Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘lack’

Ett vårdande och omsorgsfullt inlägg.


 

När jag skulle ge mig iväg i morse höll jag på att komma försent – jag fick inte upp garageporten. För ganska länge sen backade nån in i den och åstadkom en buckla i dörren. Men också en skevhet som gör att jag måste sparka till dörren för att den ska stängas ordentligt. Nu har jag väl sparkat så många gånger att dörren snart blir helskev. Det är inte första gången den krånglar så här, men den här gången hade Blondin-Tofflan tur! Ett par garage bort stod en man och grejade med sin bil. Jag bad helt sonika om hjälp. Jorå, han tryckte på inifrån, men det tog sin lilla tid att få upp porten. Den satt fast rejält. Mannen rekommenderade att jag skulle testa lite 5.56 för att smörja upp metallen på ena sidan. Jag hann fram till mitt besök i vården med ett par minuters marginal…

Efter varje besök i vården försöker jag göra en meningsfull utflykt i verkligheten. Idag hade jag ett ärende, men tyvärr var jag försent ute. Som vanligt. Men jag gjorde ett fynd i min påse (plastkasse från Tokerian i stället för handväska – hur skulle det se ut om Tofflan kom med en handväska?!) som förde med sig en snabb träff med Fästmön mellan hennes buss och jobbet. Vi skrattade lite åt fyndet – påsen det låg i var dessutom full av hål! – men mest känns det skönt att vara ärlig.

Även idag är det en underbar vårdag med strålande sol och ljumma vindar. Jag skämdes för att Clark Kent* var en sån smutsgris att man nästan inte ville ta i honom – varken på utsidan eller insidan. Därför styrde vi kosan till St1 där Clark fick sig en välbehövlig dusch** till ett specialpris. Och som tack för det fick jag en kopp gott kaffe och en kanelbulle av Frendo! Jag torkade min lille man torr med sämskskinn och medan solen torkade resten intog jag min gratisfika. Det smakade extra bra i solskenet. Både bil och dess ägare fick lite vård och omsorg.

Kaffe o kanelbulle

Kaffe och kanelbulle smakade extra bra idag – det var ju gratis och kunde dessutom intas utomhus.

 

Toyoyta vänster bak

Min skinande bilmans vänstra bakdel.

Efter besöket i vården, dejten med Anna och biltvätten tog jag sen inte 5.56 men ett liknande medel jag har, färgstiften och dammsugaren och gick ut till min parkeringsplats. Stod där och dammsög (el via motorvärmar-stolpen), putsade, polerade och duttade i både färg och lack. Nu skiner min bilman ikapp med solen! Själv är jag nöjd för att jag har gjort nånting meningsfullt idag. Då kan jag med gott samvete ägna lite tid åt De tysta innan jag värmer tomatsoppan jag fick av Anna till middag. Hittade en bit bröd i frysen som jag försöker tina med lite allmän vård och omsorg i mitt varma kök (förmiddagssol). Bröd och soppa smakar alltid bra, allra helst efter en dag som denna (utan att förklara mig närmare än det du får läsa ovan).

 

==> Slutligen vill jag påminna om den pågående tävlingen! Du som klickar här och skriver en kommentar är med i utlottningen av ett unikt armband. Och dragningen av en vinnare sker i morgon förmiddag, tisdagen den 10 mars! Så skynda, skynda!


*Clark Kent = min lille bilman

**dusch = biltvätt

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en dag när Tofflan fick mycket gjort.


Den här dagen går mot kväll.
Och jag är ganska nöjd! Jag har gjort det mesta av det jag föresatte mig att göra – och en del till.

Städningen gick galant, även om den tog tid. Men så ringde jag ju tre samtal emellan och lite sånt. Årsskötseln på graven känns verkligen som rätt beslut!!

På eftermiddagen traskade jag över till Tokerian. Där hamnade lite mjölk, bröd, kanelbullar och jordgubbar med mera i kassen. Men jag kunde inte låta bli att tycka att det var liiite ofräscht med en sopborste och skyffel bland fikabrödet… Tokerian i ett nötskal, liksom!

Sopskyffel vid kex o bröd

Sopborste och skyffel bland fikabrödet… Är det fräscht, det..?


Som vanligt hade Tokerian extrapris
på kanelbullar, så jag köpte fyra stycken. Hade precis hällt upp en mugg java på ballen* och tagit ett bett i en av två bullar när mamma ringde igen. Jag hoppas att det inte fortsätter att bli flera samtal varje dag nu på semestern, för det orkar jag inte. Förlåt, men jag säger som det är!

Balkongfika en kvart

Balkongfika en kvart, varav tolv minuter med mamma i örat.


Pratade sen en liten snabbis
med min sylda och suka kicka i Himlen. Hon mådde varken sämre eller bättre idag, men riktigt OK är hon inte. Hoppas vi kan göra nåt i veckan, att hon orkar och vill…

Nästa grej att bocka av blev att jag satte vinsatsen jag inhandlade i Metropolen Byhålan. Nu väntar 25 flaskor gott, medelfylligt rött bli färdigt om sisådär tre månader, kanske. Man ska inte stressa en sån här vinsats, man ska låta den ta tid.

Jag bokade in en intervju med en riktig stjärna här i Uppsala nästa vecka för Uppsalanyheter.se, liksom en fika med en uppdragsgivare och tillika födelsedagsbarn.

Inemellan alltihop registrerade jag mig på LinkedIn. I skrivande stund har jag knutit fyra (4) fem (5) kontakter (på typ tre timmar). Jag har mest lagt in fakta om jobb och mig själv samt ett foto, än så länge. Det går lite trögt, jag är nybörjare i verktyget och har ingen att fråga om råd. Men registrerad är jag i alla fall!

Vidare har jag uppdaterat CV och uppgifter om mig själv hos ett företag som bland annat hyr ut kommunikationskonsulter. I morgon ska jag kontakta dem för att kolla hur och vad jag kan göra mig lite mer aktiv hos dem.

Middag intogs på ballen – tre stycken kycklingchorizos med bröd och lite räksallad som fortfarande levde vid kylskåpsutgrävningarna idag. Jag blev ganska mätt!

Middag

Chorizomiddag på ballen.


Som sista punkt på dagordningen
har jag varit och duttat färg och lack i repan, du vet den som blev till den där jävla skitdagen i Metropolen. Den som resulterade i det här:

Repa

Påbackad av gubbe.


Det blev inte alls perfekt,
men det blev bättre, i alla fall. Jag har polerat, putsat, duttat färg och lackat. Mer kan jag inte göra själv.

Målad o lackad repa

Polerat, duttat och lackat. Inte perfekt, men bättre.


Nu ska jag sätta mig en stund till
på ballen innan det blir alldeles för kallt. Senare i kväll väntar förstås Gengångare på SvT2. När det börjar bli mörkt ute…

Jag tycker nog att jag kan känna mig som en duktig kicka, typ, idag. I alla fall är jag rätt nöjd med allt jag har fixat. I morgon ska jag tvätta, för det hann jag inte idag, men det är det enda måstet!.. Semester, juh…


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om svängningarna i tillvaron. (Och för den som inte kan läsa mellan raderna kan jag berätta att jag är rätt förtvivlad. Jag bara försöker att inte tappa livsgnistan.)


Igår kväll anordnade Fästmön en riktig fest för oss!
Och det var precis vad vi behövde båda två. Den här veckan har inte varit rolig. För min del har den inneburit tre nej och ett kanske som jag absolut inte vågar hänga upp mig på. Inte ett dugg.

Anna gjorde två läckra räksmörgåsar med aioli, tomat, sallad, dill, ägg och citron åt oss. Det var ljuvligt gott att kunna sitta på ballen* och avnjuta!

Annas räkmackor
Läckert!


Och som av en händelse
råkade det slinka med ett par flaskor vitt vin när jag var och köpte midsommarsnaps på Systemet! Det ena vinet skulle passa perfekt till vit fisk och skaldjur. And I can promise you, it did! (Jag är inte så bra på vita viner, så jag blev glatt överraskad.)

Ett glas vitt
En chardonnay som slank ner fint.


Det var så gott att hela flaskan tog slut,
faktiskt, vi som brukar vara så måttliga! Men Anna har ju semester och jag låtsades att jag hade det. Till och med fröken Pick & Joy gladdes för vår skull.

