Måndagsförmiddag i stan

Ett inlägg om en måndagsförmiddag.

Oktober kör på och jag med den! Det blir allt mörkare om dagarna och jag tänder både lampor och värmeljus allt tidigare. Jag behöver stimulans som inte inbegriper en dator, enbart. Helt klart.

Mina nya skor och jag for in till stan idag på förmiddagen. Vi hade tre ärenden.

Mina nya, snigga skor.

Med ett par mindre inlägg gick det riktigt bra att trava omkring i skorna. Däremot skulle det aldrig falla mig in att göra som den här vuxna personen som satt tvärs över gången från mig på bussen.

Sitter h* med skorna på soffan hemma också, tro?

Ett tag var båda skorna uppe på sätet mitt emot. Men så åkte de ner. H*n kände väl Det Onda Toffelögat.

Jag hoppade av i stan och gick till ett numera bekant ställe. Fast en annan väg idag.

En annan väg – och vägg.

Vad som hände under en och en halv timme efter detta kommer i ett låst inlägg för de närmast sörjande. Men jag träffade en holländare och en svensk och vi konverserade på engelska.

När huvudärendet var avklarat grep jag mig an ärende nummer två: inköp av present till familjemedlem. Jag hade tänkt lite i förväg. Det blev lite annorlunda, men jag kände mig nöjd. Och lite fyndig. Tur att jag fick förlängt öppet köp ifall mottagaren är av annan åsikt!!!

Rutiga paket.

Ärende nummer tre var att besöka höstmarknaden på Vaksala torg. Det var marknadens andra dag. Jag hörde några av knallarna säga att det var dåligt med folk. Själv tyckte jag att det var… trångt…

Höstmarknad på Vaksala torg.

Det såldes sylt, korv, godis, ost, strumpor, leksaker, hushållsprylar, ytterkläder och underkläder och säkert både F*n och hans moster. Denna hiskeliga mössa studsade jag inför.

En rätt hiskelig mössa.

Med mig hem följde bara marknadsgodis i form av nougat och remmar. En rem har jag tryckt i mig till lunch. Ska pallra mig över till Tokerian och handla TV-tidning och kanske nåt vettigare att komplettera remmen med.

Marknadsgodis.

Sen kanske det blir en promenad. Miss Runkeeper påminde mig igår om att det var länge sen jag gick. Och att gå ut och få luft och ljus är nog rätt bra när man som jag behöver fundera lite på saker och ting…

Fästmön är på kurs i eftermiddag och ska sen träffa en av döttrarna. Restaurang Tofflan serverar makaroner och korv till kvällen är det tänkt.

Livet är kort.

Read Full Post »

Cornelis

De flesta av oss har nån form av relation till Cornelis Vreeswijk. Och de flesta av oss har hört hans låtar, kanske till och med sjungit dem. I kväll visade SvT1 filmen Cornelis (2010). Den kunde jag liksom inte missa!

Den här kunde jag inte missa i kväll!

Filmen Cornelis skildrar naturligtvis Cornelis Vreeswijks karriär som trubadur. Men det jag var mest nyfiken på var människan bakom. Och jag fick veta en hel del om denne holländare!

Snabbt kastades vi tittare in i Cornelis karriär. Han kom liksom från ingenstans – eller Beckomberga och gjorde succé. Redan från början blev det mycket alkohol. Inte bara mycket, ganska kopiösa mängder… Livet som trubadur passade inte alltid ihop med det som småbarnsförälder.

Filmen har fått en del kritik för att utge sig vara biografisk men ge felaktiga uppgifter. Hur som helst, den innehåller mycket musik – och jag fick lära mig att Cornelis förbjöd radion att spela hans låtar…

Jag tycker att det här är en bra film, även om alla fakta inte stämmer. Hans Husby som spelar Cornelis är väldigt porträttlik – även om han bryter på norska snarare än holländska. Det blir högsta Toffelbetyg!

Livet är kort.

Read Full Post »

Eurovision Song Contest 2012: Andra semifinalen

Livebloggen är avslutad, men du kan självklart fortfarande kommentera!

I morgon torsdag kväll är det dags igen. Klockan 21 visar SvT1 den andra semifinalen till Eurovision Song Contest 2012. Jag tänker, precis som igår sist, liveblogga, eftersom jag är mycket elakare bättre på att kommentera än Edward och Gina (i alla fall Gina, bloggerska där, gå hem och skriv lite i stället).

Jag minns att jag gillade Serbiens låt för det vemodiga, Estlands låt likaså. Annars kan vi förvänta oss mest tråkiga låtar och konstiga utstyrslar, precis som i första semin. Det ska bli intressant att höra hur många som kan sjunga i den här semifinalen…

Sverige är ju med här och tävlar om en finalplats och det tror jag nog att hon får, Loreen. Men jag gillar inte låten särskilt mycket och är inte överdrivet förtjust i artisten heller, så nåt större viftande med svenska flaggan blir det inte från min fåtölj. För Loreen är ju en sån där Idol-broiler, du vet, och jag gillar inte alls det konceptet.

Som vanligt inleds skiten kvällens tävling med den töntiga programledartrion, ivrigt häcklade av våra svenska kommentatorer som inte är roliga alls. Nånstans. Jag sitter klistrad – i faktisk mening – i min skinnfåtölj. Det är varmt…

Så här ser torsdagens startfält startfältet ut – som vanligt kan du klicka på länkarna och lyssna:

1. Serbien: Željko Joksimović – ”Nije Ljubav Stvar”
   Det börjar långsamt. Lååångsaaamt… Ska jag somna före halv tio, tro? Men det är vemodigt och jag älskar språket.  Det handlar ju om kärlek…
2. Makedonien: Kaliopi – ”Crno E Belo”
   Mer vemod och långsamt… Lite svajig sång också och tunn röst, på gränsen till hes. Sen byter låten stil och blir hårdare. Nej, sån här blandning gillar jag inte, det är bara förvirrande.
3. Nederländerna: Joan Franka – ”You And Me”
   Nu kommer indianerna. Nej holländarna var det visst. Usch, falsksång och eländigt. Och varför fjäderskruden? Ta bort! Det låter som en Frälsis-låt!
4. Malta: Kurt Calleja – ”This Is The Night”
   Televinken, ser han ut som! Men var är tant Anita och han som höll i trådarna? Låten är rätt OK trots allt. Men dansen… Påminner om Caroline af Ugglas i Snälla snälla…
5. Vitryssland: Litesound – ”We Are The Heroes”
   Men det här har ju faktiskt lite fart… Fast det är ju det där med engelskan och töntdansen som drar ner helhetsbetyget…
6. Portugal: Filipa Sousa – ”Vida Minha”
   Portugisiska är vackert och den här låten är vacker, smäktande… Nån som vill dansa tryckare med mig? Jag dansar utan tofflor…
7. Ukraina: Gaitana – ”Be My Guest”
   Det här ska vara en ”töff brud” enligt Gina med ett G. Jag vet inte jag. Jag fastnar med blicken på klädseln. Vad har hon på sig? Bra röst, men tråkig låt. Enformig.
8. Bulgarien: Sofi Marinova – ”Love Unlimited”
   Det börjar med lite ylande, sen en bra beat. Men jag vidhåller att korta kjolar och lårhöga stövlar är skitfult. Låten gillar jag – om det hade varit en sångare som inte pep så förbannat…
9. Slovenien: Eva Boto – ”Verjamem”
   (Kan ingen ta bort Gina? Eller åtminstone sätta silvertejp på kakhålet.) Jaha… Nån sorts happening här… Dramatiskt… Men hu så intetsägande! Vad gör alla brudarna på scenen?
10. Kroatien: Nina Badrić – ”Nebo”
    Sångerskan är lite lik Bree van de Kamp i DH! Nu är det svart och dramatiskt igen. Och förbannat trååååkigt… Jag somnar…
11. Sverige: Loreen – ”Euphoria”
    Nej. Jag erkänner. Jag gillar inte det här. Hon skriker och tittar aldrig i in i kameran.
12. Georgien: Anri Jokhadze – ”I’m A Joker”
    Munkar på scenen! Så det har blivit religiöst nu?! Nej, sen kommer stripporna. Dåliga rim. En blekt blondinman. Nej usch…
13. Turkiet: Can Bonomo – ”Love Me Back”
    Linedance på turkiska? Falsksång. Men det här är ju en parodi…
14. Estland: Ott Lepland – ”Kuula”
    Dags att gråta lite? Svajig sång. Han ser mest ut som om han sover, tycker jag. Nej det här var segt!
15. Slovakien: Max Jason Mai – ”Don’t Close Your Eyes”
    Jag får ont i öronen!
16. Norge: Tooji – ”Stay”
    Bra beat, men han sjunger falskt. Kan det bero på att hans ögon sitter tätt?
17. Bosnien och Hercegovina: Maya Sar – ”Korake Ti Znam”
    Vackert språk och vackert pianospel. Men maken till trist låt… Man tror hela tiden att NU! ska den komma igång. Det gör den inte.
18. Litauen: Donny Montell – ”Love Is Blind”
    Urusel engelska! Och den där ögonbindeln… Det är ju att driva med personer med funktionshinder! Överdrivet sentimentalt tjafs!

Inte heller den här gången får jag ihop tio låtar som jag tycker ska gå vidare till finalen på lördag. Jag gillar Serbiens låt, Malta lite grann, liksom Vitryssland och Portugal. Jag tror att Sverige och Norge går vidare, säkert Turkiet också.

Mellanakten med de fem senaste årens vinnare framförda i azerbajdzjansk tappning bjöd bland annat på spännande instrument och falsksång, Molitva och fiolspelande norrman, tysk dans i kortkort långkjol. Och som avslutning – en avart av Waterloo. Ganska underhållande.

De här tio låtarna går vidare till finalen på lördag… Litauen, Bosnien och Hercegovina, Serbien, Ukraina, Sverige, Makedonien, Norge, Estland, Malta och Turkiet.

Läs även andra bloggares åsikter om Eurovision song contest 2012, Eurovision Song Contest 2012, ESC 2012

Read Full Post »

Miffy vs. Kitty

Före Kitty fanns Miffy, en kanin. Och faktum är att skaparen Dick Bruna stämde japanska Sanrio som äger Kitty för upphovsrättsintrång. Dick Bruna vann. Sanrio dömdes att betala 150 000 euro i skadestånd. Pengarna skulle användas till återuppbyggnaden efter jordbävningen.

Kaninen Miffy har en själ för hon har ett x till mun… (Logik?..)

                                                                                                                                                      Holländaren Dick Bruna skapade Miffy en dag när han behövde roa sin lilla ettåriga dotter. Den första boken kom redan 1955. Idag finns det 33 böcker, filmer, spel och grejor. Böckerna är översatta till ett femtiotal språk.

Katten Kitty skapades inte förrän 1974 i Japan av designern Yuko Shimizu. Kittyär jämngammal med det så kallade kawaiifenomenet. Även Kitty finns i spel och leksaker och serieböcker. Men det Kitty sägs sakna är en själ. Hon har inte ens en mun…

Kitty har ingen mun och alltså ingen själ.

                                                                                                                                                                    Inte visste jag att tecknade figurer kunde sakna själar. Eller ens hade själar… Söta är de i alla fall, båda figurerna. På sitt sätt. Mun eller kryss, själ eller inte själ…

Read Full Post »

Men gult är väl ändå fult, eller?

Låt oss enas, once and for all: gult är fult! Men när örebroarna har fått en 16 meter hög och lika bred jättekanin i gult att gosa med mitt i stan för det facila priset av 100 000 kronor kan man ju verkligen börja undra. Är gult verkligen fult? Är en gul jättekanin i trä konst? Är konst normalt – eller bara konstigt???

Big Yellow Rabbit på Stortorget i Örebro. (Bilden är lånad från DN:s hemsida och där har man i sin tur lånat den från Örebro Konsthall.)

                                                                                                                                                                Jag baxnar lite när jag läser om Big Yellow Rabbit på Dagens Nyheters hemsida. Världens största fejkkanin ligger på Stortorget i Örebro. Kaninen är ett av cirka tusen andra internationella konstverk som just nu ställs ut i Örebro. Och de 100 000 kronorna gick inte till att KÖPA skiten kanin-konstverket utan för att FÅ DJURET PÅ PLATS.

Reaktionerna har varit blandade. En del är positiva, medan andra retar sig på kaninen och tycker att den är ful och har kostat för mycket pengar. Holländaren Florentijn Hofman är konstnären bakom kaninen. Han är känd för sina tämligen uppseendeväckande verk. Verk som är tänkta att integreras i olika miljöer. INTEGRERAS. I det här fallet är det tänkt att jättekaninen ska ge perspektiv på stadsmiljön.

Ursäkta mig, men jag tycker att den ger perspektiv på hur man hanterar skattepengar i allra högsta grad. För gissningsvis är konsthallen i Örebro finansierad av kommunala skattemedel. Kära örebroare, tycker ni verkligen att detta är OK???

Read Full Post »

Blommor, bilar och godis – men inga böcker…

En tur till graven inledde mammas och min dag. Jag grävde, kastade, planterade nytt. Pappa fick rosor igår och de stod fortfarande fina.

Rosorna från igår stod fina.

                                                                                                                                                              Jag hade köpt gula och orange tagetes igår, båda sorterna med lite tvåfärgade blommor. Och en av plantorna visade sig ha både orange och gula blommor. Häftigt! Pappa tyckte mycket om tagetes, han gillade den starka färgen. Dessutom luktar tagetes ganska starkt vilket gör att de får vara ifred från harar och rådjur.

En planta med både orange och gula blommor!

                                                                                                                                                                Därpå blev det en tur till apoteket. Supersvårt att hitta parkeringsplats där man kunde betala parkeringsbiljett med vanliga mynt! Hur gör alla utländska turister som kommer hit och inte har svenska bensinkort???

Trots molnen var det otroligt klibbigt, så jag föreslog att vi skulle åka till Hamnen och äta glass. Vi hade sån tur att vi fick var sin mjukglass! Härligt!

Mjukglass med strössel i våffla – och Tofflans feta vänstertumme i bild.

                                                                                                                                                               Det var inte så många båtar inne i hamnen, men vi såg ett par holländare, några danskar, en tysk och resten svenskar. Jag hittade en webkamera där du kan titta på båtar i Metropolen Byhålans hamn – och kanske att du ser Tofflan smyga förbi på Hemligt Uppdrag!.. Länk finns här och i högerspalten, under rubriken Intressant och relevant, Hamnen i Metropolen Byhålan genom kameralinsen.

Master mot mörk himmel.

                                                                                                                                                                 Tyvärr visade det sig att Bok-Anna inte har öppet måndagar och tisdagar, så det blir att göra ett nytt besök i morgon, kanske. Men vi hittade en annan bod som lockade, bland annat med stora snäckor för 250 kronor…

Såna här stora snäckor var poppis att ha i trädgårdarna på 1960-talet. Men jag köpte inga, för jag har ju ingen trädgård.

                                                                                                                                                                Fast det var inte snäckorna som lockade in oss i den här boden…

Godisboden var öppen! Mamma köpte fyra påsar, varav en påse marknadsnougat till mig!

                                                                                                                                                                Vi tog var sin kaffe på Motormuseet. Museet har fått en ny och läcker entré och jag kan väl rekommendera besökare i Metropolen Byhålan att skutta in på det här museet. Det är så häftiga bilar som visas! Och om jag inte minns fel finns här också diverse apparater från Luxorfabriken med mera.

Motormuseets nya entré med en veteranbil över dörren.

                                                                                                                                                                  Ganska nytt i Hamnen är Hotell Nostalgi, som jag är otroligt nyfiken på! Det ser riktigt puttrigt ut från utsidan.

Puttrigt Hotell Nostalgi gjorde mig nyfiken!

                                                                                                                                                               Utanför hotellet stod en rätt typisk byhålebil med flak och tärningar i backspegeln, lite hillbilly-WT-varning så där… Ja alltså, det var bara tärningarna som hängde i backspegeln, flaket satt på sedvanlig plats.

Flak och tärningar i backspegeln – lite hillbilly-WT-varning på denna bil…

                                                                                                                                                                          Så tog vi en åktur med Clark Kent* som inte är varken WT eller veteranbil. Vi letade efter våffelstället, men hittade det inte. Tog i stället en tur genom Varamon som inte är sig likt sen dess glansdagar på 1960-talet – när det var poppis med snäckor i trädgårdarna – och när Tofflan och hennes familj hyrde stuga här…

Jag skjutsade hem mamma och bar in varor. Sen parkerade jag Clark och lät mina feta lår arbeta min likadeles feta lekamen upp till stan för att inhandla snaps och öl. Strax blir det sill och potatis, ljuvligt!

                                                                                                                                                                *Clark Kent = min lille Yarisman, född julen 2005.

Read Full Post »