Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘annan ort’

Ett inlägg om avrundningen av helgen.


 

Paket med grönt snöre

Paket med grönt snöre till en blivande 21-åring har jag slagit in idag.

Oj så snabbt den här helgen svischade förbi! På fredagskvällen tyckte jag att jag hade massor av ledig tid framför mig. Sen var det plötsligt söndagskväll. Gårdagen ägnade vi främst åt sandjakt och åt att äta grekiskt, idag firade vi Kanelbullens dag. Och katternas, förstås. Nåja, ett stycke present till en blivande 21-åring införskaffades också i helgen. Yngsta bonusdottern kommer hem i morgon och stannar en vecka. Eftersom 21-årsdagen infaller senare i oktober och då firas på annan ort, där hon bor, får vi i familjen fira henne lite i förväg. Nån dag. Eller kväll. Om vi lyckas få till det. ETT paket finns nu i alla fall.

Kanelbullar och kaffe

Vi firade Kanelbullens dag tack vare Findus och Lindvalls!


På tidiga eftermiddagen for vi till Himlen 
för att fira Kanelbullens dag. Pojkarna Olsson kom också förbi med en stor påse äpplen av egen skörd. De fick sig en bulle. Eller ja… Elias och jag, barnena, fick två. Eller var det rentav… tre..? (Sen undrar jag varför jag är tjock…)

Men det var mest katten och kattungarna som fick uppmärksamhet. Tänk, jag trodde väl aldrig att jag skulle bli botad från min katträdsla! Nu är jag i vart fall inte rädd för mamma Mini och hennes två ungar. Och det är stort! Respekt för katter lär jag alltid ha, men jag är inte rädd – inte hela tiden, i alla fall. Mini ser glad ut när jag kommer och brukar springa fram och stryka sig mot mina ben. Dessutom älskar hon mina tofflor. Det var lite spännande att se kattungarnas besök i sin potta. Jag tror att det kom lite kiss, faktiskt.

Och som vanligt kommer här några bilder på bebisarna och deras mamma:

Detta bildspel kräver JavaScript.


NU ska Tofflan ställa sig vid spisen och laga söndagsmiddag. 
Det blir stekt kycklingfärs och spaghetti med lök, vitlökssalt och ketchup – The Old Family Style, alltså, medan jag förstås väntar in kvällens avsnitt av Bron på SvT. Vad har DU ätit för gott i helgen??? Skriv gärna några rader och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan framhäver sig själv.


 

telefon tecknad

Två telefonintervjuer på en vecka. Vad månde bliva?

Två intervjuer på en vecka… Eller två intervjuer på sju dar. Eller två intervjuer på fem arbetsdar… Matematik har aldrig varit min grej, jag brukar skylla på dyskalkyli. Fast det lider jag inte av egentligen, jag gillar bara inte matte. Men den här gången har jag räknat rätt: jag har blivit intervjuad två gånger på en vecka, sju dar eller fem arbetsdar, beroende på hur ens vecka ser ut.

Idag stod jag och fick dammsugaren över mig när mobilen, djupt nere i dragkedjad mjukisbraxficka, ringde. Jag hann svara och sen rullade bollen. Naturligtvis tycker jag att det är väldigt smart av företag att telefonintervjua en sån fantastisk tillgång som jag borde vara är för deras företag/organisation (<== ironi). Men smartast av allt tycker jag att det är att rekryterarna gör en telefonintervju först av allt när de har valt ut tänkbara kandidater för lediga tjänster. Det ger såväl rekryterare som sökande chansen att känna lite på varandra verbalt.

Wordfeud 274 poäng

Känna på varandra verbalt kan en göra i Wordfeud också. Här tog jag 274 poäng, bara…

Förra veckan blev jag intervjuad av en manlig rekryterare för ett konsultuppdrag vid en myndighet här i Uppsala. Idag blev jag intervjuad av en kvinnlig rekryterare för en tillsvidaretjänst vid en högskola på annan ort. Båda tjänsterna är intressanta, men den som är tillsvidare är ju mer varaktig. Samtidigt vore det optimala förstås bäst för alla parter med ett jobb på min bostadsort. För- och nackdelar… Men… jag är inte framme vid nåt målsnöre än. Det bara hjälper upp självkänslan lite att få veta att en har ett intressant och gediget CV. Roligt också att få användning av ens LinkedIn-sida (logga in för full profil), där det finns allt från arbetsprover till rekommendationer från före detta kollegor, samarbetspartners och chefer.

Uppspelt bjöd jag sen upp snabeldraken till dans här i lägenheten. Och i skrivande stund väntar jag på att mitt våttorkade köksgolv – det behövdes! – ska bli torrt så jag slipper ta simborgarmärket för att komma till badrummet.


To be continued…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om denna soliga fredag, veckan som kommer, högtidsdagar och synpunkter.


 

Glass 88an

Jag har fortfarande kvar nån 88:an i frysen från förra året också. Tyvärr är det inte min favoritglass. Det är väl därför den är kvar…

Ytterligare en dag med sol. Och dessutom fredag. Inte för att det spelar mig nån större roll vilken dag det är, men igår blev det bestämt att Fästmön kommer till mig. Yngsta bonussonen ska till sin pappa i två veckor nu och äldsta bonusdottern, som är hemma på sommarlov, torde inte behöva nån barnvaktning. För min del blir det bättre ordning när Anna är här, så man kan säga att Toffelvaktning behövs, utan att gå närmare in på vad det innebär. Jag gillar inte att klänga på nån, att vara beroende, men isolering hjälper inte heller.

Det är en dag som gjord för glass! Eller bär… Jag ska låta Tokerian öppna och packa upp varor, men sen pinnar jag över för att inhandla förnödenheter till helgen. Två paket vaniljglass ligger redan i frysen, inköpta på extrapris för fem kronor styck. Kanske kan några bär få följa med mig hem idag. Och så nånting som vi kan äta till middag.

Anna jobbar administrativt några dar den här veckan. Idag slutar hon ganska tidigt, så jag åker och hämtar henne. Gissningsvis blir det den vanliga väsk- och fraktcirkusen därefter, men jag hoppas också att vi kan göra nån liten utflykt om det fina vädret håller i sig. Jag har varit alldeles för dålig på att gå ut den här veckan och jag behöver både ljus och frisk luft. Vi får se vart det bär hän. Helgen ligger blank framför oss även om idéer finns. Enligt väderappen ska det bli varmt. Nåt regn är inte i sikte förrän söndag.

Nudlarna ätes förslagsvis med sked och gaffel. UppsalaTidningen är gratis.

Nudelmiddagen hann sväljas innan mamma ringde.

Igår ringde mamma just som jag svalt sista tuggan av min nudelmiddag. Jag hade tänkt ringa senare, men hon förekom mig. Det som nu är på tapeten är inte längre perkolatorn utan 80-årsdagen. Det var exakt en månad dit igår. Jag har föreslagit en utflykt till annan ort i Östergötland under själva Högtidsdagen – om jag får lov att åka ner några dar trots att jag är livegen. Mamma vill nämligen inte vara hemma och hon vill inte bli firad annat än av mig. Tyvärr är det inte så lätt eftersom det är väldigt begränsat vad min ekonomi tillåter. Bara bensinen kommer att gå på närmare en tusing. Dessutom är jag inte i toppform för firande. Men självklart vill jag göra nåt fint och bra för min mamma på hennes 80-årsdag! Jag har nån idé om present som jag la fram igår. Inte världens roligaste, men nåt som skulle vara bra för både henne och mig.

Innan det ska firas 80-årsdag ska det firas midsommar – och det redan nästa vecka! Fast nåt större firande blir det inte här. Anna har fått ändrat schema IGEN och nu jobbar hon visst kväll både midsommarafton och midsommardagen. Att käka sill och dricka snaps klockan 21 känns inte så lockande. Nåja, det som är bra är storhelgstillägget som hon torde märka i lönekuvertet.

Nästa vecka händer inte så mycket heller, mer än att det, som sagt, blir midsommar. Anna är kanske här, men jobbar förstås mycket som vanligt. Jag ska klippa mig på tisdag kväll. Det ska bli skönt, för jag blir så varm av håret trots min korta frisyr. Annars är jag rätt nöjd med frisyren just nu, trots att den inte är lika kort som tidigare.

Vännen A har signalerat att hon tänkte titta in nån kväll efter jobbet för en liten inspektion, tror jag. Det är alltid trevligt med vänbesök!

Hallon o blåbär med mjölk

Bär piggar upp! Och snart kanske jag kan plocka blåbären gratis i skogen i stället för att köpa dem dyrt på Tokerian.

Livet känns lite torftigt just nu. Jag städade igår, men det kan jag inte göra varje dag. Inte blev jag mycket piggare heller av att leka rörmokare igen före läggdags. (Jag får fan inte ordning på handfatet i badrummet!) Det torftiga blir mer påtagligt sommartid – av olika skäl, inte bara det att jag inte kan åka på nån semester som alla andra (det är jag van vid att inte kunna). Jag känner mig understimulerad, men började läsa mitt recce-ex av en ny thriller igår och DET är ju alltid roligt. Det gäller att finna på saker som håller såväl modet uppe som intellektet alert, vilket inte är det lättaste alltid. Men glass och bär, har jag hört, är alltid bra och uppiggande, även om det finns människor som tycker att jag lever ett slösigt liv när jag äter sånt. Det får mig att undra vilka liv dessa människor själva lever när de har så många synpunkter på mig och hur jag lever… Det är nämligen inga vänliga och omtänksamma synpunkter, utan ganska elaka och oförskämda. Men det är väl meningen att orden ska göra ont och illa. Det kanske skulle behövas en och annan glass där. Eller nåt bär.

En trevlig helg önskar jag alla trevliga! Glad blir jag för ett avtryck i kommentarsfältet innan du flaxar vidare. Du behöver inte skriva en roman eller självbiografi, det räcker med ett hej och en hälsning.

 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett icke skrytsamt inlägg.


 

Doktor

Styrs MS-vården av dockmakare?

Det händer att man blir anklagad för att skryta. Och kanske skryter jag ibland – men för det mesta inte om mig själv och mina göranden och låtanden. Här i det akademiska Uppsala finns det emellertid rätt mycket skryt. Nåt man till exempel skryter om är vården. Då faller det lite platt när en ny rapport visar att Uppsala är bland de sämsta i landet på MS-vård. Det är Neuroförbundet som har gjort en undersökning i Sverige. Förutom att Uppsala ligger i botten visar resultaten att det är stora skillnader i vården beroende på var i landet man bor. Bristerna i vårdkedjan är stora lite här och var. Det som också utmärker Uppsalas MS-vård är att bara 40 procent av patienter med skov och som varit sjuka kortare tid än 15 år får bromsmedicin. Fler än hälften av patienterna här är missnöjda och vill byta behandling. Ja, det var sannerligen inget att skryta om… Personligen undrar jag om vården styrs av inkompetenta dockmakare som drar i doktorernas trådar i stället för faktiska läkare med både utbildning och kompetens.

Stinkbomb

Falska bombhot är lika barnsligt som stinkbomber.

Ja, jag sitter och läser nyheter på nätet medan jag laddar för förmiddagens möte. Nåt annat som Uppsala verkligen inte kan skryta med är de sanslösa bränder som verkar ha tagit ny fart i ett bostadsområde ganska nära mitt. Den här gången är det inte bara bilar man fjuttar på utan soprum. Och det kan ju få ännu mer förödande konsekvenser, i synnerhet om soprummen är belägna i samma byggnad som det bor människor… Jag förstår verkligen inte detta agerande. För mig är det inte OK att uttrycka sitt missnöje på det här sättet. Det enda som händer är ju att man förstör för andra människor. Jag är också irriterad, förbannad och frustrerad, men inte 17 tänder jag eld på a-kassan?!

Sen är det bombhoten. I höstas hittade man en misstänkt bomb på en parkering ganska nära där jag bor också. Igår kväll bombhotades två affärer – Luthagens Livs och ICA Maxi i Stenhagen. I höstas hittade man mystiska paket och väskor. Igår kväll var det nån som roade sig med att ringa in bombhot. Hot, som vid 23-tiden visade sig vara falska. Så mycket onödigt arbete för butikspersonalen, som fick utrymma butikerna, polisen och eventuella bombexperter, som måste tillkallas från annan ort!

Är det ingen i Uppsala som kan skryta om nåt BRA??? Kom igen, finns det inget vettigt och gott här??? Skriv några rader i en kommentar så vi som bor här slipper bli totaldeprimerade!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en marknad.


 

När jag var barn nere i Östergyllen skenade vi ofta på marknad. Alla marknader där nere som var värda att gå på hölls sommartid. Sen jag blev vuxen och flyttade till Uppsala har jag fått nya marknadstider. Dels är det Höstmarknad i oktober, dels Distingsmarknad i februari.

Den 2 och 3 februari hålls Distingsmarknad i Uppsala för sexhundraelfte året… Som vanligt hålls marknaden på Vaksala torg. Förra året kunde jag inte besöka den eftersom jag arbetade på annan ort. I år ska jag gå dit med Fästmön i morgon, är det tänkt.

Distingsmarknad 2015


Det brukar inte bli så mycket handlat.
Möjligen godisremmar och strumpor. Men i höstas köpte jag strumpor på marknaden och de var inte så bra. Jag har i vart fall inget behov av att fylla på mitt strumplager, så i år nöjer jag mig nog med att titta och njuta av doften av brända mandlar. Brända mandlar, som jag inte gillar att äta. Och tyvärr brukar den underbara doften vara uppblandad med cigarrettrök. En del bara måste röka i folksamlingar. Snacka om att inte visa hänsyn! UFF!

Folksamlingar generellt sett är inget jag estimerar heller. Däremot är det roligt att utsätta sig för prövningar. Anna har för övrigt ett ärende i centrum som hon gärna vill få gjort före lunch, så jag försöker hänger med på bussen. Mellan klockan nio och 18 är marknaden öppen, fast det är ju bra att gå dit innan det mörknar. Sen måste jag hem och ladda för tisdagförmiddagens övning.

Åtta par strumpor

Åtta par strumpor köpte jag på Höstmarknaden.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om livet.


På luciadagens morgon
för ett år sen rullades jag in för operation. Jag minns att jag var så ledsen för jag skulle missa SvT:s Luciamorgon, som bevakade Lucia i Uppsala Domkyrka.

Domen

Jag missade Lucia från Domkyrkan förra året, för att jag låg i en annan byggnad vid tiden för framträdandet och under kirurgens kniv.


Några timmar senare
hade kirurgen, som såg ut att vara högst en tredjedel av min egen ålder, plockat ut flera tumörer. Jag vet inte hur många tumörer, det sa hon aldrig när vi hade ett samtal dan därpå. Det enda jag vet är att den största var 13 centimeter i diameter och att samtliga tumörer var godartade. Resten av dagen var jag ganska dålig och fick flytta till en mindre sal i Sjukstugan. Men jag minns också en av tjejerna jag delade första salen med. Hon, vars svärfar bland annat tillhörde gänget runt Monica Z och var otroligt begåvad på många sätt. Den tjejen hade lämnat en flaska bubbelvatten (alkoholfritt) från en brunnsort samt en liten lapp. Lappen har jag kvar än. Det är gott när det fortfarande finns goda människor i den här världen!

Att tumörerna skulle vara godartade var inget som var helt säkert. Sedan det konstaterats i slutet på sommaren att de fanns där, inuti mig, gick jag i ovisshet större delen av hösten. Jag minns knappt hösten 2012. Men jag minns att jag var tacksam för att jag hade ett jobb att gå till, för rutinerna det innebar och för att jobbet gjorde att jag åtminstone dagtid kunde tänka på annat än frågan som malde:

Lilla c eller Stora C?

Men jag hade tur. Tumörerna var godartade och kunde opereras bort. Idag, ett år senare, är jag i princip besvärsfri. Däremot är muskulaturen kring operationsområdet inte riktigt så upptränad som den borde vara. Det finns dock noterat på min att-göra-lista. För nu känner jag ju inte längre rädslan att nåt långt sår ska spricka.

Ett år har gått. Jag var tillbaka på jobbet exakt på dagen fyra veckor efter operationen. Där blev jag sen kvar till den sista juli. Åter en tuff höst följde, med jobbsökeri och miljoner nej på sökta jobb. Och nu sitter jag på annan ort och jobbar. För jag lever. Det är jag enormt tacksam för. Och för att Fästmön och hennes snälla mamma ställde upp så mycket som de gjorde för mig för ett år sen.

Luciamorgon på SvT och även den på jobbet missar jag emellertid även i år. Men det är inte jag som är sjuk den här gången, utan min bil som ska få lite verkstadsfix. Förhoppningsvis inte nånting kostsamt…


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag är jag fröken. Ja, jag är ju ALLTID fröken sen jag skilde mig (jag vägrar att förbli fru, fast det sägs att det är en titel man har kvar även efter en skilsmässa), men låt oss säga att jag är fröken Fröken idag, dårå. På förmiddagen har jag försökt lära ut konsten att göra personliga hemsidor till sex elever (varav alla utom två är disputerade). Det känns alltid så märkligt – och fascinerande! – att stå framför en grupp intelligenta intellektuella och försöka dela med sig av sina egna enkla kunskaper. Såna grupper har ofta hårda krav och kommer med svåra frågor, men vanligen är personerna synnerligen ödmjuka. Dessutom är de motiverade och villiga att lära, vilket gör mitt jobb lätt.

Kjolen och brillorna lämnade jag hemma. Och förresten är jag blond, men jag vill verkligen ha en pekpinne!!!


Tyvärr hade två personer problem
med sina inloggningar, så de fick snegla över axeln på sina ”kursare”. Jag tror att det gick bra! Tiden gick fort och när vi skildes åt var det ett synnerligen motiverat gäng som genast ville börja jobba på sina respektive kammare. Och alldeles nyss har jag haft besök med kompletterande frågor. Det visar ytterligare att motivationen är hög och bådar gott.

Den här lilla utbildningen håller jag idag för institution 2, men även hugade vid institution 1 har fått förfrågan om de vill ha kurs. Där har man kommit lite längre vad gäller personliga hemsidor, fast behov av hjälp finns alltid ändå. Låt oss säga att jag kör på tills intresset har sinat ut på båda ställena och sen tar jag dem i hampan som inte vet hur man gör och visar dem. Vi ska nämligen alla ha personliga hemsidor på jobbet, eftersom vi och våra namn gör sökmotorerna heta.

Dagen går fort och när jag har mycket roligt att göra glömmer jag bort trista saker som smärta. Dessutom ska jag träffa en bloggvän efter jobbet i kväll. Jag har följt hennes blogg ett tag, inte så jättelänge, men sen i våras, ungefär. För det mesta tycks (blogg)vänner bo på annan ort, vanligen närmare Stockholm, men även på ställen som västkusten (”Baksidan”), Dalarna, Skåne och norra landet. Den här bloggvännen bor emellertid här i Uppsala. När man har träffat en bloggvän i verkligheten och tycke uppstår, kan man stryka förleden blogg- och bli bara vän. Om vännen då finns i samma stad blir det liksom lite extra roligt!

Från bloggvänskap till ”bara” vänskap kan det bli när man har träffats i verkliga livet.


Nu hoppas jag bara
att orken räcker till kvällen, men som sagt, när man gör nåt roligt (jobbar här) och ska göra nåt roligt efter det (träffa en bloggvän) brukar det funka av bara farten. Hälen har hållit för en promenad Thaistället tur och retur, men den trilskades först. Vi får hoppas att det där som känns som en kniv som körts rakt upp har bedövat hälen. I annat fall hotar jag eländet så gott som varje dag med amputation.

Stor KRAM till vännen KL som bryr sig om via små meddelanden! Det betyder mycket – även om jag känner mig asocial i vissa lägen (det är inte personligt).


Livet är kort!

Read Full Post »

Older Posts »