Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘asgarv’

Ett självutlämnande inlägg.


 

Det är inte så smart att köpa en massa böcker när man inte har nån inkomst. Det är rentav dumt. Men jag har alltid varit en svag natur i en bokhandel. Inte blir jag starkare av att tillvaron i övrigt är tuff: förutom att tröstäta (”fem chokladbitar för 15 kronor”) tröstläser jag. Och lustigt nog finns det alltid en slant över till en bok. Jag har blivit en riktig hoarder.

BrittMarie var här

Britt-Marie var min första på årets bokrea.


Det ligger i släkten. 
Min farfar var likadan. Under kriget fanns det inte mat att få tag i. Men det fanns böcker. Han bar hem åtskilliga. Här är det inte krig just nu, men det finns inga pengar att tala om. Ändå bär jag hem litteratur var och varannan dag. Jag tror aldrig att jag har varit så aktiv på nån bokrea som i år när jag inte får nån lön. Men böckerna är ju så billiga! Min första på årets bokrea var ju Britt-Marie var här som Akademibokhandeln sålde ut för 59 kronor – men endast i onsdags!

Sen hade jag bestämt mig för att inte köpa fler böcker. Eller… det var ju så att jag hade beställt fyra böcker från Bokus – till ett väldigt bra pris. Alltså, fyra inbundna, relativt nya böcker för ”bara” 200 spänn nånting totalt! Det är ju vad EN ny, inbunden bok kan kosta. Tre var till mig, en till Fästmön, dessutom. Lite snäll får jag allt fortsätta att vara, trots att Vänliga veckan är slut… I torsdags kom böckerna och jag var på ICA Heidan och hämtade ett tungt, härligt och orange paket.

Bokreaböcker från Bokus

Årets bokreaböcker från Bokus – tre deckare till mig, en till Anna.


Slutligen var vi ju på stan igår.
 För att jag skulle köpa underkläder. (<== Plats för asgarv!) Myrorna har halva priset på sina böcker och rean pågår till och med söndag. Jag försökte stå emot, men… En liten pocket, för övrigt inte en deckare, fick ett nytt hem hos mig för en guldpeng.

Jag skulle vara din hund

Bokreafynd på Myrorna. 


Precis som farfar 
sätter jag mitt namn i böckerna samt datum när jag köpte dem. Ibland sparar jag till och med kvittot och lägger i. Om jag får en bok av nån, brukar jag försöka tvinga den personen att skriva nåt på insidan av bokens pärm.

Det enda som skiljer mig och farfar åt är att han hade ett Exlibris. Det har inte jag, men det skulle jag gärna vilja ha. Jag har bara inte kommit på motivet än. Och jag tror att om jag får välja köper jag nog hellre en bok än en klisteretikett.

Fast mest av allt behöver jag en ny bokhylla. Jag undrar om den jag såg på Återbruket i förra veckan (på farfars etthundrafemtonde födelsedag, fakstiskt…) finns kvar? Den kostade bara en hundring, ett riktigt fynd av rätt sort (Billy), i rätt färg (rödbrun). Men den får nog inte plats – vare sig i bilen eller mitt hem…

Farfars exlibris

Farfars exlibris. Han köpte – eller kanske fick han? – den här boken den 18 februari 1935, enligt hans blyertsanteckning. Det var hans trettiofemte födelsedag. Jag fick den julafton 1982.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Nej, nej, nej

Ett inlägg om några av alla nej här i världen, ett antal av de nej som jag har fått.


Igår kom det in sällsport många nej
 på sökta jobb för min del. Inte så konstigt då att kvällen slutade med ett litet sammanbrott och planering av hur jag ska ta sig själv av daga. Nu är jag emellertid inte egentligen av den suicidabla sorten. Ett skäl är att alltför många skulle dansa av lycka – och den glädjen vill jag inte skänka dem som inte gillar mig gratis. Men det viktigaste skälet är att jag har människor omkring mig som älskar mig – trots mina fel och brister. Om man har det finns inte självmord på agendan.

Ett av gårdagens nej var så övertydligt att jag inte kan annat än inse att avsändaren måste ha läst mitt blogginlägg om ålder och återkoppling på sökta tjänster. Däremot inser jag, när jag läser det, att jag måste bli ännu bättre på att skriva ansökningar. Här är delar av ”nejet” jag fick från en person vid det företag som skötte rekryteringen, tillika den person vars tankar om åldersfixering jag skrev om i mitt blogginlägg med länk ovan. Citatet nedan avslöjar inga detaljer om vid vilket företag tjänsten är placerad. (Inom [kursiv] mina kommentarer.)

Många kvalificerade kandidater har visat intresse för tjänsten. Vi har gått igenom alla ansökningar grundligt och måste tyvärr meddela att vi har gått vidare i rekryteringsprocessen med andra personer. Skulle det visa sig att vi behöver titta närmare på fler profiler ber vi att få återkomma. 

I den här rekryteringen har vi i första hand letat efter kandidater med en kombination av erfarenheter från opinionsbildning [ett exempel på detta är vissa blogginlägg/skrivuppdrag jag får av en av mina nuvarande uppdragsgivare] och marknadsföring genom digitala medier [något jag skaffade mig under de nästan två åren hos min senaste arbetsgivare]. Vi har i urvalet ställt stora krav på erfarenheten av digital kommunikation, det har inte varit tillräckligt med erfarenhet av att administrera, förvalta eller sköta dialog via sociala medier, utan kraven har varit mer inriktade på personer med en profil som mer kan betecknas som ”digital strateg” med erfarenhet av utveckling [detta ingick inte i mina arbetsuppgifter, men planering, själva det strategiska för-tänket var på gång]. Vidare har vi värdesatt erfarenhet från medlemsorganisationer [det har jag inte annat än som privatperson], mediakontakter [det heter mediekontakter på korrekt svenska och det har jag stor erfarenhet av] och journalistiskt arbete [det har jag stor erfarenhet av, både i mitt tidiga arbetsliv och just nu].

Ja, jag måste alltså skriva bättre ansökningar, helt klart. Nån sån här återkoppling har jag inte fått tidigare. Jämfört med de tidigare var den snarare övertydlig, vilket jag gissar beror på att man, som sagt, har läst inlägget på denna icke opinionsbildande blogg. (Jag driver med mig själv.)

I vanliga fall låter ett nej så här (notera den genomgående anglifieringen med kommatecken efter den inledande hälsningsfrasen! Korrekt skiljetecken i svenska är utropstecken. Vidare har jag låtit de flesta felstavningar så okorrigerade):

Rubrik: Tack för visat intresse

Hej Förnamn, 

Vi har haft många kvalificerade ansökningar till denna tjänst och ber om ursäkt för vårt sena svar. Vi har nu gjort vårt urval och tillsatt tjänsten med annan sökande.

Eller så här:

Rubrik: Tack för visat intresse

Hej,
 
Tack för din ansökan till tjänsten som X hos oss. Vi har fått många ansökningar till denna tjänst och har nu valt att gå vidare med andra sökande. Vi har tyvärr inte möjlighet att ge någon personlig återkoppling.
Eller så här, där syftningsfelet faktiskt lockade fram ett asgarv hos mig. Det står alltså att man har gått vidare med andra sökande än kvalificerade sökande…:

Hej Förnamn,

Vi har haft väldigt många kvalificerade sökanden till tjänsten och har bestämt oss för att gå vidare med andra sökanden. 
Vi tackar för ditt visade intresse och för den tid du lagt ner på din ansökan.

Eller så här:

Hej,

Du har tidigare sökt tjänsten som X vid Yföretaget. 
Många kvalificerade kandidater har visat intresse för tjänsten. Vi har nu gått igenom alla ansökningar och måste tyvärr meddela att vi har gått vidare i rekryteringsprocessen med andra personer.

Eller så här:

Hej Förnamn,

Tack för ditt intresse för tjänsten som ”X till gruppen för Z på Y företaget”. Vi har haft väldigt många sökande till denna tjänst och har denna gång valt att gå vidare med andra kandidater.

Eller så här, en variant där man försökt vara personlig, men där det ändå blir lite fel. För det är väl inte tyvärr att man valt att gå vidare med personer man upplever bättre motsvarar förväntningarna, eller?

Hej,

Först och främst vill jag tacka för din ansökan till tjänsten som X på Företaget Y. Vi har fått in hundratjugofem ansökningar till denna tjänst vilket vi är väldigt glada för och i den tuffa konkurrensen har vi tyvärr valt att gå vidare med andra kandidater som bättre stämmer överens med kravprofilen. 

Eller, en mer högtravande variant, men som känns mer korrekt för mig:

Förnamn Efternamn

Angående sökt tjänst som X vid  Y med referensnummer XYZ-1234
Vi tackar för din ansökan och det intresse du visat för Y-förvaltningen.
Nu har vi gjort ett första urval och du är inte med bland de kandidater, som går vidare i rekryteringsprocessen.

Eller så här, med tack för att jag lagt ner tid på att ansöka en viss tjänst (denna variant har jag fått ett tiotal av):

Hej Förnamn, 

Vi har många kvalificerade sökanden till denna tjänst och har bestämt oss för att gå vidare med andra sökanden. 
Vi tackar för ditt visade intresse och för den tid du lagt ner på din ansökan. 

Eller så här, ett mer personligt nej, som jag känner att rekryteraren har lagt ner lite tanke och ansträngning på att författa. Men det bästa hade ju varit att man redan i annonsen preciserat att man sökte en junior medarbetare:
Hej Förnamn, 
Förlåt att jag inte svarat på din mejl tidigare.
Utifrån den besättning och de behov vi har på byrån har vi gått vidare med mer juniora kandidater. Vi behöver fylla på med juniorkonsulter i våra olika team.
Jag kände din kompetens överlappade med den nivå vi redan har.

Eller så här, där man också lagt ner lite möda på att nejet, men där jag undrar om ordet ”Vi gillar din bakrund” är att uppfatta som sexuell trakasseri – eller bara ett simpelt stavfel…:

Hoppas allt är väl, ber om ursäkt för att det inte blev ngn återkoppling i slutet av förra veckan. Den kommer här istället. 
 
Vi har valt att gå vidare med annan sökande. Vi gillar din bakrund, erfarenheter och kunskap inne på ”vårt” området. Saknaden av Xerfarenhet och att tjänsten kanske är 
ngt för junior för dig, fällde avgörandet. 
 
Jag vill tacka dig för den tid du tog för våra intervjuer och önskar dig stort lycka till i jobbsökandet.  
Om du har orkat läsa ända hit har du fått en bild av några av de nej jag tar emot varje dag. För varje nej vittrar en bit av mig sönder, men hittills har jag spottat upp mig och tagit nya tag. Men att skriva ansökningar är helt klart inte lätt. Nu har jag ändå skaffat mig ganska stor erfarenhet av detta och inser att jag ständigt måste bli bättre på att formulera mig eftersom jag aldrig räcker ända fram till målet.

Trodde du att livet som arbetssökande är slappt och skönt kan jag meddela dig att det är en ständig kamp för att hitta de rätta orden, att flera gånger om dagen ta emot nej och att, i många fall förödmjuka sig och skrapa med foten inför dem jag en gång själv var med och rekryterade. Erfarenheter av att bita i sura äpplen blir nog nästa post jag sätter upp på mitt CV…

Och ja just det… Efter ungefär den tjugonde gången slutade jag be om återkoppling. Då hade jag fått en enda. Inte så konstigt att jag känner mig lite misstänksam mot den långa jag fick igår, alltså…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg som lika gärna skulle kunna ha haft rubriken Ett Fettos Bekännelser. 


Ja. Jag är tjock.
Nej, inte tjock. Fet! Jag har lagt på mig som tusan, typ 30 kilo sen jag slutade röka för nio år och sex dar sen. Efter operationen i december förra året, när jag blev av med ett gäng (en trio?) tumörer, tappade jag tio kilo. Dessa har jag ätit upp. Med råge…

Jag gillar att vara hemma och sitta vid datorn eller soffpotäta i min älsklingsfåtölj. Gärna med nåt tilltugg. Det ger ett visst… resultat som gör att jag kan benämnas… omfångsrik.

baken

Fästmön fotade min bak en gång vid en julgransplundring för några år sen. Redan här borde jag ha påbörjat en diet – kolla in magen som hänger över byxlinningen!


Idag behövde vi handla lite
till kvällens middag och morgondagens frukost. Och jag behövde gå och lämna lite papper till en brevlåda. Vi tog oss helt enkelt ut på en promenad som blev något längre än Den Långa Vägen till Tokerian. Och till Arge Kaj. Där såg jag en skitsnygg orange jacka som jag kan gå och drömma om. En sån jacka finns nämligen inte i flodhäststorlek.

Orange jacka

Orange jacka som jag kan gå och drömma om.


Det som möjligen
skulle kunna gå att kombinera med min kropp är denna:

Ögonmask med djurögon

Ögonmask med djurögon kanske funkar för flodhästar?


Jag trodde – TRODDE! –
att jag skulle komma i en tjockis-svart tischa och lät den följa med hem. Om jag tar på mig den ser det inte klokt ut. Magen är större än en flodhästs. Så tischan går till Den Smala Särbon alternativt hamnar i skåpet ifall att… Ja, ifall att jag går ner i vikt. (Troligt, Tjabo!..)

Tjockissvart t-shirt

Tjockis-svart t-shirt som inte var tillräckligt stor för Tjockis-Tofflan.


Nej, i stället för att försöka
klämma mig i för små storlekar får jag i fortsättningen nöja mig med att titta på SAKER hos Kaj. Att gå ner i vikt med bättre kost och motion är inget alternativ, alltså. Nej, jag får skratta (hur många kalorier förlorar man på ett asgarv?) åt att Kaj sålde kuddar med norska flaggan på – till extrapris!!! Det fanns liksom kuddar med andra länders flaggor på också, men bara den norska hade en röd lapp.

Norsk kudde

Norsk kudde med röd lapp (extrapris).


I kväll blir vi hemma.
Anna har åter erbjudit sig att laga middag – lasagne med kycklingfärs (hon sjunger just nu i köket, nåt jag bara skulle göra om jag vore full). Hon vill väl vara på den säkra sidan och kunna äta sig mätt idag. I morgon och ytterligare två dar framåt ska hon ju jobba.

Chipsen, M&M-karamellerna och en påse bilar som jag köpte igår är slut. Vilken tur att det var extrapris på prästostbågar på Tokerian idag! (Jag har börjat ljuga så förskräckligt…) Så jag får väl hålla tillgodo med nåt från det här fatet. Stackare jag…

Fruktfat

Ett fruktfat laddat med nyinköpta bananer och svenska, väldoftande äpplen.


Nåja, nu hittade jag
en starköl i kylen och så har jag öppnat en flaska Copertino (2005). Anna gör lasagne för fyra pers. Och ja. Det existerar verkligen en påse prästostbågar i skåpet, tillsammans med den gigantiska Tobleronen jag köpte häromdan… Perfekt för en fredagskväll hemma!..

 

Livet är kort. Jag förkortar mitt med varje fel grej jag äter och dricker. Jag vet.

Read Full Post »

Ett inlägg om ålderskrämpor..?


Det här med ålder, alltså…
Jag är inte på nåt sätt åldersfixerad. Jag sörjer inte att jag inte längre är 20, det är rätt OK att vara 51. Men faktum är att det med åldern kommer vissa… krämpor. Eller snarare nedsättningar… Eller också är det psykiskt. Då tänker jag på att man hör det man vill höra och ser det man vill se. (Inte att jag har hälsporre eller tromboflebiter, typ.)

I morse var Fästmön i köket och jag i badrummet. Rummen är angränsande. Dörren till badrummet var öppen och jag hörde att Anna sa nånting…

[…] Halvan […]

Jag fattade inte så mycket. Tänkte på Helan och Halvan, sen halvan som i den andra supen. Men… jag fick inte ihop det riktigt. Så jag sa

Va sa du?

Anna upprepade

[…] Halvan […]

Jag kontrade, nu lite mer aggressivt:

Halvan, vadå Halvan? Jag fattar inte vad du menar!

Då hördes ett asgarv och Annas ljuva stämma:

Hallonen! De står ju där på bordet!…

Eh… ja just det, ja… Snacka om knäck i lurarna! Eller var det hallon..?

Trattgrammofon

Kanske skulle behöva tratten för min hörsel..?


Lite senare sen var vi ju i Ulva.
I en av de finare antikaffärerna vi besökte började Anna fnittra hysteriskt, fast ganska tyst. Hon liksom frustade och pekade på en tändsticksask med en förklarande lite handtextad skylt bredvid. Anna kved:

Stjärtpapper! Kolla, stjärtpapper!

Varpå jag syntolkade skylten och svarade med viss syra i rösten

Skört papper, Anna. Det står skört papper…

Så vilken tur att vi har varandra! Den ena hör bra, men ser illa; den andra hör illa, ser illa ut, men kan läsa hjälpligt – än så länge! – på handtextade skyltar…

potatisstjärt

Ett papper för denna stjärt?


Livet är kort. 

Read Full Post »

Dagens asgarv drog chefen ner när h*n berättade om sin äkta hälft. Äkta hälften blev av med sin mobiltelefon. H*n tappade den i toaletten. Och spolade.

Hon skrattar på Söder.


Huruvida det blev stopp i rören
eller inte är okänt. Händelsen inträffade nämligen på arbetet, till chefens glädje. För mobiltelefonen var visst av gammal sort, det vill säga närmare tegelstenstjock än Ajfåntunn.

Kanske ett sätt för den äkta hälften att fiska efter (!) en ny mobil???


Livet är kort.

Read Full Post »

Jepp, medan jag reser söderut kan du läsa vad jag tyckte var intressant i min senaste omvärldsspaning i media. Och som vanligt gäller att du som inte är intresserad kan skita i att läsa.

  • Skulder följer med in i dödenAlltså det är så att barn inte ärver sina föräldrars skulder, men anhöriga kan ändå råka illa ut om en skuldsatt person avlider. Banken kan nämligen kräva att mamma flyttar om pappa dör. Till exempel.
  • Microsoft skrotar Hotmail och lanserar Outlook. Meh… Outlook finns ju redan??? Fattar inget.
  • 43 procent dyrare på tio år med kollektivtrafik. Alltså, är det konstigt att folk väljer bort kollektivtrafiken då? Alla har inte råd att tänka på miljön och annat.
  • Författaren Gore Vidal är död. Författaren OCH provokatören skulle jag skriva! Har du inte läst hans Myra Breckinridge så har du missat nåt stort.  Allvar och asgarv på samma gång.
  • Precis som på film… Jan-Olov Blomster har skapat en kopia av Mel’s drive in från en av mina gamla favoritfilmer, Sista natten med gänget. Det nya Mel’s drive in ligger emellertid inte i Kalifornien utan i Fjärdhundra. Dit tänker jag åka nån onsdagskväll, för det är då det är öppet!
  • Nära att ta sitt liv på grund av kyrkan. Gabriel Forss, bland annat med i bandet Blond som vann Melodifestivalen i Sverige 1997,  men också homosexuell. Uppväxt på en mindre ort hade han svårt att acceptera sin homosexualitet och sökte hjälp hos kyrkan. Där rådde man Gabriel Forss att gå in i garderoben igen. I stället tog han nästan sitt liv. Men på lördag går han för första gången i Pride-paraden.


Nu drar jag på Pride. Men datorn hänger med, förstås!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ibland är vi inte så bra på varken svenska eller engelska, jag och Fästmön. Som i kväll, dårå, vann Anna UM – Uttalsmästerskapen.

Vi kom att diskutera författaren Elsie Johansson, för övrigt nybliven 80-åring och tillika nyförlovad med en släkting till en av oss. Anna sa:

Visst är det väl hon som har skrivit böckerna om Näääääääncy?

Jag svarade:

Ja, fast jag tror nog att hon skrev om Nancy. Hon är ju svenska.

Asgarv följde. (Fast det behövde jag kanske inte ha skrivit..?)

Strax därpå diskuterade vi dagens kronprinsbröllop i England. Anna sa:

Det var många av Diiiiiiiianas släktingar där.

Jag svarade:

Fast hon hette ju Dajäääna. Hon var ju engelska.

Ridå.

Read Full Post »

Dags för dagens asgarv (och då menar jag inte åt mitt röda öga, mina stora fötter eller min bitterhet) utan genom att öppna lucka nummer sju i den roligaste julkalendern. Eller kika här:


Matlagning på hög nivå, noterar jag och kom just på att jag glömde att köpa nåt till middag idag. Det får bli chilibågar och choklad, helt enkelt!

Read Full Post »

Den här… godbiten… fick jag till lunchen idag. Den är för övrigt sockerfri. Eftersom jag inte orkade äta upp den då, tog jag med den hem ifall du vill ha den! *retas*


Den här är säkert jättegod, Frida! MUMS! Jag asgarvade elakt när jag fotade den. Därför är bilden oskarp.

                                                                                                                                                            PS Frida blev så glad för den här bilden/kakan att hon mejlade en idolbild på hur hon tror att jag såg ut när jag skrev inlägget och la in bilden:


Va f*n, klippa sönder mitt pass så där…

Read Full Post »

Äntligen blev det så dags för den stora (nåja… ) prisutdelningen i Finn Fyra Fel-tävlingen. Bibbi stod som ensam segrare – och som sådan blev hon idag bjuden på seger-fika på Kafferummet Storken i centrala Uppsala.

Efter sedvanlig kram, inhandlande av kaffe med tillbehör och bänkning vid lämpligt bord utbrast ett totalt asgarv. Bibbi blev riktigt förvånad…


Förlåt, jag lovade ju att inte lägga ut den här bilden, men jag kunde inte låta bli!

                                                                                                                                                         Efter fotograferingen asgarvade vi ännu mer. För att förstå hur vi kunde skratta åt nästan ingenting ska du veta att Bibbi och jag har känt varandra i ungefär tolv år. Från början var Bibbi frilansanställd och jag var redaktör och arbetsledare för henne och två urduktiga tjejer till. Ganska snart insmög sig emellertid en varm vänskap bland oss tre. Idag är vi Bara Vänner – och det är fantastiskt det också!

Bibbi har sett några år tillabaka ett eget företag. Hon jobbar bland annat som lärare och översättare till teckenspråk. Bibbis förstaspråk är nämligen inte svenska utan svenskt teckenspråk eftersom hon är döv. Idag är det en tuff tillvaro att vara arbetssökande. Om man dessutom har ett funktionshinder som dövhet kan du ju bara föreställa dig hur många grader värre det kan vara… Men Bibbi har förmågan att kämpa vidare och just idag tog hon hem en upphandling där hon ska jobba som teckenspråkslärare på halvtid för döva invandrare. Och nästan samtidigt blev hon kontaktad av en myndighet i Stockholm som erbjudit henne ett heltidsvikariat med bland annat översättning och adminstrativa arbetsuppgifter kring teckenspråket. Så hur ska hon göra nu??? Fortsättning följer och jag håller naturligtvis tummen för en bra lösning!

Den andra tummen håller jag för Bibbis senaste projekt, rökslut. Jag är säker på att det går bra om hon är tillräckligt motiverad. Och det verkar hon vara! När jag nu dessutom bloggat om det torde hon känna kraven på sig att kämpa hårt!


Här har Bibbi nästan skrattat färdigt och ser rätt normal ut.

                                                                                                                                                             Bibbi vann alltså fototävlingen hos mig och fann de fyra felen:

  1. Fel storlek på t-shirten – inte alls Tofflans!
  2. Fel färg, rosa, på t-shirten – inte alls Tofflan!
  3. Fel budskap på t-shirten – Tofflan hatar sport.
  4. Fel logotyp på väskan/ryggsäcken – den hör inte alls ihop med Tofflan!

Det var duktigt gjort, men det handlar förstås om att känna sin Toffla väl. Så här såg priset ut:


Ostmacka till segraren och räkmacka till Tofflan. Rättvist, eller hur?!

                                                                                                                                                    Bibbi har blivit så liten i maten, emellertid, så hon ville faktiskt bara ha en liten ostfralla och en bit snickerskaka. Tofflan själv kalasade på en räkmacka som var så gigantisk att hon inte orkade göra rent på assietten. Tyvärr!

Var nu med och håll tummarna för Bibbi dels vad gäller jobb och dels vad gäller rökningen! Vi ska ses om ett tag igen och då kommer en uppföljande rapport, naturligtvis på en blogg nära dig.

Read Full Post »

Older Posts »