The Butler

Ett inlägg om en film.

---

 

Det blev verkligen filmkväll igår kväll! Jag var helt slut efter allt fejande, grejande och julmöblande, så det var skönt att sjunka ner i bästefåtöljen framför TV:n och glo på film. Förutom Rymdimperiet slår tillbaka kollade jag The Butler (2013), som gick på SvT. Men det var snudd på att jag missade den, tack vare felaktiga startuppgifter i Expressens TV-bilaga! 👿

The Butler handlar om Cecil Gaines liv – både hans privatliv och hans liv som butler i Vita Huset. Under sin livstid tjänar han inte mindre än åtta amerikanska presidenter. Men filmen är också ett historiskt drama som skildrar afroamerikaners tillvaro i USA. Filmen börjar med en stark scen där Cecil ser sin pappa bli skjuten. Han tas då in i sin vita familjs hus och tränas till… housenigger. Och så småningom hamnar han alltså i Vita Huset. Han tar stora kliv i sitt liv, denne Cecil. Filmen skildrar också Cecils familj och hans söner – och främst genom sönerna kampen för afroamerikaners rättigheter. När filmen slutar gör den gamle Cecil ett återbesök på sin gamla arbetsplats och träffar USA:s första svarta president Barack Obama.

Filmen är till viss del baserad på Eugene Allens liv, en man som arbetade 34 år i Vita Huset som butler. Men den är amerikansk. Väldigt amerikansk… Samtidigt är det många bra skådespelare som gör fantastiska rolltolkningar. Bland annat gör Oprah Winfrey en ypperlig prestation som Cecils alkoholiserade hustru Gloria. Bäst är emellertid Forest Whitaker i rollen som den vuxne och åldrande Cecil.

Toffelomdömet blir högt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

The Kennedys – hela serien

Ett inlägg om ett TV-epos.

Igår kväll såg jag det som återstod av The Kennedys (2011), serien som SvT1 har visat under fyra kvällar. Starten gick i fredags, på John F Kennedys dödsdag.

Jackie och Jack – the real.

Jag tycker att det var en storslagen serie, ett riktigt epos över familjen Kennedy. Men främst förstås sönerna, varav den ene blev president och den andre mycket troligt hade blivit om han fått leva.

Skådespelarinsatserna var enorma! Och då avser jag inte enbart porträttlikheten som ibland var kuslig…

The Kennedys – skådespelarna.

Om jag ska ha nån kritik mot detta epos är det möjligen att vissa händelser berörs så hastigt. Men samtidigt finns det ju så mycket intressant att berätta. Och vi får se glimtar av systern som lobotomerades, Jacks nästintill sexmissbruk, hans smärta, Jackies och Jacks ”behandlingar” av en rätt suspekt doktor, affären med Marilyn Monroe, pappa Joe, som kysser sin sekreterare utan att fru Rose låtsas om att hon ser – trots att hon befinner sig i samma rum…

Jaa, man skulle kunna både skriva och dramatisera för TV ännu lite mer om den här familjen. Men för ett tag nu är jag ganska nöjd och tillfreds med det jag har fått uppleva dessa fyra kvällar.

The Kennedys får högsta Toffelbetyg även i slutomdöme!

Livet är kort.

Read Full Post »

Höstlegender

Ett inlägg om ett filmepos.

Allt medan regnet vräkte ner utanför ramlade jag mer och mer in i en film jag alltid velat se men aldrig sett. I kväll visade Tv8 Höstlegender (1994). Jag var fängslad från klockan 21 och mer än två timmar framåt.

Ett filmepos.

Den här filmen handlar om familjen Ludlow som bor i Montanas ödemarker. Pappa översten bor i princip ensam med sina tre söner Alfred, Tristan och Samuel. Mamman lämnar dem en vinter för hon klarar inte kylan.

En dag kommer minstingen Samuel, nu vuxen, hem med sin fästmö Susannah. Och redan då inser man att alla bröderna blir kära i henne. Men det rasar ett krig ute i världen. Bröderna ger sig ut i det – och en av dem stupar: Tristan lyckas inte skydda lillebror Samuel.

Alfred återvänder hem till pappan och gården. Susannah är kvar där. Alfred friar så småningom, men det är Tristan hon trånar efter. Och en dag kommer även han hem. Fast… sen sticker han igen. Alfred drar till stan och blir både rik och framgångsrik…

Den här filmen är ett underbart epos om en familj, från 1900-talets början och fram till 1960-talet. Somliga skulle kalla den sentimentalt dravel och Hollywoodtrams. Det gör inte jag. Jag har inget emot att fälla en och annan tår över kärlekens krångliga vägar…

Högsta Toffelbetyg!

Livet är kort.

Read Full Post »

Sommar, sol och… slaktade trädgårdtomtar…

Ett inlägg i vilket Tofflan svingar sig ut i cyberspace och hittar märkligheter i media.

Har det hänt nåt sen sist? Jorå, ett och annat. Här kommer ett Toffliskt urval:

P1 presenterade sina sommarvärdar idag. Jag jublar när jag ser Sarah Dawn Finer. Martin Shibbye fick prata lite för länge under den direktsända presentationen, men okejrå. I övrigt en och annan jag INTE ska lyssna på (trots att jag tyvärr tvingas betala skatt för det…) och en och annan jag definitivt ska lyssna på (Sarah Dawn Finer definitivt). Här kan du se hela listan! (På bilden Tofflans skjorta med radioapparater på!)

Prinsessan Dianas museum stänger nästa år. Skynda, skynda, den som vill se Prinsessan Dianas museum! Skälet är att Diana lät sin bror förfoga över sina ägodelar till dess att sönerna William och Harry fyllt 30 bast. Och 2014 fyller minstingen Harry just 30. Museum visar, förutom kläder och smycken, även bilder, privata filmer och brev.

SMHI börjar varna för värme. Va? Jo, SMHI inför en varning för värmebölja. Skälet är att värme kan vara farlig för gamla och sjuka. Klass 1-varning för värmebölja blir det när prognoserna visar minst 30 grader tre dagar i rad.

Frankrikes första gaypar vigs idag. Trots protester införde Frankrike en lag den 18 maj i år om att homosexuella har rätt att gifta sig. Idag gifter sig det första paret, Vincent och Bruno. Detta gör Frankrike till det fjortonde landet i världen som tillåter att personer av samma kön får gifta sig.

Fågelskådare attackerades av arga kossor. Man ska ha respekt för djur. Alla djur. Även kossor. Två fågelskådare tog en genväg över en kohage och blev sparkade och jagade av de därstädes boende kossorna. Troligen är korna på gång att kalva. Men man minns väl de arga tanterna när man gick på deras gräsmattor som barn… Inte långt från dessa kossor, alltså…

IKEA slaktar trädgårdstomtar. Ja, du läste rätt! Det handlar om en reklamfilm där ett engelskt par slåss mot trädgårdstomtar som gör revolt när paret kommer med nya trädgårdsmöbler. Skrämmande och opassande, tyckte åtminstone 50 engelsmän och anmälde filmen. Ingen tomte skadade dock vid inspelningen, meddelar IKEA.

Livet är kort.

Read Full Post »

När livet vänder: Tomas

I kväll gick det sjätte avsnittet av åtta i serien När livet vänder med Anja Kontor. Åter handlade det om barn som dör.

Tomas blev pappa till tre barn. Ett av barnen lever nu. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)

Som vanligt serveras vi tittare en berättelse som gör att åtminstone jag kan sitta blickstilla och bara titta och lyssna och försöka förstå. Men jag förstår inte riktigt. För hur klarar man att gå vidare och att vara så stark och trygg som Tomas tycks vara när man förlorar två av sina tre barn?

Son ett och tre föds till synes friska, men utvecklar med tiden en allvarlig hjärnsjukdom. De tappar sina inlärda förmågor och de dör som tonåringar.

Tomas tro har säkert varit hans räddning. För han har fortfarande sina dagliga dragningar med Gud. En Gud han inte alltid är vattenkammad och artig inför utan visar sin förtvivlan.

Titta på Tomas på SvT Play.

Livet är kort.

Read Full Post »

Vi behöver bo…

Är det nånting vi människor behöver så är det att ha nånstans att ta vägen. Nånstans att bo. De hemlösa kan snart se fram emot varmare tider, men de är lik förbannat utan nånstans att ta vägen, att bo. Ett eget hem. Och hur många halvgamla ”barn” bor inte kvar hemma hos mamma och/eller pappa därför att de helt enkelt inte kan bo nån annanstans.? Hur kul är det liksom att vara 25 – 30 bast och vara mambo? Det finns säkert söner och döttrar som tycker att det är livet på en pinne och får full service av sin/a förälder/föräldrar. Men nog vill väl de flesta av oss vara vuxna när vi är vuxna, så att säga?

Vi behöver bo – även om det är på otursnumret 13…

Såväl villapriserna som priserna på bostadsrätter ökar igen. Det beror bland annat på att det fortfarande är så låga räntor, men också på att det är brist på bostäder. Enligt en ledare i lokalblaskan flyttar 35 000 människor till Stockholm varje år – men det byggs bara 8 000 nya lägenheter. Nej, ekvationen går inte ihop alls. Här i Uppsala byggs det visserligen flest hyresrätter i Sverige, sägs det. Det handlar om 1 500 – 2 000 under fyra år. Och det är ju hyresrätter som troligen är mest lockande när man är ung och inte har hunnit spara ihop till grundplåten för en bostadsrätt eller en villa.

Samtidigt som det byggs många nya lägenheter undrar i alla fall jag vem som har råd att bo där. För inte är det just nån ung person eller knappt nån medelinkomsttagare heller, snarare direktörer och dess likar. Såna med månadslöner över 70 papp, liksom.

Bostadsbidrag är det visst bara barnfamiljer som får numera. Så här står det på Försäkaringskassans webbplats:

[…] Barnfamiljer med låga inkomster kan få bostadsbidrag. […]

Men när barnen har blivit vuxna och förväntas ha både egen inkomst och egen bostad – trots att de inte har det – då stryps bostadsbidraget. Och nåde den som har fått 50 kronor för mycket! Det ska betalas tillbaka – med ränta! Strunt samma då om man fortfarande har bostadsbidrag. Har man fått för mycket tidigare år ska man göra rätt för sig. Försäkringskassan ger och Försäkringskassan tar.

Den som lever på sjukersättning eller aktivitetsersättning har inte råd att bo. Bostadsbidrag får man som sagt inte om man inte har barn, men pensionärer, som oftast inte har småbarn, men låga inkomster och dessutom betalar mer i skatt – vem sa att livet är rättvist? – kan ansöka om bostadstillägg hos Pensionsmyndigheten. Alltid något…

Livet är kort.

Read Full Post »

Palme

Att Olof Palme var en stor liten man begrep jag för ett tag sen när jag plöjde Henrik Berggrens biografi över honom. För när Olof Palme hade sin storhetstid i Sverige var jag fortfarande rätt mycket ett barn. Det var därför med stor nyfikenhet jag bänkade mig idag på förmiddagen för att se första delen av dokumentärfilmen om Olof Palme, en film av Kristina Lindström och Maud Nycander. (Vad jag förstår är TV-versionen inte bara tredelad, den innehåller mer än filmen.)

Olof Palme. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)

I den här första delen får vi kort se glimtar från Olof Palmes barndom och studietid i USA. Han kommer liksom av en händelse in i politiken när Tage Erlander anställer honom. Och många frågar sig om denne Palme, uppvuxen i högreståndsfamilj på Östermalm, verkligen är socialdemokrat. Vi tittare får se bilder och filmer från såväl yrkesliv som familjeliv. Dessa är blandade med kommentarer från vänner, kollegor, fru Lisbet och sönerna.

Nej, min tid som socialdemokrat var kort. Icke desto mindre är jag fascinerad av Olof Palme och jag slås över hans lysande intellekt, bland flera förmågor.

Jag tycker att den här filmen är ett mästerverk, med dess blandning av historia och nutid. Del ett får högsta betyg!

Livet är kort. Olof Palmes liv blev alltför kort.

Read Full Post »

I grunden utan skuld

Sandhamn mitt i vintern. En arg kvinna har åkt ut med sina söner för att tänka. Men så hittar barnen nåt läskigt i skogen. Viveca Stens bok I grunden utan skuld är den tredje delen av hennes romaner från Sandhamn, men den första som utspelar sig bland snö och is.

Sandhamn kan vara läskigt även på vintern…

                                                                                                                                                       Den här gången har Nora just fått veta att hennes odräglige (tycker jag, dårå!) man Henrik har en affär. Nora tar sönerna och åker till sommarhuset i Sandhamn för att tänka. Hon rensar huset på Henriks prylar medan barnen leker. Men leken slutar med ett makabert fynd – en frusen arm. Tillhör den flickan som försvann en höstkväll? Noras barndomsvän, polisen Thomas, kommer till ön för att utreda.

Jag har gillat de två första Sandhamnsdelarna. Den här tredje är också riktigt spännande. Ovanligt nog utspelar den sig på vintern, men det är inte alls fel. Man fryser och ryser på samma gång. Det här är en riktig bladvändare som man inte vill lägga ifrån sig. Den slutar också med en cliffhanger.

Det som är lite mindre bra är att vissa delar påminner för mycket om Camilla Läckbergs böcker – till exempel skildringarna av relationerna, alla fikastunderna och just cliffhangern. Men ändå. Viveca Sten är bättre. Så det, så! Högt betyg, men inte högsta.

Read Full Post »

Utdraget. Del 26

Att från en dag till en annan gå från röd till död blev en chock för E. Och då ska du veta att han ändå anade detta. E var nämligen en av dessa människor som ofta hade föraningar om händelser. Men som människor väl är mest, blundade E ibland för budskapet han såg för sin inre blick. Han ville inte se. Han vände sig bort när bilderna kom. Bruset blev för stort vissa dagar. Tyvärr undkom han inte sitt öde – som bekant.

E var känd för sin otroliga intuition. Den var nästan besvärande för honom, emellertid och han såg den inte alltid som en gåva. Detta gällde även de föraningar han fick och de bilder från långt tillbaka i tiden som passerade vissa dagar. Det var bland annat på grund av dessa bilder han visste att hans kontor låg på en plats där mycket blod flutit.

Och så var det damen i solglasögon och med sin vita och svarta scarf knuten om huvudet. Hon som passerade utanför hans fönster – när det var svårigheter på gång för E. Första gången reagerade han knappt. Den andra gången han såg henne gjorde han emellertid det, eftersom han insåg att hon var så otroligt lik en person, en ny bekantskap, som några år tidigare dött hastigt i långt framskriden cancer. Kvinnan, som bjudit E till sina föräldrars sommarställe. Som pratade om sina söner och sin ex-man. Som var ganska ensam, men som inte låtit sig nedslås utan skaffat sig nya sysselsättningar i livet efter pensioneringen.

Det var hon! Det var helt klart hon som visade sig för E! När han förstod det välkomnade han henne – men bara henne! – de gånger hon passerade – just för att han visste att hon ville förvarna honom, göra honom beredd på att något svårt var på väg att inträffa. Utom den där sista gången. Då FLÖG hon nämligen förbi hans fönster. Sex gånger passerade hon. Och han vände sig bort för han insåg att det var slutet.

Read Full Post »