Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘sätta stopp för’

Ett inlägg om hur teknik kan användas när en mår dåligt.


 

alkoholmätare

En trådlös alkoholmätare och en app ska användas i behandlingen av alkoholister.

De senaste dagarna har jag läst om hur tekniska prylar kan hjälpa den som mår dåligt. Teknik är bra – när den fungerar. När den inte fungerar drabbas jag ofta av stor frustration. Därför kan jag inte helt jubla över den tjänst som Sjukstugan i Backen har använt för att hjälpa alkoholister, en tjänst som nu ska prövas på 100 personer. Tjänsten består av en trådlös alkomätare och en mobilapp. Deltagarna i studien är patienter vid den beroendemedicinska mottagningen. Alla får vanlig behandling, men hälften får prova den nya tekniken. Just att alla får vanlig behandling också tror jag är jätteviktigt! Ibland får jag nästan känslan att vårdpersonal är rädd för patienter. Många patienter vid den här mottagningen kanske dessutom är väldigt ensamma. Att då få träffa andra i samband med behandlingen kan vara väldigt viktigt. Därmed säger jag inte att den nya tekniken med den trådlösa alkomätaren och appen är värdelösa. Det ska bli spännande att se resultaten.

Händer och mobiltelefon

Till Självmordslinjen kan en ringa, men det finns också en chatt.

Idag startade en ny och viktig tjänst som i och för sig inte innebär att en använder direkt ny teknik, men… Sveriges första självmordslinje öppnade. Det är alltså en stödlinje dit en kan ringa om en mår dåligt och har självmordstankar. Självmordslinjen är en vidareutveckling av Självmordsupplysningen som har drivits ideellt. Det är föreningen Mind som har volontärer som arbetar där. Det ska de fortsätta att göra – men nu dygnet runt. Nån terapi är det inte tal om utan medmänskligt stöd, nåt som så många av oss saknar.

Självmord bland unga ökar. Självmordslinjen sätter förhoppningsvis stopp för det.

 

Självmordslinjen nås via telefonnummer 90101 eller via chatt från mind.se Den som ringer eller chattar vara anonym.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Bättre sömn, pyssel och felaktiga minnen

Ett misch-masch-inlägg.


 

Det är ett faktum att min tid på den här bloggen börjar rinna ut. Det vill säga utrymmet är på väg att ta slut på riktigt. Visserligen har det gått otroligt mycket långsammare än vad jag trodde, men i skrivande stund har jag bara tio procent kvar.

Frågan är vad jag ska göra sen. Sen när det är slut, alltså. Ja, jag har ju min hemliga blogg som är så hemlig att ingen hittar dit. Det är skönt att ha ett eget rum, samtidigt som jag också behöver socialt umgänge. Tyvärr sätter fritidsforskare (!), såna som tycker att det är OK att spela ut olika former av sjukdom mot varandra och allmänna glädjedödare stopp för umgänget.

sova

Bättre sömn med viss mat.

Jag måste alltså skaffa mig nåt vettigt att göra. Steg ett är att sova bättre på nätterna. Lite mer än vad jag gör nu. Hos Expressen Hälsa hittade jag några tips på mat som ger mig bättre sömn. Mat gillar jag ju, så jag läste noggrant. Här är några av tipsen i korthet, med mina kommentarer efteråt inom parentes:

