Var sak har sin tid, men SLU finns alltid i mitt hjärta!

Ett inlägg om Öppet Campus på SLU.

---

 

Idag, på självaste lönehelgen, hade SLU Öppet Campus. Jag var ju tillbaka på min gamla kära arbetsplats för ungefär en månad sen, innan alla studenter hade anlänt, men hann inte se allt nytt. Många nya byggnader är det. Huset där ”mina” fakulteter också håller till, till exempel, var ju bara ett stort hål med lite byggpålar när jag avslutade min visstidsanställning. Nu är det ett helt fantastiskt hus, modernt, snyggt och verkligen inspirerande att både jobba och studera i.

Men självklart började jag i MVM-huset, där jag hade mina kontor för lite mer än två år sen. På entréplanet var det ganska många besökare i olika åldrar. Jag träffade bland annat unge Tage Bergeå, som labbade med färger under Christians överinseende. Efter att ha inhämtat tillstånd från såväl Tages pappa som Tage själv samt fått en utförlig beskrivning av Tage hur hans namn stavas, fick jag ta en bild på denne unge forskare. Ett blivande Nobelprisämne, månntro?

Tage Bergeå, blivande Nobelprisämne (?), labbar med färger.

Naturligtvis träffade jag flera kära bekantingar. Extra roligt var det att träffa Faruk, som grattat mig till nya jobbet via LinkedIn, i veckan. Sahar, Björn och Karin, för att nämna några, träffade jag också. Sahar demonstrerade sin forskning om rening av avloppsvatten via kol. Hon hällde på grumligt Uppsalavatten i ett provrör med kol. Kolet filtrerade och renade sen vattnet och när det rann ner var det alldeles klart och drickbart.

Sahar visar hur avloppsvattnet, flaskan i mitten, blir rent efter att ha runnit igenom och filtrerats med kol i provröret.

Efter alla återseenden traskade jag vidare. Jag noterade en ny godisbutik på campus, men mest nyfiken var jag ju förstås på det runda VHC, Veterinär- och husdjurscentrum. Det är en sån häftig byggnad! Jag hade hoppats på att träffa fler bekantingar, men tyvärr gjorde sig huvudvärken så påmind att jag blev tvungen att ta mig till bilen och åka hem. Men ytterligare några bilder tog jag förstås och dem får du titta på här:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och på väg till bilen tänkte jag att visst, var sak har sin tid. Men vissa saker vill en ha i sitt hjärta alltid. Till dessa hör mina knappa två år på SLU, den bästa arbetsplatsen.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

”Nu är glada julen slut, slut, slut…”

Ett avjulat inlägg.

---

 

Eh… ja visst ja! Jag har en julgardin att ta ner också… Tänkte inte på den…

 

Jag började igår och gjorde klart idag. Nu är det definitivt så att julen är slut hemma hos mig. Igår åkte tomtar och sånt ner i sin låda. Idag var det dags för stakar, stjärnor och julgranen. Jag måste ta en sak i taget just nu. Hellre lagom mycket på agendan än för mycket.

Igår kväll var det mörkt och då lyste stakarna så mysigt i köksfönstren.

Igår var jag seg. Att plocka ner julpynt och gå ut med lådan i förrådet tog hela dan. Idag har jag varit alertare. Det berodde nog på att jag sov väldigt gott i natt medan Egon och snön yrde utanför. Vi hade ju inte så nära besök av Egon här där jag bor, men nog kunde vi – och kan fortfarande! – känna av hans närvaro.

Granen stod så grön och grann i stugan och jag hade egentligen ingen lust att klä av den naken och slänga den i högen kasserade barrträdd utanför vaktis. Men det är ju bara att inse att julen är slut och över för länge sen, mörker, kyla och snö till trots. För lika mycket som jag avskyr snö och halka, lika vackert och juligt är det utomhus. Men nu var det inomhus som gällde. Jag tog i alla fall en sista bild på skönheten.

En sista bild tagen idag, den 11 januari 2015, av julgranen år 2014.

Det var verkligen sant att granen stod så grön och grann – den barrade nästan inte alls. Först. När jag sen började klä av den glitter, stjärna, kulor, ljus och diverse pryttlar fällde den onekligen en och annan ”nål”. Men hade jag låtit den vara skulle den nog ha stått fin ytterligare några dar.

Jorå, lite barrade den allt.

I år tog jag bort hallmattan. Det var förra årets misstag vid julgransplundringen. Men trots att granen inte barrade alls lika mycket som förra årets föll där ett och annat. Det som tog längst tid var nog att sopa och dammsuga upp barr i lägenheten och i trapphuset…

Eftersom det är rikligt med snö och var oplogat i området kunde jag dra granen efter mig, genom Egon, bort till vaktis. Det underlättade. Men kylan bet i mina feta kinder, trots mitt tjocka lager av underhudsfett.

Ett par telefonsamtal senare (mamma och Fästmön) gjorde jag mitt bästa för att fylla ut den tomma och mörka platsen i vardagsrummet efter gröngölingen. Fast det blev ju inte riktigt lika fint med en golvlampa av modell rislampa, en tom champagnehink och två små lyktor…

Riktigt lika fint som med granen är det inte i hörnet nu. Kanske jag ska ställa en flaska champagne i hinken? Jag har faktiskt två i kylen och de har legat där i flera år…

Och nu måste jag ju fråga DIG om DU har gjort slut med julen än! Har du det, säg???

(Jämrans barr, till och med i mitt barr…)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vill du läsa mitt inlägg ”Inte riktigt klart”?

Ett inlägg om ett inlägg.

---

 

Vädret är inte heller klart idag.

Idag är många saker ännu inte riktigt klara. Det mesta kan jag inte göra nånting åt, men självklart tänker jag hela tiden, föreställer mig, skapar scenarier. Vädret utanför mitt fönster speglar detta väldigt bra – det är dimmigt och disigt. Nåja, en sak blir klar idag och det är domen i målet mellan David och Goliat angående dokusåpan i sjukhusmiljö. Jag har bloggat om det flera gånger och jag är inte förvånad alls över Goliats attityd med tanke på den människosyn man har… Nu får vi hoppas på det bästa. Och med det menar jag att de anhöriga får upprättelse. Jag skulle kunna skriva en hel roman (sic!) om organisationen ifråga och dess människosyn. Men när det gäller det här fallet har man gjort såna uttalanden att jag som länsinvånare och skattebetalare baxnar. Och skäms…

 

Vill du läsa mer??? Då behöver du lösenord. Du som inte har lösenordet men vill ha det kan skriva en kommentar nedan så sätter jag upp dig på sändlistan. Då skickar jag det till dig via den e-postadress du en gång angav för att få kommentera. Det är viktigt att du anger en fungerande e-postadress i kontaktformuläret och att dina övriga uppgifter inte är falska eller felaktiga!!!

Nytt lösenord är utskickat via e-post till alla på sändlistan! Har du inte fått det? Hör av dig via en kommentar här eller mejla mig!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Mordutredarna

Ett inlägg om en brittisk TV-serie.

Mord. Brittiskt. TV-serie. Och jag kan inte låta bli att titta. I kväll var det första gången jag såg Mordutredarna på TV4. Det var också den första långfilmslånga delen av två.

Zailer och Waterhouse utreder mord.

Det börjar läskigt direkt! En kvinna och hennes dotter hittas döda hemma i badkaret. Först misstänker polisen att kvinnan tagit livet av dottern och sen sig själv. Sen blir maken misstänkt för mord. Fram till den dan en kvinna dyker upp för att besöka maken. Men han är inte den hon letar efter… Och hon som hittas mördad senare är inte den besökande kvinnan.

Låter det rörigt? Det är rörigt! I början är ingenting klart och tydligt. Och genom hela den långa första delen är nästan ingen den man tror att den är. Ovanpå detta har de två mordutredarna haft nån sorts one-night-stand och är inte helt bekväma med att jobba tillsammans.

Rörigt är det sannerligen, men allt får sin förklaring i slutet. Även vem mördaren är och varför h*n har agerat såsom h*n har gjort. Jag lyckas inte lista ut vem det är, fast jag förstår att det är nån som vi tittare har sett eftersom h*n i rollen som mördaren enbart visar sina skor och ben.

Inte bara rörigheten utan den konstiga relationen mellan utredarna gör att Toffelomdömet hamnar på medel. Relationen som skildras är bara märklig.

Livet är kort.

Read Full Post »

Prognoser, Stormoguler och lite annat

Det blev en halv påse chilibågar till Morden i Midsomer igår kväll. Sånt straffar sig. Uj, så det straffar sig. Det är nästan så att du skulle kunna känna stanken ända bort till dig. Men vilken tur att du inte gör det. Var väldigt glad för det och sniffa på den här vackra vinröda saken i stället. Nån som vet namnet på den? Jag är verkligen urusel på blomnamn…

Det poppar upp så många vackra blommor utanför jobbet varje dag. Nån som vet vad denna vinröda heter? 
Skrivbordsgadgeten säger 

Klart och soligt

Lokalblaskans väderprognos löd

Endast tunna moln

Inte mycket som stämmer med det jag ser utanför mitt fönster. Men det är varmt idag, nästan kvavt. En liten åskskur skulle behövas. Helst i kväll, så att jag tar itu med städningen i stället för att sitta vid datorn eller så.

I morse öppnade jag kuvertet som kom igår med posten. Min mamma kommer alltid ihåg! Kortet innehöll två trisslotter och jag är säker på att de inbringar vinster båda två. Skulle behövas nu till semestern… I kväll ringer mamma och nu måste jag pumpa henne på vad hon önskar sig. Foppatofflor snackade hon om sist, men det vägrar jag köpa för det är så fult!!! Och jag vill inte att min mamma ska gå omkring i nånting fult även om det bara är hemma. Det är ytterligare en födelsedag den här månaden, men jag har nån idé om ett hårt paket.

Mamma kommer alltid ihåg!

Ett hårt paket, för resten, det fick jag sms om halv åtta i morse. Hade blivit ganska sur om jag hade haft semester, men ingenting förvånar mig när det gäller klantföretaget, sedan 2005 ägt av Stormogulen bland Sveriges förlag. Det som en gång startades av ett gäng killar hemma vid köksbordet har inkorporerats av sagda Stormogul. En Stormogul som utan hänsyn lägger ner arbetsplatser och kanske möjligen erbjuder de anställda att flytta med 50+ mil. Nä, snacka om att ödelägga folks liv. Nog för att jag vill ha ett jobb och en lön, fast även jag har mina gränser och värderingar.

Klarade mig undan vägarbeten på väg till jobbet idag, men stora vägen här utanför har fått sin asfalt bortfräst på båda sidor under en lång sträcka som jag liksom bara måste köra på för att komma hem Gissningsvis kör de igång vid rusningstrafik igen, smart asses. Men innan jag kör hem ska jag arbeta lite, bland annat tillsammans med en studierektor.

Read Full Post »

Tiden går fort när man har roligt

Tänk att jag känner mig så privilegierad för jag träffar så många spännande människor varje dag. Tiden går så fort när jag har så här roligt! Idag hade jag dessutom förmånen att få träffa både en kemist och en instrumentmakare för enskilda intervjuer! En instrumentmakare, till exempel, vad gör en sån på mitt jobb? Tillverkar nyckelharpor eller?

Nog för att instrumentmakarna, två till antalet på mitt jobb, gör ett gediget arbete, men jag kan aldrig tänka mig att de befinner sig en nån högre löneklass.

Jag fick titta på en del maskinell utrustning. En maskin trodde jag var en tryckpress, fast i maskinparken på enheten fanns mest svarvar och borrar, så där var jag helt fel ute. 😳

En maskin, men inte nån tryckpress.

De tu instrumentmakarna sysselsätter sig även med en del elektriska arbeten. Kablarna, som jag inte har nån aning om vad de är till för, är i alla fall vackert färggranna.

Färggranna kablar.

Jag var tillbaka lagom till lunch som jag intog med grabbarna S och A. Det blev kycklingwok med ris och currysås, men jag tänker inte lägga upp nån bild på maten för då blir Jontas så äcklad! 😛 På lunchsyltan träffade jag ”Lisbeth” och nu är det hög tid för en öl nån kväll, lovade vi varandra dyrt och heligt. Ska väl bara bli lite sommar och utesittarväder först, tänker jag…

På baksidan av mitt jobb finns en liten damm som är anlagd. Där simmar en del små fiskar och S hittade till och med en näckros som låg och flöt ovanpå vattenytan. Jag har tyvärr nån sorts tvångstankar att jag måste knuffa i den/dem jag går bredvid i dammen när vi passerar den, så jag får alltid förvarna folk i mitt sällskap så att de kan springa förbi. Själv skulle jag inte ha nåt emot ett dopp nån dag när det är riktigt varmt. Vattnet är så klart, nästans som Vättervatten, det vatten jag är döpt i…

Klart som korvspad Vättervatten!

Efter lunch gjorde jag en sida på intranätet som jag också översatte till engelska. Det tar onekligen lite tid, men jag har igen det senare om jag gör översättningarna omedelbums och inte sparar på sånt jobb. Nu funderar jag på att göra ytterligare en sida med en bildartikel – om instrumentmakaren…

Read Full Post »

Avstämning

Idag på förmiddagen var det avstämning för min del på jobbet. En sorts regelbundna möten där jag berättar vad som hänt och vad jag har gjort sen sist. Det fungerar alldeles utmärkt att ha det på det sättet för mig. Jag har fått ett uppdrag och inom det har jag frihet att utföra de uppgifter som behövs för att uppdraget ska genomföras. Enkelt och klart – utan att chefen leker kompis!

Avstämning behöver inte vara så här svår…

Jag jobbar så bra på det här sättet, därför att det ger mig möjlighet att ta ut svängarna en hel del. Och eftersom jag dessutom blivit väldigt väl bemött av alla på institutionen blir det en sporre att ge nånting tillbaka. Jag har intervjuat dem alla – alla utom tre. Det handlar om bortåt 50 intervjuer. Det låter mycket, men oj vad dessa dialoger har varit guld värda!

Intervjuerna har även legat till grund för den kommunikationsplan jag överlämnade idag. Prefekten och den administrativa chefen ska nu titta på den och eventuellt blir det en del justeringar innan den översänds till ledningsgruppen. Dragningen för den gruppen skjuts emellertid på framtiden för att alla ska hinna titta på dokumentet.

Det här är i princip institutionens motto! 

För min del är arbetsmiljön och klimatet på institutionen såväl inspirerande som trivsamt. Jag tycker att det är högt i tak och jag tycker att de människor som jobbar här är väldigt kloka, men också väldigt öppensinniga. Man får vara konstig och kufisk, bara man har kompetens också…

Högt i tak.

Om ett tag ska jag delvis börja jobba på en annan institution i tre månader. Det blir fördelningen 20 procent på nuvarande, 80 på den nya. En ny utmaning väntar och jag är full av tillförsikt och entusiasm – även om jag är säker på att det inte kan bli riktigt lika bra som det har varit här. Eller kan det???

Det känns tryggt att ha kvar 20 procent här. En del av dessa, ungefär hälften, ska jag eventuellt lägga på webben eftersom vi idag diskuterade att jag kanske ska bli webbansvarig. Nuvarande webbansvarig ska nämligen snart ha barn och blir borta från arbetet ett tag. Och om webbansvarig försvinner, finns risken att våra fina statistiksiffror sjunker. Vi ligger ju i topp bland institutionerna vad gäller besöksantalet till vår externwebb och på sjätte plats totalt på hela universitet. Jag tänker inte ta på mig detta och säga att det är tack vare mig, men jag vill tro lite grann att jag har piskat inspirerat dem som jobbar med vår webb och vårt intranät här på institutionen att ta nya tag. Alla inblandade har varit och är så engagerade att jag blir glad ända in i själen!

Här kan du kika på våra externa webbsidor och läsa vad som händer runt omkring mig på jobbet. Våra intranätsidor kommer du inte åt och det är dem jag har jobbat mest med att bygga den senaste månaden.

När jag kom från firandet av Anna var det roligt att få ringa lilla mamma och berätta en del av allt detta jag har skrivit om här. Jag vill så gärna att hennes hjärta ska få ro och att hon ska få lite mer tro på att hennes dotter är på väg uppåt igen.

Read Full Post »