Dags för ledighet igen!

Ett trött inlägg.

---

 

Jag var INTE glad på grannarna i natt…

Ja jisses så trött jag är! Inte kan jag påstå att det beror på arbetsbördan – denna arbetsvecka är ju enbart tre dagar lång kort. Nu är jag ledig fyra dagar igen, dessutom. Kanske är ett av skälen till att jag är trött att några grannar tycktes fira nyårsafton den gångna natten. Det var fest och prat och skratt och en och annan raket. Jag hade lite svårt att sova, med andra ord. Men grannar kan ju inte stava till hänsyn, det vet jag ju sen tidigare. Att det var vardag både igår och idag bryr de sig inte om heller. Jag låg på helspänn, för jag gillar inte när fulla människor eldar raketer i tättbebyggt område. Ja, de skiter i regler och förbud också. Tröttsamt!

Pompe.

Nä nyårsraketer är inte min grej. Jag har aldrig tänt nån, knappt nån smällare heller. Jag tänker på hjärtsjuka och hundar, för jag har sett båda sorter lida av ljuden. Och själv är jag skotträdd. På tal om djur fick jag en kort gosstund med Pompe vid lunchtid. Han kom i sällskap med min chef på plats. En helt underbart fin kille, som kanske blev lite uttråkad efter ett tag. En myndighet med en massa kontor är inte det roligaste för en med spring i alla fyra benen. Men det var väldigt roligt att chefen tog med honom, så en fick se underverket!

Veckans tre arbetsdagar har varit lite sega. Jag har haft svårt med arbetsmoralen. Eller… hastigheten, snarare. Julledigheten sitter liksom kvar i kroppen och, som sagt, nu blir det fyra lediga dar igen. Jag nådde i alla fall arbetsmålen den här veckan och det är jag nöjd med. Då kan jag unna mig att försöka koppla av under nyår och lördag och söndag.

I kväll såg vi på drottning Sonja medan vi intog ost och kex, mamma och jag. Jag tog två glas vin, mamma julmust. Och jag kollade nog mer på den norska, underbara naturen på TV än Sonja. Jag läste ut den första av mina tio julklappsböcker i afton, men har inte börjat på nästa riktigt än. Det är nån som pratar typ HELA TIDEN. Till sist blev jag tvungen att säga att jag måste gå och lägga mig. Mina öron behöver vila. Jag fattar ju att mamma är ensam och tycker att det är roligt att prata så nån hör, fast i kväll blev det lite mycket av saker jag hört förut.

I morgon är det årets sista dag och jag har förberett en sammanställning på bloggen av mitt gångna år. Sen ska vi äta gott hela dan. Vi börjar med julknäcke med kalkon och senap till frukost, hemgjord räkmacka på eftermiddagen, kalkonfilé och potatisgratäng till nyårsmiddag samt minipäron i konjak och grädde till dessert. (Och nä. Jag har inte gått upp i vikt under julen – inte ett enda av de sju kilon jag har gått ner sen jag började jobba i slutet av september, så jag kan unna mig detta.)

Jag hoppas att du också äter nåt gott i morgon! Men NU ska jag läsa en stund innan jag släcker ner den här dagen! Nåt eventuellt norrsken missade jag totalt i kväll…

Släck!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Slött och vitt

Ett inlägg om den femte advent. Äh, jag bara skojar! Den gångna söndagen, förstås.

---

 

I kväll kom snön… Det blåa eländet på bilden finns hos en granne som uppenbarligen tycker att det är snyggt.

Så kom den. En del tycker äntligen, såna som jag tycker försent.  Ja jag pratar om snön förstås. Här där jag bor i Uppsala började det snöa vid 19-tiden. Det blev ganska snabbt vitt ute och varmare. Lär vara halt i morgon bitti, alltså, när jag ska ut på vägarna. Fast värre har det varit för vännerna A och J vars bilresa hem från julfirandet tog tolv timmar… Stackars dem! Jag är så glad att de kom hem helskinnade.

Idag har det varit en riktigt slapp och skön söndag. Jag vaknade runt åtta, halv nio. Stannade i sängen tills klockan var över närmare halv tolv. Då hade jag surfat, skrivit och läst. Dan har gått i litterära tecken. Jag har verkligen njutit av att vara slö denna hemmadag. På nåt sätt ger jag mig tillåtelse att vara just slö nu när jag jobbar. När jag inte jobbade var jag på mig själv med piskan hela tiden – även om det inte syntes på bloggen.

Nåt fint blått.

Jag har funderat vidare på det här med Facebook, men jag har faktiskt inte kommit fram till vad jag vill och vad jag ska. Skälet är att jag tycker att det är ett rätt onaturligt sätt att umgås – jag vill gärna se dem jag umgås med i ögonen, i verkliga livet, när vi umgås. Samtidigt är det förstås ett modernt sätt att kommunicera och ett sätt att hålla kontakt med människor en kanske inte kan träffa – av olika skäl. Men asså… jag tycker att det är jobbigt bara med Twitter. Och jag förstår inte att folk börjar följa mig där när jag nästan enbart använder Twitter för att puffa för blogginlägg och bilder på Instagram med länkar. Ja, jag blir inte klok på vad jag vill – mer än att jag inte vill ha några råd om saken, tack!

Att fundera och läsa är två sätt för mig att slöa. Att plocka fram mammas färdigstekta kycklingpannbiffar ur frysen ett annat. Det enda jag  behövde göra var att skala och koka några potatisar till oss, göra lite sås och duka fram alltihop tillsammans med lingon och inlagd gurka. Det smakade verkligen ljuvligt! Sen tog lilla mamma disken OCKSÅ – vilket hon även har gjort under juldagarna. Jag har bara gjort det andra – plockat fram, lagt upp, dukat, tagit bort, stoppat in, värmt etc. Som sagt, diska är värre än att laga mat så jag är väldigt tacksam! Men hemlagad mat slår allting – för det får jag nästan aldrig. Findus och Dafgård är mina vänner på luncherna när jag jobbar och lördagar och söndagar är jag oftast för trött och ointresserad av att laga mat. Kanske inte så konstigt att jag har gått ner sju kilo i vikt. Frågan är bara hur mycket jag har gått upp i vikt de senaste dagarna… Jag har inte bara unnat mig god mat, det har stoppats en och annan skumtomte, julgodis och choklad genom kakhålet…

Detta bildspel kräver JavaScript.

När jag tänker efter har jag trots allt gjort en vettig sak idag: jag har stuvat om lite i deckarhyllorna i hallen, det vill säga bland mina svenska och nordiska deckarböcker. Min Maria Lang-samling har fått en bättre placering, framför allt, och så har jag gjort plats för julklappsböcker som ska in efter läsning. Jaa, jag är verkligen en boktok – och en hoarder. Men nu ska den här bokmalen sova lite, för i morgon är det arbetsdag igen. Härligt!

Omstuvat på hyllplanen.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En soft nyårsdag

Idag är det en lite soft nyårsdag. Men promenerat har vi gjort – och blivit lite blåsta. Genomblåsta. Det var inte precis världens skönaste promenadväder. Dessutom har temperaturen stigit till nästan fem grader. Snön smälter bort och blir så där bruntrist.

Fästmön på promenad med konvalescenten. 

Vi var ute i ungefär 20 minuter, enligt Anna. Men tänk då på att somliga tar myrsteg och har dåligt flås.

Men före promenaden utomhus tog jag en promenad inomhus med min Vita Vän. Det tog lång tid och jag var alldeles flåsig. När jag hade dammsugit sovrummet, vardagsrummet, duschrummet och hallen tog jag en paus, drack lite vatten och ringde mamma. Sen tog jag gästrummet, arbetsrummet, köket och badrummet.

Min Vita Vän.

Jag är nöjd med mina framsteg, men jag tycker att det går långsamt och jag är inte bara en gnällig patient, jag är en otålig konvalescent också.

För tillfället försöker jag spara ner Sista natten med gänget (American Graffiti) på DVD. Tyvärr gick det inte att snabb-bränna, så det hela tar över två timmar. Visserligen sköter det sig självt, men ändå.

Sista natten med gänget – American Graffiti – har jag redan på CD.

Anna och jag har spelat Wordfeud som galningar idag. Mellan varven har vi läst. Jag har nyligen påbörjat en av mina julklappsböcker, Sara Lövestams Tillbaka till henne, som jag fick av Anna. Problemet är att boken i sig är på nästan 600 sidor och väldigt tung, så jag orkar inte läsa så långa stunder i taget.

Eftersom vi har större delen av Västerbottenpajen från nyårssupén kvar samt även Alséns röra och Annapannacotta blir detta vad huset serverar till middag. Men idag blir det nog ett rött vin till. Vi har nämligen goda ostar, kex och druvor också till lite senare. Jag undrar hur mycket jag har gått upp i vikt sen Anna kom hit… Det är alltid mycket lättare och godare att äta med sällskap!

Vad har du haft för dig idag??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

I morgon klockan 17 har jag en klipptid. Jag ska försöka palla att ta mig till ett apotek och plocka ut lite smärtstillande – det är en manlig familjemedlem som har väldigt jobbiga smärtor just nu.

Livet är kort.

Read Full Post »

Fikakultur och kultur …och inte har jag börjat nåt bättre liv…

Alltså det fikas väldigt… voluminöst där jag befinner mig om vardagarna. Inte bara det där att man går ifrån, tar en kopp kaffe och sätter sig ner en stund och pratar personligt med kollegorna. Nej då! Det började ju redan igår med de fantastiska cupcakesen (försvenskad pluralis). Jag tänkte att fredagsfikat, som jag hört om, tillfälligt hade bytt dag. Det hade det inte. I morse serverades kanelkrans och äppellängd från Fågelsången…

Jag jobbade på bra idag och faktum är att jag är nöjd med mina insatser. Telefonintervjun blev gjord och avlöpte bra och jag skrev en artikel som jag hoppas både uppdragsgivare och den intervjuade är nöjda med. Jag blev ganska nöjd med resultatet – ovanligt nog… Förslaget till inbjudan behövde ändras en hel del, men det kändes ändå som om jag hade åstadkommit en bra grund. Och så vet jag, när det gäller text och form, att även de som inte är informatörer har… bestämda åsikter. Jag böjde mig. Samtidigt som jag är nöjd och glad att ha lyckats samarbeta med två för mig helt nya personer vars kompetenser jag verkligen inser!..

På eftermiddagen jobbade jag så intensivt att jag missade socialfika och fick ta en kopp i min ensamhet. Passade då på att ta några avslöjande bilder. För gissa vad som stod på fikabordet som varsågod när jag kom ner..?

En Aladdinask! Jag tog två bitar…

                                                                                                                                                                 Och i soptunnan i köket hittade jag denna avslöjande… rest…

En megastor Merciask låg tömd i soptunnnan.

                                                                                                                                                                Vid morgonkaffet fick jag för övrigt veta att herr Si och Så gick upp tio – TIO! – kilo när han började jobba här. Herreminje! Det låter inte bra för min del…

Fikarummet är ljust och trevligt, trots att det är inrymt i en källarlokal. De som jobbar i huset är rädda om möbler och inredning och köket är rent. Idag installerades en ny diskmaskin.

Jätteglad blev jag när jag fick se ett litet minibibliotek bestående av pocketböcker av blandade genrer, men samtliga tämligen nya. Så himla praktiskt!

Hylla nummer ett fungerar också som dagstidningshylla för lokalblaskan och Svenska Dagbladet.

                                                                                                                                                             Och… en applåd, till, för det finns ytterligare en bokhylla!

Bokhylla nummer två!

                                                                                                                                                                 Men bäst av allt gillar jag den här apparaten. Kaffeautomaten. Den jag får mitt svarta livselixir från. Jag kramar den ömt! Den har ju till och med en Väck mig-knapp… Bara det…

Den kloka kaffeautomaten har till och med en Väck mig-knapp… Ursäkta bildkvaliteten, men ljuset är dåligt där automaten står och med blixt syns inte texterna.

                                                                                                                                                                   Vet du, jag tror bestämt att jag kommer att trivas här. Bestämt tror jag det!

Åter igen, stort TACK till dig som tror på mig och som peppar mig via bloggen och per sms! Idag har jag till och med fått hälsningar från både London och Turkiet! Vilka vänner ni är, alla snälla!!!

Read Full Post »