  • Kaffe, alkohol och sötsaker går fetbort på kvällen om en ska sova bra. (SUCK! Med andra ord: ta bort guldkanterna i mitt liv.)
  • Ät helst inte två timmar före läggdags, men ingen sänggång hungrig! (Det kan bli knepigt…)
  • Varierad kost med många näringsämnen ger bäst sömn. (Ja ja ja, jag är ju, som bekant, inte nån mästarinna vid spisen, bara vid matbordet.)
  • Melatonin är ett rogivande hormon och aminosyran tryptofan (se på fan!) är lugnande. Melatonin finns i körsbär och valnötter; tryptofan i mjölk- och sojaprodukter, vissa fiskar, skaldjur, kyckling, fullkorn, nötter, ägg, bönor, äpplen, bananer, plommon, avocado, broccoli, grönkål, kakao etc. (Mjölk? Kakao? Mjölkchoklad, alltså?!)
  • Lykopen är en antioxidant som är bra och den finns i tomater, grapefrukt, papaya, paprika och vattenmelon. (Va 17 är en antioxidant???)
  • Selen sägs vara bra för att det är antiinflammatoriskt. (Behöver man det för att sova bra???) Det finns i kött, fisk, ägg, mjölkprodukter och nötter.
  • Vitamin C (Bra för sömnen???) och det finns i frukt, bär och grönsaker (uff!) som jordgubbar (mums!), kiwi (mums!), citrusfrukter (bara jag slipper skala!), spenat (helt OK!) och kål (prutt!).
  • Teobromin finns i kakaoböner och är bra för hjärtat samt förbättrar sömnen, enligt den amerikanska studie som ovanstående grundar sig på.

Har du somnat än???

 

korkdamejeanne

Korkat att inte göra nåt vettigt och pyssligt med vinkorkarna?

Nåt annat vettigt som jag kan göra är att skaffa mig en hobby. En hobby som jag redan har är att avnjuta fina rödviner. I Expressen Leva & Bo läste jag om en massa fina saker en kan göra med… vinkorkar. Pyssla, alltså. Vad sägs om klackskydd (mina skor har inga klackar), flöten (jag är bara bakom), placeringskortshållare (jag har ju så många gäster så ofta), förnya ost- och canapeknivar genom att byta ut plasthandtagen mot kork (mina ostknivar har metallhandtag och canapé, va e de?), badrumsmattor, lådknoppar, pås-stängare (det blir aldrig nåt över i mina gottpåsar, de är öppna hela tiden tills de slängs tomma), anslagstavlor, brickor, vaser, underlägg… Finns det nåt en INTE kan göra med vinkorkar??? Och jag som bara förvarar mina i en glasdamejeanne på köksgolvet…

Däremot är det inte nån idé att jag ägnar mig åt mina minnen. Över hälften av dem är nämligen fel, enligt amerikanska forskare. Ett antal år efter en händelse minns en visserligen själva händelsen, men hälften av detaljerna runt omkring blir fel. Det innebär att de flesta minnen försvinner efter ett år. Sen berättar en bara samma historia år efter år. Så varför blogga, liksom..?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett både mörkt och ljust inlägg.


 

Solförmörkelse start

Här börjar solförmörkelsen! I nederkant på bilden hustaken, överkant min gardin.

Idag är det vårdagjämning. Och solförmörkelse! Det ena är mer spännande än det andra och jag har gjort precis så man inte ska göra: jag har glott på solen utan skydd för ögonen och jag har fotat. Fast bara med min iPhonekamera och det blev ju inte så lyckat, som synes… Eh ja…

Det har gått åt mycket energi så här på morgonen. Jag är sprängfylld av saker att skriva om, men tiden räcker inte till. Det kommer ett inlägg med ett nytt lösenord så småningom. Du som har anmält vid dagens lösenskyddade inlägg nedan att du vill ha det nya lösenordet får det via den e-postadress du har angett i kontaktformuläret till din bloggkommentar!!! Inga lösenord skickas ut per automatik längre!

Solförmörkelse

Här är det mörkt! Men det kommer ett ljus…


Jag är stolt över mitt mod.
Jag sticker inte under stol med det. Det finns många andra saker med mig själv som jag inte alls är stolt över, så det väger kanske lätt. Men jag telefonerade och redde ut en sak som höll på att sätta stopp för en vänskap som är värdefull för mig. Jag har jobbat +25 år som kommunikatör och vet hur svårt det är att kommunicera. Det går inte en dag utan att jag lär mig nya saker på det området. Fullärd blir jag aldrig. Men jag är stolt över att jag lyckades få bort det mörka för mina ögon, så att jag kunde släppa fram ljuset. Jag är också tacksam att den jag pratade med är den h*n är. Det är inte bara kommunikation som är svårt. Det är rätt svårt att säga förlåt också, men det har jag gjort.

Solförmörkelse och vårdagjämning är det, men det är också rocka sockorna-dagen. På mig rockas inga sockor, för jag är jämt så annorlunda att det inte behövs. Mångfald, det är mitt mellannamn! Kampanjen i sig är säkert fin, men jag kör en ständig kampanj och för en evig kamp.

Och nu får DU gärna berätta om du har sett solen idag eller om det är ett ständigt mörker hos dig. Eller kanske bara säga hej. Detta gör du som vanligt i en kommentar!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Ibland är jag rätt snabb på att döma ut människor, saker och ting innan jag har kollat av dem. Detta gjorde jag till exempel om TV-programmet Gift vid första ögonkastet. Det har tidigare enbart visats på SvT Flow, men har nu börjat visas på SvT1. Igår kväll fastnade Fästmön och jag för den andra delen i serien. Och det var fängslande, må jag säga… Två fågelholkar låg i sovrummet och glodde på tre par som gifte sig på TV. Tre par, där ingen hade träffat varandra innan de sågs vid vigseln.

Gift vid första ögonkastet deltagarna

Deltagarna i Gift vid första ögonkastet.


Vi kom in i programmet lite sent,
så vi missade början. Där fick man se hur paren var för sig gjorde sig i ordning för vigseln. Därefter följde vigslarna, bröllopsfesten, fotograferingen och så avslutades det med bröllopsnatten. Den fick vi inte se.

Konceptet är följande: så kallade experter (ja, du vet ju vad jag tycker om tekniska sådana…) matchar ihop tre heterosexuella par. Ingen har träffats innan vigslarna. Under fyra veckor ska de leva som gifta. Om kärlek inte har uppstått då är de fria att skilja sig.

Alltså jag tycker att det här är urbota dumt! Jag blir snudd på förbannad. Jag har själv velat gifta mig med Anna i X antal år, men livet har satt stopp för det på olika sätt. Och här kommer tre par och bara får ”allt” i samband med detta. Tre par, som inte ens är kära i varandra. Men livet är inte rättvist, det har vi ju konstaterat både en och 25 gånger.

Det här är riktig skräp-TV. Men fasen så fängslande! Ja, jag erkänner, det ÄR fängslande. Kanske är jag bara fascinerad över människors dumhet att gå med på det här experimentet. Eller så är jag lite förförd av kärlek till kärleken. Jag blev engagerad direkt. En person såg alldeles för ung ut och ett pars framtid dömde jag ut genast (de kändes för osäkra som människor), men ett eller kanske två par hittar eventuellt fram till kärleken i detta absurda. Vi får se. Jag är trots allt inte så förförd att jag tänker se nästa avsnitt…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett tränande inlägg.


 

Nej, jag är ingen tränande människa. Men jag borde! Framför allt efter operationen jag gick igenom i december 2012 borde jag ha börjat träna – vid det här laget. Tyvärr hittar jag alltid nåt att skylla på. Ibland skyller jag på mina utslitna axlar (den ena är opererad, den andra hålls i schack med kortisonsprutor), nån gång är det ryggen och för det mesta är det hälsporrarna. Eller så är det tiden. Eller pengarna.

Cykelmonument

Stillastående cyklar…


Nu får jag eventuellt snart möjligheten
till friskvårdspeng eller vad det nu heter. Då har jag inte så mycket annat att skylla på än krämporna. Så vad har jag för alternativ?

  • Promenader älskar jag och de är gratis. Men hälsporrarna sätter stopp för längre utflykter.
  • Simning älskar jag också. Det är inte gratis. Däremot är det bra träning för större delen av kroppen, inklusive psyket. Fast… mindre bra för axlarna.
  • Cykling har jag fått en vink om. Det är inte heller gratis när man inte äger en fungerande hoj. Men kanske att jag skulle kunna cykla på en stillastående inomhusvariant ett tag först, bara för att testa. Sen kan jag ju spara till en cykel.

Hum… det tål att tänkas på. Promenader är ju det jag gillar bäst. Då får jag dessutom frisk luft och ljus också. Tyvärr gnäller ryggen fortfarande efter smällen i våras. Inte bara hälsporrarna jäklas alltså. Jag sökte därför lite på nätet för att kolla om hjälpmedel och skydd är billigare där än ute i vanliga affärer. Efter en stunds letande hittade jag http://vulkanskydd.com/. Där finns visserligen inga skoinlägg, men jag har ett par såna som är utprovade (för en svindyr penning) och som funkar i gympadojor. Däremot hittade jag ryggstöd som ser väldigt gediget ut. Ryggen har hållit sig hyfsad nu. Samtidigt vet jag att resor i en kall bil är lika med ryggskott, så det kommer väl när som helst. Jag hittade också axelskydd på samma webbshop. Det kanske kan vara nåt för min oopererade axel… Snabb leverans utlovas och bäst av allt, fri frakt. Priserna är överkomliga, men jag vill ändå fundera lite innan jag investerar.

Är det nån som har provat nåt liknande skydd/stöd för rygg och axel??? Skriv gärna en kommentar och berätta! 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Skymning öfver Upsala

Det var väldigt länge sen jag läste lyrik. En gång i tiden, på järnåldern, skrev jag själv lyrik. Men poesin föll bort ur mitt litterära liv när min kandidatexamen med litteraturvetenskap som huvudämne var klar och tagen. Därför kände jag mig lite rostig, men ändå nyfiken, när jag grep mig an recensionsexplaret Skymning öfver Upsala, som författaren själv skickat mig.

När jag börjar läsa kommer den över mig direkt, den där känslan av spleen som vi litteraturstudenter då och då allt som oftast drabbades av. Därför är omslaget särdeles passande, en svartvit bild av Svartbäcksgatan i vinterskrud. Sen läser jag. Och läser och läser och läser. Jag hör författarens röst i mitt huvud. Han läser sina ord för mig. Lite research ger vid handen att Mohamed Omar gärna reciterar sina texter med musik. (På YouTube, för den som inte har upplevt det IRL.) Då blir det garanterat en helt annan upplevelse.

Men nu läser jag boken. Förutom spleen far uttrycket stream of consciousness genom min hjärna. Till skillnad från James Joyce använder emellertid Mohamed Omar skiljetecken. Det tackar jag för! Orden är ändå som en ström.

Dikterna blir som små separata verk, berättelser. Jag fastnar särskilt för chokladtjuveriet (Klosettpalatset) och taxitexten (Påskafton). De är väl de enda som åtminstone lite grann andas lite positivism, snudd på humor. Men mest tilltalar mig texten om de två schackspelarna (Spela schack) – för den refererar ju till Döden…

Så det är först andra halvan av boken jag känner att jag bäst tar in och får nånting ut av. Den första halvan känns svår, nästan ogenomtränglig, alltför svart. Kanske är det jag själv som sätter stopp för att tilltalas?

Sammantaget är boken mycket Uppsaliensisk med referenser till såväl döda som levande (mest döda) poeter och andra kulturpersonligheter. Det gillar jag liksom referenserna till platser i Uppsala, platser som jag känner till och kan relatera till.

Toffelomdömet hamnar vid denna den första genomläsningen på medel. Det är en välskriven liten bok, något för svart för min smak. Men jag är fortsatt nyfiken på Mohamed Omars lyrik och jag ska läsa mer!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 

Mohamed Omar ligger i startgroparna för att ge ut sin nästa bok, Natt öfver Upsala. Vill du sponsra tryckningen av den kan du till exempel köpa Skymning öfver Upsala. Mer information hittar du här!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Maria Lang vår första deckardrottningEn av dem jag följer på Twitter är Maria Lang (@DagmarMariaLang ). Men det är naturligtvis inte hon som döljer sig bakom kontot, utan jag misstänker att hennes systerson Ove kan ha något med det hela att göra… I år skulle hans moster ha fyllt 100 år. Ove har berättat att han, tillsammans med nån mer, arbetade på en biografi om mostern. Men sen hann Lena Lundgren och Lisbet Wikner före med sin bok Maria Lang: vår tids deckardrottning. Ove Twitter-Maria har varit ganska kritisk mot den boken. Ett skäl kan förstås vara att den satte stopp för utgivningen av Oves och hans författarpartners bok. Det skäl som Ove Twitter-Maria anger är att Lundgrens och Wikners bok är så full av faktafel. Hur det står till med det senare kan ju inte jag avgöra. Jag har bara läst Maria Langs böcker, jag kände henne inte. Men Oves Twitter-Marias kritik gjorde mig nyfiken. Därför köpte jag boken och lät födelsedagspengen från mamma betala fakturan. Tack, mamma!

När jag börjar läsa den här boken är jag alltså påverkad av Ove Hoffners Twitter-Marias kritik. Det kan jag inte bortse ifrån. Ove Twitter-Maria har, som sagt, gjort mig nyfiken, men också lite irriterad. Varför är han hon så kritisk? Det är ju svårt att avgöra för mig som läsare vad som är korrekta fakta och vad som är rena fel. Men jag upptäcker saker som jag också retar mig på.

En bra biografi ska beskriva en viss person och hans/hennes verk, tycker jag. En av den här bokens styrkor ligger främst i när författarna skriver om Maria Langs böcker. Det märks tydligt att de är litteraturvetare! Däremot gillar jag inte att de spoilar, det vill säga avslöjar vem mördaren är. Det är bara dumt, tycker jag.

Men det som blir ännu dummare är det faktum att det så tydligt märks att boken är skriven av två olika pennor. Och det verkar som om de två författarna inte ens har läst varandras kapitel. Belägg för detta anser jag alla upprepningar vara. Upprepningar av fakta som en gång berättats och som senare återkommer i boken och berättas som nya fakta. Det händer flera gånger och handlar till exempel om att systern Ingrid benämns som Dagmars (Maria Langs) bästa vän, att Dagmar flyttade tillbaka till Nora efter pensioneringen, att Dagmar helst drack whisky – även till måltiderna etc. Vidare blir jag förvånad över illa skriven svenska på vissa ställen, som när det skrivs att Dagmar tar hjälp av någon expert för att få hjälp med ekonomin…

Inte heller är jag särskilt förtjust i spekulationerna kring Maria Langs sexualitet. Visst kan man nämna att det gick vissa rykten, men att ägna minst ett kapitel åt att spåna kring hennes eventuella lesbiskhet känns onödigt. Vidare blir jag ganska illa berörd av det avslutande kapitlet som enligt rubriken ska handla om författarens sista tid. Där behandlas i stället hennes ekonomi och dödsboets skulder. Det känns lite osmakligt.

Jag saknar i stället att författarna inte mer lyfter fram att hon var nåt så ovanligt som en disputerad kvinna redan på 1940-talet och tillika rektor. Vidare hade jag gärna läst mer om hennes litteraturforskning kring Pontus Wikner.

Kort sagt, det finns en hel del att racka ner på här och jag skulle verkligen kunna dissekera. Ändå tycker jag att boken helt klart är läsvärd och intressant – men jag är ju ett Maria Lang-fan av stort format: jag äger till exempel ett exemplar av var och en av hennes 43 vuxenböcker (42 romaner och en novellsamling) samt två av hennes ungdomsböcker.

Det slutgiltiga Toffelomdömet blir trots allt medel. Det grämer mig, därför att en biografi över en av mina favoritförfattare borde ha fått högsta betyg.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »