verktyget och har ingen att fråga om råd. Men registrerad är jag i alla fall!

Vidare har jag uppdaterat CV och uppgifter om mig själv hos ett företag som bland annat hyr ut kommunikationskonsulter. I morgon ska jag kontakta dem för att kolla hur och vad jag kan göra mig lite mer aktiv hos dem.

Middag intogs på ballen – tre stycken kycklingchorizos med bröd och lite räksallad som fortfarande levde vid kylskåpsutgrävningarna idag. Jag blev ganska mätt!

Chorizomiddag på ballen.

Som sista punkt på dagordningen har jag varit och duttat färg och lack i repan, du vet den som blev till den där jävla skitdagen i Metropolen. Den som resulterade i det här:

Påbackad av gubbe.

Det blev inte alls perfekt, men det blev bättre, i alla fall. Jag har polerat, putsat, duttat färg och lackat. Mer kan jag inte göra själv.

Polerat, duttat och lackat. Inte perfekt, men bättre.

Nu ska jag sätta mig en stund till på ballen innan det blir alldeles för kallt. Senare i kväll väntar förstås Gengångare på SvT2. När det börjar bli mörkt ute…

Jag tycker nog att jag kan känna mig som en duktig kicka, typ, idag. I alla fall är jag rätt nöjd med allt jag har fixat. I morgon ska jag tvätta, för det hann jag inte idag, men det är det enda måstet!.. Semester, juh…

*ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »

Kossor, Lisbeth och lite om Wikipedia

Tro nu inte att jag tycker illa om kossor. Kossor är bra djur för de ser till att jag får mjölk i magen. Jag älskar mjölk. Röd mjölk, förstås. Nån annan mjölk finns ju inte. Möjligen i nödfall grön. Kossor är emellertid inte så smarta alla gånger. Eller, som C förklarade för mig när vi var ute på försöksanläggningen en gång, kossor är vanedjur. Så snart de vänjer sig vid nånting brukar de klara av det. Kanske inte klättra upp i en lyktstolpe, dock…

Detta klarar nog inte en kossa.

Dagen går trögt framåt. Jag är inte riktigt ko-van med jobbet än. M sa nyss att jag kan jobba kortare dar om jag vill och sen jobba igen vid senare tillfällen. Det kanske jag gör. Nån gång.

Det känns som om jag är mer behövd på en institution än en annan. Jag har börjat rådda i ett projekt som jag trodde löpte på trots min sjukfrånvaro. Men icke! Bland annat på grund av att externa producenten har mejlat till Fel Person. Och Fel Person har inte reagerat. Inte rätt heller, för den delen, men ändå… För övrigt har Somliga plockat bort alla nyheter från en institutions startsida. Det var nog inte helt genomtänkt, för även om det var nyheter från november förra året var det i alla fall inte tomt. Ser inte klokt ut nu… Och förslaget till ny startsida ligger fortfarande på koll hos prefekten. Där det har legat sen i juli. Nej, det går inte undan här, alla gånger, det kan man inte påstå att det gör.

På förmiddagen tog jag ett samtal med Lisbeth. Vi ska ses nästa vecka och lunchbubbla. Men vi sågs faktiskt idag ändå eftersom hon och hennes lunchdejt var på samma ställe som jag. Jag åte kyckling tikka masala med ris. Dels kunde jag konstatera snabbt att Fästmöns dito rätt är tusen gånger godare, dels att portionen jag fick som såg så liten ut räckte och blev över. Jaa, jag erkänner: jag orkade inte äta upp. Jag lämnade, jag kastade mat.

Hann med att slå en kort signal till en vän på lunchen. Ibland anar och känner jag på mig saker och då måste jag bara fråga hur det är. Genast. Annars är det inte mycket bevänt med min människokännedom. Fy te rackarns vilka nitar jag har gått på de senaste åren…

Just nu sitter jag och sippar cappuccino vid datorn. Fikarast. Bara det att vi inte har nåt fikarum på en av institutionerna jag jobbar vid. Därför blir det bloggfika dessa dar i stället. För det mesta. Inte jämt. Ibland blir det arbetsfika.

På fredag eftermiddag ska jag delta i en workshop med titeln Vetande i Wikipedia. Jag använder Wikipedia rätt ofta, särskilt här på bloggen. Jag gillar när jag kan länka till en sida som inte är alltigenom kommersiell. Men frågan är om sidan är korrekt. Och huvudfrågan på fredagens workshop är hur vi ska få uppgifterna, själva vetandet, på Wikipedia att bli så korrekta som möjligt. På ett universitet som vårt känner vi nämligen ett visst ansvar…

Men DU då… Brukar DU söka information på Wikipedia och hur använder du den??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

Livet är kort.

Read Full Post »

Lite kultur trots allt

Det blev hur som helst lite kultur idag, trots allt. Fast programtidningen låg kvar i tidningskorgen. Men några saker ville vi göra som fanns på min lista.

Programtidningen låg i tidningskorgen.

Vi gav oss iväg från Förorten just som himlen öppnade sig. Blöta om strumpor och skor klev vi på bussen – som den här gången inte åkte förbi oss utan stannade.

Kvällens måste var att titta på Kittys utställning på Svensk Konsthandel. Hon ställde ut tillsammans med en annan, mer traditionell konstnär, Helena Larsson. Galleriägaren kallade det hela Kontraster – ett mycket passande namn. Tyvärr var Helena Larsson sjuk, det hade varit kul att se de två konstnärerna ihop. Helenas tavlor är nästan som fotografier, Kittys är färgsprakande regnbågar, såna som man blir både glad och eftertänksam inför. Båda konstnärerna hade fått tavlor (notera plural!) sålda redan när vi dök upp, vid 17-tiden (de öppnade klockan 16). Du som inte hann att titta på KulturNatten har chans att se tavlorna under två veckor till.

Kitty Konstnär i mitten, Monica till vänster, min Fästmö till höger.

Vi fluktade på böcker, bland annat på antikvariatet Röda rummet, som ligger alldeles intill galleriet. Där fanns väldigt fina böcker, men tyvärr inga som vi ville eller kunde köpa. Jag såg till exempel en fin bok om vin. Den kostade 300 spänn och vägde säkert 300 kilo också. Orka bära… Vi hittade emellertid ett litet bokstöd, som jag fotade för att visa Kitty, faktiskt!

En liten en…

Efter tre K – Kitty, Konst och K.? – behövde få nåt i oss. Men en kulturnatt i Uppsala är man sällan ensam på stan. Det var massor av folk, dofter, ljud, musik… och ett och annat ”upptredande”…

Ett och annat ”upptredande” var det på stan.

Vi gick till Forno Romano i Svavagallerian. Där åt vi var sin god pasta och tog en öl till. Maten var inte gratis, men att kolla på folk kostar ingenting. Och vi såg, vi häpnade, vi skrattade, vi kommenterade. Själva var vi snyggast och bäst – som vanligt.

Forno Romano hade god mat, men organisationen bland personalen hade en hel del att önska…

Det tjocknade till med folk och de som jobbade på restaurangen hade stora problem. Det bildades en lång kö – som bestod av såväl färdigätna som ville betala som oätna som ville äta. Och så en och annan som ville beställa mat och ta med hem. Jaa, det var sannerligen svårt att låta bli att organisera om!!! Alla som jobbade i restaurangen gjorde allting – plockade disk, tog beställningar, serverade, tog betalt, visade gäster till borden… Nej, det flöt TRÖGT så nån dricks blev det inte!

Anna åt pasta med räkor och saffran, jag med svamp och ost. 

Hälen gjorde sig påmind, så vi tog bara en kort tur upp på gågatan för att köpa remmar och glo på bokbord. Därpå blev det en tur ner till Kungsgatan och Mollbrinks för att se på naket. Åter fann vi ett och annat objekt som vår kära Kitty säkerligen skulle estimera…

Vi häckade lite på Centralen innan vi tog bussen hem till Himlen. Jag har nu jätteont i hälen och dessutom satte allt promenerande fart på ett visst flöde, så jag fick både tvätta och låna kläder. Nej fy te rackarns, nu kräver jag snar amputation av både häl och alien.

Livet är kort.

Read Full Post »

Sätta färg på tillvaron

Oj oj, i morse var det trögt att komma upp! Inte för att jag inte längtar till jobbet utan för att jag var jättetrött. Att kliva upp tio minuter över sex är ingen höjdare då. De veckor jag sover ensam ställer jag mobilen på alarm klockan 6.10 som hängslen – och som livrem ställer jag klockradion på 6.30. I morse glömde jag stänga av alarmet på klockradion. När jag upptäckte det hade den stått och spelat hårdrock i fyra minuter… Gissar att jag blir ännu mer populär i omgivningarna… 😳 Men man måste ändå erkänna att jag är ett litet pikant inslag i somligas tillvaro och att jag onekligen sätter färg på den..

Och somliga ska vara glada att här inte förekommer sena fester eller annat sånt,

sade hon till tröst.

Den här fina orange blomman sätter färg på min egen tillvaro just nu.

Jag var varm när jag vaknade. Det är en sorts tryckande värme ute. Inte riktigt klart. Termometern visade bara 15 grader. Så det är ganska OK att jobba. Jag har behaglig temperatur på kontoret, det är förstås styrt efter om det nån befinner sig i rummet – precis som takarmaturen. Dessutom pratar våra hissar småländska. Snacka om sci-fi-känsla ibland…

Det börjar bli tomt på jobbet. Gissar att det inte är många själar i tjänst den här veckan. Ännu färre lär det bli nästa vecka, min sista arbetsvecka på ett tag. Jag kan inte fatta det, att jag får fyra veckor ledigt med semesterersättning och lön – och sen får jag komma tillbaka och jobba igen!!!

Idag blir det som vanligt lite webberier. Vi har folk som ska prata i Almedalen i eftermiddag och om detta och lite annat ska vi publicera ett par texter på våra hemsidor. Efter lunch hoppas jag att jag har en intervju med en av labb-cheferna – det är tredje försöket. Detta blir nog den sista intervjun jag gör före semestern. Jag ska jobba vidare med startsidan och sammanställningen av vad som behövs göras etc också. Så nog finns det jobb, alltid! Och det är jag självklart glad för. Inspirationen jag får av arbetet här påminner om den här blomman, snudd på en asfaltsblomma…

Snudd på en asfaltsblomma.

Med krämporna är det sisådär idag. Jag tror att det är därför jag känner mig så trött. Hälen gör lite ont idag också och jag tror att det är för att jag inte använde inläggen i hemmatofflorna igår kväll. Hur som helst tänker jag leva vidare – till somligas förtret. Men då skulle ni höra volymen inne i bilen när jag kör… Sätter färg på tillvaron, verkligen…

En fundering till sist: det verkar som om tramsinläggen här typ Päronsplittgåtor är de mest lästa och inte de inlägg som är mer seriösa och viktiga, till exempel det inlägg som är en del av Framtidsstafetten.  Jag tycker att det är lite synd. Skriver jag så tråkigt??? Tyvärr skriver jag inte för läsarna utan för att jag vill skriva, för att jag har ett behov av att skriva. Därför minskar antalet tramsinlägg framöver, liksom inläggen om somliga som tillhör den personliga sfären. När jag skriver vill jag skriva ”allt” och det passar sig inte i vissa sammanhang. Då tystnar jag. I övrigt fortsätter jag att skriva – elakt och vasst om tokigt och slugt – i en blogg nära dig!

Read Full Post »