Ett självutlämnande inlägg.
Det är inte så smart att köpa en massa böcker när man inte har nån inkomst. Det är rentav dumt. Men jag har alltid varit en svag natur i en bokhandel. Inte blir jag starkare av att tillvaron i övrigt är tuff: förutom att tröstäta (”fem chokladbitar för 15 kronor”) tröstläser jag. Och lustigt nog finns det alltid en slant över till en bok. Jag har blivit en riktig hoarder.
Britt-Marie var min första på årets bokrea.
Det ligger i släkten. Min farfar var likadan. Under kriget fanns det inte mat att få tag i. Men det fanns böcker. Han bar hem åtskilliga. Här är det inte krig just nu, men det finns inga pengar att tala om. Ändå bär jag hem litteratur var och varannan dag. Jag tror aldrig att jag har varit så aktiv på nån bokrea som i år när jag inte får nån lön. Men böckerna är ju så billiga! Min första på årets bokrea var ju Britt-Marie var här som Akademibokhandeln sålde ut för 59 kronor – men endast i onsdags!
Sen hade jag bestämt mig för att inte köpa fler böcker. Eller… det var ju så att jag hade beställt fyra böcker från Bokus – till ett väldigt bra pris. Alltså, fyra inbundna, relativt nya böcker för ”bara” 200 spänn nånting totalt! Det är ju vad EN ny, inbunden bok kan kosta. Tre var till mig, en till Fästmön, dessutom. Lite snäll får jag allt fortsätta att vara, trots att Vänliga veckan är slut… I torsdags kom böckerna och jag var på ICA Heidan och hämtade ett tungt, härligt och orange paket.
Årets bokreaböcker från Bokus – tre deckare till mig, en till Anna.
Slutligen var vi ju på stan igår. För att jag skulle köpa underkläder. (<== Plats för asgarv!) Myrorna har halva priset på sina böcker och rean pågår till och med söndag. Jag försökte stå emot, men… En liten pocket, för övrigt inte en deckare, fick ett nytt hem hos mig för en guldpeng.
Bokreafynd på Myrorna.
Precis som farfar sätter jag mitt namn i böckerna samt datum när jag köpte dem. Ibland sparar jag till och med kvittot och lägger i. Om jag får en bok av nån, brukar jag försöka tvinga den personen att skriva nåt på insidan av bokens pärm.
Det enda som skiljer mig och farfar åt är att han hade ett Exlibris. Det har inte jag, men det skulle jag gärna vilja ha. Jag har bara inte kommit på motivet än. Och jag tror att om jag får välja köper jag nog hellre en bok än en klisteretikett.
Fast mest av allt behöver jag en ny bokhylla. Jag undrar om den jag såg på Återbruket i förra veckan (på farfars etthundrafemtonde födelsedag, fakstiskt…) finns kvar? Den kostade bara en hundring, ett riktigt fynd av rätt sort (Billy), i rätt färg (rödbrun). Men den får nog inte plats – vare sig i bilen eller mitt hem…
Farfars exlibris. Han köpte – eller kanske fick han? – den här boken den 18 februari 1935, enligt hans blyertsanteckning. Det var hans trettiofemte födelsedag. Jag fick den julafton 1982.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Håller med dig om att böcker, det kan man aldrig få för många utav!
Tänk om jag hade bott närmare dig, då hade jag och maken fixat hem bokhyllan åt dig, finns det ingen du kan be om hjälp?
Vet du, idag kom Elliot (ja, de andra fem kom efteråt) och han hade en present åt mig, han hade för egna pengar köpt fem små elefanter (jag samlar ju på sådana) och en lite större flodhäst (samlar på dem med) på loppis och han var så glad när han gav mig paketet och tänk, jag fick pussa honom mitt på munnen som tack! 😉
Han är en otroligt omtänksam kille, men i en ålder som kan vara ganska tålamodskrävande, speciellt efter två veckors ledighet från skolan… 😉
Ha dé!/Kram
Jag älskar böcker och att läsa, har alltid gjort. Utom möjligen när jag pluggade litteraturvetenskap och VAR TVUNGEN att läsa vissa böcker varje vecka.
Snällt! Vännen FEM sa likadant, men vi bor ju 30 mil från varandra. Nä, jag vet inte vem jag kan be och på bilen har jag inte ens en dragkrok så att jag själv kan låna kärra. Samtidigt kan jag ju förstås inte bära själv. Anna har ont i en axel och vi har båda lite taskiga ryggar, så det behöver vara nån som är lite stark.
Vilken fin kille, er Elliot! 😛 Anna samlar ju också på elefanter. Hon brukar få elefanter och ditoprylar av barnens pappa. Gulligt, tycker jag! 😛
Kram kram!
Äldsta dottern läste också litteraturvetenskap på högskolan och jag kommer ihåg hur tråkigt hon tyckte det var då hon var tvungen att läsa vissa böcker som kanske inte var så intressanta 😉
Dottern brås då inte på mor sin, hon gillar dikter och sånt där ”konstigt”, jag vill ju ha minst ett mord i första kapitlet!
Bra tjej din Anna som gillar elefanter 😉
Ha dé!/Kram
Underbart! Litteraturvetenskap är huvudämnet i min examen, så det blev två års studier. Det inkluderade ALLA genrer, även lyrik, som jag tycker är OK. Dramatik, däremot, har jag lite svårt för. Mest av allt gillar jag deckare, men det är ju för att det var sånt jag läste för att koppla av. Och det har hängt kvar. 😛 Numera gillar jag också biografier. Men jag har perioder när jag uppskattar svenska klassiker som Strindberg, Lagerlöf med flera.
Anna har MÅNGA bra egenskaper! 😉
Kram!