Shopping inte min grej, men…

Ett inlägg om dagens shopping.

Nä fy! Shopping är verkligen inte min grej! Jag hatar att trängas i affärer och svettas som tusan i min nya, varma jacka. Folk både går och står i min väg och det var en och annan som fick Onda Toffelögat idag…

Men… Jag kom hem med både det ena och det andra, främst i julklappsväg. Det blev också en tur till Systemet där jag köpte starköl till i kväll och julsnaps – julölen får jag ta vid ett senare tillfälle. Mat köpte jag också. I kväll är det jag som står vid spisen. Fästmön jobbar ju och tjänar pengar. Då lagar jag mat – och gör av med pengar. Dagens bästa var i alla fall mitt lagade armbandsur som urmakaren bara tog hundra spänn för. Jag tror att han hörde att jag var rätt sur för att han inte hade ringt i början på veckan, så han gav mig 50 procents rabatt…

Dagens shopping bestod mest av alkohol och julklappar.

Nu har jag handlat till hela familjen, men jag har några klappar kvar till de största ”barnen”. Det blir ju svårare desto äldre de blir att hitta på nåt vettigt. Och jag har ingen lust att köpa nåt skit bara för att de ska få klappar. En del i familjen får färre klappar, men kanske dyrare. Idag förstår de vuxna ”barnen” det bättre, tror jag.

Jag har telefonerat med mamma och fick veta att mammakusinen B:s sjuklingar i familjen mår bättre. Det var skönt att höra! Jag har riktigt dåligt samvete för att jag inte har hört av mig, men jag kanske får iväg några rader i ett mejl idag eller i morgon, i alla fall.

Redan runt 10.30 stack jag hemifrån och var inte tillbaka förrän vid 14-tiden. Sen efter mamma-samtalet har jag slagit in klappar. Började ju i morse med paketinslagning, eftersom jag skickat efter en del som levererats via post. I eftermiddag blev det främst dagens klappar till Anna och till tjejerna som jag har paketerat. Killarnas ligger på vänt. Orkar inte just nu…

Idag landade julklappsnotan på cirka 2 000 spänn. Jag har ju ett gäng att köpa åt, men som jag tidigare har aviserat blir det färre klappar i år. Nån lön har jag ju fortfarande inte fått, men jag hade lagt undan pengar till klappar. Och så måste det undanlagda räcka till morgondagens julbord samt hårklippning på måndag kväll.

Det börjar skymma nu och jag ska strax åka och hämta hem min älskling från jobbet. Jag är nöjd med min dag, även om shopping inte är min grej. Det är ju ändå så att jag har fått tag i en hel del klappar. Skönt att vara ute i hyfsat god tid! Mamma kommer inte förrän den 21 december, men till dess måste jag hinna/orka handla hem julmat samt julpynta lite här. Jag har blivit lovad semester den 23 och den 27 december. En gran införskaffar jag nog helgen före jul. Vi brukar klä den dan före dopparedan.

Vi klär alltid granen dan före dopparedan, inte förr!

Det är en del som ska fixas, alltså, men jag har det ju lugnt jämfört med andra. Det som är jobbigt är att ha två familjer och vilja vara på två håll samtidigt, för det går ju inte.

I kväll blir det middag tillredd av Toffelhand, alltså. Därefter ska jag slå in resterande klappar. Gissar att vi snaskar lördagsgodis sen en stund framför Downton Abbey. I kväll är det sjätte avsnittet av totalt åtta. Anna börjar lika sjukt tidigt i morgon bitti som i morse och det klart att jag skjutsar henne när det ska bli neråt tio grader kallt. Så gissningsvis blir det sänggång efter Downton.

Livet är kort.

Read Full Post »

Jag ser rött…

Yet another ilsket inlägg.

Åter en dag full av strul, både på jobbet och hemmavid. Man skulle kunna tro att det är en konstant fredagen den 13 för min del. När jag tittar i kalendern står det emellertid den 4 december. Idag är det dessutom onsdag. Det innebär bara två dagar till av mörkerkörning den här veckan, till exempel. Det är nånting jag inte estimerar, bara så du vet.

De få ljuspunkter jag ser när jag åker till och från jobbet är mest bländande.

Om den externa webbplatsen strulade igår… Strula, förresten… Den låg nere i flera timmar och folk blev jättearga på mig. Och det var ju verkligen mitt fel (här är jag mycket ironisk). Jag drog ur kontakten till servern bara för att jävlas. Skämt åsido, idag var det intranätets tur. Det gick inte att skapa nya sidor. Då är det ju liiite svårt för mig att… skapa nya sidor såsom nyheter som ska läggas ut. Jag felanmälde, men problemet var fortfarande inte löst när jag åkte hem i kväll.

Efter en som vanligt mer eller mindre fasansfull bilresa hem med livet som insats möttes jag av En Liten Flicka, i princip, som stod i Tokerianrondellen och visade röd flagg när jag ska svänga av in till mitt bostadsområde. Naturligtvis vevade jag ner rutan och sa nånting om att jag ju bor här. Det sket hon fullständigt i och hänvisade mig till Tokerians parkering – tills vidare. Där kunde jag stå och vänta – VÄNTA! – tills det gick att köra. Kommunen fixar en jävla cykel- och gångbana längs med vägen som går utanför mitt bostadsområde. I kväll pågick visst nån form av värsting-asfaltering. BARA bilar från andra hållet fick köra på gatan. Jag såg lika rött som Den Lilla Flickans flagga var. Bara det, alltså…  Föreställ dig…Tofflan stoppad av En Liten Flicka med en jävla röd flagga… GAAAAAAAAAAH!

Jag såg rött!

Men det var bara att parkera utanför Tokerian och promenera hem, ilsken som ett bi. Utanför mitt hem mötte jag Fästmön, som fick gå till och från jobbet idag. Det tycker jag var jätteduktigt gjort av henne. Sen gick hon dessutom och köpte kycklingchorizo med tillbehör till oss så att vi fick nåt att äta i kväll.

Som vanligt skulle jag tömma min postbox nere i entrén innan jag gick trappan upp till mig. Fast nyckeln gick inte att vrida runt i låset… Den otroligt smarta brevbäraren (ironi igen!) hade nämligen tryckt i alldeles för mycket post i min box. Det var nästan så att jag inte fick ut nyckeln när jag kört in den i låset. Jag kan tala att jag vid det laget nästan grinade och skrek. Väldigt högt. Men i stället ringde jag bostadsrättsföreningens ordförande, eftersom jag vet att han har en huvudnyckel så att man kan öppna hela fronten på postboxen – det enda sättet för mig att få ut min post, nämligen. Tyvärr – för min del – satt ordföranden vid ett julbord och kalasade, men lovade att försöka komma förbi i kväll nån gång och låsa upp. Om det inte blir för sent. Annars vet jag inte vad, för boxen innehåller julklappar som Somliga inte får se.

I övrigt har nu början av veckan passerat, anser jag. Urmakaren har ännu en gång låtit bli att ringa (det senaste budet var att han skulle ringa i början på den här veckan) om mitt inlämnade armbandsur.

Nu har jag tvättat en maskin grönt. Jag hoppas det inte slank ner nån röd flagga i tvätten. Rött och grönt blir nämligen brunt. BAJSBRUNT. Tvätten ska hängas nu. Fortfarande kan massor av saker gå på tok… Dessutom har Anna köpt nåt gott till kvällskaffet. Jag bränner mig säkert på kaffet och sätter det goda tillbehöret i halsen, kvävs och dör. Eller vad tror du???

Livet är kort. Vissa dar är det för mycket.

Read Full Post »

Önska kostar ingenting…

Ett inlägg om önskningar.

Det vore att ljuga om jag skrev att pengar inte har nån betydelse – för det tycker jag att de har. Så är det bara. Man måste kunna betala sina räkningar och man måste ha pengar till mat. Sen är det det här med jul… Jag vill gärna kunna köpa en klapp eller två till familjen, men i år blir det inget överflöd – trots att jag får en inkomst från och med nu. Fast att önska kostar ju ingenting…

När Prinskorven och jag hade släppt av mamma/Fästmön vid jobbet åkte vi och tvättade bilen. Det behövdes. Därpå tog vi en tur till Stormarknaden. Jag har ju plötsligt råd att låta laga mitt armbandsur som gick sönder i somras. Och sen passade vi på att titta på julklappar också. I klockaffären såg jag till exempel klockan vid pilen, som jag mycket väl skulle kunna tänka mig…

Certinaklockor. Den med svart urtavla skulle jag kunna tänka mig…

Men nåt nytt armbandsur blir det inte för min del. I stället lämnade jag in det jag redan har för lagning. Det kostar 200 pix, mer i min prisklass än de snygga Certinaklockorna som urmakaren också sålde…

Elias fick lite lunch och sen gick vi och tittade på sånt som han önskar sig av mig i julklapp. Jag har fått ett par bra idéer till klappar som jag tycker är både vettiga och till rimliga priser. Det märks att han börjar bli stor nu, för det är inte precis leksaker som står på hans önskelista.

En Yodaväckarklocka till grabben, kanske? Nej, den tyckte vi mest var rolig!

Hos Classe tittade jag efter en mobilladdare att ha i bilen. Det lär jag behöva nu när jag ska börja köra lite mer. Men de som fanns var ganska dyra, så det kanske är nåt jag får inhandla när jag får lön. Gratis var det i alla fall att skratta åt en lustig skylt i taket! Både Elias och jag fnissade åt smitvägen. Ingen av oss hade hört det uttrycket tidigare.

På Clas Ohlson fanns det smitvägar…

I övrigt hittade jag öronskydd, såna där som man kan ha ute när det är kallt och man inte vill ha mössa, som skulle passa en vän till mig. Just dessa kanske vännen skulle ha behövt ha redan idag när hon är värdinna på ett kalas för en femåring…

Ugglor som skyddar öronen.

På vägen hem stannade vi till vid Tokerian för att köpa grönsaker och godis. Och vilken tur att vi gjorde det, för där sålde de varma kanelbullar, fyra stycken för en tia! Även plockgodiset var det extrapris på. Elias fick välja själv och jag köpte några bitar till mig och Anna ihop. Ifall att.

Kaffe till mig, jordgubbssaft till Elias och var sin ljuvlig kanelbulle serverades i köket när vi kom hem. Sen riggade vi upp Elias dator och jag telefonerade med mamma. För idag skulle vi tala om vad vi önskar oss i julklapp av varandra. Jag önskade mig tre böcker (tänkte hon kan välja EN av dem att köpa), en litet datumblock och choklad. Mammas önskningar var åt samma håll. Nåt mer kom jag inte på, fast jag sa att hon gärna får köpa mig en ny dator om hon vill. Det vill hon inte. Visst behöver jag en ny morgonrock och en ny necessär också – båda mina nuvarande är trasiga – men jag får ju snart en inkomst och kan jag köpa sånt själv!

Till Anna har jag nu fått ett par bra idéer vad jag ska slå in i rött papper med vitskäggiga gubbar på, liksom till Elias och min mamma. Nu återstår att komma på var sitt paket till de vuxna barnen. Fast först har vi ju en födelsedag i början av december att komma på present till…

Om nån timme ska jag fixa Chicken Tikka Masala med naan till mig och Elias. Bäst vi äter i tid så vi hinner goffa lite lösgodis också. I morgon ska unge herrn liksom jag – dock inte samtidigt! – duscha och tvätta håret. Därefter blir det nog en tur in till stan. Alltid finns det nåt att titta på där.

Livet är kort. Det är TUR att önskningar inte kostar nånting…

Read Full Post »