Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘lekamlig spis’

Ett inlägg om steg och Toalettjakten.


 

fötter

Steg…

Vi pratade bland annat om steg igår. Jag insåg hur väldigt lite jag rör på mig… Vardagar går jag från hemmet till garaget, från parkeringen utanför jobbet till jobbet, från jobbet till jobbparkeringen och från garaget och hem. Men idag på förmiddagsfikat visade det sig att vi var några stycken som faktiskt går en del huset. För egen del går jag nog oftare och ”stör” nån här i huset än att jag mejlar eller chattar. Sen är mejl och chatt bra för vissa saker – och oslagbart när en kommunicerar med kollegor som sitter på annan ort. Och så är det det här med Toalettjakten…

Upptagetlampan är tänd

Här var det upptaget!

Toalettjakten har jag delvis skrivit om förut. I vart fall har jag visat upp de fiffiga upptagetlamporna. Annars är toalettjakten inte nåt direkt roligt. En sitter ju liksom och jobbar till dess att det bubblar i öronen ibland. Det vill säga, det blir tämligen akut nödvändigt att snabbt uppsöka en toalett. Mitt senaste kontor ligger väldigt när en toalett, men du ska inte tro att det är nån fördel. Det är nog husets mest välbesökta toa, för där är rödljuset på i nio fall av tio. NK* har tipsat om att det finns en toa en trappa ner, precis under den närmaste. Ha! Den är också rätt upptagen. Närmast står då promenaden bort i korridoren där jag tidigare satt. Runt hörnet i dess ände finns två (2) toaletter och där kan en kissnödig Toffla ha tur. Fast… hon säger ett och annat fult ord när hon har gått cirka fem av de sju milen dit och det plötsligt… tänds en röd lampa i korridoränden.

Det kan uppstå en del roliga möten under Toalettjakten. Det syns liksom på folks målmedvetna steg vart de är på väg… När två toalettjägare möts kan det också bli springtävling till toaletten. Idag var det en herre i blå tröja som hann före mig, igår torskade jag mot P i vaktmästeriet. Ja, jag får nog helt enkelt börja träna och ta några fler steg om dan…

Idag blev det go-lunch idag i restaurangen tillsammans med NK. (Skönt att få sitta ner efter allt jagande…) Men det blev visst inte bara lekamlig spis utan även andlig. En kan undra om vi hade hamnat på nåt väckelsemöte…

Prästostpaj med bön

Skylten över dagens vegetariska får tala för sig själv…

 

Bulle

Såna här kan jag aldrig motstå…

På eftermiddagen hasade vi ner till restaurangen igen, denna gång för veckans go-fika. Det bjöds på semlor och såna gillar inte jag. Men den gulliga tjejen i restaurangen hörde när jag klagade min nöd på lunchen och hade tagit fram kanelbullar till mig och nån mer som inte tålde mandelmassa. Så omtänksamt! Nu åt jag visserligen en massa smaskens hos Fästmön igår kväll, fast kanelbullar kan jag aldrig motstå. Jag får väl trampa runt några extra steg här hemma. Det behövs nog, för jag – och även NK! – svällde en aning ytterligare vid fikabordet när vår förra chef på plats joinade oss och berättade att vi hade fått beröm, minsann!  Då orkar en ett tag till trots att lönen som kommer den 25:e ser otroligt mager ut denna månad, tyvärr. Jobbar en som konsult är röda dagar och lördagar inga bra dagar ekonomiskt sett, nämligen.

Tvättmaskinen är igångsparkad och jag ska alldeles strax slå mig ner i bästefåtöljen för att se gårdagens Antikrundan och amtatörvärdera. Det blir ett alldeles förträffligt steg in i helgen.


En riktigt go helg önskar jag DIG!!!


*NK = Närmaste kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett härligt inlägg.


 

 Mycket folk runt Anna Nilsson Spets

Vi var inte ensamma på Anna Nilsson Spets boksläpp…

Å, vad det är roligt att göra saker som man inte gör så ofta. Åker på boksläpp i Enköping, till exempel. I värsta dimman. Vi kröp dit och vi tog myrsteg hem med Clark Kent*, men sköj var det. Framför allt var det kul att se att så många hade hittat till biblioteket i Sveriges närmaste stad för att vara med om Anna Nilsson Spets boksläpp av Änglarnas tårar. I kväll såg författaren för övrigt boken i tryckt form för första gången.

Nä, vi var inte ensamma på bibblan. Massor av folk bland hyllorna och Sunes band spelade både bosnisk och svensk folkmusik. Medryckande även när det verkade som om musikanterna spelade olika låtar. Fast bäst av allt var det att få krama om ”Sylten” som jag inte hade sett på ett decennium – eller mer… Och så fick jag ett signerat exemplar av boken som naturligtvis ska recenseras på en blogg nära dig så småningom. TACK, Anna!

Vita elefanten grundande vi med lekamlig thailändsk spis före den kulturella. Mystisk förrätt, rikliga portioner, fräscha grönsaker och friterade bananer med både glass och grädde. Fästmön bjöd på maten, TACK! Jag hoppas vi hinner bli hungriga till i morgon kväll när vi ska äta julbord på Odinsborg

 

Här kommer några bilder från vår trevliga kväll:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

*Clark Kent = min lille bilman som inte gnisslade idag

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett asocialt inlägg. Delvis.


När jag lunchar
brukar jag ta min bok på gång och gå 50 meter till Kurre och äta nåt. Ibland är det roligt att variera sig och gå nån annanstans, men Kurres ställe har bra lunchmat, serverad med rikliga portioner grönsaker, av trevlig personal och till bra pris. Jag tycker att 66 pix för en lunch (typ paj med sallad och dressing) med dryck och bröd samt kaffe och småkaka på maten är väldigt bra.

kakor till kaffet på maten

Småkakor till kaffet på maten får man hos Kurre.


Idag kom jag iväg lite senare.
Jag höll inte på nåt sätt på att svälta ihjäl, för vi hade ju fått kaffe och macka vid frukostmötet. Men bilen skulle flyttas på till rätt parkering och så var det väldigt svårt att slita sig från jobbet. Det är väldigt intensivt just nu. Tog mig faktiskt i kragen och påminde min chef via mejl (han är på kurs den här veckan) om att jag behöver nån form av besked om fortsatt visstidsanställning eller ej. Jag har ju några semesterdagar, annars, som jag gärna vill ta ut.

Kurres ställe är suveränt. Jag har till och med ett eget bord, längst in åt höger i den lilla lokalen. Där sitter jag med mitt eget lunchsällskap och bara njuter av såväl andlig spis som lekamlig. Den andliga spisen består för tillfället av Hjärta av jazz. Dessvärre var det en sur unge som förstörde mitt humör genom att blänga på mig. H*n tyckte nog att jag skulle flytta på mig till förmån för den egna personen inklusive förälder. Sura, gloende ungar är det värsta jag vet. Så jag utdelade ett riktigt ont Toffelöga. Blänger du på mig, blänger jag på dig – sju resor värre!

Sallad och bok

Dagens lunchsällskap bestod av sallad och jazzbok.


Förmiddagen försvann rask
t i ett möte där jag samtidigt blev lite mejlterroriserad. Jag skulle ha haft ytterligare ett möte klockan elva, men vi flyttade det till i morgon bitti, tack och lov. I övrigt har dan flutit på med sedvanligt jobb, det vill säga webberier av olika slag, samt lite planering.

Jag aviserade att jag skulle gå tidigare, det vill säga den egentliga tid arbetsdagen slutar, klockan 16.18. Det höll jag nästan, var bara tio minuter sen. Men jag hade kunnat få stanna kvar om inte kollegan KS förbarmade sig över ett sent jobb som trillade in. Riktigt bussigt!

Detta innebar att jag kom till Stormarknaden i vettig tid. Utförde mina ärenden och träffade på Agneta. Vi kacklade en stund och blockerade äpplen och morötter för en man, men han var så godmodig och gladlynt att jag blev förvånad.

Sen kastade jag mig in i djungeln på ICA Kvantum. Det är sannerligen en prövning. Varje gång jag går där vill jag utveckla akut autism. Jag orkar inte med folk som står i vägen för min framfart, som såsar, som pratar, stimmar, ungar som skriker… Jag blir så trött, så trött och tycker att det mest är förfärligt. Men jag överlevde.

Hemma var det mörkt och tyst, för Fästmön jobbar kväll igen. Men hon slutar klockan 20, så jag ska strax åka och hämta henne. Därför blir det ingen Antikrundan för min del i kväll, utan jag spelar in och tittar i morgon kväll i stället.

Anna var söt och tvättade en tröja åt mig och jag själv har kört en maskin tjockis-svart som snart är klar. Dessutom har jag kontemplerat i duschen en stund i min ensamhet. Det var rätt skönt. Jag blir ganska trött på människor en sån här dag. Vi missförstår varandra och jag har inget tålamod med folk som tror att de vet vem jag är när de i själva verket inte har den blekaste aning.

Men se Anna sitter jag förstås hellre här med. I morgon bär det emellertid av till Himlen för hennes del, för då väntar moderskap på heltid. Själv dyker jag upp i Himlen lagom till handlingen på lördag.

Vad händer hos dig i helgen??? Rita Skriv och berätta, jag blir så glad då!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en tur till stan.


Åter en dag med strålande väder.
Men kyligt. Det blåste en liten vind och den var iskall. När våra kalufser hade torkat tog vi bilen in till stan. Hittade en parkering vid floden och traskade upp till Upplandsmuseet.

På museet var det ganska mycket folk, bland annat en hord turister som stank parfym. Tyvärr var ett helt våningsplan stängt för att där skulle sättas upp en utställning. Jag noterade att det stod

Klum

på en låda, vilket låter lovande om det är M. Klum det handlar om…

Men det fanns en hel del att titta på ändå i den gamla kvarnen som inrymmer museet. Äckligast var nog uppdukade maträtter från olika tidsåldrar. Intressantast var nog hur Uppsala har sett ut förr i tiden. Mitt sällskap är fortfarande en liten kartnörd, nämligen.

Efter den andliga spisen var klockan inte så jättemycket, men vi traskade ner till China Garden för att äta buffé. På vägen dit passerade vi The English Shop som nu hade öppnat. Jag köpte med mig en påse hem, men i skrivande stund är jag så mätt att jag inte ens orkar titta i påsen. Den åkte rakt in i skåpet…

På China Garden hade de tagit bort den stora fiskbassängen och ersatt den med två bord med runda soffor. Det fanns emellertid ett litet akvarium, inmonterat i en vägg. Även övriga sittmöbler och bord i lokalen var utbytta och det kändes väldigt fräscht.

Vi tog två portioner var och Elias ville ha glass efteråt från dessertbordet. Själv tog jag konserverad frukt. Sen höll jag på att spricka.

En familj anlände med en tjurig unge som stod och stampade med sin lilla fot i en gång och vägrade sätta sig. Till sist tröttnade farfar och gick iväg med barn och barnets mamma. Gjorde han rätt i. Det finns inget värre än sura ungar. Mat kanske var just vad barnet behövde, men med det beteendet hade ungen fått gå rakt i säng vid hemkomsten, utan så mycket som en macka – om det hade varit min unge. Elias skötte sig som vanligt exemplariskt. Det har aldrig varit några problem att ta med honom på restaurang. När han var mindre fanns det förstås en hel del spring i benen, men inte så det blev ett skenande kors och tvärs i restaurangen, bara fram till fiskarna på just det här stället.

Vår middag avslutades med var sin fortune cookie. Vad som stod på min är

for me to know and for you to find out, 

men det handlade om leenden…

När vi kom fram till parkeringen hade en idiot parkerat alldeles för nära förardörren. Jag fick klättra in via passagerarsidan. Det var inte det lättaste, kan jag meddela, med en överfull mage. Dessutom stod det bilar ute på gatan och ville svänga in och parkera. Nååågot stressande… Men till sist hamnade jag i rätt position för att starta bilen.

Nu är vi hemma i värmen igen och softar vid våra datorer. Jag kör en maskin tvätt, för jag måste beta av den överfulla tvättkorgen. I nästa vecka hinner jag ju inte som förr. Och det är jag glad för! 

Här är några bilder från vår dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Livet är kort.

Read Full Post »

Alltså jag är ingen matperson. Eller jo. Jag gillar att äta, men tillagningen av mat lämnar jag till proffsen – om jag kan. Nu är jag ju vuxen sen många år tillbaka och alla dar måste jag själv ta ansvar för att jag får i mig nåt ätbart. Här på bloggen kör jag ibland mina cookalongs. Dessa visar vilken nivå jag är på när det gäller att stå vid spisen.

Igår blev det ingen middag förrän klockan var närmare 22. Och då blev det det här:

Knäckemackor med två sorters ost, ett glas mjölk och Idealisten.


Jag tycker att lekamlig spis
ofta kan förenas med kulturell och när jag äter ensam har jag alltid en bok framför mig. Utom när jag är på stökiga restauranger med mycket folk. Då vill jag bara äta nåt snabbt och dra därifrån.

Till lunch blev det sill och potatis idag. Jag kom iväg sent och fick därför äta ensam, även utan bok. Lunchrestaurangen var smockfull som vanligt och ljudnivån bedövande. Jag klämde mig ner vid ett bord ganska nära ett äldre par som strax fick sällskap av en något yngre herre som bland annat berättade om sin åldriga mamma. Det var faktiskt intressant, så jag smyglyssnade lite.

Dagens lunch inbegrep inte nån liten klar eftersom det var arbetsdag!


Till kvällen behöver jag inte äta nånting STORT.
Gissningsvis blir det nåt salt eller kanske nåt sött.

Jordnötter och en kanelsnurra, kanske?


Fast bullarna är ju slut
sen länge och nötter passar bäst ihop med malt i flytande form, tycker jag nog.

Flytande malt. 


Möjligen skulle man behöva nånting starkare
att värma sig med, men det sparar jag till i morgon. Då ska det bli sex (6) grader bara – i skrivande stund är det sju… Sommaren kom visst av sig…

Det blir ensam hemmakväll i New Village för mig i afton. Jag ska nog ringa mamma, kanske. Igår när jag ringde satt hon och grät för att hon kände sig så ensam. Det lät så ledsamt, tyckte jag.

I morgon åker jag till Himlen och kollar vad Anna och barnen har för sig. Det enda jag har planerat för helgen förutom det är att knåpa ihop en jobbansökan. Vad ska du göra i helgen???

Read Full Post »

Det blev en väldigt trevlig lunch, en sorts blandning av arbetslunch och sociallunch. Ibland kan jag sakna att inte ha kommunikatörer inpå knuten, så att säga. Fast det har jag ju egentligen idag, det tar fem minuter att skutta över. M och jag såg en jättesöt bebispojke vid bordet bredvid. På tröjan stod det

Busunge

men han var en riktig betraktare och inte särskilt busig. Han blev helt såld på M, det var riktigt fascinerande att se! Det var skönt med en promenad och jag var klok nog att hämta solbrillorna från bilen.

Efter lunch tyckte emellertid magen att det var mindre kul. Jag hade riktigt ont i ett par timmar och fick bo på toa en lång stund. För den som tål skitsnack kan jag meddela att jag tvärtemot alla andra inte blir hård i magen av medicinen…

Eftermiddagen flöt på och jag har nu planer på att organisera en medieutbildning för hugade forskare samt en skräddarsydd omvärldsbevakning för desamma. Det är roliga uppdrag – och jag har faktiskt gett mig dem själv… Hoppas bara att prefekten nappar när jag presenterar detta nästa vecka vid avstämningen.

Jag slank in på Ö&B efter jobbet medan jag väntade på att Fästmön, som var i närheten, skulle sluta sin kurs. Det mesta som säljs på Ö&B tycker jag är skräp, men faktum är att där finns rengöringsmedel och hygienartiklar till bra priser. Idag gjorde jag inga större fynd. Det blev i alla fall var sin flaska Mr Muscle frozen Lime & Vinegar. Det är såå fräscht att använda i köket, i hoarna, främst. Och priset var endast 15 pix!

Bra, fräscht och billigt till köket!


Anna och jag blev klara
ungefär samtidigt och strålade samman utanför Salléns där Anna skulle inhandla ett lysrör. Därpå skjutsade jag oss till ICA Solen. Anna köpte middag och det gjorde jag också, det vill säga kalkonsalami. Tvättmedel slank ner också för min del. Därpå åkte vi till Morgonen för att hämta Elias och hans lånade skridskor. I morgon ska det nämligen åkas skridskor och det ska vara matsäck med varm dryck med. Visst låter det mysigt??? Tjejerna var hemma så vi fick morsa på dem också innan jag skjutsade hem mor och son till Himlen.

Därpå var min ork slut. Jag tog mig hem, jag tog mig in, slängde på en maskin tvätt och jag nästan satt på golvet i duschen. Det var skönt att tvätta håret, men när klenheten överrumplar mig är det bara skitjobbigt att ha armarna över huvudet, så att säga. Smorde in mig sittande med det härliga Shea body butter som jag köpte till mig själv i present när jag hade varit på intervju sist.

Sen blev det middag. Jag rostade tre mackor och la på alldeles för många skivor kalkonsalami på varje. Till det röd mjölk, förstås – alla andra färger på mjölk är avarter och lika lite mjölk som turkos är en färg – och så min bok på gång, den sista julklappsboken från mamma. Karin Wahlberg är en av min riktiga favoritförfattare. Jag har gillat hennes böcker sen hon debuterade i deckargenren med Sista jouren.

Lekamlig spis och andlig.


Nu har högen
med julklappsböcker sjunkit rejält. Jag har två kvar. Men det ligger ytterligare två i att-läsa-högen som jag har fått av snälla vänner vid andra tillfällen än jul.

Tvättmaskinen har nu slutat ge ljud ifrån sig. Bäst att hänga eländet. Åter armarna över huvudet, inte min favoritrörelse just nu. Tänkte sen slappa i bäste fåtöljen och glo på CSI New York. Det var länge sen…

Read Full Post »

Den vänliga Systerdyster skickade härom veckan ett meducinpaket till mig. Ett paket som innehöll andlig spis i form av böcker, men även lekamlig spis i form av Fazergodis. Och just idag beslutade jag mig för att prova på en Dumle lakrits.


Lakrits är bra mot illamående, säger alltid min mamma.

                                                                                                                                                              Det var en sällsynt god blandning av söt lakrits och choklad. Vid första anblicken fick jag något lite avsmak, men detta förändrades strax när den ljuvliga Dumlestången mötte min gom och mina smaklökar.

Högt betyg!

Read Full Post »