Kyla, katastroflåda och personliga uppdateringar

Ett inlägg om nåt vettigt, förhoppningsvis.

---

 

Så här kallt var det runt midnatt här i Uppsala.

I natt var första natten på länge som jag sov med stängt sovrums-fönster. Höstens första minusgrader i Uppsala slog klorna i mig igår kväll. Runt midnatt var det nästan två grader kallt. Det får mig att fundera över om jag inte borde boka servicetid inklusive hjulskifte på Clark Kent* snart. Men det är naturligtvis en kostnadsfråga.

Jag har börjat få svårt att komma till ro om nätterna när jag ska sova. Sista gången jag tittade på klockradions röda display visade den 1.25. Första gången jag tittade på den i morse stod det 6.35. Det känns lite lite med fem timmars sömn – även om jag inte ska iväg och arbeta. Det märkliga var att jag vaknade av ett dunkande. Tyckte jag. Det var bara mina egna pulsslag jag hörde. Tänk att jag till och med stör mig själv, så ljudkänslig som jag är!

Morgonens första timmar har jag letat intressanta lediga jobb att söka. Jag hade ett i pipeline, så den ansökan skrev jag och skickade iväg. Men nåt nytt intressant hittade jag inte. Jobbade därför i stället med mitt CV och uppdaterade även CV:t här i bloggens huvud. Det gäller att försöka ta sig för nåt vettigt med tiden. Tiden, som jag har så gott om just nu.

Min bok börjar närma sig slutet. Idag ska jag ta tag i ytterligare två månader av mitt liv. Därefter är det dags för avrundning. Och sen? Sen vet jag inte. Genomläsning och korrigering, antagligen, innan jag tar en ny kontakt med förlaget. För nu kan jag ju erbjuda det de efterfrågade sist: lite mer.

Annars idag då? Jag ser fram emot dagens middag som blir våfflor med hjortronsylt! Inte det bästa att äta när man försöker hålla igen på onyttigheter, men det struntar jag i. Jag vill ha våfflor och jag tänker äta våfflor. Sen borde jag ta ett varv med dammvippa och dammsugare, men jag tror att jag sparar städningen till i morgon, Jag måste ju ha nåt vettigt att göra då också medan jag väntar på att lilla mamma ska ringa. Farbror Blå är nämligen väldigt pådrivande. På torsdag efter lunch ska han och mamma göra ett nytt försök att fixa ett id-kort till den senare. Jag är så tacksam för hans hjälp!!!

Tacksam är jag också för Kaximaxis generösa bidrag till min katastroflåda! Det ska användas på rätt sätt och en dag blir det min tur att återgälda på nåt sätt, var så säker! Förhoppningsvis är alla sätten vettiga.

Vad händer i dina environger då??? Skriv gärna några rader i en kommentar så jag har nåt intressant att läsa när jag kommer upp ur de två månader jag ska grotta ner mig i nu!

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Flexibelt och ensamt

Ett ganska flexibelt och lite ensamt inlägg.

---

 

En försmak av sommaren bjöd Fästmön på igår kväll på ballen.*

Det verkar bli en varm dag idag. Det betyder att det är snudd på olidligt dålig luft i rummet där jag arbetar. Jag hoppas att detta togs upp på skydds-ronden, som gick när jag var sjuk. Men jag är inte helt säker på det. Förresten måste man vara väldigt flexibel på min arbetsplats. Jag sitter längst in i hörnet och får klämma mig förbi tre kollegor för att komma till min plats. Då gäller det att inte få nåt skrivbordshörn i magen, riva ner nåt med väskan eller snava på nån kabel. Det ligger kablar överallt på golvet här. Har har snavat en gång, men lyckades göra ett svanhopp. Det var innan ryggen började bråka. Det enda som hände var att jag nästan ryckte ut nätsladden för en kollega.

Nätsladd, ja…  I morse fungerade inte det trådlösa nätverket hemma, men jag hann förstås inte ringa om det. Jag startade om mobilen och jag startade om routern, men inget hjälpte. Sökte på Bredbandsbolagets driftstörningar på nätet, men hittade ingen info. Tyvärr hann jag inte ringa innan vi stack iväg för att arbeta lite. Hoppas att den röda displayen är ersatt med grönt ljus när jag kommer hem. Utan åtkomst till Internet hemma är jag emellertid inte. Jag har även en fast lina i väggen och den har – ta i trä! – bara krånglat en enda gång under alla år (minst tio!) jag har haft den. Vis av erfarenhet vet jag ju att tekniken kan krångla, så jag kör med både livrem och hängslen. Ett tag till. Snart har jag ju inte råd med det.

På jobbet fick det bli väldigt flexibelt nästan bums. Chefen lyser med sin frånvaro, vi har sjukdom och barnpassning och stackars han-som-fick-tjänsten fick ge sig iväg hals över huvud med ett råd till en akut och stor ”övning”. Själv fick jag mejl om tre (3) saker som helst ska ut typ NU (läs: igår) på intranätet. Bara det att jag redan hade två tidsinställda nyheter i morse. (Den här bloggtexten påbörjade jag i hemma och morse. Det här stycket skrev jag i stället för att fika.) Trycket är högt, kan man säga…

I kväll blir jag ensam hemma. Anna åker en sväng till Himlen och stannar kvar där i natt för att vara mamma på heltid. Jag är så nöjd att jag klarade av strykhögen igår kväll, men dessvärre har jag städningen kvar. Anna visade på ett fruktansvärt spår i dammet på sovrumsgolvet. Jag skämdes rejält. Men jag har inte haft tid eller ork. I kväll ska jag försöka torka av mina våtutrymmen i alla fall. Dammning och dammsugning sparar jag till helgen. Anna bjöd på en försmak av sommaren igår i alla fall. Jag tog det som en belöning för att jag förintade strykhögen. En stund på balkongen, i kvällssolen, med glass och bär i skålen och min älskade i femstegsstolen bredvid… Det var gott. Livet är gott ibland – även om min dag igår var usel.

Det blir extra ensamt i afton eftersom jag inte heller har sällskap av När livet vänder. Jag får väl läsa min artikel om Anja Kontor i stället 😉 Vidare går andra delen av Maria Wern: Drömmen förde dig vilse. Då går en timme till. Om jag kan hålla mig vaken så länge. Jag känner mig trött och sliten och ser fram emot en semesterdag på fredag. Fast samtidigt är jag förstås orolig eftersom Clark Kent** ska på sin årliga kontroll. Maj gadd, det finns inget läskigare än att besiktiga sin bil!

*ballen = balkongen
**Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »