Kyla, katastroflåda och personliga uppdateringar

Ett inlägg om nåt vettigt, förhoppningsvis.

---

 

Så här kallt var det runt midnatt här i Uppsala.

I natt var första natten på länge som jag sov med stängt sovrums-fönster. Höstens första minusgrader i Uppsala slog klorna i mig igår kväll. Runt midnatt var det nästan två grader kallt. Det får mig att fundera över om jag inte borde boka servicetid inklusive hjulskifte på Clark Kent* snart. Men det är naturligtvis en kostnadsfråga.

Jag har börjat få svårt att komma till ro om nätterna när jag ska sova. Sista gången jag tittade på klockradions röda display visade den 1.25. Första gången jag tittade på den i morse stod det 6.35. Det känns lite lite med fem timmars sömn – även om jag inte ska iväg och arbeta. Det märkliga var att jag vaknade av ett dunkande. Tyckte jag. Det var bara mina egna pulsslag jag hörde. Tänk att jag till och med stör mig själv, så ljudkänslig som jag är!

Morgonens första timmar har jag letat intressanta lediga jobb att söka. Jag hade ett i pipeline, så den ansökan skrev jag och skickade iväg. Men nåt nytt intressant hittade jag inte. Jobbade därför i stället med mitt CV och uppdaterade även CV:t här i bloggens huvud. Det gäller att försöka ta sig för nåt vettigt med tiden. Tiden, som jag har så gott om just nu.

Min bok börjar närma sig slutet. Idag ska jag ta tag i ytterligare två månader av mitt liv. Därefter är det dags för avrundning. Och sen? Sen vet jag inte. Genomläsning och korrigering, antagligen, innan jag tar en ny kontakt med förlaget. För nu kan jag ju erbjuda det de efterfrågade sist: lite mer.

Annars idag då? Jag ser fram emot dagens middag som blir våfflor med hjortronsylt! Inte det bästa att äta när man försöker hålla igen på onyttigheter, men det struntar jag i. Jag vill ha våfflor och jag tänker äta våfflor. Sen borde jag ta ett varv med dammvippa och dammsugare, men jag tror att jag sparar städningen till i morgon, Jag måste ju ha nåt vettigt att göra då också medan jag väntar på att lilla mamma ska ringa. Farbror Blå är nämligen väldigt pådrivande. På torsdag efter lunch ska han och mamma göra ett nytt försök att fixa ett id-kort till den senare. Jag är så tacksam för hans hjälp!!!

Tacksam är jag också för Kaximaxis generösa bidrag till min katastroflåda! Det ska användas på rätt sätt och en dag blir det min tur att återgälda på nåt sätt, var så säker! Förhoppningsvis är alla sätten vettiga.

Vad händer i dina environger då??? Skriv gärna några rader i en kommentar så jag har nåt intressant att läsa när jag kommer upp ur de två månader jag ska grotta ner mig i nu!

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Drömmar – för bearbetning, förutsägande eller för att varna?

Tror du på drömmar? Jag tror på dem så tillvida att jag menar att jag bearbetar saker i sömnen och när jag drömmer. Blandar det som har hänt med tänkbara lösningar och scenarier. För ofta handlar det ju om att försöka hitta en alternativ lösning eller att se saker i ett nytt ljus.

Fast mardrömmar har jag ju lite svårt att förstå. Men gissningsvis är det några demoner som ska ut ur kroppen. Kroppens och själens samarbete för att bli av med det onda.

Kan drömmar vara förutsägande? Ja kanske. Eller åtminstone mana till eftertanke i vissa frågor. Härom natten drömde jag att min pappa, som har varit död i över fem år stod lutad över mig. Med lyft pekfinger för emfasens skull och allvarlig stämma sa han:

Du måste byta till vinterdäck nu! Du måste byta!

Jag har bokat en servicetid på min verkstad i mitten av november. Det är dags för en sån där stor service som kostar många tusenlappar mer än en vanlig, årlig service. Men det är det värt! Och som vanligt har jag bett verkstan att byta torkarblad – och skifta till vinterdäck. Nu hör jag emellertid var och varannan dag att det varnas för att vintern och snön är på väg. Kanske blir det som förra året, jag får åka till en däckverkstad tidigare än den bokade servicetiden och få däcken bytta.

Det är viktigt att byta till vinterdäck – i tid. Frågan är bara när

i tid

är… Det gäller ju att inte stå där med skägget i brevlådan en morgon när snön har fallit hela natten – och så har man fortfarande sommardäcken på.

Jag minns en otäck historia jag hörde på min verkstad för några år sen. Det var en kvinnlig kund som skulle ha däcken bytta till vinterdäck, men av nån anledning avbokade och ombokade hon tiden flera gånger. Att bli av med bilen en del av dagen passade väl inte in i hennes tajta schema. Bara det att en dag var det snorhalt och kvinnan körde ihjäl sig, med sommardäck på bilen.

Så när jag tänker efter tar jag pappas varning på allvar, men  kollar väderleksrapporterna varje dag. Skulle det dra ihop sig till vinter flyger jag och Clark Kent* iväg till närmaste däckverkstad och byter dem. Det lovar jag dig, pappa! Annars står tiden den 14 november fast.

                                                                                                                                     *Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »