Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘sjuklingar’

Ett inlägg om en bok om en ovanlig sjukdom.


 

Diagnos kortisolsviktMin mamma har Addisons sjukdom. Hon är inte ensam om Addison, men det är bara ungefär 1 500 personer i Sverige som har den. Min mamma har varit sjuk nästan hela mitt liv. När jag var nio år blev hon jättesjuk. Mamma vägde 35 kilo när hon var som sjukast. Det var inte mycket för en kvinna i 35-årsåldern som var 171 centimeter lång. Det tog över ett år innan hon fick diagnosen. Min mamma höll på att dö. Jag vet inte om jag riktigt förstod det då, det hade varit lite mycket sjukdom och död i vår familj just då. Och jag var ju bara ett barn som mamma inte riktigt orkade med – hon var ju så sjuk. Var hon inte på sjukhus så låg hon hemma och var dålig. Jag lärde mig tidigt att leka tysta lekar och att inte ta hem kompisar. Självklart har det genom åren dykt upp många frågor kring mammas sjukdom. Tack vare den vänliga Krönikören, Lotta Modin, har jag nu fått svar på en del av frågorna. Lotta sände mig nämligen boken Diagnos: Kortisolsvikt. Boken består av av 17 berättelser av lika många sjuklingar. Redaktörerna för boken, Eva Rafner och Linda Skugge, har själva kortisolsvikt.

Det som slår mig och som är lika för alla de 17 personerna i boken är att de alla blev misstrodda av vården. Det var likadant för mamma. Hon fick höra att hon var deprimerad, psykiskt sjuk, anorektiker. Och hon såg ju inte sjuk ut först – hon var ju så brun. Jag har ett minne av mamma när hon var som sjukast. Då, när hon kräktes upp allt hon åt och drack. Ett benrangel på 35 kilo, iförd en blå, kinesisk sidenmorgonrock. Till sist kom hon i alla fall iväg till Karolinska och professor Luft. Det var där hon fick diagnosen Addisons sjukdom.

Jag får kanske inte alla svaren i den här boken. Nåt jag fortfarande undrar över varför just min mamma fick sjukdomen. Men hon fick den och nu vet jag mer om den och hur den funkar – och inte funkar. Tack Lotta!

Vill du veta mer om sjukdomen eller kanske träffa andra som har sjukdomen? Kanske vill du bara stödja… Svenska Addisonföreningen välkomnar såväl medlemmar som stödmedlemmar och hjälper till att göra sjukdomen mer känd.

Toffelomdömet för boken blir det högsta. Den behövs.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagens shopping.


Nä fy!
Shopping är verkligen inte min grej! Jag hatar att trängas i affärer och svettas som tusan i min nya, varma jacka. Folk både går och står i min väg och det var en och annan som fick Onda Toffelögat idag…

Men… Jag kom hem med både det ena och det andra, främst i julklappsväg. Det blev också en tur till Systemet där jag köpte starköl till i kväll och julsnaps – julölen får jag ta vid ett senare tillfälle. Mat köpte jag också. I kväll är det jag som står vid spisen. Fästmön jobbar ju och tjänar pengar. Då lagar jag mat – och gör av med pengar. Dagens bästa var i alla fall mitt lagade armbandsur som urmakaren bara tog hundra spänn för. Jag tror att han hörde att jag var rätt sur för att han inte hade ringt i början på veckan, så han gav mig 50 procents rabatt…

Klappar och shopping

Dagens shopping bestod mest av alkohol och julklappar.


Nu har jag handlat
till hela familjen, men jag har några klappar kvar till de största ”barnen”. Det blir ju svårare desto äldre de blir att hitta på nåt vettigt. Och jag har ingen lust att köpa nåt skit bara för att de ska få klappar. En del i familjen får färre klappar, men kanske dyrare. Idag förstår de vuxna ”barnen” det bättre, tror jag.

Jag har telefonerat med mamma och fick veta att mammakusinen B:s sjuklingar i familjen mår bättre. Det var skönt att höra! Jag har riktigt dåligt samvete för att jag inte har hört av mig, men jag kanske får iväg några rader i ett mejl idag eller i morgon, i alla fall.

Redan runt 10.30 stack jag hemifrån och var inte tillbaka förrän vid 14-tiden. Sen efter mamma-samtalet har jag slagit in klappar. Började ju i morse med paketinslagning, eftersom jag skickat efter en del som levererats via post. I eftermiddag blev det främst dagens klappar till Anna och till tjejerna som jag har paketerat. Killarnas ligger på vänt. Orkar inte just nu…

Idag landade julklappsnotan på cirka 2 000 spänn. Jag har ju ett gäng att köpa åt, men som jag tidigare har aviserat blir det färre klappar i år. Nån lön har jag ju fortfarande inte fått, men jag hade lagt undan pengar till klappar. Och så måste det undanlagda räcka till morgondagens julbord samt hårklippning på måndag kväll.

Det börjar skymma nu och jag ska strax åka och hämta hem min älskling från jobbet. Jag är nöjd med min dag, även om shopping inte är min grej. Det är ju ändå så att jag har fått tag i en hel del klappar. Skönt att vara ute i hyfsat god tid! Mamma kommer inte förrän den 21 december, men till dess måste jag hinna/orka handla hem julmat samt julpynta lite här. Jag har blivit lovad semester den 23 och den 27 december. En gran införskaffar jag nog helgen före jul. Vi brukar klä den dan före dopparedan.

Silverkula i granen

Vi klär alltid granen dan före dopparedan, inte förr!


Det är en del som ska fixas, alltså,
men jag har det ju lugnt jämfört med andra. Det som är jobbigt är att ha två familjer och vilja vara på två håll samtidigt, för det går ju inte.

I kväll blir det middag tillredd av Toffelhand, alltså. Därefter ska jag slå in resterande klappar. Gissar att vi snaskar lördagsgodis sen en stund framför Downton Abbey. I kväll är det sjätte avsnittet av totalt åtta. Anna börjar lika sjukt tidigt i morgon bitti som i morse och det klart att jag skjutsar henne när det ska bli neråt tio grader kallt. Så gissningsvis blir det sänggång efter Downton.


Livet är kort.

Read Full Post »