När livet vänder: Viljar

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

Viljar överlevde en massaker. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Äntligen var det säsongspremiär för När livet vänder i kväll! I den här tredje säsongen får vi möta åtta människor vars liv har vänt. Jag slog ner rumpan i bästefåtöljen, min trygghet här i världen, för att lyssna till Anja Kontors samtal med Viljar om det han var med om 2011 på Utøya.

Nästan 70 unga människor fick sätta livet till den där dan på Utøya. Plötsligt dök en galning upp. En galning som bara sköt. Viljar, då 17 år, träffades av fem skott, ett av skotten lämnade hela högra sidan av hans skalle öppen. I kväll berättade han för första gången offentligt om händelserna (förutom vid rättegången).

Jag är beredd på att det ska bli en tuff halvtimme. Men Viljar är så ljus och livsbejakande, trots att han berättar att det kändes som om han var med i en skräckfilm. Det som höll honom vid liv var viljan att skydda sin lillebror. Hur lyckas man med det på en ö som är så liten att det inte finns nånstans att gömma sig?

Man blir så rädd att man inte längre är rädd

säger Viljar nånstans i början av programmet. Sen, när han är skjuten och till sist faller, känner han efter på sina skador. Högra sidan av hans skalle är bortskjuten och han tar på sin hjärna. När han så småningom hittas får han en lapp på sig med ordet

DÖD

på. Det är nämligen vad alla tror att han är. Men Viljar lever och tas till sjukhus. Den sjätte dagen slåss han mot döden. Och på sin 18-årsdag vaknar han.

Det är den bästa födelsedagen jag har haft!

säger han.

Det var en mycket stark inledning av säsongens När livet vänder. Otroligt gripande samtal, snyggt filmat och så underbara Sarah Dawn Finer* med Kärleksvisan i slutet. Det kan inte bli bättre TV än så här.

*Förra våren sa jag att det fanns tre drömintervjuer jag ville göra: Sarah Dawn Finer, Annika Östberg och Anja Kontor. Den sistnämnda hade jag förmånen att få intervjua då, de andra två står kvar på min drömlista! 

Här kan du läsa min intervju med Anja Kontor i UppsalaNyheter (Texten uppdaterades i augusti förra året efter att det hade blivit klart att Anja Kontor skulle få göra åtta nya program.)

Här hittar du länkar till vad jag skrev om förra säsongens åtta program! 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Den som väntar på nåt gott… får vänta till kvällen!

Ett inväntande inlägg.

---

 

Herkules Jonssons storverk lottas ut framåt kvällningen!

Nu kan jag avslöja att det händer saker idag – fast först framåt kvällen. Dragningen av en styck vinnare som ska få ett litterärt loppisfynd sker då. Det är ett riktigt fynd, kan jag avslöja! Självklart presenteras vinnaren här på bloggen, så du får låta ett av dina ögon hålla koll på vad som händer här.

Medan du väntar kan du också kolla in den andra tävlingen som pågår – klicka här! Den här tävlingen är ett stöd i ord för organisationen For Life, som inte bara ger arbetslösa människor nåt vettigt att göra, den stödjer cancerforskningen också. Priset är ett finfint unikt armband – med ett ICE-nummer* till… TOFFLANS MOBIL!!! Det kan vara praktiskt att ha, man vet aldrig när man bäst behöver ringa Tofflan!

Det finns fortfarande chans att vinna ett unikt armband.

Men saker är inte allt här i livet. Och livet kan, som bekant, ta många vändningar. Framför allt är det kort. Klockan 20 i kväll på SvT2 tänker i alla fall inte jag missa säsongspremiären av När livet vänder. I kvällens halvtimmeslånga program träffar Anja Kontor Viljar som var på Utøya när en galning kom dit… Missa inte, men var beredd på ett mycket starkt och känslofullt program!!!

Och medan du deltar i mina tävlingar och väntar på När livet vänder åker jag och Fästmön och storhandlar mat. Det är sånt som måste göras ibland.

 

PS För båda tävlingarna gäller att Tofflan är enväldig domare och hennes beslut går inte att överklaga.

*ICE = In Case of Emergency

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Nu vänder livet snart igen!

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

På onsdag är det dags igen för livet att vända. I åtta nya avsnitt får vi tittare följa Anja Kontors samtal med personer som har överlevt svåra saker. Tunga, jobbiga saker som kunnat få livet att stanna. Men i stället har livet vänt. När livet vänder är tillbaka igen och som jag har väntat!

Anja Kontor ger oss åtta nya avsnitt av När livet vänder. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Det är en brokig skara människor som Anja Kontor möter, även denna gång i SvT2. Först ut är Viljar, som överlevde massakern på Utøya 2011. Då var han 17 år. Nu är det snart fyra år sen. Ett helt liv sen… De kommande onsdagarna får vi träffa människor som har varit svårt sjuka, drabbats av en nära anhörigs självmord, drabbats av att en nära anhörig blivit mördad, mist sin familj på grund av en rattfyllerist, blivit misshandlade med mera.

För mig känns ett par av programmen extra angelägna (självmord och mord). Jag har så många gånger velat skriva om dessa svåra saker, men tyvärr inte kunnat göra det av olika skäl. Nu får jag höra andra berätta om sina upplevelser. Det känns både läskigt och gott. Jag vet inte hur jag kommer att reagera och känna, men det är viktigt för mig att se de här programmen och höra dessa människor berätta om att livet faktiskt kan vända även när det ser som svartast ut. Tidigare säsongers program har fått mig att känna ett litet hopp att mitt eget liv kan vända. Nån gång.

Ett är i alla fall säkert: jag är totalt avskärmad från omvärlden de kommande åtta onsdagarna mellan klockan 20 och 20.30!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det nordiska deckarundret

Ett inlägg om ett TV-program om deckarförfattare i Norden.

Ett franskt program, skulle det vara, om alla bra deckarförfattare i Norden. Och så var det en brittisk berättarröst! Nåja, intressant var det, även om inte så mycket var nytt för mig. Fästmön och jag bänkade oss och glodde på Det nordiska deckarundret på TV4.

Nordiska deckarunder?

Så många nordiska deckarunder var det väl inte, snarare svenska och norska. Författare som Stieg Larsson nämndes och andra, nu levande, fick uttala sig, till exempel Mari Jungstedt, Camilla Läckberg, John Ajvide Lindqvist med flera.

Vad är det då som skapar den här framgången i två så fredliga länder som Sverige och Norge? Någon av författarna tror bland annat att det beror på mörkret vi lever i här uppe. Att här är ganska folktomt och öde och som gjort för läskigheter.

Samhällskritik finns i nordiska deckare sen Sjöwall-Wahlöös tid. Innan dess hade deckarna mest varit parodier på amerikanska hårdkokta detektivromaner eller Agatha Christies pusseldeckare. De senare är emellertid en stor inspirationskälla för Camilla Läckberg, avslöjade hon.

Händelser som mordet på Olof Palme och hemskheterna i Oslo och på Utöya 2011 gjorde att vår oskuld försvann, konstaterades det. Och det ligger mycket i det! Vi här uppe har tidigare varit ganska skonade från sådana mord. Detta har också påverkat författarna och deras sätt att skriva deckare.

Ett intressant TV-program som inte gav så mycket nyheter, utan snarare bekräftade det jag redan visste.

Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i kvarten: Månpocketsläpp i februari

Månpockets nyhetsbrev hittade in i inboxen idag. Naturligtvis kastade jag mig över det för att se vad jag kan hitta för pocketböcker i Månpocketstället nästa gång jag går och köper mjölk. Här är ett urval av de titlar jag tycker känns intressanta:

Havsmannen av Carl Johan Wallgren
Falkenberg i början av 1980-talet. Den unga Nella har vuxit upp i samhällets utkant. Hennes yngre bror Robert är mobbad i skolan och Nella gör allt för att skydda honom. På så sätt hamnar hon i ekonomisk skuld till broderns värsta plågoande, som verkar vara i stånd till vad som helst. Hennes tidsfrist rinner snabbt ut. Men snart inträffar något överraskande, något som ändrar förutsättningarna för allt. En spännande, intensiv och vacker bok om syskonkärlek och svek – och om vardagens möte med det främmande och fantastiska.

Jag lever, pappa av Erik H Sønstelie och Siri Marie Seim Sønstelie
Siri är på sitt första AUF-läger på Utøya sommaren 2011. För Siri är ön precis det som statsministern Jens Stoltenberg kallat den, ett paradis. Ända tills en man klädd i falsk polisuniform går i land och börjar skjuta. Det är början på en sjuttio minuter lång mardröm för de 560 ungdomarna på ön. Paradiset förvandlas till ett helvete och Siri flyr för sitt liv över hala bergshällar och vassa klippor i jakten på ett gömställe. Hon blir beskjuten – men överlever. På land finns pappa Erik som slits mellan hopp och förtvivlan. Kommer dottern att överleva dramat som utspelar sig på ön mitt i Tyrilfjorden?

Ögonblicket av Douglas Kennedy
En vintermorgon anländer det, paketet som vänder upp och ner på Thomas Nesbitts värld. Thomas är en medelålders författare som dragit sig undan till det lantliga Maine för att finna sig själv efter ett långt äktenskap. Paketet är från en kvinna vid namn Petra Dussmann –­ en kvinna han hade ett passionerat förhållande med i kalla krigets Berlin på 1980-talet. Då Thomas öppnar paketet är det början på en resa in i det förflutna, till en tid då allt ställdes på sin spets när han träffade den undersköna Petra som var på flykt från diktaturens DDR. Ögonblicket är en kärleksroman med episka proportioner fylld av intensiv passion och mörka hemligheter.

Laglöst land av Håkan Östlundh
Viktor och Rafael har snart nått sitt mål: två miljoner kronor på ett konto i ett land långt borta där ingen ställer några frågor. Det är dags att lämna Sverige och Gotland för alltid. Men när mannen som har smugglat in det estniska amfetaminet som de har sålt på nätet hittas död, förvandlas drömmen om ett nytt liv till en kamp för livet på ett novemberkallt Gotland. Fredrik Broman och hans kollegor vid Visbypolisen kallas in för att lösa mordet. Spåren efter den hänsynslöse mördaren blir allt tydligare. Ändå tycks de hela tiden ligga steget efter.

Så gott som död av Mark Billingham
Kommissarie Tom Thorne för en kamp mot klockan när en kollega tas som gisslan. Polisinspektören Helen Weeks är på väg till jobbet och stannar som alltid till hos den lokala tidnings- och tobakshandlaren. Innehavaren Akhtar som alltid brukar bjuda på ett vänligt leende och lite småprat är inte sig lik. Han låser plötsligt dörren, drar ner jalusierna och Helen Weeks och en annan kund blir kvar innanför. Han tar fram en pistol som han riktar mot dem och skriker ”Shut up or I will fucking kill you!”
Den desperate mannen är utom sig av sorg och vrede. Hans son, Amin, som satt inne för dråp, har hittats död i fängelset några veckor tidigare. Akhtar kräver nu att kommissarie Tom Thorne ska ta reda på vad som verkligen har hänt sonen, annars dödar han gisslan.

Livet är kort.

Read Full Post »

Sommarmorgon

I morse vaknade jag 6.40. Inte av måsarna, men av ljuset. Och att jag hade ont, förstås. Denna strålande sommarmorgon ser ut att bli till en ny het sommardag när man borde ligga på playan, men man sitter i en bil. Jisses, hur överlevde man före AC:n???

En soluppgång från mars.

Idag är det som sagt resdag. Mamma höll på att packa av och till igår. Då och då kom hon av sig för att hon kom på nåt hon inte fick glömma – och sen glömde hon bort vad hon höll på med. Jag tror att min närvaro här snurrar till det för henne. Och jag saknar fortfarande min kloke far som hade en förmåga att dämpa henne när det bar iväg, så att säga. Den förmågan har inte jag. Jag blir otålig och jag störs av att min evigt unga mamma håller på att bli gammal.

När jag inte kunde somna om i morse låg jag och funderade på det här med att blogga. Bloggen har ju varit – och är – ett sätt för mig att överleva. I stället för att gå upp i limningen av ångest har jag fläkt ut mig här. Jag har blivit mer restriktiv med utfläkningen på sista tiden. Mina innersta tankar blottar jag delvis i låsta inlägg. Skälet är inte att jag är rädd för att stå för mina känslor – jag står för det jag skriver här eftersom det är mina känslor. Inte fakta utan känslor och åsikter. Jag är rädd för kritik, för de flesta av oss kan inte ge konstruktiv kritik utan är bara elaka. Och jag irriteras av att en del människor tror att de har nån sorts rättighet att kommentera och skriva vad som helst till mig här. Så är det inte! Att kommentera mina inlägg är ingen rättighet utan en möjlighet jag har valt att ge de flesta. De som missbrukar den möjligheten blockeras från att kommentera. Hittills har det varit två homofober och tre personer varav den ena kallade mina andra läsare för idioter. Den kommentaren har jag för övrigt tagit bort, jag minns inte riktigt, men jag tror att jag blev väldigt arg. En annan av de avstängda var helt klart från en sekt och ville bedriva propaganda för den på min blogg. Inte OK för mig! En tredje gick över en gräns jag har, trots minst tre försök från min sida där jag bad personen i fråga att inte skriva vissa saker till mig.

Kritik är svårt att ta ibland, det svåraste är när den egna personen blir angripen om man skriver om sig själv och sina känslor. En gång kände jag det som att två läsare gaddade ihop sig och hoppade på mig här angående min ekonomi. Jag tyckte att jag berättade alldeles för öppet och för mycket och ändå var det som om de två inte ville förstå vad jag sa. Då valde jag att sätta punkt i diskussionen genom att stänga av kommentarsfunktionen. Ingen av dem är blockerade, men vi har inte hörts av sen dess. Jag har slutat följa en av dem. Så blir det ibland. Man inser att man inte har nåt gemensamt med vissa människor – eller helt enkelt inte gillar det de skriver eller dem som personer. Varför ska man följa dem då? Och varför följa dem som skriver sånt man inte gillar?

Idag är det årsdagen av det hemska på Utøya. Sänd en tanke.

Livet är kort.

Read Full Post »

En titt ut

Somliga (läs: mamma) ser på sport just nu, jag ser på omvärlden. Här händer både tokigt och slugt. Mitt urval i kväll är detta:

• Så grillar du utan att störa. Får man grilla på ballen* eller inte? Tja, det bestämmer fastighetsägaren. Och det har faktiskt inte så mycket att göra med brandsäkerhet. Rök och matos kan räknas som otillåten störning och om det sker vid upprepade tillfällen att man stör sina grannar med rök från grillen kan man riskera att bli uppsagd från sin lägenhet. Att grilla på en inglasad balle eller precis under en sån kan emellertid vara livsfarligt. Man kan nämligen drabbas av kolmonoxidförgiftning om rökgaserna inte ventileras bort…
• Vad är det med Denver? För andra gången, förra gången var 1999, skjuter en galning tolv personer. Denna gång på en biopremiär av Batman.
• Ett år sen Utøya. När vi ändå är inne på tragedier… På söndag är det ett år sen hemskheterna på Utøya skedde. Det uppmärksammas på flera sätt. Ett är boken Jag lever, pappa av Siri och Erik Sønstelie. Boken är ett sätt för dem att slåss för demokratin.
• Nu ska bärplockarna avhysas. Hemma i Uppland är det tjafs mellan utländska bärplockare och ortsbefolkning. En del. Några samlar in kläder och förnödenheter. Men nu ska bärplockarna avhysas. Skälet: de förstör skogen, enligt skogsförvaltaren. Ständigt detta krig…
• Listigt lurendrejeri vid bankomaten. Glöm skimning vid bankomaterna! Det nya sättet att sno dina pengar är… listigt. Pengarna kommer inte ut som de ska utan fastnar på en list.

*ballen = balkongen

Read Full Post »

Norge: Vad är det som händer?

Igår kväll fick jag veta att nåt hemskt hade inträffat i Norge. Jag hade tillbringat eftermiddagen med familjen och på kvällen gick några av oss och åt middag tillsammans. Det blev inte tillfälle att kolla nyheter.

Eftersom jag befinner mig ute i Himlen idag på morgonen har jag inte tillgång till nån morgontidning. Slog därför på datorn för att försöka få veta vad som har hänt. Fästmön sitter vid TV:n där det pågår direkta nyhetssändningar från Norge.

Vad jag förstår exploderade en bomb mitt i Oslo vid halv fyra-tiden igår eftermiddag. Två timmar senare inleds ett fruktansvärt dåd på Utøya. Där är många ungdomar samlade för ett eurpeiskt läger. Efter att de fått information om bomben i Oslo går de ut från byggnaden och möts av en man klädd som polis. Mannen lockar ungdomarna till sig och ungefär halv sex på kvällen kommer de första larmen från ön – mannen har börjat skjuta vilt. Ungefär vid 19-tiden på kvällen grips en man. Vad man vet idag dog minst sju personer i bombdådet i Oslo och över 80 ungdomar är skjutna till döds på Utøya. Polisen arbetar efter en teori att det finns ytterligare en gärningsman.

Det är svårt att hitta neutral rapportering om detta, men efter att ha surfat runt en del hittade jag en bra sammanfattning hos Aftonbladet.

Här kan du följa händelserna direkt via NRK.

För tillfället söker polisen efter fler döda ungdomar på Utøya. Det är så ofattbart. Norge har fått sitt eget 9/11, ingen tvekan.

Många tankar går till de drabbade i Norge.

                                                                                                                                                                   Läs även andra bloggares åsikter om attackerna i Norge

Read Full Post »