FRk Pick & Joy
Fröken Pick & Joy.


Vi njöt på ballen
av såväl mat och dryck som den tystnad som infann sig så småningom. Vi fick ingen vidare matro först, men vad kan man förvänta sig?

Jag fick en inbjudan av en färgrik (inte bara färgstark, den här gången…) person att spela Wordfeud. I samband med det bokade jag in en intervju tid med personen. En intervju som förstås ska bli en artikel till Uppsalanyheter.se nästa vecka!

 Rosett på fingret
Accessoar från vinflaskan som jag genast applicerade på mitt högra långfinger. Micket snigg sidenrosett!


Kvällen avslutades med ett TV-program
om nordiska deckarförfattare, i och för sig intressant, men inte nåt som gav mig nån ny information.

Eller nej. Kvällen avslutades inte därmed. Jag fick ett sista uppdrag. Det är ju så att jag är tillsammans med en blondin. En vacker kvinna som gav sig ut i junisolen igår – utan att smörja in sig med nån solskyddsfaktor. Och kanske var det ryggfärgen som inspirerade till räkmackorna på kvällen? Ungefär samma färg hade de, i alla fall, räkorna och ryggen…

Annas solbrända rygg
Min älskade blondins räkfärgade rygg.


I natt sov jag hela natten
utan att nån elektrisk apparat på andra sidan väggen orsakade störningar på min klockradio mellan klockan fyra och sex som morgonen innan. Ändå var jag skittrött när jag vaknade. En ledig dag i morgon samt två till i och med lördag och söndag känns extra skönt! Jag funderar fram och tillbaka på hur jag ska göra, men som läget är nu försöker jag jobba tills jag stupar. Och slutar. Jag har dragit ut en blankett för Arbetsgivarintyg som jag tänkte be A fylla i åt mig så att jag kan ta med den när jag den 1 augusti traskar iväg till Arbetsförnedringen för att skriva in mig. Den ljusnande framtid är verkligen inte min…

Redan igår morse bytte jag ut Sarah Dawn Finer på musikanläggningen i bilen. Nu går Marilyn Manson i stället. Han passar min sinnesstämning mycket bättre just nu, ärligt talat. Jag är besviken, arg, ledsen och förstås väldigt orolig. Hur mamma mår ska vi inte tala om. Jag är en stor besvikelse och en enorm källa för oro. Vem vill vara det om man finge välja? Inte jag, i alla fall. Som vuxen hade jag hoppats kunna supporta mamma lite ekonomiskt med tanke på den usla pension hon har. Snart måste jag börja vända på varenda krona. Igen. Men jag är van, så det går. Det måste gå.

Den här morgonen började verkligen inte bra. Jag skriver ju ofta om mina mottrafikanter på morgnarna, men en del cyklister tar faktiskt priset! I morse var det en karl – en vuxen man, alltså, ingen barn eller tonåring eller ens en ung man – som cyklade mot rött och rakt ut framför min bil (som hade grönt). Jag hann bromsa och la mig sen på tutan. Karl’n klarade sig från att bli ett med Clark Kent**s lack – med nöd och näppe. Galning!

På jobbet ägnade jag ungefär den första halvtimmen åt att jaga en fungerande skrivare i huset så att jag kunde skriva ut några viktiga papper. Detta är fantastiskt – NOT! Jag har tillgång till fyra skrivare, ingen enda fungerade som den skulle. Män från IT alternativt Ricoh (ja, det tycks bara vara män som jobbar med skrivarreparationer) är här jag lovar dig VARJE DAG och grejar med skrivarna. Och när reparatörerna har gått fungerar skrivarna i typ fem minuter innan det är dags att braka samman igen.

Idag är min intention att gå två timmar tidigare. Jag ska ut till Förorten och hämta Anna och sen ska vi åka och handla helgmat. Vi får se hur det blir. Med min vanliga tur, så…


* ballen = balkongen

**Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en tofflisk vardag, bara så där.


Direkt efter jobbet flög Tofflan och Clark Kent,
det vill säga jag och bilen, till Clas Ohlson på Stormarknaden. Jag hade köpt en Braun Oral-B-tandborste där för ungefär tre månader sen och den hade redan börjat uppföra sig märkligt (de brukar göra det förr eller senare eftersom det naturligtvis finns en gräns för hur mycket man kan ladda ett batteri). Den ville knappt ladda och den liksom slirade när jag använde den. Luttrad konsument som jag är var jag beredd på att få argumentera mot

  • Har du tappat den i golvet?
  • Har du testat att ladda ur den helt och sen ladda den?
  • Det kanske är nåt fel på din laddare?

Men jag slapp! Jag förklarade helt kort när tandborsten var köpt och hur den betedde sig. Killen gick efter en ny kartong, fast lite snålt var det allt att plocka ur det lilla borsthuvudet som alltid kommer med en ny tandborste… Hur som helst, jag fick visa kvitto och lämna namn och telefonnummer samt skriva på ett papper. Klart! Det hela tog tio minuter högst. Så där ska man bemöta en kund, tycker jag! För i det här fallet var det så uppenbart att varan inte höll måttet. Och kunde ville ju uppenbarligen inte ha pengarna tillbaka utan en ny tandborste. Suveränt skött! Andra affärskedjor borde åka till Clas Ohlson och lära sig ett och annat!

Oral B vitality tandborste från Braun
En ny sån här vispar numera runt i Toffelkäften!


Eftersom bensinmätaren började dra sig neråt
for vi sen vidare för att tanka på Preem. Kvällens tredje stopp var på biltvätten på St1. Jag brukar åka till den på macken vid Mac Jack eftersom jag gillar att de har borstfri tvätt där. Jag är nog fortfarande lite chockad efter den gången jag skulle tvätta min förra bil, Fina Fiffi Ford, hos OK och borstjävlarna rev upp hela vänster kofångare… Men OK hade tydligen gått samma kurs i kundservice som personalen på Clas Ohlson. Jag fick ett bra bemötande och OK tog på sig hela skulden och betalade lagningen. Det enda trista var att bilen, precis som nu, skulle besiktigas dan efter. Och att verkstan hade ganska långa väntetider sen… Det var ganska länge jag åkte omkring med silvertejp runt kofångaren… Se där! Silvertejp är alldeles utmärkt för många saker, inte bara ögonbryn!.. (Fästmön fattar skämtet, det räcker!)

Högtryckstvätten fick göra sitt under tolv minuter, medan jag bläddrade igen Expressen, som jag var tvungen att köpa för att få dess TV-bilaga. Fy te rackarns, det var värsta skvallerreportagen! Betalar folk för att få läsa såna sensationslystna journalistiska alster??? Jag minns knappt vad det handlade om, men så klart Husby var uppslaget (det är ju för övrigt Expressens TV-bebis just nu, suck…), de upphittade kroppsdelarna, det kommande prinsessbröllopet, nånting om Zlatan och så Angelina Jolies tuttar. Två minuter blankt tog det att flukta igenom blaskan, sen satt jag och filosoferade över hur det kan komma sig att vattnet på bilrutorna rinner uppåt…

Clark Kent 1
Min lille bilman Clark Kent!


Efter tvätten skulle min lille bilman torkas torr på plats
och därefter poleras på parkeringsplatsen hemmavid. Jag noterade att en svart bil har strukit sig mot honom lite för hårt, men som tur var lyckades jag polera bort det! Det är emellertid fula skador på höger bak och jag försökte dutta i både färg och lack, men reporna är ju ändå där. Jag blir så jävla förbannad på folk som gör sånt där och som inte kan lämna en lapp eller nåt. Precis som om de tror att skadan inte ska synas eller att den ska försvinna av sig själv. Jag har ju ingen aning om när det här har hänt, så det är ju omöjligt för mig att efterforska den skyldige. Men det klart… Om jag ser en svart bil med silver på sin lack…

Runt halv sju var jag klar med bilen. Efter egen handtvätt och nagelklippning tog jag itu med sortera den rena och torra tvätten som hängde i badrummet. Delar av den har nu bildat en rejäl strykhög – bara för att jag inte tänkte hålla på och greja så mycket hemma i helgen utan mest slappa… Nåja, jag såg att det var ett vidrigt lager av damm i badrummet och i duschrummet/toan också, så dessa måste skuras. Sen tittade solen fram på kvällen och då såg jag ännu mera damm i resten av lägenheten. Bara att släpa fram snabeldrake och dammvippa i helgen, alltså.

Anna jobbar dagpass på lördag och söndag, så för den delen är det ju OK att städa. Men det har varit en urhektisk vecka och jag känner mig så överansträngd att jag har fått fysiska symtom. (Jag skrev om detta häromdan.) I morse vaknade jag med huvudvärk igen, så det var bara att peta i sig ett piller mot det också. Nånstans hade jag en liten tanke om att åka och försöka göra en författarintervju, men jag vet inte om jag orkar, helt enkelt.

På söndag är det Mors dag. Jag har skickat ett kort med innehåll till mamma som har kommit fram och så ringer jag förstås på söndag. Men hon är så sur just nu att jag inte har nån större lust. Ibland önskar jag att jag hade växt upp med en mamma som inte alltid satte sina egna intressen och sig själv i första rummet. Jag borde veta hur det är, ändå blir jag ledsen och sårad ibland. Som sist. Tur då att Anna är klok att ventilera med. Att få höra att jag inte ska ta åt mig, att jag gör mer än andra gör, att jag gör vad jag kan. Jag älskar min mamma, men…

Vid halvåtta-tiden igår kväll stack Anna nyckeln i låset hemma i New Village. Hon har varit ett par dagar och en natt på Morgonen med barnen, nu är hon min ett tag till. Stackars Anna, det är många som drar i henne.


Livet är kort.

Read Full Post »

Först och främst – den utlovade bilden på Clark Kent*, så ren och fin. Idag blev han dammsugen inuti och avdammad. Kunde inte låta bli att putsa på lacken lite också. Visst glänser han?!

Ren bilGlänsande man!


Smutsiga lakan blev rena
i tvättmaskinen under tiden och hänger nu på tork. Jag har inte bäddat rent än, för jag skulle ju på en premiär: våffelfest med mitt första egna våffeljärn.

Våffeljärnet är en födelsedagspresent från mamma. Men inte kunde vi vänta med att prova det, för jag fyller ju inte år förrän om nästan en månad. Först skulle det torkas av med fuktig trasa på laggarna och sen fettas in. Det tog 100 år, tyckte jag, att värma upp det.

våffeljärn
Rött är sött.


De första två gräddningarna
skulle man inte äta och trots att mamma tyckte att vi skulle skita i det och äta ändå slängde jag de fyra första våfflorna. Just in case. Mamma hade inte tid att lägga sig i, hon glodde på Lyxfällan på TV medan jag vispade till smeten som värsta Svenske kocken och grejade och styrde på egen hand i köket.

Så här blev de första två ätbara våfflorna:

Premiärvåfflor
Inte helt perfekta, men tänk att det är de första våfflor nånsin jag gräddar. Tror jag.


Och så landade en av dem på min tallrik
och fick lite spraygrädde och svindyr hjortronsylt på sig.

Den första våfflan jag åt
Den första egna våfflan jag gjort!


Den första våfflan
följdes av fyra (!) till. Så faktiskt, på våffelmixpaketet från Tokerian, av märket Garant, stod det att det skulle bli 12 – 16 våfflor. Och det blev tolv. (Jag slängde ju fyra – små…)

Gött!

var ordet som sammanfattar den här premiären.

Har du ätit nåt gött idag???


*Clark Kent = min glänsande man


Livet är kort.

Read Full Post »

Dagen har redan hunnit bli eftermiddag. Här sitter jag för mig själv och skålar i Ramlösa citrus efter ett lyckat arbete: jag har tvättat, polerat och gnussat på Clark Kent*!

En bild på min man från maj förra året.


Reporna finns där.
Det är tydliga intryckningar på högerdörren bak. Men jag har tvättat, polerat, gnussat – och så duttat i färg och lackat. Det är bättre i alla fall. Så bra det nu kan bli. Jag har dammsugit inuti bilen och tvättat fönstren på insidan. Dammat the dashboard (jag kommer inte på vad det heter på svenska…) och polerat med vinylsvamp. En karl som gick förbi ville att jag skulle ta hans bil också. Det hade jag kanske gjort – om han hade betalat bra! 😉

Bilen står fortfarande på parkeringen, men jag ska ut om en stund och köra in den i garaget så ingen är där och kladdar på den. Alltid när jag har tvättat den brukar jag hänga upp en ny Wunderbaum. Det ska också göras! Idag blir det doften Wild Child…

Vad tjejen och killen gör i min backspegel vet jag inte…


Det blir nog en tur till Tokerian.
Jag vet nämligen inte riktigt vad jag ska äta idag. Fästmön jobbar ju till 21 och äter på jobbet. Sen ska jag kolla så att min leksaksdator är OK för live-bloggning i afton – det blir åtminstone fram till cirka 20.50 och sen skyndar jag mig tillbaka till Melodifestivalens Andra chansen!

Innan vi stack till Äldreboendet idag, plingade nån ihärdigt på dörren. Jag befann mig på toa och hade inga byxor på, Anna satt vid datorn. Efter ett tag fick jag upp dörren. Utanför stod L och skrattade läppen av sig när jag sa att jag inte hade haft jeansen på. L ville låna mina köksstolar, så nu är dessa fyra på kalas. Eller säger man nåt annat än kalas när en tjej fyller 14? 

Underbart väder och vem vet, det kanske blir en glass på vägen hem från Tokerian. Fast det är ju inte lika mysigt att glassa som när man är två… Äh, jag tror jag utnyttjar den där kaffe-å-bulle-biljetten som jag fick häromdan för avstämningen! Sen ska jag hem och läsa min-bok-på-gång där det börjar dra ihop sig mot slutet. Jag anade redan på sidan 170 hur det ligger till, men se man vet inte!..

Jag känner mig yr, men annars ovanligt pigg idag! Det har varit skönt att jobba lite i friska luften, jag njuter av sol, ljus och luft.


*Clark Kent = min glänsande riddare

Read Full Post »

Jag trodde i min enfald det jag hade läst i tidningen: att det skulle bli mildare. Något

mildare

kan man väl säga att det var i morse,

bara

runt 10 minusgrader.

Jag vill att det ska bli varmt, för nu har jag upptäckt att jag måste göra lite handpåläggning på Clark Kent*. Nån idiot har nämligen strukit sig mot hans högra bakvinge och gjort en lång, men inte så djup repa. Förhoppningsvis går det att polera upp skiten. Färg och lack har jag. Men så onödigt sånt där är! Ingen aning har jag heller om när det har hänt, jag upptäckte det i helgen. Visserligen brukar jag gå runt bilen då och då för att kolla att alla lampor funkar. Fästmön brukar också kolla. Av detta skäl gissar jag att det har hänt nån gång i förra veckan. Irriterande! Men samtidigt är jag glad att det inte var en större skada – eller att nån som satt inne i min bil blev skadad!.. Trist attityd folk har, emellertid, som varken skriver nån lapp eller hör av sig när sånt här händer.

Kallt är det som sagt idag, men också soligt. Jag försökte fånga den stora gula osten mellan husen, men som alltid är det ögat ser vackrare än det kameran ser. I alla fall för mig.

En gul ost såg jag i morse mellan husen. 


Uppe på jobbet var det kyligt.
Termostaten går ju på lägsta under helger och nätter, så man måste ha tröja på sig. Fast man kan väl säga att det är ett liiitet misslyckande för dem som byggde huset när fönstren ser ut så här.

Man kan väl säga att detta frostiga fönster är ett litet misslyckande för dem som byggde huset..? 


Idag ska jag fila på min plan,
i morgon väntar en intervju och ett arbetsmöte angående elektroniska informationstavlor. Det är Alla Hjärtans Dag i morgon och tillika Bibbis födelsedag, så trots att jag tycker att det är en säljarkupp tänker jag mig nog ut till Anna på kvällen.

I kväll efter jobbet måste jag handla lite för att fylla på i kylen. Gissningsvis behöver jag städa efter stamspolningen också och sen ska alla grejor och mattor tillbaka på plats. Hoppas att det blir bra nu, i rör och brunnar!


*Clark Kent = min skadade lille bil-man

Read Full Post »

Older Posts »