Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘försvåra’

Ett inlägg om intressen. MINA intressen, förstås, det är ju MIN blogg.


 

Linfrön i fil

Frukost.

Ja nu var det länge sen jag la ut en bild på LINFRÖN, så det börjar jag det här inlägget med. Inte så att linfrön är nåt av mina intressen, snarare har det blivit nånting nödvändigt. Uppblötta i vatten över natten äter jag dem i min frukostfil. Det smakar inte gott, men det gör gott. Tarmen hälsar och tackar, så att säga.

I morse vaknade jag emellertid med lite värk igen. Men jag vaknade inte av värken utan av att nån i huset spikade en halv minut. Hantverksintresse är inget dåligt intresse, men varför måste det alltid odlas tidiga morgnar i huset där jag bor? Jag sover sisådär om nätterna. Det har fått till följd att jag vaknar tidigt, men somnar om. För dagen brukar jag sen vakna runt klockan åtta numera. Tidigare var det sju. Jag har bestämt mig för att inte vara så hård mot mig nu när jag går omkring med en dum mage. Nåt alarm ställer jag inte, jag vaknar av egen maskin – dock inte i morse, alltså.

Kaffe

Kaffe måste jag ha varje morgon och förmiddag. Den här koppen intog jag dessutom igår eftermiddag i Gamla Uppsala.

Förutom linfrön är kaffe nånting jag bara måste ha varje dag. Jag brukar perkolera sex koppar som jag sen dricker under morgonen och förmiddagen. Det är då jag är som mest aktiv med att leta lediga tjänster, skriva ansökningsbrev och såna saker. Då kan jag med ganska gott samvete ägna eftermiddagen åt mina intressen – även om jag alltid är tillgänglig när det handlar om jobbsökeriet!

När kommer hon fram till det där med intressena då? undrar du säkert. (Jag ser hur du nickar.) Nu. Från en dryck till en annan, tänkte jag, så det skulle bli en snygg övergång. Jag älskar vin. ÄLSKAR vin. Men det ska vara rött, fylligt och helst italienskt! Dessvärre kan jag inte odla det intresset så mycket för tillfället. Rödvin påverkar min tarm negativt. Nu dricker jag det inte hinkvis utan det blir ett eller två glas till maten eller ostarna. Om magen sköter sig, kan hon möjligen få ett halvt glas till kvällen. Vinet må vara mindre bra för tarmen, men bra för mitt blod! (Du som läser här fattar varför jag aldrig behöver gå till doktorn, va? Jag ställer mina egna diagnoser och behandlar med egenvård i stället. Det är billigare.)

Orkidén får vatten

Orkidén får sitt fredagsvin/sin fredagsfika. (Tänk bort diskhon etc!)

Men kanske följer jag min orkidés exempel och dricker vatten. Orkidén och jag fyller år nästa vecka. Då har den bott hos mig ett år tack vare vännen Agneta. Den första tiden var den lång, vacker och blommade med flera gula blommor. Sen liksom… säckade den ihop – bara för att vakna till liv igen nu i vår!!! Jag är verkligen inte nån orkidéexpert, men jag älskar blommor. När det gäller orkidén har jag därför tagit hjälp av både mamma, som alltid lyckas med sina, och vännen B som kan ”allt” om och som samlar på orkidéer. Det var till exempel B som tipsade mig om att orkidén ska ha vatten

som inte är för kallt och inte för varmt.

Det får den. Varje fredag ställer jag ner den i diskhon efter att ha hällt upp lite vatten som inte är för kallt och inte för varmt.

I mitt hem finns ytterligare 47 krukväxter. När det gäller blommor generellt händer det att jag utnyttjar Belgiska Anna, hon som är ett levande uppslagsverk när det gäller blommor. Sen har jag andra vänner också, som Lucille, på vilka det kliar så mycket i fingrarna av lust att KASTA en och annan av mina växter att de då och då förser mig med nya exemplar för att liksom tränga ut de mindre bra. Försöken lyckas emellertid inte – mitt hem är öppet för ALLA krukväxter. Härom året fick jag flera kraftiga pelargoner av Lucille. Och visst är de vackra nu när de också börjar blomma i morgonsolen i köket?

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Mörka skyar

Molnen hopar sig och mörkret sänker sig. Vad passar bättre då som sällskap än en riktigt spännande deckare?!

Förutom blommor, som jag gillar att fota också, har det väl inte undgått dig att jag har ett stort intresse av böcker och litteratur? De intressen som tar största delen av min fritid är att skriva och att läsa. Jag hade en intressant diskussion för ett tag sen med Johanna, som bokbloggar, om det här med att ta sig tid för läsning. Vi upplever båda två att vi ibland får försvara oss för att vi gillar att läsa och för att vi läser mycket och ofta. Vi blir till och med kritiserade för att vi har böcker i våra bokhyllor i våra hem… Jag kan bara beklaga dem som inte inte läser och som inte har böcker hemma – deras liv måtte vara ganska… futtiga och torftiga. Böcker för mig är inte bara ett intresse, de är vänner som alltid är tillgängliga och sällskapliga och resor i fantasin till verkliga platser eller fiktiva. Och nu när molnen åter hopar sig på himlen och mörkret sänker sig… tänker jag… läsa…

 

En riktigt go’ fredagskväll önskar jag Dig!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett lite tungt inlägg.


 

April vid Fyrisån

April vid Fyrisån – men inte Sista april. Då är här fullt av fyllisar och forsränningsflottar.

I morgon är det Sista april här i Uppsala. Tack och lov ligger New Village inte i centrala stan, för där brukar råda krigstillstånd en sån dag. Jag minns min förrförrförrförrförra arbetsplats mitt i centrum. Det var nästan omöjligt att telefonera en Sista april. Den man pratade med i andra änden trodde att man befann sig i ett krigshärjat land. Jag är så glad att jag slipper såväl krig som Sista april – och min förrförrförrförrförra arbetsplats!

Fästmön mår bättre, men är fortfarande klen. Jag har därför åtagit mig att storhandla. Till helgen kommer de två yngsta hem. Yngsta bonusdottern med kille kommer på middag på lördag. Det ska bli så roligt att träffas igen, det var några månader sen sist. Yngsta bonussonen träffade jag ju i söndags, men det är alltid mysigt att träffa honom också.

Anna och jag ska inte ut och festa i morgon. Jag ska handla hem lite gott att äta i stället. Det blir matjessill med potatis, gräddfil och gräslök mitt på dan och räkor och vitt vin till kvällen. Den 1 maj, det vill säga på fredag, kan Anna inte vara hemma från jobbet längre. Hon inleder sin friskskrivning med en lång dags arbetspass. Skönt sen att hon är ledig lördag och söndag.

En fördel med att vara arbetssökande är att man inte behöver ha dåligt samvete gentemot kollegor eller arbetsgivare när man är sjuk. Det ser jag på Anna att hon har – trots att hon har varit så himla sjuk. Men det är en pressad situation på hennes jobb och det finns uppenbarligen inte så gott om vikarier att ringa in. Jag tror att de har ringt från jobbet nästan varje dag för att höra när hon kommer tillbaka i tjänst.

Löv på fönstret

Vi vill väl alla ha ett socialt nätverk utanför hemmet…

Men att inte ha nåt jobb och vara sjuk kan i stället innebära att ingen saknar en alls. Man kan ligga hemma och ruttna i värsta fall utan att nån bryr sig. Det är jobbigt att tänka på, nästan för svårt. Vi vill väl alla ha ett socialt nätverk utanför hemmet, ett ställe vi hör till tack vare våra kompetenser.

Ibland är tillvaron för tung för många. Häromdan läste jag om en ung man som gått bärsärkagång på Arbetsförmedlingen på en av länets orter. Han hade gått dit för att diskutera sin ersättning. Sen hade han blivit arg och slagit sönder saker. För detta dömdes han till dagsböter. Jag undrar hur han ska kunna betala dem… Jag försvarar inte mannens beteende – varken våld eller att slå sönder saker hjälper. Men jag förstår så väl hans förtvivlan, den bor även i mig vissa dar. Det enda man vill är att jobba, men… Med de regler vi har idag är det i princip omöjligt att jobba ens lite grann om man skulle kunna. På sätt och vis är det OK att ersättning ryker från den lilla a-kassan, men att ersättningsdagar också ryker för en timmes jobb, det känns inte OK! Så det är ju inte så konstigt om det finns arbetssökande som jobbar svart för struntpengar. Jag tycker inte att svartjobb är OK, jag tycker att man ska göra rätt för sig och betala skatt. Men ibland har nöden ingen lag. Själv är jag tacksam att jag inte är där riktigt än.

Gul orkide

Den gula orkidén från A sätter lite färg på en annars ganska grå dag.

Det här inlägget har jag skrivit medan jag har väntat på ett telefonsamtal. Ja, jag väntar på flera telefonsamtal men just detta har jag väntat på i ungefär två timmar nu. Under tiden har jag inte bara skrivit, jag har surfat runt på nätet och försökt ta till mig lite nyheter. Dagens största hittills tycks vara att man från och med den 1 november inte längre ska kunna köpa Alvedon i sin livsmedelsbutik. Skälet är att flera unga tjejer, framför allt, har försökt skada sig själva med Alvedon. Dumt på många sätt, tycker jag, som en gång i min ungdom inte dog av 75 Sobril och en förpackning insomningstabletter. Frågan är hur långt vi kan skydda de unga. Jag menar, så länge det inte ens finns staket vid järnvägsspåret i Gamla Uppsala, så…

Den här dan är lite grå och lite tung. Jag har i alla fall en helt underbar gul orkidé att titta på. Den gör dan lite mer färggrann. Men vad gör DU för att sätta färg på DIN dag??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta så blir jag glad – och kanske inspirerad!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Ett trots allt rätt omusikaliskt inlägg.


 

Strumpor med noter

Dessa noter hittade jag på Annas fot idag.

Är du med på noterna eller inte? Den som tycker som vaaansinnigt illa om precis allt jag skriver är ju inte tvingad att läsa om mina trivialiteter. Eller är det nån sorts tvångs-handling? Särskilt friskt verkar det inte i mina ögon. Andra kan fortsätta här och nu:

Igår kväll, efter Downton Abbey, blev det ett litet impromptusamtal med vännen FEM som för kvällen var gräsänka. Pinnen var ute på vift. Ett snurrigt vift, fick jag höra, så idag var det nån som hade blykeps OCH tröttmössa. Jag hoppas Pinnen har piggnat till nu när det snart är läggdags…

Idag blev det ett maratonsamtal med ytterligare en vän nere från samma trakter som FEM. Underbart att prata så länge, tills det bubblade i öronen. Det vill säga jag blev kissnödig. Det var så mycket som har hänt sen sist för oss båda. En del bra saker, andra mycket, mycket svåra saker. Samtidigt var det så gott, så gott att höra att vännen ändå kan se lite, lite framåt.

Just som jag skulle åka till Fästmöns jobb och hämta henne ringde det igen. God vän nummer tre. H*n var helt med på noterna att låta sig pratas med en kortare stund per högtalare eftersom jag ju skulle ratta bilen samtidigt en kort sträcka.

I Förorten lyckades jag få med Anna på noterna att hoppa in på ICA Solen där det handlades mina favoritkex och lite som Anna behövde också. Därpå for vi till Himlen där jag fick gott kaffe samt förundrades över att minstingen och jag numera har samma skostorlek. Mina tofflor där är alldeles lagom för honom… Hur gick det till? Han var ju fem år nyss… Därpå gick hans mamma och jag in i en djup diskussion om hur man äter Ballerinakex på rätt sätt. Anna delar på de två ringarna, jag doppar och äter runt nougaten i mitten – den slukar jag sist. Hur gör du???

Ballerinakex

Min favoritkex.


Hemma i New Village
gjorde jag sen en rejäl inandning innan jag slog telefonnumret jag hade som barn. Idag blev det mer av en dialog med mamma och hon frågade hur jag hade det och lyssnade, kände jag.

Jag jobbade en stund med diverse saker innan jag värmde dagens middag, tomatsoppa. Soppan gjorde mig varm i magen, men ett stänk i ögat grumlade min lins. Det försvårar partiet Wordfeud jag spelar med vännen A just nu. Det parti, som i skrivande stund är ytterst jämnt och spännande!

Så trött är jag nu, efter lite för lite sömn och mat. Jag lär sova som en sten i natt! I morgon ska jag sjunga efter helt nya noter och det ska bli ännu mer spännande än Wordfeudpartiet! Dessutom hoppas jag hinna med ett möte med en vän som jag har försummat alldeles för länge.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett mat-inlägg.


 

Anna röd

Åter en gammal Hillman-deckare – Mannekäng i rött?

Igår kväll hade Fästmön och jag en kinesisk dejt. Jag försökte ta några bilder, men på dessa ser det mer ut som om vi är på bordell. Fast påklädda, dårå, vill jag ha till protokollet! Anna blev glatt överraskad av mitt förslag, jag överraskade mig själv också genom att göra nåt spontant. Vi tog bussen in till stan och gick till Dragon Palace för att äta middag.

Men först tampades jag med UL:s webbplats. Jag har sett töntig reklam för att man ska kunna fylla på sitt busskort via datorn och tänkte att det kanske var dags för påfyllning. Fast det gick ju inte. Jag provade fyra (4) webbläsare. En av dem har jag på jobbet. Det var den enda som funkade. Men på jobbet vill jag ju inte hålla på med pengatransaktioner. Så det var ju väldigt bra – NOT! – UL, att en enda webbläsare funkar. Nä, skitdåligt var ordet, sa Bull. Dessutom irriterar jag mig på att UL använder uttrycket

blippa

i sin reklam. Det är för övrigt inget ord, så varför ska man använda såna uttryck som kan försvåra för människor att förstå? Uttrycket i sig är onomatopoetiskt, men alla människor har inte bra hörsel. Bara det, liksom… Och by the way, för mig blippar det väldigt sällan. Jag kan stå en kvart och hålla kortet mot läsaren utan att det händer ett skit. Jag hade pengar på kortet så det räckte in till stan, i alla fall. Där fyllde jag sen på det – i en godisaffär.

På Dragon Palace var det rejält omgjort sen jag var där sist. Fräscht. Små avdelade bås där borden kan dras isär eller ställas ihop beroende på hur stort ens sällskap är. Smart. Det som inte var lika bra var belysningen (jag såg inte att läsa menyn i det röda skenet – för nej, jag ville inte äta buffé – är jag konstig då???) och stolarna. De senare gav träsmak efter två minuter. Hört talas om dynor???

Först blev vi anvisade ett bord mitt emot buffén. Där ville vi inte sitta, liksom mitt i folks spring. Vi hittade ett egen bord längre in. När sen personalen som anvisat oss det första bordet kom fram till vårt nya bord uppfattade vi inte vad som sades. Vi trodde att vi fick skäll för att vi hade bytt bord. Till sist kom en svensktalande personal och berättade att personal ett hade frågat oss vad vi ville ha för dryck.

Eh… kan vi få titta på en meny först, kanske?

sa jag då.

Svärd i glassen

Svärdet i glassen – meaning..?

Vi valde scampi szechuan båda två. Det var gott, men lite dyrt. Maten serverades direkt på tallrikar och riset bredvid. Jag tyckte att det var lite väl många grönsaker och sås, men få scampi. Fast sen hittade jag några mot slutet. Till dessert blev det cocosglass för min del. Glass i ett nötskal – med ett plastsvärd i. Svärdet hade ingen som helst funktion och jag undrade om det var den första personalens sätt att uttrycka sitt ogillande eller nåt.

Personal två arbetade stenhårt hela tiden vi var där. Och för att vara en måndag var det jättemycket att göra med många gäster och flera sällskap som var större än fyra. Jag gav 70 spänn i dricks till personal två. I övrigt noterade vi en hel del arbetskraft som vi misstänker var grå – det vill säga oavlönade arbetslösa med aktivitetsstöd (räcker inte till nån hyra).

På hemvägen överraskade jag Anna igen genom att springa lite till bussen. Det var första gången hon såg mig springa. Jag antar att det var en upplevelse att se en stor röv hoppa upp och ner. Vi var hemma före klockan 21. Inget att glo på på TV, så vi softade en stund före läggdags.

Toffelomdömet för Dragon Palace blir medel. Personal som arbetar där ska kunna tala basal svenska med gästerna, tycker jag. Det ska inte heller förutsättas att gästerna vill äta buffé. Svärdet i glassen och utnyttjandet av grå arbetskraft (starkt misstänkt; ge dem riktiga jobb med lön i stället!) drar ner betyget.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Och ja just det…
Idag är det ett halvår till julafton… Klockan tio idag har jag ett möte med HR-chefen. Det blir nog allt annat än julstämning på det mötet… Fast lite frostigt kan det nog bli.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en artikel om näthatare.


Uppdaterat inlägg med ny länk i slutet!


I morse läste jag 
en debattartikel i Dagens Nyheter som gav mig en intressant och annan vinkling av mina åsikter om näthat. Jag har medvetet själv inte skrivit så mycket i frågan, men nu fick jag en liten öppning.

Det är Jonas Thente som skriver om att näthatarna ger uttryck för de bortsorterades röst. Jag har faktiskt inte alls tänkt i de banorna. Märkligt, för det borde jag. Jonas Thente menar att det anonyma näthatet är ett tecken på samhällets kris. För det är inte näthatarna som är problemet utan alla andra.

Jonas Thente menar att journalister inte brukar sparka neråt, på dem som redan ligger, så att säga. I stället ger journalisterna röst åt de svaga. Där rynkar jag lite på ögonbrynen och grinar allmänt illa. Det är långt ifrån alla journalister som tänker så – de flesta är ute efter att göra sig ett namn och tjäna pengar. Faktiskt. Dock inte alla! Men kom inte och säg att det finns nån total idealism i journalistkåren. Det köper jag inte! Journalister måste nämligen också kunna försörja sig. Och det gör mindre ont om man samtidigt blir lite känd.

Journalister är emellertid en grupp som ofta också blir näthatade. Är de dessutom bloggare är lyckan total för trollen. Många får dödshot – inte heller jag själv är undantagen detta. Detta har förstås hämmat mitt skrivande, det går inte att komma ifrån. Men liksom Jonas Thente har jag också varit lite taskig då och då mot näthatarna. Jonas Thente skriver:

[…] Jag kan räkna till åtminstone fem uselt stavade dödshot.

Men det där med ‘uselt stavade’ har fått mig att fundera mer på upphovsmännen. Även jag har raljerat med detta att näthatarna i allmänhet brister i språkbehandlingen. Man brukar lustfyllt citera deras åsikter ordagrant. Poängen man vill få fram är förstås att detta är obildade människor – i motsats till oss medelklasspersoner som angrips, vi som läser ledar- och kultursidorna och hånflinar åt barbarerna som kan stava till ‘fitta’ men aldrig till ‘recension’. […]

Om programmet Trolljägarna på TV3 skriver Jonas Thente:

[…] Och avskydda och föraktade har de sannerligen blivit, näthatarna. Hela det officiella Sverige står enat mot denna pest. I tv-programmet ”Trolljägarna” (namnet bygger på en missuppfattning av nätbegreppet ”troll”, men det låter ju klatschigt) letar Robert Aschberg upp hatarna och får dem att stå där blinkande i ljuset med skammen.

Det känns skönt att lindra obehaget med lite traditionell klassmobbning. […]

Det vimlar alltså av puckon och nollor, mer eller mindre… Intressant i sammanhanget är emellertid att se att anonymt hat inte är nånting nytt. Enligt historikern E P Thompson fanns det anonymare hatare redan på 1700-talet. Och de fanns även i Sverige! Jonas Thente citerar Elisabeth Mansén i femte bandet av Norstedts Sveriges historia:

[…] För Sveriges del hade anonymiteten under 1700-talet en stark ställning i det anonyma medvetandet […] Rätten att publicera sig anonymt ansågs både rimlig och önskvärd. […]

Särskilt användes anonymiteten av kvinnorna på den tiden – då fick de ju möjlighet att debattera sånt som jämställdhet och orättvisor…

Nu vill Jonas Thente inte försvara näthatarna – och det vill inte jag heller. Men är det en demokratisk fråga? Jonas Thente försöker i stället förstå näthatarna. Förstå varför de hatar. Det skulle jag också vilja kunna. Förstå, alltså.

Jag tycker att Jonas Thentes ganska långa debattartikel lyfter fram flera tänkvärda saker. Så jag rekommenderar en läsning och därefter en fundering över saker och ting. Här är länken om du missade den i början av inlägget!

Läs här vad Maria Sveland skriver om Jonas Thentes artikel!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


I år gav Norstedts förlag
ut den fjärde boken i Thomas Bodströms serie om poliser, advokater och politiker. Jag hittade Populisten, inbunden och i hur fint skick som helst för bara 80 kronor på Alfa Antikvariat i Stockholm i slutet av oktober. Nu har jag slagit ihop pärmarna och ska sammanfatta vad jag tycker om boken.

Populisten

Den fjärde och avslutande delen är inte mindre spännande än de tre första.


Huvudpersonerna
är advokaten Mattias, hans sambo Susanne, som är biträdande justitieminister och Gerd Lundin, justitieminister. En del av berättelsen handlar om hur svårt det är med bonusbarn i tonåren. Det hela kompliceras av att Mattias dotters kille tycks vara inblandad i diverse farligheter. Samtidigt som Mattias försvarar en präst som misstänks för hustrumisshandel, råkar en av hans andra klienter ut för en dödsolycka. I politiken är det inte mindre turbulent. Vem förföljer justitieministern och vem är det som hackar sig in både på regeringskansliet och på en av landets största flygplatser?

Thomas Bodströms böcker blandar skildringar av politik och kriminalitet. Dessutom får vi se polisarbete och en relationshistoria. Det kan låta lite alltför mycket, men det är det inte! Böckerna känns väldigt realistiska och är dessutom väldigt spännande. Ryktesvägen har jag hört att förebild till Gerd Lundin är Beatrice Ask

Har du inte läst Thomas Bodströms serie om Mattias, Susanne och Gerd, kan jag rekommendera den varmt! Första delen, Rymmaren, kom ut 2007. Spänning, politiska intriger samt knepiga relationer gör att sista delen i serien, Populisten, får högsta Toffelbetyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »