Inget att skryta om…

Ett icke skrytsamt inlägg.

---

 

Styrs MS-vården av dockmakare?

Det händer att man blir anklagad för att skryta. Och kanske skryter jag ibland – men för det mesta inte om mig själv och mina göranden och låtanden. Här i det akademiska Uppsala finns det emellertid rätt mycket skryt. Nåt man till exempel skryter om är vården. Då faller det lite platt när en ny rapport visar att Uppsala är bland de sämsta i landet på MS-vård. Det är Neuroförbundet som har gjort en undersökning i Sverige. Förutom att Uppsala ligger i botten visar resultaten att det är stora skillnader i vården beroende på var i landet man bor. Bristerna i vårdkedjan är stora lite här och var. Det som också utmärker Uppsalas MS-vård är att bara 40 procent av patienter med skov och som varit sjuka kortare tid än 15 år får bromsmedicin. Fler än hälften av patienterna här är missnöjda och vill byta behandling. Ja, det var sannerligen inget att skryta om… Personligen undrar jag om vården styrs av inkompetenta dockmakare som drar i doktorernas trådar i stället för faktiska läkare med både utbildning och kompetens.

Falska bombhot är lika barnsligt som stinkbomber.

Ja, jag sitter och läser nyheter på nätet medan jag laddar för förmiddagens möte. Nåt annat som Uppsala verkligen inte kan skryta med är de sanslösa bränder som verkar ha tagit ny fart i ett bostadsområde ganska nära mitt. Den här gången är det inte bara bilar man fjuttar på utan soprum. Och det kan ju få ännu mer förödande konsekvenser, i synnerhet om soprummen är belägna i samma byggnad som det bor människor… Jag förstår verkligen inte detta agerande. För mig är det inte OK att uttrycka sitt missnöje på det här sättet. Det enda som händer är ju att man förstör för andra människor. Jag är också irriterad, förbannad och frustrerad, men inte 17 tänder jag eld på a-kassan?!

Sen är det bombhoten. I höstas hittade man en misstänkt bomb på en parkering ganska nära där jag bor också. Igår kväll bombhotades två affärer – Luthagens Livs och ICA Maxi i Stenhagen. I höstas hittade man mystiska paket och väskor. Igår kväll var det nån som roade sig med att ringa in bombhot. Hot, som vid 23-tiden visade sig vara falska. Så mycket onödigt arbete för butikspersonalen, som fick utrymma butikerna, polisen och eventuella bombexperter, som måste tillkallas från annan ort!

Är det ingen i Uppsala som kan skryta om nåt BRA??? Kom igen, finns det inget vettigt och gott här??? Skriv några rader i en kommentar så vi som bor här slipper bli totaldeprimerade!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Alla blir av med sin kötid när kommunen startar bostadsförmedling

Ytterligare ett ilsket inlägg.

---

 

Jag är skitarg.

Jag hinner nästan inte vakna så blir jag arg igen. Inte vet jag hur det går för familjen ute i Himlen, men Fästmön och jag kunde kommunicera lite via hennes padda och Wordfeudmatchen vi har igång igår – för när det gäller den är hon inte Teliakund. Det är under all kritik att Telia inte kontinuerligt uppdaterar sin webb eller använder sitt Twitterkonto för information om telefonin, bredband och mobiltelefoni som fortfarande inte fungerar som det ska. Lokal media börjar dessutom förlora intresset för det hela. (Upsala Nya Tidning tog inte ens in en kommentar med en länk från mig till ett inlägg i vilket jag prisar tidningen…) En kan inte låta bli att undra om det ska behöva hända nåt katastrofalt som en brand eller rån för att Telia ska ta sitt kommunikationsansvar och för att detta teknikstrul ska bli ”intressant” igen!.. Jag var själv ute i området igår framåt kvällen och det var läskigt hur mobilen bara ”dog”…

Men det är fan 2015 och telefoner, mobiler och internetuppkopplingar kanske fungerar på folks jobb så att de kan ta till sig information och kanske ställa frågor. Igår var jag så arg på detta att jag bloggade både en gång och två gånger. Har inte Telia några kommunikatörer vet jag en som står till arbetsmarknadens förfogande!

Regnet bara öser ner idag…

Regnet bara vräker ner här och det hjälper naturligtvis inte upp humöret. Nog för att jag gillar regn, men inte hela tiden. Det tycks ha regnat hela natten och det har regnat hela morgonen. Sen läser jag om Uppsala kommuns senaste dumheter – och vid det laget är mitt humör totalt nere vid fotknölarna.

Jag tycker att det är jättebra om kommunen startar en bostadsförmedling igen. Jag tyckte nämligen att det var idiotiskt att lägga ner den befintliga nån gång på… 1990-talet, tror jag, och låta Uppsalahem, ett kommunalägt bolag, ta över det hela. Sen dess har det ploppat upp privata förmedlare av hyreslägenheter också. Det är som bäddat för att de med störst och akut behov av bostad troligen blir utan.

Men… sen läser jag hur den nya, kommunala bostadsförmedlingen ska fungera. Över 130 ooo personer som idag står i kö hos Uppsalahem och Studentstaden väntas förlora sina kötider. Den som köar där idag ska visserligen få ta med sig sin kötid till kommunens bostadsförmedling när den startar 2016. Den som har köat längst står först i kö för nytt hem. Men efter sju år, det vill säga 2023, raderas alla kötider. Vidare är förslaget att det ska kosta 300 kronor om året att köa i kommunens bostadsförmedling.

Skälet till detta sägs vara rättvisa, enligt projektledaren för bostadsförmedlingen Henrik Juhlin. Han säger i UNT-artikeln:

Bostadsförmedlingen kommer att förmedla lägenheter från en rad fastighetsbolag. Det vore orättvist om de som köat länge hos Uppsalahem och Studentstaden skulle ha företräde till lägenheter från andra fastighetsbolag och på så sätt kunna gå förbi andra i kön.

Vad är rättvisa?

Fast… det var ju så, en gång i tiden, att när kommunen tog bort sin bostadsförmedling hänvisades alla köande till Uppsalahem. Det fanns liksom inget annat alternativ då om man ville stå i bostadskö för en hyresrätt.

Visserligen är beslutet inte klubbat än, men sossarnas Erik Pelling är övertygad om att det går igenom. Han säger i artikeln i UNT och på Radio Upplands webb:

Vi räknar med att en del personer kommer att bli missnöjda men det här är vad vi kommit fram till efter förhandlingar

År 2023 är jag 61 år, om jag lever. Några år till efter det hade det inte varit dumt att kunna sälja min bostadsrätt, som är min pensionsförsäkring, och ta en hyreslägenhet. Men med Uppsala kommuns idiotiska förslag blir detta omöjligt. Näää, tänk om, Uppsala kommun!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Väg till nytt jobb eller bara gratisjobb?

Ett inlägg om sysselsättning.

---

 

”Niklas” fick moppa gratis.

Idag läste jag en riktigt bra och intressant artikel i UppsalaTidningen – senaste numret med artikeln hittar du här – signerad Fredrik Dahlström. Ja, den är så intressant att jag gärna själv hade skrivit den. Bra är den för att den tar upp nåt angeläget och riktigt sjukt fel: det här att arbetslösa får jobba gratis, det så kallade fas 3.

Det sägs att tanken med fas 3 är att hjälpa arbetssökande att komma in på arbetsmarknaden. En väg till jobb, alltså. I artikeln i UppsalaTidningen berättar ”Niklas”, alias en Uppsalabo i 40-årsåldern med småbarn, om sina upplevelser som fas 3-deltagande städare hos företaget Svensk Kommuntjänst AB. ”Niklas” säger att han fick fem minuters introduktion och sen hink och svabb.

OK, hur svårt kan det vara att städa trappor?

undrar du kanske. Ja svårt och svårt… Har man varit arbetslös länge (det har man när man hamnar i fas 3) behöver man ordentlig introduktion OCH handledning. ”Niklas” fick inte handledning heller. I hans arbetslag ingick inte ens nån ordinarie personal. 

Enligt reglerna för fas 3 ska arbetet inte ersätta ordinarie personal som ju får lön för jobbet. Samtidigt ska ett fas 3-jobb var så arbetslikt som möjligt. Enligt verksamhetschefen Kjell Karlsson vid Svensk Kommuntjänst AB har en handledare från företaget varit på plats. Vidare menar han att ”Niklas” med flera inte har ersatt ordinarie arbetskraft eftersom de utförde ett tillfälligt uppdrag. Men hur tillfälligt är ett uppdrag? Företaget får ju hela tiden just uppdrag. Och om man anlitar en underleverantör, i det här fallet ett gäng fas 3-människor, bör man väl betala den leverantören? Jag förespråkar nämligen lön för utfört arbete, gör inte du? (<== retorisk fråga)

Fas 3-städarna blev alltmer missnöjda , men fick bara mer städjobb. Och så fick de höra att de var omotiverade. Hot om utebliven ersättning (aktivitetsstöd eller försörjningsstöd är det nog som avses, även om det står a-kassa i artikeln. Jag tror inte att man får a-kassa i fas 3.) kom också från företaget. Genom att meddela Arbetsförmedlingen/motsvarande instans att deltagarna inte sköter sig kan deltagarna bli av med de futtiga pengarna som aktivitetsstöd och försörjningsstöd (existensminimum) ger.

Man utsätts för hot om utebliven ersättning redan från början.

Just dessa hot är man utsatt för redan i början som arbetssökande när man får a-kassa – trots att vi är många som har betalat vår a-kasseavgift varje månad i hela vårt yrkesverksamma liv (även när vi är arbetslösa – och får ersättning från… a-kassan…). Visst är det bra med en viss press på sig att aktivt söka jobb, men jag är väldigt less på att det hela tiden förutsätts att man är ute efter att lura till sig pengar och sko sig på systemet. Det är liksom inte värt det. Min a-kassa är mindre än en tredjedel av den lön jag hade på min senaste visstidsanställning. Aktivitetsstöd och försörjningsstöd är ännu lägre. Vem kan leva på detta i längden? Inte nog med att det är förnedrande och socialt isolerande att gå utan jobb länge, det är förödande för ens ekonomi. De ynka slantar man får i ersättning är inte värda att försöka lura till sig, de räcker ju inte. Jag vill dessutom påminna om att a-kassan inte är höjd på 13 år.

Det finns bra företag och empatiska arbetsgivare som vill ge människor en chans. Gynna dessa! Men straffa de företag som skoningslöst utnyttjar människor i en utsatt situation! Vidare efterlyser jag bättre kontroll av företag som erbjuder fas 3-jobb. Och ansvaret för den kontrollen borde rimligtvis bäras av Arbetsförmedlingen, som ju är den gemensamma nämnaren i detta.

Känner du till nåt bra företag/organisation som ger långtidsarbetslösa vettig sysselsättning utan att utnyttja dem för gratisjobb? Tipsa gärna i en kommentar nedan!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Jag går inte där längre

Ett påhittat inlägg och en rent fiktiv historia. Alla likheter med verkliga händelser är bara tillfälligheter.

---

 

Vi möttes på ett bestämt ställe varje morgon. Det var nästan oundvikligt. Men om mötet inte blev av funderade i alla fall jag på vad som kunde ha hänt. Det hände också att vi möttes på en annan plats, vid en annan tid. Då blev det fel. Vid flera sådana tillfällen var jag på väg att lyfta min hatt.

Ibland tänker jag på henne. Går hon samma väg fortfarande? Minns hon mig? Tänker hon någonsin på mig? Våra flyktiga möten som två vindpustar som snuddade vid varandra. Så välbekanta och ändå okända. Främlingar, fast inte helt.

Vem var hon? Det är ett av svaren jag aldrig får. Jag minns ju inte ens vem jag själv var på den tiden. Jo, jag kommer ihåg att jag kände mig missnöjd, men säker. Först. Därefter missnöjd och missförstådd. Sista tiden en skugga, någon man inte ens bevärdigade en nick.

Men kvinnan jag mötte förblir en gåta. Ett minne från en annan värld, en annan tid när jag först trodde att jag var osårbar. Kanske är hon borta. Kanske tar hon nya vägar varje morgon. Jag vet inte. Jag får inte veta. Jag går inte där längre.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tokigt och slugt i Himlen – och utanför

Ett inlägg om lördagskvällen och söndagssdagen.

 

Gult är ju, som bekant fult. Hårigt är det visst också.

Nog försökte jag göra mig fin innan jag åkte ut till Fästmön i Himlen igår. Men jag tror bestämt att jag glömde raka mig. Nåja, det är smällar man får ta om man ska hänga med mig. Orakad Toffla, vill säga. Jag var för övrigt inte bara hårig i ansiktet, jag var gul också. Att vara gul är nog värre.

Lilla Anna hängde i sovrummet.

Anna, däremot, är ju alltid söt. Som vanligt hängde hon i sovrummet. Och hon var rätt glad att se mig. Vi inledde vår lördag tillsammans genom att åka till Världens Bästa ICA-affär, ICA Solen. Det skulle inhandlas mat och godis till kvällen – det var ju liksom lördag och då är det legitimt att snaska. Men Anna köpte förstås frukt och grönt också. Och potatis. Middagsmaten blev lax i ugn med ris eller potatis och hollandaisesås. Grönsaker i skålar. Annas barn har alltid varit duktiga på att klämma i sig grönsaker, jag är riktigt impad. Mitt eget förhållande till såna nyttigheter är ju… lite avmätt.

Nån hade provsmakat godiset redan på ICA.

Men det var faktiskt inte jag som var desperat nog att provsmaka lördagsgodiset ren på ICA. …

Alla av kvinnligt kön i familjen satt i köket efter middagen och spelade mobilspel med varandra. Tjejerna visade mig ett nytt silhuettfrågespel som jag tyckte var ganska kul. Tjejerna var bäst på tecknade figurer och film- och TV-karaktärer, medan min styrka låg på städer. Märken, det vill säga loggor, var vi sisådär på.

Så småningom hamnade vi hela bandet utom Kronprinsen i TV-sofforna. Trångt och mysigt, men härligt var det. Jag lyckades nämligen klå mr Kobra i Wordfeud – med 200 poäng. EN match. Sen förlorade jag igen, förstås.

Lördagskvällens TV-behållning var förstås QX-galan på TV4. Tyvärr hade de klippt rejält i inspelningen. Det var till och med så att Herr Komframåsägaren, Måns Zelmerlöw, reagerade med några missnöjda rader på Twitter. Vill du se några extra klipp, kan du kika här på QX:s sida!

Kickorna rymde en stund. Visst har vi fina förkläden?

Söndagen inleddes med regn och gråhet. Jag avskyr verkligen februari, man blir så jäkla låg. Även Anna kände sig nog inte som världens gladaste, så vi rymde en stund. Till ICA Solen, först, och sen till Fullerö handel. Ville vara en stund för oss själva i våra fina förkläden… Inte skulle vi handla nåt på Fullerö, men där är alltid roligt att strosa omkring. Vi noterade att man har byggt ut IGEN. Uppenbarligen går affärerna väldigt bra. Som vanligt var där ganska mycket folk. Bland nyheterna noterade vi en riktig kafeteria. Där kan man förhandsboka afternoon tea för sällskap på mellan två och tio personer. Det var väldigt sorligt i kafélokalen, så vi gick inte ända fram för att kolla läget. Men nån gång framöver kanske vi intar afternoon tea där. Det kom nämligen härligt, ljuvliga dofter därifrån.

Grodor spottade på oss.

I natt drömde jag dels att jag, Anna och en filur till rånade en blomsterhandel (!). Men jag drömde också om att jag tog hand om en lite brun, lurvig hund som hade förlorat sin husse och matten. På Fullerö möttes vi bara av hundar i betong. Och en trio grodor som spottade.

Ett ljushuvud i form av en noshörning att ha på väggen.

Vi såg också ett och annat ljushuvud. Till exempel hittade vi vita noshörningshuvuden att hänga på väggen. Om man nu vill det. Vi avstår nog gärna. Jaa, på Fullerö finns nåt för alla smaker. Ursprungligen såldes där smidesprylar. Nu är det mycket kitsch i form av shabby chic och väggord. Eller förvaringsburkar märkta med vad de borde innehålla. För mig är såna inredningsdetaljer lite trista. Men jag är nog en trist person.

Roliga fingrar.

Nää, då tyckte jag att fingrarna i trä som gjorde olika tecken var lite roliga. Fingrarna pekade lite hit och dit, gjorde tummen upp, men inte FU-fingret, dock. Vad man ska ha dem till kan man förstås fråga sig, men de hade en anordning på baksidan som uppenbarade att tanken är att de ska hängas på väggen.

Maskerad Anna – redo att råna en blomsteraffär?

Det allra bästa och roligaste på Fullerö var förstås Anna. Det gick inte att låta bli att skratta och flamsa när hon förberedde sig för att gå på maskerad genom att testa. Eller kanske provade hon ut masken hon hade när hon var med och rånade blomsteraffären i min dröm i natt? Nja, då hade hon visst en skidmask. Själv var jag oskyldigast i drömmen, förresten, för jag körde bara flyktbilen. Det vill jag ha till protokollet!

Nu börjar det gå mot kväll och jag har kört hem Anna – omaskerad! – med matvaror och noll varor från inredningsbutiken i Fullerö. Jag stannade till på Tokerian innan jag landade hemma och upptäckte då att mamma och jag har vunnit 24 pix på Lotto. Hemma var det mörkt och tyst – även i resten av huset. Sånt gillar jag! Jag har packat upp min rygga och jag har tagit fram kläder till morgondagen. I morgon är det jobbardag. Ännu återstår det några sådana.

Men först ska jag ringa mamma och sen ska jag äta en matlåda med spaghetti och italiensk färssås som jag har på tining.

Vad har du gjort i helgen??? Skriv gärna några rader och berätta!

Livet är kort.

Read Full Post »

Så vårdar man en kund!

Ett inlägg om kundvård.

Här på bloggen skriver jag rätt ofta om vilka missar företag gör gentemot sina kunder. Att företagen på sätt och vis struntar i om kunderna är missnöjda. Att man från företagens sida inte bemöter eller svarar på kundernas kritik och frågor. Att man inte kommunicerar bra eller överhuvudtaget med kunderna. Det är dumt. Sånt är verkligen dumt!

Så nu ska jag ge ett exempel på god kundvård – ett exempel ur verkliga livet:

I somras beställde jag för första gången en grej från Let’s Deal. Varan jag beställde var en turbo snake, en pryl man gör rent rör i handfat etc med. Ingenting dyrt, bara hundra spänn minus en krona, som skulle betalas i förskott. Sen väntade jag och väntade och väntade. Leveransdatumet flyttades fram tre (3) gånger. Samma dag som jag meddelande Let’s Deal att om jag inte fick grejen just den dan ville jag häva köpet. Varan levererades med posten på eftermiddagen…

En turboorm för rören.

Att vänta på en vara kan jag göra – till en viss gräns. Däremot blir jag aningen putt när jag inte får veta varför jag får vänta och att jag själv måste tjata på stället där jag har beställt varan för att få besked om när den kan tänkas levereras.

När mina rörormar till sist kom var jag ganska sur. Att få leveransdatum framflyttat tre gånger är liiite mycket, tycker jag. Att behöva tjata sig till den informationen är också jobbigt. Men ormarna är bra! Köpet är jag helt nöjd med, Let’s Deal är jag mindre nöjd med. Fast jag ska ge dem en chans till, det ska jag.

Så i eftermiddag hittade jag ett litet paket i min postbox. Avsändare var företaget som inte lyckades leverera rörormarna i tid till Let’s Deal, Kvala AB. I kuvertet låg en lapp med en ursäkt och en förklaring till dröjsmålet – samt en liten present. Ingen dyrbar present, men en pryl som är användbar för de flesta.

Ett kuvert med en förklaring, en ursäkt och en liten present från Kvala.

Detta är ett exempel på hur man kan vårda kunder. Jag var ju jättearg på Kvala! Nu är jag jätteglad! Ilskan har flyttats över lite på Let’s Deal, för det är där man har fallerat, tycker jag. Kvala, däremot, har lyckats galant med sin kundvård.

Tack för kreditkortshållaren, Kvala! Ingen dyrbar grej, men jag blev väldigt glad för den eftersom alla mina två kreditkortshållare är för små.

Livet är kort.

Read Full Post »

Tack för 50 procents hjälp, Telia!

Ett inlägg om ett inköp hos Telia som jag är missnöjd med.

Den 18 juli köpte jag en ny mobil. Skälet var att jag skulle lämna tillbaka min tjänstemobil före månadsskiftet juli-augusti. Och en mobil måste man ju ha – så att, i mitt fall, alla jätteintresserade arbetsgivare kan nå mig.

Samma dag var Johan här och hjälpte mig städa förrådet. Det gick undan, så när vi var klara föreslog jag ett besök på Stormarknaden för att kolla mobil. Johan hängde med. Jag ville gå till Teliabutiken och titta. Ett skäl var att jag hade en trasig mobil med Teliabonnemang, ett annat att jag tycker att Telia har funkat så bra för mobilen, men även det fasta telenätet.

Jag skulle TITTA på en ny mobil. Det blev… ett inköp! Och skälen till det var att Telia hade ett bra erbjudande just då, men också att jag skulle få hjälp att föra över mina privata prylar från tjänstemobilen till den nya. Erbjudandet gällde iPhone 5. Jag tog ett mellanabonnemang som skulle ge mig 1 500 fria samtalsminuter, lika många fria sms och så 3GB fri surf. Tjänstemobilen var en iPhone 4S som fungerat bra, förutom kameran.

Det blev en iPhone 5.

Det första jag upptäckte när jag skulle testa mobilen samma kväll var att i princip ingenting hade blivit kopierat från tjänstemobilen – förutom sms:en (minst intressanta eftersom de flesta är ”färskvara”). Satte mig därför och skrev in kontaktuppgifter manuellt liksom kalendarieuppgifter. Flera av apparna fick jag ta bort och ladda ner igen. Inte lätt med alla jäkla lösenord, men jag fick till det till sist. En hel jäkla kväll tog det – förutom de två timmar Johan och jag fick häcka på Stormarknaden medan tjejen i Teliabutiken skulle kopiera över saker och ting. (HA!)

Men det räckte inte med att endast sms:en hade blivit kopierade. Jag upptäckte ett annat problem: Min nya, fina mobil hade svårt att hitta min router och det var urdålig täckning. Jag har inte hört nån i bekantskapskretsen som har haft detta problem med sin iPhone 5, så jag skulle då bli den första. Tyvärr har mina efterforskningar på nätet visat att modellen OFTA har problem med trådlösa hemmanät.

Först har jag kollat så att det inte är fel på min router. Jag har fått viss hjälp via Twitter och per telefon (fast sådan) av Telenor och Bredbandsbolaget (jag har avtal om trådlöst och fast med Bredbandsbolaget). Men ingenting de gjorde från sitt håll hjälpte. När jag placerade routern på golvet i ett av mina rum blev det marginellt bättre. Men… hos Fästmön har jag samma problem – dålig kontakt med hennes router och dålig täckning. Fast… jag kan ju liksom inte möblera om hemma hos andra…

Igår upptäckte jag, via appen Mitt Telia (jättebra app, för då har man koll på hur mycket man ringer, messar och surfar för!) att jag dessutom inte tycks ha 3GB:s fri surf, för en avgift var påförd. Vad var nu detta? Idag tog jag kvitton etc och åkte tillbaka till butiken.

Fick jag nån hjälp? Tja, 50 procent, kanske man kan säga om man är snäll. Surfavgiften löstes galant. Det visade sig att den tillhörde min gamla mobil.

Återstod Wi-Fi-problemet. I butiken var det naturligtvis inget problem att hitta Wi-Fi-nätet. Det är aldrig några problem att hitta det nätet i surfzonerna. Det är trådlösa nätverk hemma som är problem. Jag fick veta att en återställning av mobilen kanske – KANSKE! – fixar till det hela. Det skulle innebära att jag får kopiera, tömma och sen föra tillbaka. Men jag kan inte det. Jag vet inte hur man gör. Vad jag förstår måste jag ladda ner nåt program och göra det via datorn. Bara det alla mina tre datorer är helt kassa och jag tror inte att hårddiskarna pallar för ny mjukvara.

Frågan jag måste ta ställning till nu är om det är värt att göra en återställning på mobilen och ytterligare en gång sitta och lägga in allting. Eftersom det bara KANSKE löser mitt problem känner jag mig inte så sugen på att testa. Men detta måste jag alltså göra först innan jag kan få vidare hjälp – för det KAN vara ett mjukvarufel.

Alltså jag avskyr sånt här! Tekniska prylar ska bara funka! Eller… rättare sagt… Jag sa ju att det var en förutsättning för köpet att allt utom bilderna (de var så jävla många) och jobbmejl skulle kopieras över, jag bad om hjälp med detta och säljaren lovade att utföra detta. Men det funkade alltså inte!

Får fundera över det hela ett tag till. Såna här energislukarproblem hanterar jag inte så bra just nu, det är bara att inse.

Livet är kort. Och fullt av problem att försöka lösa.

Read Full Post »

På väg och framkomst

Ett inlägg om en resa, om musik, om prat och om mat.

Det blev en tur ut till Förorten idag också. För även om vi var ute igår tyckte jag att det blev för mycket att bära för min Käraste. En liten avvikelse från mitt körschema, alltså, men ett kärt besvär. Eller inget besvär alls! Jag fick ju träffa Prinskorven också och önska trevligt sommarlov och kommande resa.

Sen vände jag bilen söderut. Jag hade underbart sällskap i en och en halv timme av Sarah Dawn Finer, som sommarpratade idag. I direktsändning! Hon förklarade tidigt att det var ett strategiskt val. Spelar ingen roll, jag tyckte att det var skitmodigt! Två låtar rev hon av i studion också, en av dem var underbara Kärleksvisan. Men efter en inledning med George Michael, som gjorde mig nostalgisk, fortsatte hon med Over the rainbow och då rann mina tårar fritt. Om du missade dagens Sommar tycker jag att du ska lyssna på det här!! (Välj det lyssningssätt som passar dig bäst på Sarah Dawns sommarpratasida!)

Kärleksvisan och Over the rainbow, sen flödade tårarna.

En halvtimme efter Sommar svängde jag in på Vanliga stället, det vill säga Restaurang Brändåsen. Jag vet egentligen inte varför jag alltid stannar där, men kanske är det för att där finns hyfsat fräscha toaletter, en restaurang och kafeteria, bensin samt en affär där man kan köpa allt från godis till solbrillor. Och så finns där ett hamburgerställe, men det är nog typ tio år sen jag besökte, den gången med familjen från Stockholm.

Idag köpte jag kaffe och äggmacka med ansjovis samt en fantastiskt god chokladboll med pärlsocker på. Men jag var nära att strunta i att fika, för personalen var så otrolig skrikig och slamrig. Fast man kanske blir sån när man ska överrösta… gäster? varandra? nåt annat?

Ansjovisen var lite slak, men övrigt var suveränt gott! Chokladbollen serverades i en rolig grunka, som påminde om en äggkopp. Den var dock inte helt praktisk att äta ur utan sked…

Jag fikade ganska länge, men vid 17-tiden rullade jag in på parkeringen hos mamma. Hon hade hunnit hem från frissan. Jag började med att packa upp och det första som åkte fram och på var det trådlösa bredbandet, därefter datorn. Det trådlösa funkade på typ tre sekunder, men datorn hade jag lite problem med. Hoppas att den håller de här dagarna som jag tänker vistas i Metropolen Byhålan!!!

Middag hämtades från Nattkröken, det ställe vi alltid hämtar mat ifrån den första kvällen jag kommer ner. Det gladde mig enormt att se den hårt arbetande unge mannen kämpa vidare med sitt företag! Dessutom verkar kunderna ha blivit flera, för det ringde flera gånger och bakom mig bildades en liten kö!

Nattkröken har som längst öppet till 23, men är ett klassiskt gatukök och ett stamställe för mig. Som tonåring var jag hit mest… på nattkröken, när det var öppet till klockan två på natten.

Mamma och jag slafsade i oss i Det Gula Köket, varpå hon lämnade mig för nån repris av en TV-serie som hon och pappa brukade titta på. Jag passade på att greja med min krånglande dator, samt kolla mejl och svara på kommentarer.

Sen tog vi en promenad nere vid sjön. Nån idiot stod och kastade bröd till fåglarna, vilket fick till följd att en skitande fiskmåskoloni förstörde lugnet. Till sist verkade det som om idioten fattade och slutade med sitt tilltag. Vi gick en bit och satte oss sen en stund på en bänk och lyssnade på levande musik som strömmade från stadskärnan. Nåt jävla jippo ska det vara, förstås. Själv passade jag på att ta en bild på den nya bron. Fin! Mamma berättade att den har som förlaga en berömd amerikansk bro – men hon kom inte ihåg vilken.

Den nya bron som nog inte är invigd och körklar än, tror jag.

Det jävla jippot i morgon är SM i triathlon, vilket får till följd att hela stan är avstängd för biltrafik eftersom några galningar ska simma, cykla och kuta runt här. För oss innebär det att vi inte kan ta oss iväg varken för att storhandla eller besöka pappas grav, så vi får rolla över till Lilla ICA och köpa nån sorts middag. Nåja, vi lär inte svälta ihjäl.

Mamma har en fin lägenhet, en trea, väldigt nära sjön. Trots att jag aldrig har bott här – mamma flyttade hit på min födelsedag 2010 – trivs jag jättebra. Lägenheten är ljus och ballen* solig. Mamma själv är missnöjd med att det är så lätt för folk att glo in, men det är ju så det blir när man vill ha en lägenhet på nedre botten. Mamma åker nämligen inte hiss, men går med rollator. Och just tack vare att det är en lägenhet i markplan kan hon gå ut på egen hand utan att be nån om hjälp. Det är nog värt mycket om hon tänker efter!

Jag känner mig som hemma.

Jag känner mig ovanligt hemma här. Det är nära till stan och jag går på promenader med eller utan mamma så länge hälen pallar. Bäst av allt är kanske att jag har min egen gamla kaffemugg kvar, den jag fick som tonåring. Tänk, det är väl snart antikvärde på den…

Mugg med antikvärde?

Klockan är mycket och jag ska strax lägga ut detta och lägga ner mig själv på madrassen på golvet. Jag har öppnat balledörren** för att få in frisk luft och ska försöka läsa en stund innan jag släcker ner och blundar. Har spelat lite Wordfeud med Anna och jag måste medge att Anna är vad jag saknar mest och mycket från Uppsala just nu. Allt annat skit orkar jag inte tänka på. Jag är här för att samla kraft. Hoppas jag. Vis av erfarenheten vet jag dock att jag brukar bli nipprig efter ett tag och trött på att leta efter saker som mamma har lagt på nåt bra ställe. Hittills idag har vi letat efter en blus, i morgon ska vi leta efter en handväska. Och så ska jag ner i källaren och se hur det ser ut efter ventilationsarbetena och så ska jag städa nån dag. Men inte i morgon. Nån annan dag.

*ballen = balkongen
**balledörren = balkongdörren

Livet är kort.

Read Full Post »

Ord, siffror och mera blommor

Den här morgonen har ägnats mycket åt spelerier. Fästmön och jag har två Wordfeudmatcher igång – vi råkade bjuda in varandra samtidigt igår – och vi spelade när hon var på väg in till jobbet i stan. Vi leder var sin match, så du må tro att det är spännande!

Igår kväll skickade jag ett par inbjudningar till två vänner varav den ena är ny för mig som motståndare. Först idag svarade hon – och jag gick ut hårt:

Wordfeudmatchen med gugge1967 är inledd. (Bilden är tagen med Nokia N95, därför skarp.)

Och ja, du läser rätt! Jag la ett ord som gav 144 poäng. Sen dess har det varit tyst från gugge1967. Men jag tror väl inte hon ger upp så lätt, eller???

En drömstart för mig med 144 poäng. (Även denna bild är tagen med Nokia N95.)

Samtidigt som jag ordfajtades med damerna gav jag mig på ett jättesudoku som kom med lokalblaskan idag – det enda läsvärda i tidningen, för övrigt. Suck, jag är allt mer övertygad i mitt beslut att inte förlänga prenumerationen.

Jättesudokut som jag har påbörjat. (Bilden är oskarp – och tagen med Ajfånen.)

Jag har ätit frukost bestående av nyponsoppa med keso och Mariekex och känner mig rätt pigg och redo att möta dagens prövningar. Undrar om det känns bättre att bli av med stygnen..? Jag tycker inte att de stramar nämnvärt, men… Lite rädd är jag förstås att såret inte har läkt som det ska, men Anna säger att det såg bra ut på bilden, så jag får lita på det. Jag tänker be dem ge mig sista sprutan på sjukhuset också. Och den spruta som blir över och som jag egentligen ska ha i morgon på julafton tänker jag lämna in. Var ska jag annars göra mig av med denna vassa tingest???

Just när jag skulle gå in i badrummet plingade det på dörren. Utanför stod ett blombud med ytterligare en fantastiskt vacker tulpanbukett, denna gång från jobbet, institution 2. Otroligt vackra tulpaner!

Blommor från jobbet. (Den här bilden fick jag ta om fyra gånger för att få den skarp. Jag är verkligen missnöjd med Ajfånens kamera. VERKLIGEN!)

Nu ska jag ta mig en kaffeslurk och sen väntar tandborstning. Jag är lite nervös för bilkörningen idag och för att det ska ligga en massa snö framför garaget. Och tänk om Clark Kent* inte ens vill starta? Ja ja, det är smällar jag får ta om ett par timmar.

Slutligen, vännen FEM är en riktig vän, en sån som är omtänksam och bryr sig!  Jag skulle önska att alla hade en FEM i sina liv. Tack för att du finns, FEM, och för att du ”tomtar” för mamma i morgon!!!

*Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort.

Read Full Post »

iPhone 4S – fån eller smartphone?

Igår var det två månader sen jag blev med iPhone som tjänstemobil, här på bloggen ofta kallad Ajfån. Men vad tycker jag nu då? Är jag nöjd, till och med glatt överraskad? Eller är jag missnöjd och grinig?

iPhone 4S svart – en sån har jag som tjänstemobil.

Det jag gillar allt mer med iPhonen är apparna. Jag har insett att de verkligen kan vara användbara, nyttiga – och ganska underhållande. Det finns dessutom många bra gratis-appar. Bra!

När det gäller apparna måste man emellertid ha i åtanke att dessa finns i cyberspace och alltså kostar surftid att använda. För många ingår en viss mängd gratis surfande, så även för mig. Men vad som är bra är att jag har snäll familj och vänner som när jag är på besök låter mig åka snålskjuts på deras trådlösa nätverk. Då kostar det ingenting att använda appar som Wordfeud. Bra! Familj och vänner, alltså!

En riktigt kass app är Kartor. Två gånger har jag provat att använda den på resor – båda gångerna dirigerade den mig helt fel. Dåligt!

En negativ sak med iPhonen generellt är den korta tiden batteriet håller laddningen. Nu är jag van vid att ladda min mobil var och varannan dag, men med iPhonen är batteritiden smått löjligt. Så fort jag petar på den sjunker batterinivån en procent. Man skulle ha trott att Apple hade hittat nån bra lösning med ett batteri som håller laddningstiden lite längre, men icke. Dåligt!

Kameran då? Den var jag ju väldigt sugen på! Tja, med kameran kan man ta jättebra ögonblicksbilder – i bra ljus. Bilder i dåligt ljus blir skitdåliga. Jag har svårt att få närbilder riktigt skarpa. Bilderna blir tunga och stora, men optiken lämnar mycket att önska. Nej, jag är besviken på kameran. Men fem år gamla Nokias Karl Zeiss-optik står i särklass mot den nya iPhonens optik. Dåligt!

Mejl – det är fantastiskt bra att kunna läsa jobbmejl på iPhonen! Kontakter och kalender delar min iPhone och datorn. Kontakter, e-post och kalender är synkade, så där är alltid aktuella uppgifter både på datorn och i iPhonen. Bra! Mina privata mejl läser jag via iPhonens webbläsare. Lite mindre bra att jag inte kan få nån signal när jag får privata mejl, men det är ju faktiskt en tjänstemobil.

Apparna för bloggen och Twitter är suveränt bra! Jag ser – och hör! – när jag får kommentarer och tweets och kan svara om jag så önskar. Bra! Lite mindre bra är att Twitter-appen hänger sig ganska ofta. Och då menar jag tvärhänger sig så att jag får starta om hela iPhonen. Dåligt!

Klockan har flera suveräna funktioner. Bland annat kan jag ställa in en väckarklocka för vardagar när jag ska jobba och därför måste kliva upp vid samma klockslag. Då behöver jag inte ställa larmet varje dag – det går att ställa in vilka dagar det ska gå på. Bra!

Sms mellan iPhones är gratis via så kallade iMessages. Jag messar mycket och ofta och gillar detta. Bra! Tyvärr messar jag därför inte personer som har andra mobiler än iPhone alltför ofta – det kostar ju.

Utseendet har jag inga större synpunkter på. Jag har en svart iPhone för att jag gillar svart. Bra! Displayen är av glas och måste skyddas med en skyddsfilm. Displayen är känslig för repor. Det känns lite… sårbart. Det finns väl inte nån som inte har tappat sin mobil nån gång, eller? Dåligt! Bakstycket, däremot, har jag ett bra skydd till. Bra! Men varför finns det inte lika bra skydd för displayen??? Dåligt!

När jag räknar samman ovanstående får iPhone 4S åtta stycken Bra! och sex stycken Dåligt! Det ger den ett toffelbetyg strax över medel, typ.

Livet är kort.

Read Full Post »